FaceBook-modell på hemsidan

Förslag på tolkning av en fyndkarta
Nedanstående beskrivning är tillsvidare samma som på FaceBook.

Vad hände egentligen revolutionsåret 1809? Ny text 2013-01-18

UKF:s Startsida

* Vad hände egentligen revolutionsåret 1809
* Ett led i utvecklingen av demokratin i vårt land
* Kort beskrivning av 5 händelser vid 4 platser i Upplands-Bro

Politisk kultur i Upplands-Bro - ett relativt nytt uttryck för den politiska utvecklingen
Här kommer några konkreta exempel på demokratins utveckling i vårt land
- med utgångspunkt från händelser med anknytning till Håtuna,
Näs äng i Kungsängen, Almarestäket och Tibble gästgivargård

Vad hände egentligen revolutionsåret 1809? Varför undertecknades inte den nya regeringsformen den 6 juni? Man påstår ju att ett av skälen till att man valde 6 juni skulle ha varit regeringsformens tillkomst detta datum. Men det var inte förrän 3 veckor senare som den blev formellt godkänd. Det hade tagit bara 2 veckor att författa den! Den var ju påtänkt sedan länge.

Att det dröjde så länge berodde på att man redan från början beslutat att de fyra grupperna i riksdagen adel, präster, borgare och bönder måste vara eniga om innehållet i regeringsformen för att den skulle bli laglig.

Bönderna förbjöd sin talman att skriva under beslutet om inte frågan om adelns ekonomiska privilegier togs bort. Bönderna menade att den saken - helt riktigt - inte hade med formen för regerandet att göra.
På den här tiden beskattades folket efter hur stor mark man ägde. Bönderna krävde att all mark skulle beskattas lika. Privilegiet för adeln var att den betalade mindre i skatt per ytenhet än bönderna.

Att det var en stor fråga framgår med önskvärd tydlighet i det faktum att adeln två gånger uppvaktade bondeståndet skriftligt inför hotet att den skulle förlora sina ekonomiska privilegier. Jag har inte hittat någon text som säger att adeln tidigare ens kommit på tanken att förhandla med de obildade bönderna.

De medel man till slut använde för att få fullständig uppslutning kring undertecknandet var uppenbarligen av sådan art att man efteråt inte ville kännas vid saken. De gick nämligen tvärtemot den viktigaste och mest berömda paragrafen i vår regeringsform. Den som just av denna anledningen skulle komma att väcka stor uppmärksamhet i Europa:

§ 55. Ej må riksens ständer i konungens öfvervaro öfver något ämne besluta. Andra riksens ständers utskott, än det i föregående § omnämnda, kunna icke inför konungen några öfverläggningar hålla.

Det som skedde var att man lät kungen kalla upp samtliga bondeståndets riksdagsmän till slottet, där kungen efter ett långt förmaningstal föreslog en votering så att man fick veta vilka som hindrade talmannen att underteckna förslaget till regeringsform. En åtgärd som skulle gå tvärt emot den unika paragrafen att ett lands konung inte fick påverka folkets beslut. Paragrafen, som sågs som föredöme runt om i Europa.

Läs kung Carl XIII: tal (länken här nedan) som med råge bröt mot denna den viktigaste paragrafen i regeringsformen. Det var ju den som gällde efter den påstådda underskriften.

Klicka för att läsa hela kung Carls tal i normal tryckstil
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Adler-filer/CarlXIII_tal_1juli_1809.htm

1809 - ett länk i utvecklingen mot demokrati
Bondeståndets handlande 1809 hade kunnat bli något stort i demokratiens utveckling. Redan det faktum att en verklig folkrepresentation kunde driva denna sak så långt var något unikt i Europa, där Sverige var det enda land där bönderna ändå formellt haft säte och stämma i riksdagen sedan dess tillkomst på 1500-talet. Under den föregående s.k. Frihetstiden hade bönderna varit utestängda från alla viktiga riksdagsärenden genom att de med adelns inflytande lagligen hindrats från att deltaga i den särskilda 100-manna-delegation som hade hand om ekonomi och utrikespolitik. Trots detta hade man nu varit nära att återfå fullt riksdagmannaskap. Det var detta krav som drev deras skarpa agerande inför den nya regeringsformen när de krävde att adeln inte längre skulle få behålla alla sina friheter från skatt. De 'de adliga skattefriheter' som gett namn åt en hel historik period! Bönderna hade dock kunnat hålla adeln på sträckbänken i 3 veckor.
      1809 var således en viktig länk i den långa kedja som så småningom ledde fram mot en demokrati såsom vi nu känner den.

