Fornsigtunas medeltida lämningar

Fornsigtunas medeltida lämningar Av Börje Sandén, 2003-12-01. tillägg 2004-04-12; 2009-11-29, rev 2010-02-01, 2010-11-14 /nya/medeltid.htm UKF:s startsida Andra Ämnesområden Länkar till artiklar med anknytning till Fornsigtuna: Fornsigtuna som forskningsobjekt? (senaste artikeln) Förteckning över kungsgårdar och slott i riket 1680 - Hadorphs rapport inför reduktionen samma år Första arkeologiska undersökningen någonsin 1984 Antikvariska notiser och 1980-talets undersökningar. Ur Fornsigtuna - En kungsgårds historia. Fornsigtuna i historiskt perspektiv Aschaneus' beskrivning av Fornsigtuna 1612 Gällande tolkning av källskriften jämförd med terrängen Vad står om Fornsigtuna i Rannsakningarna? (1600-talets fornminnesinventering) Vad står i jordeböcker, historiska handlingar och på gamla kartor? Vad står i 1666 års fornminneslag (kort exempel) Fornminneslag 1666, originaltext: instruktion till prästerskap, befallningsmän. Hadorphs sammanfattning 1630 års antikvarieinstruktion. (Gällde Aschaneus.) Sagan om Habor och Signhild
Arkeologiska undersökningar 1984-88 påvisade en forntida anläggning vid Signhildsberg I kölvattnet på den infekterade debatten om "Svearikes vagga" blev det aktuellt med en mindre arkeologisk undersökning vid herrgården Signhildsberg i Håtuna socken inom nuvarande Upplands-Bro kommun. Journalisten Dag Stålsjö hade i en uppmärksammad historisk TV-serie gått i bräschen för den s.k. Västgötaskolan som menade att bl.a. Fornsigtuna var att återfinna i Västergötland. Hans agerande på det vetenskapliga fältet resulterade i en fällande dom för osaklighet i radionämnden. Debatten var inte slut i och med den fällande domen år 1982. Den fortsatte ända upp i riksdagen, där det till och med efterlystes ett samarbete mellan yrkesforskare och amatörer. Debatten om "vaggan" kom emellertid att spela en roll för den fortsatta frågan om vårt Fornsigtuna. Mycket snart - i en TV-sänd debatt mellan representanter för västgötaskolan och den akademiska forskningen - förklarade den senare att Fornsigtuna inte alls låg i Västergötland utan vid herrgården Signhildsberg i Uppland. Detta måste nog sägas vara ett alltför tvärsäkert uttalande vid denna tidpunkt. Dittills hade nämligen aldrig någon arkeolog satt spaden i jorden för att undersöka om det fanns jordnära bevis härför. Det var just vid denna tidpunkt som jag fick uppdraget att skriva kommunens hembygdsbok och jag ansåg mig kunna hävda att ett Fornsigtuna funnits här hos oss, detta med hänvisning till historiska källor i form av s.k. jordeböcker och en aldrig publicerad handritad karta från mitten av 1600-talet. Kapitlet om Fornsigtuna var för övrigt det första som skrevs i boken och användes i manuskript av riksantikvarieämbetet vid den kartering som gjordes 1983, liksom visst övrigt material som jag ombetts att bidraga med. Hela detta kapitel finns här på UKF:s hemsida. Några få månader efter hembygdsbokens utgivning hösten 1984 publicerades i Populär Arkeologi (1985:1) resultaten av undersökningarna vid Forsigtuna i såväl Västergötland som Uppland. Västergötlands Fornsigtuna visade det sig vara en ofullbordad ladugård från 1800-talet. Underökningarna vid Signhildsberg skulle komma att utvidgas de följande åren och avslutades inte förrän 1988. Då hade arkeologin berikats med sin första utgrävda tingshög och två exempel på en dittills aldrig undersökt form av hallbyggnader uppbyggda på konstgjorda stenfundament (platåhus). Här är inte platsen för en redogörelse av själva utgrävningarna, som