Fornsigtuna som forskningsprojekt

Fornsigtuna som forskningsprojekt ?

Underlag för huvudartikeln

- iakttagelser, argument och frågeställningar kring temat "ett medeltida Fornsigtuna"
- officiellt påvisar arkeologiska undersökningar "ett forntida Fornsigtuna"
- Fornsigtuna är i fysisk mening detsamma som egendomen Signhildsberg
- marken N och NV om huvudbyggnaden är det Forntida Fornsigtuna - utgrävt
- marken S och SV ett Medeltida Fornsigtuna beskrivet av Aschaneus 1612 - ej utgrävt
.

Börje Sandén

/nya/fornsi1.htm
2004; rev. 2009-12-11, 2010-04-19, 2014-06-12 ,2014-11-05, 2015-01-24; 2015-05-20, 2015-08- 25

UKF:s startsida
Förteckning över artiklar
Riksantikvarien Hadorph
Fornsigtuna - studier - teorier

Fornsigtunas medeltida lämningar - Artikel
Hadorphs rapport till riksdagen 1680.
Kronologiskt ordnade data om Fornsigtuna
Anteckningar från KB 2004 - Hadorphs resor
Notiser - Argument kring Fornsigtuna

Här presenteras en samling iakttagelser, argument
och frågeställningar kring ett såväl medeltida som forntida
Fornsigtuna vid Signhildsberg
- i såväl kyrkligt som världsligt hänseende.

Studien skall närmast ses som en beskrivning och tolkning
av begreppet Fornsigtuna, vars existens
vid flera tillfällen under 1900- talet varit ifrågasatt

Inledning och orsaken till UKF:s studier
i ämnet finns i artikeln
Fornsigtunas forntida och medeltida byggnadslämningar

Här presenteras en exempelsamling med argument för en viss tolkning av begreppet Fornsigtuna samt debattinlägg till förmån för frågor som framkommit vid:
1. De arkeologiska utgrävningarna av Fornsigtuna 1984-88
2. I beskrivningen i Det Medeltida Sveriges nya bok om bl,a, Håtuna Kungsgård

Den vetenskapliga forskargruppen kring Det Medeltida Sverige har andra utgångspunkter för sin forskning än den som framförs i UKF:s skrifter
De många arkeologiska utgrävningarna i Sigtuna stad har inte kunnat påvisa att det funnits vare sig biskopsborg/gård eller kungsgård i staden
De många oklarheterna kring begreppet "Håtuna kungsgård" kan kopplas samman med oklarheterna kring utgrävningarna i Sigtuna.
I själva verket finns ingen öppen debatt i de frågor som ligger till grund för artikeln Fornsigtunas medeltida byggnadslämningar

De byggnadsrester som fem somrars arkeologiska undersökningar avslöjade 1984-1988 på Signhildsbergs ägor var enbart forntida - inte medeltida.
Riksantikvarien Aschaneus har 1612 beskrivit ruiner efter ett medeltida slott som funnits på platsen för herrgårdsparken - obs byggt med gråsten och tegel.
Forskargruppen i Det Medeltida Sverige, DMS, nämner inte dessa ruiner, som delvis fanns kvar, när riksantikvarien Hadorph år 1680 skrev sin rapport om "Kungsgårdar och Slott som än finnas". (i samband med Carl XI:s reduktion)
DMS menar att Fornsigtuna var en bondby

UKF:s forskargrupp finner uppgiften att bönderna upplever sig ha en ödelagd "konungsby" som granne.

Hösten 2015 kunde våra studier uppdaga att en tidigare ej beaktad forskargrupp vid Uppsala universitet ägnat 5-6 år åt en grundlig genomlysning av historien kring "Sveriges kristnande". Gruppen säger sig ha velat beskriva "kultur och mentaliteter under vikingatid och medeltid".
Vi måste konstatera att ambitionen inte räckte så långt att man ens upptäckte Fornsigtuna, som inte nämns med ett ord av de 17 författarnas 500-sidiga rapport.. Trots att den 5-åriga arkeologiska utgrävningen fått stor uppmärksamhet t.o.m. med kungligt besök och dokumenterats i skrift 1991 just när Uppsalaprojekt påbörjades.

Är tiden mogen för en fördjupad grundforskning kring obesvarade frågor från tiden kring Sigtunas uppkomst och kristendomens införande?
Hur ser svensk medeltidsforskning på det faktum att källor från 1600-talet också beskriver medeltida ruinrester vid Signhildsberg?
Kung Birger undertecknade ett dokument i Fornsigtuna 1299

Undertecknandet ägde rum i närvaro av ärkebiskop Nils och en delegation från en utländsk kyrklig Orden. Observera att sådana herrar färdades med stora ryttarföljen. De hade definitivt inte gästat en bondby utan en kungsgård.

I Upplands Handlingar - en av huvudkällorna, finner vi att Fornsigtuna var en "Konungsby vilken ligger för fyra markland med fyra 'grannar'. Observera ordet "grannar" - jag tolkar skrivningen så, att den dels berättar om Aschaneus' fyra kronobönder och dels förklarar att bönderna är grannar till en övergiven Konungsby stadd i förfall. Detta står i årgång 1541. (Aschaneus' 1612)
DMS säger att Håtunaleken ägde rum i en byggnad i Håtuna by 1306
Har man trovärdiga belägg för var i byn som byggnaden låg?
Den plats man hänvisar till är fornl. 157 strax väster om prästgården. där finns 12 husgrunder, "Alla synes vara uthusgrunder. "Tegel förekommer synbarligen ej i grunderna". Man hänvisar också till fornl. nr 2. "Stensättningsliknande lämning. Ger intryck av att vara en sentida lämnng"
DMS säger att donationshandlingen undertecknades i bondbyn Fornsigtuna 1299
Hade kung Birger hunnit bygga en kungsgård mellan 1299 - 1306 i Håtuna by?
Om det i så fall redan fanns en kungsgård vid kyrkan år 1299 - varför undertecknades inte donationshandling där, utan i bondbyn 2 km därifrån?
En central fråga - har det verkligen funnits två kungsgårdar i Håbo härad?
DMS nämner aldrig att det funnits ruiner efter en borg någånstans i området
Att det funnits ruiner vid Signhildsberg sägs i skrifter långt fram i tiden

Ruinerna revs åren kring fornminneslagens tillkomst 1666.