Men det fanns ju en ursäkt för handlingen som man hade kunnat hänvisa till inför eftervärldens dom. Sverige var mitt i den kanske allvarligaste kris landet varit med om. Dels ingen laglig regering eller riksdag. Dels ett krig som vi förlorat. Medan Adlersparres armé höll högkvarter i Kungsängen hade ryssarna drivit resterna av den svenska armén över isen mellan Åland och Grisslehamn. För att få fred krävde ryska tsaren en regering att förhandla med. Därför låtsades man i riksdagsprotokollet att bönderna hade skrivit på redan den 6 juni. Situationen innebar i varje fall den allvarligaste konstitutionella krisen någonsin.

Det finns högst seriösa avhandlingar och böcker där man inte med ord nämner de problem jag tagit upp. Det borde väl också vara högst seriöst att försöka komma så nära sanningen som möjligt. Att det verkliga förhållandet är känt av de flesta författarna märks i ordvalet när man skall ta sig förbi den besvärliga frågan. Det är så skickligt gjort att den som inte känner till de verkliga förhållandena aldrig märker något oriktigt.
     Ett exempel, som jag ej tidigare känt till, är Livrustkammarens och det finska Nationalmuseet gemensamma bok om Märkesåret 1809. Där väljer man att illustrera den nya regeringsformen med den sida där kungen 'stadfäster' beslutet. "Till yttermera visso have Wi med Egen Hand underskrivit och bekräftat samt Vårt Kongl. Insegel låtit veterligen hänga här nedanföre, som skedde i Vår Recidens stad Stockholm den sjätte dagen i juni månad ...." Det är helt sant att man förmår kungen att 'stadfästa' ett beslut som det skulle dröja ytterligare tre veckor innan det fick sitt godkännande av riksdagen.
     Riksarkivet valde att i sin bok illustrera saken med den sida där alla fyra ståndens talmän har placerat sina sigill och namnteckningar. Det är viktigt att framhålla att det formella färdigställandet av dokumentet naturligtvis måste ha skett i efterhand. På beslutsdagen den 6 juni fanns troligen endast ett koncept till handlingen. Man kan inte komma ifrån att det färdiga dokumentet säger att undertecknandet ägde rum den 6 juni, vilket det alltså inte gjorde.

Klicka för att läsa hela artikeln
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Adler-filer/Artikel-hemsidan_1809.htm

Jag vill erinra om att det sannerligen inte var någon småsak man stred om. Så blir emellertid fallet när man ser hur våra historiker behandlat saken. I grundförutsättningen för arbetet med den nya regeringsformen ingick nämligen beslutet att den endast skulle få införas om samtliga fyra stånd var eniga om saken.

Sveriges väg fram till demokrati
speglas i några händelser inom Upplands-Bros gränser

* Händelserna 1809 var ett led i utvecklingen av demokratin i vårt land
* Kort beskrivning av 5 händelser vid 4 platser i Upplands-Bro

Politisk kultur i Upplands-Bro - ett relativt nytt uttryck för den politiska utvecklingen
Här kommer några konkreta exempel på demokratins utveckling i vårt land
- med utgångspunkt från händelser med anknytning till Håtuna, Näs äng i Kungsängen,
Almarestäket och Tibble gästgivargård

Jag ser i själva verket protesten som det femte inslaget i en serie av historiska händelser - med lokal anknytning! - som visar Sveriges väg fram till den moderna demokratin. Nedanstående händelser har ägt rum på fyra platser i Upplands-Bro.