kom att omspänna ca fem månader under sex grävperioder. En närmast komplett redogörelser finns i boken Fornsigtuna - en kungsgårds historia, utgiven av Stiftelsen Upplands-Bro Fornforskning 1991. Medeltida lämningar vid Fornsigtuna?. Så är vi då framme vid frågan om det funnits medeltida lämningar på platsen. Ett viktigt motiv för att välja Signhildsberg för undersökningen 1984 var - förutom vissa historiska fakta - att det finns en utförlig beskrivning av platsen, sådan den såg ut 1612. Den är författad av Martin Aschaneus, som rent formellt utsågs till riksantikvarie år 1630, samtidigt som de första riktlinjerna för antikvarisk verksamhet publicerades. Han var uppvuxen på granngården Aske. Hans redogörelse för Fornsigtuna inleder en längre beskrivning av Sigtuna stad. Vi får veta att vid nuvarande Signhildsberg har legat ett "slott" (= befäst byggnad). Han säger att man ännu kan se den form slottet haft, se dess murar och borggård med sin ingång. Sträckmuren har fallit samman, och ner mot sjön syns stora högar och stenrösen innehållande både gråsten och tegelsten. Söderut finns en väldigt hög "stenresa som till äventyrs kan ha varit ett stentorn". Platsen är nu bevuxen med smärre och större granar och enbuskar. Vid våra undersökningar gjordes ett försök att anpassa Aschaneus beskrivning till den fysiska verkligheten i Signhildsbergsparken. Eftersom det finns en rad osäkra faktorer i form av Aschaneus' minnesbild och människans ingrepp på platsen under tusen år, var det svårt att få puzzlet att gå ihop ordentligt. David Damell anser att sammantaget borde de två möjligheterna till tolkning som gjordes vara tillfredsställande. Du kan läsa denna bedömning, sådan den kom till uttryck i Fornsigtunaboken. Hela den aktuella delen av Aschaneus' skrift finns också i modern översättning, och i originalstavning. Karta från 1651. Segelleden Stockholm - Uppsala. Försigtuna - svagt inom parentesen Signilsberg När jag nu talar för egen räkning måste jag erkänna, att allt det fascinerande som kom fram genom undersökningarna av Fornsigtuna blockerade tankarna för den verklighet, som vi faktiskt kommit fram till. Det vi funnit och undersökt var utan tvekan forntida anläggningar, hallbyggnader med lerklinade väggar och de karakteristiska taken. Dessa huskroppar har inte innehållit gråsten - och tegel! - som kunnat lämna sådana ruiner efter sig, som Aschaneus beskrivit. Han talar dessutom om murar och stenrösen av olika slag. Går vi till beskrivningarna i Rannsakningarna åren 1667 och 1672 så talas där t.o.m. om en borggård omgiven av en hålmur, om källarvalv och rester av våningar (byggnader) . Hålmurar var just den tidigaste formen av murar då teglet bildade ett skal kring ett osorterat innehåll. Läs också vad som står om Fornsigtuna i jordeböcker, i historiska handlingar och på gamla kartor. Se artikeln Fornsigtuna som forskningsprojekt, där saken utförligare gås igenom Det Aschaneus beskrev måste ha varit en medeltida anläggning av något slag - och då inte någon bondby. Han uppfattar byggnationen som ett försvarsverk för Sigtuna stad eller ett "hus" (benämning på befäst byggnad). Före utgrävningarna läste jag ofta upp Aschaneus' text, när jag guidade besökare. Närmast efter utgrävningarna var det i stället resultat av dessa som var det intressanta. Så småningom ebbade det allmänna intresset för Fornsigtuna ut och jag kom att ägna mig åt andra fornminnesplatser. Mitt inlägg nu kan ses som ett försök att blåsa nytt liv i obesvarade frågor kring en plats som fick följande