Om det funnits ruiner i kyrkbyn borde det ha uppmärksammats i litteraturen

I den här studien vill jag inledningsvis framlägga ett antal uppställda fakta och frågor kring Fornsigtuna med anledning av den diskussion som förts på UKF:s
hemsida och vid offentligt framförda föredrag och exkursioner kring begreppet Fornsigtuna
under mer än 10-talet år.

Ämnet diskuterades vid föredrag 2010-04-21 i Kungsängens Dagcentral
(föredraget blev videofilmat av en deltagare som lade upp 7 avsnitt på Youtube, där de ännu finns kvar år 2015)
Ämnet diskuterades också vid en välbesökt exkursion till Fornsigtuna. Signhildsberg sönd 2010-05-09

I maj-juni-nov 2014 och våren 2015 har artikeln utökats med nya infallsvinklar
Det finns länkar till inledande och utförligare artiklar

Det har funnits medeltida ruiner i Fornsigtuna!
Den "officiella" forskningen (DMS) vill inte erkänna det
Varför görs ingen markradarundersöknng?

Medeltida ruiner är beskrivna både av Aschaneus 1612, och i
Rannsakningarna efter fornminnen år 1667 och under 1670-talet

Anmärkningsvärt är:

I Christian Lovéns doktorsavhandling "Borgar och befästningar i det medeltida Sverige" finns märkligt nog ingen hänvisning till de ruiner som Martin Aschaneus berättar om i sin skrift från 1612.
Han var vår första riksantikvarie. Eftersom han var uppväxt på granngården Aske är han en synnerligen tillförlitlig källa. Han säger att här fanns byggnadsrester med såväl tegel som gråsten
På min fråga varför Lovén inte heller hänvisar till Rannsakningarnas beskrivningar av ruinerna i herrgårdsparken fick jag svaret att allt detta utelämnats därför att de var knutna till en saga, den om Habor och Signhild!
Sagan har emellertid inget att göra med tillkomsten av ruinerna. Det är min fasta övertygelse. Sagan är nämligen många hundra år äldre än ruinerna. Två uppgifter i sagans hemland Danmark placerar den i 6:e eller 8:e århundradet. Det ger en skillnad på 800 el.1000 år före Aschaneus tid 1612.
Jag konstaterar således att en svensk forskare stöder sig på en saga, när ruinerna i Fornsigtuna förklaras vara obefintliga

Det var i själva verket ruinerna som gjorde att somliga inflytelserika personer med Laurentius Petri i spetsen ville placera den över hela norden spridda sagan just här, eftersom en prinsessa borde ha bott i ett slott menade man, och vid nuvarande Signhildsberg fanns då sedan länge slottslika ruiner.
Ännu på Aschaneus tid kunde man se rester av borggård, hålmurar och ett stentorn. Enbart i Sverige finns minst ytterligare två platser förknippade med sagan - på ost- och västkusten. Kärleksparet har mött döden också i Norge och framför allt Danmark. Jag har besökt platserna i Sverige.

byggnadsresterna har inget att göra med tillkomsten av sagan

om Habor och Signhild.

Ytterligare anmärkningsvärt är:

De arkeologiska undersökningarna åren 1984-88 visade entydigt att byggnaderna var forntida.
Inte förrän flera år efter utgrävningarna fick jag se i fornminnesregistret att Aschaneus' text med ruiner korsats över och ersatts med nya blad av utgrävningsledaren. Numren 99 och 101 beskrivs helt riktigt som forntida lämningar.

Aschaneus text

medeltida

forntida hallbyggnad

.!!
Vad har hänt i vår forskningsvärld?

Ytterligare anmärkningsvärt är:

De medeltida byggnadresterna i Fornsigtuna revs (Se Joh. Ax Almquist) i samband med tillkomsten av fornminneslagen 1666, vilken mycket skarpt straffar dem som inte lyder den.
Med markradar i den icke undersökta delen av parken kan vi finna de underjordiska grunderna till det försvunna stenslottet.

Varför görs inget? Jag tvingas mer och mer att tro, att vi står inför en parallell med det obefintliga Fornsigtuna på 1920-talet. Mer därom längre fram.

För vilket ändamål hade den slottslika byggnaden uppförts?