1/ Det började med att Håtunaleken drev fram kravet att en kung inte ensam fick beskatta folket för att exempelvis genomföra ett krig. Två bönder från varje lagsaga skulle utses av bondemenigheten att delta vid sådana möten. Inte heller fick någon i fortsättningen kastas i fängelse utan dom och rannsakan. Beslutet om detta var i praktiken vårt lands första grundlag.
http://www.ukforsk.se//nya/hatunaleken.htm

Fortsättningen finner du på UKF:s hemsida:

Fornsigtuna - Signhildsberg

Reviderad text 2013-01-24. Finns i liknande layout på hemsidan med större tryckstil

Självklart kan de gamla kartorna inte konkurrera med våra nuvarande kartor när det gäller exakthet gentemot verkligheten. Att de första kartritarna ville sprida information med sina kartor är emellertid självklart. Men har vi idag förstått vad de egentligen ville få fram med sina skissliknande bildkartor? Naturligtvis ville de visa vägen. Det är sällan som jag stött på direkt positiva åsikter om de gamla kartorna. De har ju så många fel! De skulle knappast ha något att bidra med för dagens forskning.

Titta på vinjettbilden och du kommer att hitta mängder av ’fel’: Bland mycket annat. Vättern ligger ner och Mälaren står upprätt.

I serien av artiklar på hemsidan om tolkningen av gamla kartor har jag framhållit det paradoxala att kartorna i själva verket visar hur landskapet tog sig ut flera hundra år före kartans tillkomstår. Det beror på att man ritade kartorna enligt flerhundraåriga erfarenheter. Någon landhöjning kände man inte till och sjöfarare visste att Uppsala låg vid havet och man kunde fortfarande ta sig dit med båt. På Barents karta från 1598 är Östersjön återgiven utan att han någonsin vari där. Den blev i det stycket ritad efter gammal erfarenhet. Det han själv upptäckt av Barents hav är nyvunnen kunskap.

Ett exempel är en europakarta från 1400-talet som ger oss många värdefulla informationer. Nästan lite ursäktande konstaterar man att många floder går åt fel håll. I ett särtryck av kartan visas hur Elbe rinner mot SV, när den i verkligheten går mot NV ! Men visar kartan verkligen fel? Man kommer till Hamburg om man följer floden – och inte kartan. Här kom vi in på en sak som jag utförligt berättat om i mina artiklar på hemsidan.

Samtidigt som man förtjänstfullt berättar att kartan är ritad på pergament, verkar det som om man inte dragit slutsatsen att det just är på grund av det begränsade utrymmet som de nämnda felen uppkommit. Det finns massor av sådana fel på kartor hela 1500-talet igen. Rysslandsfarare – och de var många - kom inte fel om de följde Finska viken till dess slut även om den ritats i nordlig riktning.

Den första stora kartan över Norden gjordes av Olaus Magnus. Den visar mycket mer än bara vägen. Den visar också sådant som fanns längs vägarna och ibland vad som hänt längs dem. Trots detta går den under namnet ”Carta Marina”. Det viktigaste var det som fanns på land, inte sådant som havsseglarna var intresserade av. Själv använde Olaus Magnus inte uttrycket Carta Marina i sin marknadsföring nere i Europa. Det förbryllande är att det namnet ändå finns på den första upplagan. Jag tyckte mig ha fått en förklaring till fenomenet när jag fick veta att han hade ont om pengar för tryckningen och att tryckaren, tillika utgivaren, naturligtvis ville sälja så många kartor som möjligt och därför ville ha ett säljande namn. ’Carta marinor’ var mycket populära vid denna och långt därefter. När en annan utgivare av kartan några decennier senare gav ut en ny upplaga i kopparstick hade han tagit bort uttrycket ’carta marina’. Olaus Magnus karta var gjord i träsnitt och i ett grövre manér.

Det är frågor av det slaget som jag roar mig med att försöka finna svar på. Men det var först när jag insåg att vi under ca 500 år så till den grad matats med kartbilder över landskapet kring oss, att vi utan att tänka på det lägger ett kartperspektiv på det vi ser när vi färdas fram i geografin. Före kartornas tid var människors perspektiv på landskapet att jämföra med en rad fotografiska bilder från en resa genom landet.