beskrivning av Riksantikvarieämbetet på 1920-talet när man avslog en begäran om arkeologisk undersökning av Signhildskulle bekostad av en privatperson: "Enligt uppdrag får jag hemställa till Eder att godkänna detta uppskjutande och inte uppfatta det som ett undervärderande av undersökningens betydelse, Det helt motsatta förhållandet är i stället rådande. En undersökning vid Signhildsberg kan nämligen träffa mitt i en av de mest centrala punkterna av svensk förhistoria." Biskopssäte eller kungsgård? (rev 2010-11-14) År 2004 var det dags för Fornsigtuna i UKF:s årliga större exkursion till fornminnesplatser. När jag då citerade Aschaneus slog det mig att hans beskrivning knappast kan gälla det vi grävde ut! Han beskrev ju rester som inte var forntida utan medeltida. Vad kunde det ha varit för byggnader? Jag tänkte på hur påven Alexander (munk från Alvastra kloster - kanske därför särskilt intresserad av Sverige?) på 1170-talet begärde att kung Knut Eriksson ("känd från TV", Jan Guillous serie och bok om Arn) skulle återlämna Fornsigtuna och ytterligare ett par gårdar i Uppland till kyrkan. Det måste ha funnits en särskild anledning härför. Kyrkan måste ha hyst ett mycket starkt intresse för platsen. Var det ett räntebärande markinnehav man var intresserad av vid denna tid? Senare vet vi att gårdar nyttjades på detta sätt. Det är känt att kristendomen förde med sig många nyheter till norden. En av dem var byggandet av större tegelhus. Kan denna teknik ha praktiserats i liten skala när det första biskopsämbetet infördes? Katolska kyrkan hade ju väldiga ekonomiska och tekniska resurser att imponera med, när den ville införa kristendomen i ett av de sista kvarvarande hedniska länderna. Arkeologer som arbetat med Sigtuna stad säger sig inte ha hittat vare sig kungsgård eller biskopssäte. Sådana borde ha funnits i Sveriges äldsta stad.. Kan möjligen de medeltida resterna som är omnämnda i Aschaneus skrift 1612 och i Rannskningarna på 1667 / 72 ha varit rester av en biskopsborg eller en befäst kungsgård? Min spekulation tar sikte på kyrkans behov av att finna en säker plats för sina första biskopar. Det var farligt att vara biskop i det hedniska Sverige. År 1088 blev en dem dödad i närheten av Sigtuna har vi fått veta. Man borde verkligen ha anlagt ett befäst hus någonstans åt honom. Kanske man rentav hade ett sådant i den gamla kungsgården i Fornsigtuna. Det har ju varit många biskopar i Sigtuna innan biskopssätet flyttades till Gamla Uppsala omkring 1130. Det var inte förrän 1164 som biskopen fick status som ärkebiskop. Arkeologerna framhåller att man inte hittat någon biskopsborg eller kungsgård i Sigtuna stad, men vi vet att det finns bevarade medeltida rester under Signhildsbergs herrgård. Rester som skulle kunna dateras. Dessutom deponerades medeltida byggnadsrester på Sigtuna museum 1920-talet av Otto von Friesen som iakttagit sådana, när en källare grävdes ut under huset närmast huvudbyggnaden. På grund av att sjövägen till Uppsala grundades upp - av den för dåtidens människor okända landhöjningen - ville man flytta tillbaka till Sigtuna. Påven gav sitt tillstånd härtill år 1215, men flytten blev aldrig av. Ett nyinrättat domkapitel krävde 1245 att ärkebiskopssätet flyttades till en lämpligare plats. Jag ser kyrkans önskemål att få flytta tillbaka till Sigtuna som förklaring till det kända påvebrevet på 1170-talet i vilket svenska kungen Kunt Eriksson uppmanas att lämna tillbaka Fornsigtuna och två andra platser i trakten till kyrkan. Man skulle ju i så fall rent av