Vi vet att marken där Signhildsberg nu ligger ägdes av kyrkan före 1170-talet, eftersom domkapitlet i Uppsala då fick draghjälp av påven Alexander III på så sätt att denne i ett brev till kung Knut begärde att den tidigare kyrkliga marken vid Fornsigtuna skulle lämnas tillbaka till det ca tio år tidigare bildade ärkestiftet.(1164)
När jag läst om ärkestiftets historik på dess hemsida liksom även i en nyligen utkommen bok så har jag fastnat för det märkliga att domkapitlet blivit intresserat av att återfå Fornsigtuna m.fl. jordegendomar ca 10 år efter det att stiftet upphöjts till ärkestiftet 1164 med säte i Gamla Uppsala!. (Man firade för några år sedan dess 850-åriga historia). Man måtte ha varit väldigt intresserad av att komma tillbaka till Sigtuna eftersom påven ingriper med önskemålet att Fornsigtuna måtte få återgå till kyrkan. Kan det ha varit landhöjningen som börjat ge sig tillkänna och att det därför blivit besvärligare för varje generation att nå Gamla Uppsala sjöledes?
Min djärva tanke är att kyrkan ville flytta det nyblivna ärkestiftet tillbaka till Sigtuna och återanvända "den forna biskopsborgen" vid Fornsigtuna. Det finns emellertid inga skriftliga belägg för detta. Dock vet vi att en påve så snart som 1215 gav sitt tillstånd att flytta biskopsdömet till Sigtuna under förutsättning att man behöll namnet Uppsala ärkestift. Flytten blev emellertid aldrig verkställd.
År 1245 begärde domkapitlet att få flytta till Sigtuna. Men det blev i stället till domkyrkans nuvarande plats som man så småningom flyttade till.
Att kyrkan inte fick tillbaka sin mark kan bero på att den forna biskopsgården under tiden blivit Håtuna kungsgård, varifrån kung Birger många år senare 1299 utfärdade en handling undertecknad i Forna Sigtuna. Denna handling nämner bokstavligen Fornsigtuna som Kungsgård.
Jag hade länge hävdat att det borde finnas dokument i Vatikanen om katolska kyrkans intresse för Fornsigtuna. Efter att ha tagit del av romerska kyrkans interna splittring med två påvar vid denna tidpunkt och att det var den landsflyktige Alexander III som drev kristnandet av Sverige från Frankrike, så är det nog fåfäng möda att leta efter skriftliga dokument i saken. När han valdes deklarerade han att han avsåg att få med det sista kvarvarande hedniska landet i den kyrkliga gemenskapen. Det framgår av fyra brev från Alexander III just kring åren då Sverige fick sin först ärkebiskop.
Jag tolkar det så att det verkligen var påvens angelägenhet att det blev en ärkebiskop i Sverige - Uppsala.
Alexander kan själv ha skaffat fram medel för att bygga en biskopsgård i enlighet med sin deklaration att kristna det sista kvarvarande landet i Norden. Han kanske rent av anlitade franska arbetare, så som senare blev fallet när domkyrkan uppfördes.. Man menar ju att i Sverige skulle det dröja länge innan man byggde liknande anläggningar i sten och tegel.
Jag tror inte att svenska kungar ligger bakom uppförandet stenbyggnader i Fornsigtuna. Det borde ha lämnat någon form av skriftligt vittnesbörd efter sig.
Summa summarum: Det har funnits medeltida ruiner i Signhildsbergsparken.

Forskningsläget 2015
En spekulation

Ärkestiftets historik enligt Gunnar Smedberg (1911-1992) säger att stiftet fick ärkebiskop år 1164 placerad i Gamla Uppsala. Domkapitel fanns i Uppsala mellan 1234-1255, dessförinnan i en lösare organisation. Historiken berättar också om den djupa schismen inom den romersk katolska kyrkan vid denna tid. En schism som medförde att det under lång tid kom att finnas två påvar, en i Rom och en i Frankrike.
     Här har vi kanske förklaringen till varför det inte finns några bevarade dokument med fortsatt brevväxling mellan påvedömet och Sverige. Numera har jag helt lämnat tanken att det skulle finnas dokument i Vatikanens arkiv. Den brevskrivande påven, som ville reformera kyrkan, var Alexander III som, trots att han fick mest röster vid påvevalet, var den som tvingades utöva sin påvemakt i landsflykt från Sens i Frankrike under ganska många år.
     Att han på 1170-talet sände det omtalade brevet till kung Knut med begäran att kyrkan skulle få tillbaka Fornsigtuna har visat sig vara ett led i hans strävan att få hela Norden kristnat under sin spira. Danmark - läs Lunds stift - var redan ärkestift på motståndarens sida. För att locka övriga Norden, Sverige och Norge, över på sin sida hade Alexander verkligen anledning att stödja det ännu långt ifrån helt kristnade Sverige både moraliskt och ekonomiskt. Dessa upplysningar har jag fått från Stiftshistoriska Sällskapets handlingar.
      Obs. man svarar inte på mina försök att via deras hemsidas formulär för kommunikation få veta hur Sällskapet ser på det faktum att Alexander III begärde att Fornsigtuna skulle återlämnas till kyrkan trots att ett ärkestift upprättats i Uppsala.

Min djärva tanke är att sigtunabiskoparna redan hade haft en borg - eller en påbörjad borg - innan man flyttade till Uppsala. När det sedan blev aktuellt att flytta tillbaka ärkestiftet till Sigtuna ville man naturligtvis använda sin tidigare borganläggning där.
     Det var nämligen inte förrän 1311 - 100 år senare - som kyrkan äntligen fick tillbaka Fornsigtuna. Efter Håtunaleken var Fornsigtuna inte längre aktuell som kungsgård.
.
För ca 10 år sedan fick jag kontakt med en forskare i en forskargrupp inom ärkestiftet som arbetade med en ny historik. Forskaren jag talade med var intresserad av mina upplysningar om eventuella. medeltida ruiner vid Fornsigtuna. Enligt den arkeologiska rapporten från utgrävningen på 1980-talet var samtliga lämningar vid Fornsigtuna från forntiden och detta faktum är det enda som historikerna kan stödja sig på i sin historieskrivning. Utgrävningarna gjordes norr / nordväst om herrgården, inte under herrgården och i parken söder och sydväst om byggnaden.
     När jag, som jag sagt tidigare, upptäckt hur arkeologiska undersökning beskrivits, var det bara att konstatera att det inte kan bli annorlunda förrän nya arkeologiska undersökningar gjorts. Här har vi den parallell jag hänvisade till längre upp på sidan, då 1920-talets och 1970-talets forskning dominerades av inflytelserika forskares idéer och uttalanden, som inte nämnde något om Fornsigtuna..
      Det är min åsikt att den blygsamma svenska forskningen stödjer sig på otillräcklig grundforskning. På ett håll har man överhuvud taget inte läst Aschaneus ögonvittnesskildring, trots att den så tydligt beskriver just medeltida ruiner. Jag har konstaterat att forskningen på annat håll hänvisar till en saga som främsta anledning till att ta avstånd från trovärdiga vittnesbörd om ruiner i Signhildsbergsparken från tidigt 1600-tal.
      I den aktuella texten får vi veta att byggnaden, benämnd "slottet", av befolkningen uppfattats som ett värn för Sigtuna. Aschaneus redogör för vad befolkningen tror. Man har berättat för honom att ruinerna kallas Försigtuna och att de kan ha varit ett värn för Sigtuna. Hans föräldrar hade uppfattat ruinerna som vara "FörrStaden" till Sigtuna och att platsen därför kallts Försigtuna. Ingen nämner något om Habor och Signhild.
      Aschaneus bör själv ha känt till att svensk forskning sedan slutet av 1500-talet kommit fram till att Habor och Signhild skulle vara knutna till platsen som på 1670-taket döpts till Signhildsberg. med hänvisning till sagan. När Aschaneus nämner att Habor påstods ha blivit avrättad vid Habor Stätta på Sigtuna sidan av fjärden. så skall det ses som en orientering om var Fornsigtuna var beläget i förhållande till staden Sigtuna. Skriften är i själva verket en skidring av Sigtuna stad. Det är bara i inledningsvis som han berättar om Fornsigtuna.