Dessa bilder lagrades i seglationsberättelser i samma ordning som färden gjordes. Att det måste vara på det viset upptäckte jag på nytt vid läsningen av en 1000-årig berättelse om platser i vårt land. När väderstreck anges i berättelsen ändras utgångspunkten hela tiden. Man skulle kanske kunna säga att väderstrecken på den tiden var ’relativa’ till den plats varifrån de angivits. De är med andra ord aldrig kopplade till någon karta – sådana fanns inte ju på 1000-talet. Väderstrecken utgår från den plats som för tillfället är aktuell. Framme vid målet för väderstrecksangivelsen pekar berättaren ut något i en ny riktning.

Ursprungligen användes således väderstreck bara i naturen. När det blev aktuellt att göra kartor stod det plötsligt klart för mig att här fanns nyckeln till hur man skulle läsa den gamla skriften, vars författare aldrig tänkt sig landskapet som en karta – d v s en bild uppifrån. En riktig tolkning av de gamla väderstrecken var naturligtvis ett villkor när de skulle överföras till kartor av det slag som vi nu använder. Så långt hade man inte kommit när den nämnda berättelsen om platser i vår kommun kom i ny svensk översättning 1984 av Adam av Bremens berättelse.

En kontroll i kommentarerna till tolkningen och en korrespondens med den forskare som var ansvarig för nytolkningen visar att man med en utvald vridning av Adams väderstreck försökt att få dem att stämma med verkligheten. Något bättre resultat blev det om man vred väderstrecken 90 grader medsols. Men det blev inte alltid bättre. Om man emellertid accepterar Adams sätt att beskriva väderstrecken stämmar alla som anges.

Den nu beskrivna uppfattningen borde väl inte vara någon större angelägenhet att diskutera idag! Men det tycks det uppenbarligen vara eftersom vetenskapsmännen gör/gjort stor sak av både Adams påstådda felaktiga väderstreck och de används i isländska sagor. I det senare fallet handlar det om den lokalhistoriskt kända sagan om Olav den heliges besök i Svitjod. Ett uttryck som sagoförtäljaren Snorre Sturlason använder för landet norr om Stäketsundet. Det senare heter sagan Stocksunda.

Hur man försökt lösa problemet med Adams ’felaktiga’ väderstreck är en lång historia som du kan studera via denna länk.

Den isländska sagan om Olav Haraldsson - sedermera helgonförklarad - ger oss lokalhistoria av synnerligen stort intresse eftersom flera av de svenska orter som är omnämnda i isländska sagor finns i Upplands-Bro. Sagan använder också namnet Svitjod för den bygd som Olav seglade in i när man passerat Stocksund, nuvarande sundet vid Almarestäket. De mest omtalade bebyggda trakterna på Olavs tid låg norr om Stäket.

Artiklarna du kan läsa på hemsidan berättar utförligt om myten att Stocksund skulle ha varit Norrström i Stockholm. Beviset för detta skulle vara att han seglade ut på havet, när han så småningom lyckats smita förbi den svenska ledungsflottan som blockerade sagans Stocksund. Men havet började inte vid Stockholm år 1008, det var först ca 250 år senare - i början av 1300-talet. Det finns mätningar som visar att Mälaren då blivit en insjö. Det var hav ända till Uppsala och Arboga!

Sagan berättar vidare att Stocksund var enda utloppet till havet och det var stark fors vid snösmältning och vid häftiga regn. På 1000-talet fanns emellertid minst fem sund som kunde leda överskottsvattnet till havet nära den blivande platsen för Stockholm. Det hävdar geologer och arkeologer. Det borde då ha funnits en försvarsborg på varje ställe för att hindra plundrande vikingar från andra håll att tränga in i landet. Den enda försvarsanläggningen för Svitjod, som kallas så i det forntida Sverige, har alltså legat vid den enda vattenvägen in i landet.