kunna återanvända den biskopsborg som hade funnits i Fornsigtuna. Senare nöjde man sig med att flytta ärkebiskopssätet till Aros, dvs mynningen av Fyrisån. Det har sagts att stenhus inte byggdes i Sverige så här tidigt. Men det påstås faktiskt att Mariakyrkan i Sigtuna byggdes i tegel redan före 1200-talet. Naturligtvis hade den europeiska kyrkan - dåtidens europeiska gemenskap - resurser för att förse vårt land med stenbyggnader. Man brukar hävda att den ovan nämnde kung Knut höll sig förskansad i en kraftig stenbyggnad på Visingsö. Jag tillåter mig spekulera i dessa frågor eftersom knappast något går att bevisa med hjälp av inhemska skrifter. Den äldsta daterade uppländska skrift jag känner till gäller åren 1167-85 och den har inte med brevet till Knut Erikssons att göra. Vare sig ursprunget till byggnationen vid Fornsigtuna varit ett kyrkligt intresse eller inte, kvarstår faktum att här funnits en kungsgård under medeltiden. Jag tror att de byggnadsrester som beskrivs 1612, och senare i Rannsakningarna, helt jämnades med marken när Åke Rålamb började anlägga herrgården på 1670-talet. Det finns i det fallet några intressanta fakta att ta fasta på. Fornsigtuna var ett levande begrepp. Ännu på 1600-talet finns det kvar på några kartor. Det finns också i jordeböckerna. Och det fanns enligt Aschaneus tydliga rester av ett "slott". Platsen Fornsigtuna är också omtalad i några historiska verk från 1500-talet, som jag återkommer till i en annan artikel. Hur kunde resterna så spårlöst försvinna, såväl fysiskt som i forskningen kring medeltida försvarsanläggningar? Ingen medeltida större anläggning finns omnämnd Nu till ett mycket intressant faktum. Varken en biskopsborg eller en kungaborg på platsen hade mig veterligt diskuterats ännu för kort tid sedan. Därför tog jag kontaktat en forskare i Uppsala, som fått i uppdrag av Stiftshistoriska sällskapet att skriva ärkestiftets historia. Denne är färdig med den tidsperiod som jag aktualiserar. Jag frågade henne om hon i sina studier stött på något som skulle kunna antyda ett biskopssäte vid Fornsigtuna. Svaret var att ett sådant i form av en borg aldrig diskuterats. Beträffande Fornsigtuna kände hon väl till historiken som den framställs i boken om Fornsigtuna. Eftersom det inte finns någon annan arkeologiskt grundad tolkning än den vi kommit fram till, så är det den som gäller för våra historiker. En följdfråga blev då om en kungaborg hade diskuterats av arkeologer och medeltidshistoriker. Svaret borde finnas i Christian Lovéns stora doktorsavhandling från 1996 "Borgar och befästningar i det medeltida Sverige". På 550 sidor redogörs för alla typer av borgar, som på något sätt blivit dokumenterade antingen i skrift eller genom arkeologiska undersökningar. Även de allra minsta antydningar till någon form av borg behandlas. Men inget finns nämnt om Fornsigtuna. Varför? Svaret finns faktiskt i avhandlingen. Där finns nämligen ingen hänvisning vare sig till Aschaneus' skrift eller till Rannsakningarna vad gäller Håtuna socken. Det finns inte heller någon referens till Otto von Friesen som 1923 utförligt diskuterar medeltida lämningar med hänvisning till Aschaneus. En intressant kommentar av Friesen är följande: "Däremot är Signhildsberg jämförelsevis fattigt på minnen från forntiden." Han besökte platsen 1921 och iakttog den ansenliga gravhögen som brukar kallas Signhilds hög och några smärre högar på berget nordväst om huvudbyggnaden. Friesen tror att Fornsigtuna kan ha kommit i biskopsstolens ägo i samband med att en missionsbiskop