Markradar
Om "forskningen" skulle tillåta en georadarundersökning tror jag den kommer att avslöja den stora mängd byggnadsrester som Aschaneus iakttagit och berättat om i sin detaljerade skrift från 1612. Åtskilligt fanns kvar vid "Rannsakningarna" efter fornminnen på 1660-70-talen innan herrgården byggdes under 1670-talet. Så sent som inför 1680 års reduktion som ledde fram till de många indragningarna av förlänade statliga gods fanns ruinrester kvar enligt riksantikvariens Hadorphs rapport till riksdagen/regeringen om var det fanns kronomark som gick att kräva tillbaka

Vad säger den historiska forskningen om Fornsigtuna i källskrifterna ?
Forskargruppen med Sigurd Rahmqvist som "lokal" ledare ser Fornsigtuna endast som ett värdefullt jordvärde. Rahmqvist kände - för kort tid sedan - endast till de forntida lämningar som arkeologiska utgrävningarna åren 1984-88 avslöjat. Han hade inte heller läst Aschaneus text, och visste inte att den stora "tingshögen" - den enda där arkeologerna grävt sig ner till ursprunglig markyta - låg i Fornsigtuna. Inte heller Lovéns avhandling kände han till. Rahmqvist ansåg att fornl. nr 2, norr om Håtuna kyrka varit tingsplats. Den är i fornminnesregistret inte ens beskriven som fornminne - utan troligen en sentida lämning.
     De många spekulationerna om när kyrkan till slut skulle ha fått tillbaka Fornsigtuna vittnar om att det finns mycket få källskrifter att stödja sig på. Jag känner bara till två skrifter som är tydliga i den här saken.
_ Den ena är ett påvebrev från 1185, som påstås innehålla den äldsta kända förteckningen över Uppsalakyrkans egendomar. I den nämns inte Fornsigtuna, vilket visar att påven Alexanders vädjan på 1170-talet om att Fornsigtuna skulle återlämnas aldrig hörsammats.
_ Den andra är Riksantikvarien Hadorphs rapport från 1680, i vilken det sägs att Håtuna kungsgård såldes till ärkebiskopen och hans kyrka 1311, således bara några år efter Håtunaleken, vilket visar att den ägde rum på kungsgården i Håtuna. Kung Birger hade några år dessförinnan 1299 undertecknat ett dokument på en plats med namnet Fornsigtuna. När han 7 år senare fängslades av sin bröder fanns det plötsligt en kungsgård nära kyrkan. Om han hade byggt den borde det finnas skriftliga anteckningar någonstans om detta.

Problemet med ruinerna i Aschaneus beskrivning 1612

De kvarvarande ruinerna beskrevs utförligt i Aschaneus' bok från 1612 och i Rannsakningarna efter fornminnen år 1667 och under 1670-talet
Flertalet ruiner togs emellertid bort någon gång kring tidpunkten för tillkomsten av vårt lands första fornminneslag 1666
Lagen var mycket sträng mot dem som förstörde fornminnen
Av ordalydelsen i Henriks Schücks biografi över den duktiga riksantikvarien Johan Hadorph förstår man att det förelåg ett gunstlingsförhållande mellan denne och Magnus Gabriel de la Gardie.
under loppet av 8 månader året 1667 var det tre ägare av Fornsigtuna:
Magnus Gabriel de la Gardie, Sven Ribbing och familjen Rålamb
vid fornminneslagens tillkomst var De la Gardie - ägare till Fornsigtuna sedan 1653 - ägare genom köp!
De la Gardie hade under den tidsperioden stor makt, som både universitetskansler och rikskansler.
Han bytte bort fyra enheter i Fornsigtuna mot två mindre enheter på Dävensö. Han kunde rimligtvis inte bli fråntagen Fornsigtuna, som inte var förlänat till honom (!)
Varför byter han bort Fornsigtuna som han förvärvat genom köp (efter ca 15 år?)

Hur kan det ha gått till när ruinerna försvann? Har vår tids forskning något att erbjuda ?

Henrik Schücks beskrivning av riksantikvarien Hadorphs personliga relationer till såväl De la Gardie som Clas Rålamb är värt ett förnyat studium. Se Börje Sandens anteckningar vid läsning i Schücks bok (1933)
ett sådant studium är angeläget mot bakgrund av motsägande beskrivningar gällande arvs- och ägareförhållanden i Sten Westerbergs bok "Claes Rålamb - Maktspelare i storhetstidens Sverige" för några år sedan.

Varför dröjde det till 1984 innan arkeologiska undersökningar gjordes i Fornsigtuna?