Den beskrivna borgen har i själva verket legat under ruinen av ärkebiskopsborgen på Stäketholmen nära Kungsängen i Upplands-Bro. Även sagans väderstreck väster om sundet stämmer med geografin vid Almarestäket. Se sundens riktningar vid Stäket respektive Stockholm. Det är hittills bara i en bok om Stockholms historia, tryckt 2012, som platsen vid Stäket nämns som den bästa uttydningen av sagans ord. Så tolkade seriösa forskare saken från mitten av 1850-talet ända till början av 1900-talet!

Författare till läroböcker och populärhistoria fastnade emellertid för berättelsen att Olav skulle ha tagit sig ut på havet genom att gräva sig ut vid nuvarande slussen. Det är emellertid en efterkonstruktion mer än 200 år efter händelsen. När den isländske författaren Snorre Sturlason besökte Sverige i början av 1200-talet - han var dock inte i Stockholmstrakten - hade det så smått börjat bli strömt vid Gamla stan i Stockholm. En äldre version av sagan säger med namns nämnande att sundet låg vid Skarvens utlopp i havet - dvs Almarestäket. Namnet finns fortfarande kvar på samma vattendrag.

När den ivrigaste förespråkaren för denna grävning på 1920-talet fick höra av en geolog att slussenpassagen redan fanns på Olavs tid, då skrev han offentligt att om det vore sant, så skulle händelsen naturligtvis ha ägt rum vid Stäket. Att så är fallet, är de nuvarande geologernas sanning.

En utförligare berättelse om Olav den Heliges färd kan du läsa i den här länken
http://www.ukforsk.se/nya/stock-ny.htm

På hemsidan finns det länkar till texter som försvarar myten om att Norrström skulle vara sagans Stocksund. Naturligtvis också hur myten avslöjas.

Det finns också texter som hävdar att väderstrecken i vikingatidens Norden måste ändras 90 grader för att stämma med verkligheten. För de flesta av dagens historiker synes saken var utagerad. Så är dock inte fallet beträffande en del arkeologer och historiker som arbetar med Olav Haraldson saga, vilket du kan läsa om i nedanstående länk.
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Forskning/Adam-Bremen_del-2.htm

I förlängningen av studierna kring Olav den Heliges saga har jag känt mig nödsakad att närmare studera högst vetenskapliga utredningar som påstår sig bevisa att väderstrecken är oriktiga också i Adam av Bremens latinska text om de geografiska förhållandena i Norden. En förutfattad tolkning av hans text har lett till att latinska ord vantolkats och till och med utelämnats i en text som utger sig för att vara en översättning inte bara tolkning. Klicka på länken
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Forskning/Rapport_2012-08_A.htm

Eftersom landhöjningen var okänd och kartorna gjordes efter hörsägen visar de hur landet uppfattades hundratals år före det år som står på kartan. Det är just detta som gör kartorna intressanta för oss idag när vi kan nu göra kartor som verkligen visar hur landhöjningen har ändrat våra kustlinjer. Landet höjs med nästan en halv cm varje år i Svealand - dvs 50 cm på hundra år, 500 cm = 5 m på 1000 år. Bara sedan 1500-talet, när kartan här ovan gjordes, har landet höjts betydligt. Vid några meters höjning förskjuts strandlinjen flera hundra meter vid låglänta stränder. Nedanstående karta är ritad 1598 och den visar att havet gick ända fram till Uppsala. Den visar också att den väldiga havsviken 'Mälaren' var ointressant för de handelsmän som for runt på haven. Kartan tillhör den vanligaste typen av kartor på den tiden, de som främst ville visa farvägarna till sjöss. När den ritades hade havsviken 'Mälaren' i nära 300 år varit en insjö med utlopp vid Stockholm. Kartan visar alltså att den är ritad enligt hundraåriga erfarenheter bland kartritarna nere i Europa.

Kartritarna hade naturligtvis ingen ambition att visa allt. Man tog endast med sådant som var av betydelse för att visa vägen för dem som hade behov därav!

På UKF:s hemsida finns en växande serie artiklar försedda med gamla kartor och försök till tolkningar.
"I begynnelsen var ordet" står det i den gamla bibeln. Den kommande tiden tar sikte på bilden.