installerades i Sigtuna. Lovén har muntligt förklarat utelämnandet av Fornsigtuna med att det endast kunde ses som en gård. Den utelämnade referensen till Aschaneus förklarar han med att dennes beskrivning av Sigtuna stad inte kunde anses trovärdig. Dessutom nämns i Rannsakningarna att ruinerna skulle syfta på det slott som kungadottern Signhild bodde i. Och rena sagor kan inte anföras som bevis för något menade han. Jag vill påpeka att sagan förlades till Fornsigtuna därför att här fanns så stora ruiner att de borde höra till en kungaborg. Sagan har med andra ord förlagts till Fornsigtuna / Signhildsberg. Som bekant är Habor och Signhildhistorien i själva verket knuten till flera andra platser i Sverige, Danmark och Norge. Den för Fornsigtuna aktuella delen av Ascheneus' skriftär emellertid inledningen och den behandlar Håtunalandet och det är där vi finner skildringen av de aktuella ruinresterna. Eftersom förekomsten av dem bekräftas omkring 60 år senare i såväl Prästernas som Befallningsmännens rapporter bör Aschaneus vara trovärdig i denna sak. Lämningarna är så påtagliga att hans samtida talar om ett slott. Själv tror han att de ingått i Sigtunas stadsvärn eller varit ett hus, dvs befäst byggnad. Det är för övrigt dessa ruiner som 1559 motiverar Laurentius Petri att i sin "Svenska Krönikan" förlägga den urgamla sagan om Habor och Signhild till Fornsigtuna eftersom en prinsessa ju borde ha bott på ett slott. Samma bedömning gör Johannes Messenius i sitt drama som uppförs i Stockholm 1612. Att sagan om Habor och Signhild kommit att förläggas hit är en fantasifull efterhandsrekonstruktion som dock grundar sig på iakttagbara lämningar vid Signhildsberg. Några förutsättningar till en förklaring av hur ruinerna vid Fornsigtuna kunnat försvinna Att ta bort fornlämningar hade bara något årtionde före herrgårdens tillkomst blivit i lag förbjudet i Europas äldsta fornminneslag från 1666, där det enligt Kungl Maj:ts påbud heter: ".. hava vi för gott och nödvändigt ansett att bjuda och befalla alla våra trogna undersåtar, som detta i någon mån angå kan, att ingen, ehoo han är, skall efter denna dag understå sig att på någorhanda sätt nederbryta eller föröda de borgar, hus, fästen skansar eller stenkummel som ännu på en eller annan ort kunna vara tillfinnandes, ehuru ringa ock dessa kvarlevor vara må ....". Läs Originaltexten med samtida kommentarer. Om inte det här med stenmurar vid Fornsigtuna är en ren skröna måste det finnas något kvar under jord. Var det månne för att totalt dölja sin förbrytelse som Åke Rålamb tog bort samtliga synliga rester? Rålamb själv döpte snart om platsen (1678) till Signhildsberg, detta med tanke på att sagans Signhild skulle ha varit en kungadotter och som sådan borde ha bott på ett slott. Det faktum att kung Birger 1299 undertecknade en handling i Fornsigtuna bör tyda på det funnits en byggnad värdig en kung (således inte bara en bondby som på 1600-talet). Denna byggnad kan ursprungligen ha uppförts för kungen/kronan i tidig medeltid, som en logisk fortsättning på den forntida kungsgården på platsen, eller rent av som en komplettering av den anläggning som kyrkan kan ha ägt och velat ha tillbaka. Sigurd Rahmqvist vid forskningsprojektet Det Medeltida Sverige har tillgång till flera daterade handlingar kring denna tidpunkt och drar den slutsatsen att kungen och ärkebiskopen var på inspektionsresa i denna del av Uppland och det råkade vara vid uppehållet i Fornsigtuna som handlingen undertecknades. Mina spekulationer - jag vill