Inte förrän den första arkeologiska undersökning av Fornsigtuna avslutats 1988 kunde pusselbitar börja fogas samman
de nu borttagna ruinerna förklaras i ett högst seriöst dokument vara "Håtuna Kongsgård"
dokumentet är det som låg till grund för Carl XI:s stora återtagande av de kronogods som förlänats ("utlånats") till förtjänstfulla personer under "behaglig tid". Den s.k. Reduktionen 1680.
motsägelsefulla tolkningar av gamla skrifter, bl.a. det nyss nämnda, vållar huvudbry för forskare än i dag
djupgående analyser av texters innebörd ger oss en annan bild av det som hände med de medeltida ruinerna vid Fornsigtuna
att borttagandet kunde döljas lyckades man hemlighålla ända fram till 1930-talet (Schück 1933) och Sten Westerbergs bok där författaren inte finner något arv till äldsta sonen Åke

Medeltida Fornsigtuna anses som en obetydlig enhet

Byggnadsrester från 5 somrars arkeologiska undersökningar var utan tvekan forntida, vilket också är forskningens officiella ståndpunkt?
Ansågs den medeltida bondbyn Fornsigtuna vara så värdefull som räntebärande inkomstkälla att kungamakten behöll byn ända till 1311, då den äntligen såldes till biskopen/kyrkan? Detta har medeltidsforskning återkommit till ända sedan min första kontakt om saken för 10-15 år sedan.
Men trots att Fornsigtuna bara var en bondby så besökte och undertecknade både kung och ärkebiskop den kända donationshandlingen där år 1299. Betänkt att alltid färdades med stora följen som säkerhetsvakter.

Här har det funnits medeltida byggnadsrester beskrivna av Aschaneus 1612 men arkeologiska undersökningar har aldrig gjorts i parken med undantag för sulfatprover

Vem / vilka åstadkom ovan omtalade byggnadslämningar?
_ Kung Birger undertecknade en handling i Fornsigtuna 1299 (då ännu ej myndig och krönt)
_ han blev tillfångatagen 1306 - på sin kungsgård i Håtuna - alltså Fornsigtuna!
_ det är endast forskningen under sista hälften 1900-taletsom placerar en kungsgård i Håtuna by
_ under 16- 17- och 1800-talen utpekade man Fornsigtuna som platsen för kungsgården
_ kan det verkligen ha funnits 2 kungsgårdar så nära varandra - under samma tidsperiod?
_ har Birgers far Magnus Ladulås byggt något här?
_ har hans farfar Birger Jarl byggt något här?
_ har Birgers bröder Erik och Valdemar byggt något här?
_ har den efterföljande Magnus Eriksson byggt något?
_ har någon av de många följande utländska kungarna byggt något?

Om så varit fallet borde bygget ha registrerats någonstans i svenska annaler

Om så inte är fallet blir saken verkligen intressant !

kan lämningarna ha tillkommit i tidig medeltid? på 1000 -1100-talen som bostad för Sigtunas biskop?
år 1164 (850-år) blev Gamla Uppsala säte för första ärkebiskopen Stefan
när landhöjningen omöjliggjorde segling ända till Gamla Uppsala ville man flytta ärkestiftet tillbaka till Sigtuna
var det i så fall kyrkans byggnader vid Fornsigtuna som påven/kyrkan ville få tillbaka på 1170-talet? - och det bara 10-talet år efter att Gamla Uppsala blivit ärkebiskopssäte.
redan år 1215 gav dessutom påven tillstånd att flytta ärkebiskopssätet tillbaka till Sigtuna! Varför? Man vill få ett bättre läge på grund av den okända landhöjningen som man kallade vattenminskning. Men det blev aldrig något av det heller.
1245 begär domkapitlet att få flytta domkyrkan till Sigtuna.? Uppsala Varför?
ville man på nytt utnyttja kyrkans anläggningar i Sigtuna / Fornsigtuna
var det månne byggnaderna vid Fornsigtuna som i stället blev kungsgård, och som inte "kronan" ville förlora

Man byggde inte stenhus i Sverige förrän på 1200-talet - påstås det
Ja, svenskarna själva byggde normalt inte stenhus
_ tänk om det var den missionerande kyrkan som byggde här,
_ den dåtida "europeiska gemenskapen" hade troligen resurser, långt utöver den svenska förmågan
_ ute i Europa byggde man stenhus/tegelbyggnader mer än 1000 år tidigare
_ det var exempelvis franska byggnadsarbetare som började bygga domkyrkan på 1200-talet
_ vad hindrar att kyrkan redan tidigare började uppföra stenhus åt sig i Sverige? I Fornsigtuna?

Vad skulle kyrkan ha haft för anledning att redan från början bygga något vid Fornsigtuna?
_ det var faktiskt farligt att vara biskop i det hedniska Sverige
_ det bör ha varit angeläget att skapa en säker plats för Sigtunabiskopen
_ 1088 dödades en biskop - i eller vid ! - Sigtuna.
_ i Sigtuna har man aldrig hittat någon biskopsborg - inte heller någon kungsgård.
_ kan Fornsigtuna ha varit den efterlysta biskopsgården? - som därefter blev kungsgård?

Arkeologerna har inte hittat vare sig biskopssäte eller kungsgård i Sigtuna stad
Religionshistorikerna har inte hittat någon biskopsborg i Sigtuna
_ ett biskopssäte bör ha funnits hävdar somliga
_ har man bara letat i Sigtuna stad? - det kan ju ha funnits en biskopsborg i Fornsigtuna?
_ arkeologen Jonas Ros hävdade år 2009 att kungens och jarlens residens bör ha varit i Fornsigtuna.
_ varken arkeologer eller historiker har ännu antagit att biskopsborgen kan ha legat i Fornsigtuna.
_ endast Otto von Friesen sätter Fornsigtuna i samband med kyrkan i en artikel 1923.
Läs utförliga resonemang i filen/häftet "Fornsigtunas medeltida lämningar".

Varför var påven Alexander så angelägen att få tillbaka FornSigtuna, som under de första Sigtunabiskoparna tillhört kyrkan?
Av den ovan punktvisa skildringen av ett tänkt händelseförlopp får man uppfattningen att såväl Fornsigtuna som ytterligare två orter i grannskapet i själva verket varit av betydelse för kyrkan. Den ville flytta tillbaka ärkestiftet till Sigtuna/Fornsigtuna, där man kunde utnyttja befintliga anläggningar. Eftersom flytten aldrig blev av ser jag det som naturligt att Fornsigtuna blev kungsgård på nytt, det är arkeologiskt bevisat att en del av Fornsigtuna varit en forntida kungsgård.
     Arkeologiska undersökningar med georadar i Signhildsbergs park skulle snabbt kunna vederlägga eller bekräfta om det var där som Aschaneus' medeltida byggnader legat. Krypgrunden under herrgården kan ses som jungfrulig mark för arkeologerna. Arkeologiskt intressant jord- och stenmaterial vid grävning av en källarnedgång i en flygelbyggnad på 1920-talet påstås ha deponerats hos Sigtuna museum.(Otto von Friesen) Kanske materialet finns kvar?

En brett upplagd grundforskning torde behövas, dels i marken, dels i arkiven
De medeltida byggnadsresterna tycks vara ett problem.
När jag först intresserade mig för varför kyrkan var så angelägen att få tillbaka Fornsigtuna tog jag kontakt med den då pågående forskning på stiftsnivå. Forskaren jag talade med var intresserad av mina iakttagelser. Jag hänvisade till Christian Lovéns avhandling om borganläggningar i landet och framhöll att han inte med ett ord nämnt Aschaneus skrift, som entydigt beskriver medeltida anläggningar.
Han hade inte heller nämnt ruinresterna i Rannsakningarna.

Kanske går det att hitta något i Vatikanens arkiv?
Den frågan anser jag sedan 2014-15 vara överspelad.
Påven Alexander III, som i brev till Sverige begärde att kyrkan skulle få tillbaka Fornsigtuna hade tvingats fly från Rom och etablerat sig i Sens i Frankrike. I det kaos som uppstod med två påvar samtidigt är det knappast troligt att några dokument blivit arkiverade.
     Men vi vet att det var Alexander själv som såg till att det ännu ej helt kristnade Sverige fick egen ärkebiskop för att därmed locka både Norge och Sverige att inte ansluta sig till den andra påven som residerade i Rom. Jag kan mycket väl tänka mig att romersk-katolska kyrkan kan ha bidraget med både pengar och arbetskraft för byggnadsverksamheten i Sigtuna - Uppsala. Så var det definitivt när nya Uppsala domkyrka började byggas på 1200-talet

Hur kom ruinerna bort i den nu aktuell forskningen?
Lätt att besvara.
De finns inte medtagna i Christian Lovéns avhandling 1996 om Borgar och befästningar i det medeltida Sverige. Motivet härför skulle vara att det är en saga och en folkvisa om Signhild, som gett platsen dess namn.
     När jag fann att inte ett ord nämns om Fornsigtunas i Lovéns bok kontaktade jag honom på telefon. (Jag kände, och sammanträffade med honom i samband med UKF:s projekt kring karteringen av ruinen efter ärkebiskopsborgen vid Stäket)
     Han svarade att han uteslutit såväl Aschaneus' beskrivning som de rapporter som togs fram i samband med de två Rannsakningstillfällena på 1600-talet eftersom de hade sitt ursprung i sagan , folkvisorna och de många skillingtrycken. Därmed använder Lovén i en doktorsavhandling en saga för att bevisa att man inte klan lita på Aschaneus ord! Habor och Signhild har aldrig varit i Fornsigtuna och har ingenting att göra med tillkomsten av ruinerna. Den stenborg med borggård, stenmurar och stentorn, som Aschaneus talar om byggdes många hundra år efter sagans tillkomst, som var i Danmark enligt gammal dansk forskning. Motivet blev så känt och spritt så att i Sverige förknippas Habor och Signhild med minst ytterligare två platser på ost- och västkusten. De har mött döden på platser i Norge och framför allt i Danmark.
    Det är riktigt att Åke Rålamb på 1670-talet ändrade namnet Fornsigtuna till Signhildsberg. Bägge namnen finns på en sjöledskarta karta på Kartverket i Gävle (finns i en artikel på UKF:s hemsida).
     Men som tidigare sagts: sagan är flera hundra år äldre än de medeltida ruinresterna som fanns kvar när Aschaneus år 1612 beskrev dem. Habor och Signhildsmotivet har behandlats av både Laurentius Petri och Johannes Magnus på 1500-talet. Habor var enligt en sagavariant norrman och Signhild en svensk kungadotter. Hon borde naturligtvis ha bott på ett slott har man menat och i Sverige fanns en lämplig slottsruin att hänvisa till!

Fornlämningsregistrets beskrivning
I fornminnesregistret infördes Aschaneus berättelse år 1951. I samband med arkeologiska utgrävningarna på 1980-talet ersattes det bladet med ett nytt av grävningsledaren David Damell. Där får vi veta att Aschaneus beskrivning plötsligt blivit en forntida vikingahall, illustrerad med bilden av en sådan i boken "Fornsigtuna - en kungsgårds historia". Ordalydelsen i själva forskningsrapporten, sid 26, lyder. "Slottet och borggårdsplatsen är husgrundsplatån (fornl. nr 99) 50 meter norr om Signhildskulle medan dälden med källarvalven har varit området nordöst och öster om platån. Stenresan skulle kunna motsvaras av den fyrkantiga stensättningen (fornl nr 50) med ursprungligen kraftiga resta hörnstenar"
     Även den stora husgrundsplatån (nr 101) är en annan tolkningsmöjlighet. Damell framhåller "En tolkning av helheten på detta sätt synes väl stämma in på Aschaneus' beskrivning." Hela texten.
      Ovanstående syns mig inte på något sätt överensstämma med vare sig Aschaneus ord eller beskrivningarna i Rannsakningarna. Platsen för slottsruinen har inte ens fått något nummer i fornminnesregistret. Ruinerna är bortsopade i den officiella forskningen. Varför slutar forskningen kring Fornsigtuna gång på gång med ett frågetecken? En undersökning med markradar är knappast tänkbar mot bakgrunden av dagens forskningsläge.