understryka att det är just sådana - grundar sig på ett antal obeaktade skriftliga vittnesbörd. Kan de möjligen bana väg för en mer djupgående diskussion kring Fornsigtuna? Beträffande Aschaneus' beskrivning av platsen misstänker jag att den forntida kungsgård vi grävde ut mycket snart övertorvades och kanske inte ens observerades av honom. Vid vår undersökning togs s.k. fosfatprov i marken i den trädgårdsbetonade delen av parken runt herrgården. Dessa visade på en förhöjd mänsklig aktivitet, som förutsattes härröra från den bondby som fanns där innan herrgården byggdes. Nu finns det emellertid också ett antal skriftliga upplysningar från tiden 1666 till 1693 som kan bringa klarhet i frågan varför ruinerna inte lämnat några spår efter sig vare sig synligt eller i den historiska forskningen. Ett försök till förklaring, hur det kan ha gått till när dessa byggnadsrester, här ovan beskrivna i tre oberoende källor, försvunnit såväl fysiskt som i forskningen, kommer jag att presentera vid ett möte på Skällsta säteri nära Håtuna kyrka onsdagen 24 mars kl 19.00 och vid exkursionen till Fornsigtuna söndagen den 16 maj. Du kan själv bilda dig en uppfattning om saken genom att studera de kronologiskt ordnade fakta som jag sammanställt. Platsen för den medeltida anläggningen Om vi placerar en eventuell borg ungefär mitt på vägen som leder rakt ner mot herrgården, så stämmer väderstrecket “östernorr” in på platsen för herrgården, vilken plats av Aschaneus beskrivs sålunda: nedanför mot sjön syns några stora högar och stenrösor östernorr om förutnämnda borggårdsplats, bestående av både gråsten och tegelsten. I Signhildsbergs källare finns bredvid pannrummet rester av gamla valv. En noggrannare undersökning av dessa borde kunna visa om de är medeltida eller från herrgårdens anläggande i slutet av 1600-talet. År 1924 tog Sigtuna museum hand om rester av en mur som påträffades när en källare invid inspektorsbostaden skulle byggas. Man tog hand om tegelrester, glaserade keremikskärvor och en tegelsten. Det togs även prov på kalkbruket i fogarna. Kanske kan valven i herrgårdens källare och proven i museet dateras med moderna metoder. Vad finns att göra för att bringa klarhet i de frågor jag ställt? Läs mer här För att komma vidare är det nödvändigt att på något sätt få till stånd en arkeologisk undersökning i det aktuella området. Med markradar borde det vara möjligt att enkelt och snabbt finna underjordiska lämningar att närmare undersöka, såvida inte Aschaneus' beskrivning och de två rannsakningarna efter fornminnen är rena påhitt. Men det är inte bara i jorden det behöver grävas. Det finns arkiv också. I riksarkivet finns ett stort Rålambsarkiv och på KB en stor handskriftsamling tillhörande släkten Rålamb. Kanske någon kan få forskningsanslag för att närmare studera handlingar i Vatikanens arkiv/bibliotek. Med den knapphändiga kunskap vi tycks ha om missionstiden borde ett sådant uppdrag vara av allmänt intresse för svenska kyrkan. Fornsigtuna som forskningsobjekt? Kommer någon av facket att ta sig an de frågor jag ställt? Eller är de fel ställda? Senare tillägg (2009-11-29) 2004-07-07 gjorde UKF en markradarundersökning med Vretmaskins apparatur. Två "vagnar" den ena för 2,5 m djup, den andra för 5 m. Vi började på vägen ner mot huvudbyggnaden. Vi fann ett flera meter brett område med stenmängda schaktmassor. Liknande iakttageöser på många andra ställen, omväxlande med jord. Vi fann ingen klart markerad underjordisk mur någonstans, inte heller vid jordkällaren där man funnit en underjordisk mur 1924, vars rester deponerades på museet. Ingen av oss har erfarenhet av att tolka bilderna. 