Hur kom ruinerna bort i naturen? Viss ny information 2012 kanske kan ge oss svaret
Vår lokalhistoriska forskning hade givit oss anledning att närmare studera tillkomsten av 1666 års fornminneslagstiftning
Det visade sig att den nya lagen förbjöd allt förstörande av "gambla monumenter". Rannsakningarna efter fornminnen var påbud som utfärdades vid två tillfällen. De inkomna förslagen skulle sedan sakkunnigt bedömas av riksantikvarien och hans folk.
     Varför rapporterade aldrig riksantikvarien Hadorph om någon inspektionsresa till Håbo härad? Han hade uppdraget att resa runt i landet för att kontrollera/verifiera de insända Rannsakningsrapporterna, vilka genomförts som ett resultat av fornminneslagens tillkomst. (Ämne för forskning!)
     Inte förrän i samband med Carl XI stora indragning av förlänade adelsgods 1680 rapporterade Hadorph att det fanns kvar ruiner vid Håtuna kungsgård.
     Det har aldrig funnits två kungsgårdar samtidigt i Håtuna som vissa forskare på 1900-talet har hävdat Observera att de flesta byggnadsresterna vid Signhildsberg i själva verket redan bör ha blivit borttagna, eftersom källor säger att själva herrgården stod klar före 1680.
      Rester av källarrum finns fortfarande kvar under herrgårdsbyggnaden. De upptäcktes när källare för oljeeldning grävdes ut under herrgårdsbyggnaden på 1960-talet
     I Henrik Schücks bok, Johan Hadorph - Minnesteckning, (256 sidor) Norstedts 1933, kan jag inte finna att Hadorph besökt Håtuna härad. Enligt Schück har Hadorph besökt alla övriga härader.
Denna sak kan vara angeläget att närmare undersöka.
     De flesta av Aschaneus beskrivna medeltida ruiner i herrgårdens trädgård har uppenbarligen rivits.
Rivningen kan ha påbörjats av Magnus Gabriel de la Gardie, som sedan fått kalla fötter, när han som rikskansler undertecknade den stränga fornminneslagen 1666, som förbjöd allt borttagande av fasta fornminnen.
     Redan i maj 1667 hade han bytt bort Fornsigtuna mot ett hälften så stort område på Dävensö. Gjorde han det för att på så sätt komma ifrån ansvaret för borttagna fornminnen? - min undran!
     Min misstanke förstärktes naturligtvis när nya ägaren redan efter ett halvår sålde Fornsigtuna till Claes Rålamb.

Märkliga ägarbyten året 1667
Inom loppet av 8 månader hade Fornsigtuna således haft 3 ägare! Det måste ha funnits viktiga skäl till dessa byten. Det föreligger uppenbarligen intressanta oklarheter om Fornsigtunas roll även i detta sammanhang.
      Hadorph stod högt i gunst hos de två regeringsmedlemmarna som just vid lagens tillkomst "bytte mark med varandra" och Hadorph har kanske inte velat beivra förstöringen av ruinerna. Det fanns källare kvar säger han i sin rapport 1680. Kan det vara samma källare som upptäcktes på 1960-talet när oljeeldning sattes in?
      Att döma av såväl Rannsakningarna som Aschaneus skrift från 1612 bör det tidigare ha funnits medeltida ruiner. Undersökning med georadar borde kunna ge en indikation i någondera riktningen.

Henrik Schücks biografi över Johan Hadorph
I biografin lovordas Hadorph för sina insatser som rikskansler - den första av verklig betydelse.
Magnus Gabriel de la Gardie hade genom sitt inflytande utnämnt honom med förbigående av betydligt mer meriterade sökande. Hadorph hade nämligen inga akademiska meriter. Trots överklagande av försmådda professorer fick Hadorph posten som riksantikvarie.
      Schücks mångordiga beskrivning av Hadorphs höga löner är en synnerligen intressant ingrediens i detta sammanhang. Hadorph var nu uppe i en sammanlagd lön på över 2200 daler. Dessa siffror skall ställas mot en professors lön på 700, en assessor i hovrätten 900, arkivsekreteraren 1000, landshövding 1500 daler.
      Se Schücks intressanta analys av Hadorphs framgångsrika verksamhet i Börje Sandéns anteckningar vid läsning av boken. Läs även Förteckningen över Signhildsbergs ägare.

Nytt material som kan stödja frågan om Hadorphs inblandning i förstöringen av ruinerna. finns i
Sten Westerbergs bok "Clas Rålamb - maktspelare i stormaktstidens Sverige" (2012)
I det Rålambska arkivet hade Westerberg inte funnit att Clas skulle ha ägt Fornsigtuna !
Det hade också förvånat Westerberg att äldste sonen Åke inte fått tillbörlig del i arvet efter Clas.
(Min kommentar: det var sonen Åke som byggde och bebodde herrgården, som han först kallat Åkeshov innan han valde namnet Signhildsberg.)
     Arvsfrågan avslöjade Westerberg vid bokförlagets vernissage av hans bok. Jag hade nämligen inte hittat något om Fornsigtuna vid min läsning av boken och tog därför upp frågan vid vernissagen. "Byteskarusellen" hade uppenbarligen inte gått att finna i familjens efterlämnade papper. Detta i kombination med att Hadorph inte tycks ha gjort något kontrollbesök i Håbo härad, skulle kunna förklara varför de medeltida lämningarna "kommit bort" i hanteringen.
     Jag hade inte hittat något om Hadorphs kontrollbesök i landets härader, när jag gick igenom Hadorphs papper på Kungl. Bibl. Inte heller Henrik Schück redovisar att Hadorph gjort något besök i Håbo härad. Dock skriver han i Rapporten till Riksdagen att det 1680 fanns ruiner kvar vid Signhildsberg.
      Här finns en grannlaga forskningsuppgift
- dessutom finns det jordradar som kan ge intressanta svar.

Har det verkligen funnits två kungsgårdar i Håtuna som forskningen hävdar? (rev 2010 och 2014)
Det var på 1970-talet som frågan kom upp om det verkligen funnits två kungsgårdar i Håtuna socken. Fornsigtuna hade ju klart framstått som kungsgård många gånger i de jordeböcker som jag studerat vid mina undersökningar kring Fornsigtuna. Men sedan gammalt hade det hetat att Håtunaleken utspelades i en kungsgård invid kyrkan. Vid ett möte med länsantikvarien Alf Nordström angående Aschaneus' skrift om Fornsigtuna tog jag upp frågan om platsen för Håtuna kungsgård. Någon säker upplysning om platsen fanns inte. Hans spontana förslag om att husgrunder på höjden strax väster om prästgården kunde vara platsen måste snart avskrivas eftersom de var ett par torpgrunder på en lantmäterikarta. Ett alternativ var en terrassliknande plan framför och öster om gamla prästgårdsbyggnaden.
     Jag vill minnas att det var Björn Ambrosiani som i stället förordade kullen där Håbo härads avrättningsplats senare kom att ligga. Motiveringen var att huvudingången till kyrkogården på 1600-talet var en s.k. stiglucka, dvs. en slags portal i tegel, som vette rakt mot "Kåkbacken" och avrättningsplatsen på 1700-talskartan. Björn Ambrosiani var intresserad av att utreda saken vid ett föredrag. Det höll han långt senare i Bro hembygdsförenings regi 1985. (UKF hade då ännu inte bildats.) Han menade att det var tänkbart med två kungsgårdar så nära varandra, för det fanns något liknande fall någon annanstans.
     Intressant är att se hur forskning börjar med spekulationer och hypoteser. Jag har ett exempel inom ett annat forskningsområde där ett förslag på tolkning lika gärna kan avfärdas därför att man inte känner till något liknande. Ett fall som visade sig vara det första i sitt slag. Man märker således att lösa teorier ganska lätt kan bli närmast som fastslagen historia om de framförs av någon auktoritet som tror något.
     Kung Birger vistades på sin kungsgård Fornsigtuna år 1299 när han undertecknar ett bevarat skriftligt dokument. År 1306 är han också på sin kungsgård i Håtuna endast 2 km från Fornsigtuna när den berömda Håtunaleken äger rum. Gårdarna skulle ha varit i funktion samtidigt! Är det troligt?
_ Hadorphs rapport till riksdagen 1680 talar bara om kungsgården i Håtuna, "byggd för Sigtunas skull"
_ Se tolkning och kommentarer till Hadorphs Förteckning över kungsgårdar och slott i riket 1860

Kommer någon av facket att ta sig an de frågor jag ställt? Eller är de fel ställda?

Vad sägs i några äldre berättelser om kungsgården i Håtuna?

Johan Hadorph - riksantikvarie - rapport 1680 till riksdagen inför Karl XI:s stora reduktion.
"Tomten har varit, som förmenas, öster om kyrkan, där ännu källrarna synas. Denna konungsgård tycks "varit byggd för Sigtunas skull , som annorstädes, som konungarna nära vid huvudstäderna sina säten haft".

I rapporten redovisas all mark som förlänats (lånats ut "på behaglig tid" = tills vidare). En ny kung kunde förlänga utlåningen, men marken förblev kronans. Karl XI:s reduktion innebar att jord som förlänats skulle undergå ny prövning beträffande utlåningen.
OBS Hadorph vänder sig i sin rapport till kungen och de som sitter i den nämnd som skall döma i saken. Han orienterar dem kortfattat om att kungsgården ligger öster om kyrkan. Den ligger i själva verket 2 km rakt öster ut från Håtuna kyrka. För den dömande nämnden i Stockholm är det bara intressant att få en ungefärlig uppfattning om att kungsgården ligger i trakten av Håtuna kyrka. Obs Det står inte vid Håtuna kyrka.

Salvius beskrivning 1741 i boken om Uppland
Håtuna Kongs-Gård har också fordom varit icke långt österut från kyrkan, där ännu gamla källargrunder skola finnas, fast ännu föga mer än namnet är därav kvar. Samma ställe innehafves nu av 8 bönder och kyrkoherden för 5 marker och 8 örtugar land.

Fischerström 1785: "Håtuna slott, en halvmil från Sigtuna, har från de äldsta tider varit ett Konungasäte
Några lämningar av murar finns av detta slott, som nu är förvandlat till en Bondby"
OBS. Kan verkligen byn runt Håtuna kyrka på 1700-talet ha beskrivits som en Bondby ?

Eric Tuneld. Geographie öfver Konungariket Swerige, 1785     Sidan 118 – 121.
Håtuna, vid Mälaren, ½ mil från Sigtuna, har varit, ifrån de äldsta tider, en ansenlig kungsgård, med ett fast slott, varefter ännu murar synes. Här hade konung Birger Månsson sin boning, som har löst till sig denna gård, av greve Gerhard af Holsten, som var bror till konung Magnus Ladulås' drottning Hedvig och hade fått till skänks Håtuna av konungen sin svåger. Sedan tilldrog sig här striden, emellan konung Birger Månsson och hans bröder, hertigarna Eric och Valdemar, 1306 den 29 september, då konungen blev tillfångatagen, och i fängelse satt på Nyköpings slott .

I Svensk Världsatlas, utgiven år 1930 med anledning av att Generalstabens Litografiska Anstalt varit verksamt i hundra år, finns en beskrivning med karta över Mälardalen. Den enda ort som namngivs och ritas in på kartan inom nuvarande Upplands-Bro, är den medeltida kungsgården Håtuna. På kartan är den placerad på platsen för Fornsigtuna kungsgård, dvs nuvarande herrgården Signhildsberg och vid Mälarens strand.

                                        Svensk världsatlas-Håtuna kungsgård

Det är först i mitten av 1900-talet som Håtuna kungsgård placeras invid kyrkan av mina rådgivare.

Några förslag på källor att studera.
_ i Rålambska arkivet på KB
_ i "de la Gardiska arkivet"
_ i riksantikvarien Johan Hadorphs handlingar

PS
Till en grundläggande forskning hör naturligtvis en analys av tillförlitligheten i de påståenden som jag framfört här ovan.
Se version från 2004-05-16 Argument för medeltida ruiner 2004-05-15_old.doc