2007-02-06/02-08. Korrespondens med Magnus Alkarp, arkeolog vid Uppsala universitet. Han har upptäckt vår hemsida och ser med intresse på våra aktiviteter kring Fornsigtuna 2009-07-07. Arkeologen Jonas Ros, arkeolog vid Uppsala universitet och ansvarig för utgrävningarna i Sigtuna stad på 1980-talet hänvisar i sin avhandling Stad och gård - Sigtuna under sen vikingatid och tidig medeltid till UKF:s hemsida: http://www.ukforsk.se/nya/medeltid.htm Han sätter tilltro till mitt påstående att de försvunna medeltidslämningarna bör ha varit rester av kungsgården. "Det är dock sannolikt att kungsgården Fornsigtuna fortsatte att vara i funktion efter det att staden anlagts. Vi vet att Fornsigtuna var förlänad till biskopen en period innan biskopssätet flyttaes till Uppsala." Vad står i Rannsakningarna? (1600-talets fornminnesinventeringar) Lägg märke till att ruinerna ännu senare hälften av 1600-talet beskrivs på ungefär samma sätt som i Aschaneus' skrift från 1612. 1667 Prästernas rannsakningar, Uppland Rannsakningar efter Antikviteter. Band 1. Carl Ivar Ståhle, 1960 Håtuna socken 1667 1. Widh een by heter Forsichtuna een - 4.dels Mill ifrån Sichtuna ståår wijdh wägen utj een bäck, vtmedh een kiella, een vprättat Steen, om 6 eller 7 qwarter högh, medh linier och bookstäfwer, och säies det Konungz Sonen Habor skall deer wara begrafwen. 2. Wijdh samma by, säies, dedh Singnelin skall i sin Buur hafwa sigh förbränt, der och dee gamla wåningar wijdh samma plas ähn nu synas (kursiverat här) 1672 Befallningsmännens rannsakningar, Uppland Rannsakningar efter Antikviteter. Band 1. Carl Ivar Ståhle, 1960 Håbo härad 1672, Håtuna socken 5. Vthi Forsigtuna Giälle finnes een borggårdh medh håhl muhr omkring och Kiellare uthi, Som förmenes hafwa warit Konung Sigers hwuss Eller Signels Buur. * hålmur = dubbelmur, användes i ytterväggar då hålrummet utgjorde ett värmeisolerande lager, på samma sätt som vid dubbla glasrutor. Alla uppgifter i Rannsakningarna angående Upplands-Bro. (pdf)

Fornsigtunas medeltida lämningar
Av Börje Sandén, 2003-12-01. tillägg 2004-04-12; 2009-11-29, rev 2010-02-01, 2010-11-14
/nya/medeltid.htm

UKF:s startsida Andra Ämnesområden

Länkar till artiklar med anknytning till Fornsigtuna:
Fornsigtuna som forskningsobjekt?   (senaste artikeln)
Förteckning över kungsgårdar och slott i riket 1680 - Hadorphs rapport inför reduktionen samma år
Första arkeologiska undersökningen någonsin 1984
Antikvariska notiser och 1980-talets undersökningar. Ur Fornsigtuna - En kungsgårds historia.
Fornsigtuna i historiskt perspektiv
Aschaneus' beskrivning av Fornsigtuna 1612
Gällande tolkning av källskriften jämförd med terrängen
Vad står om Fornsigtuna i Rannsakningarna? (1600-talets fornminnesinventering)
Vad står i jordeböcker, historiska handlingar och på gamla kartor?
Vad står i 1666 års fornminneslag (kort exempel)
Fornminneslag 1666, originaltext: instruktion till prästerskap, befallningsmän. Hadorphs sammanfattning
1630 års antikvarieinstruktion. (Gällde Aschaneus.)
Sagan om Habor och Signhild

Arkeologiska undersökningar 1984-88 påvisade en forntida anläggning
vid Signhildsberg
I kölvattnet på den infekterade debatten om "Svearikes vagga" blev det aktuellt med en mindre arkeologisk undersökning vid herrgården Signhildsberg i Håtuna socken inom nuvarande Upplands-Bro kommun. Journalisten Dag Stålsjö hade i en uppmärksammad historisk TV-serie gått i bräschen för den s.k. Västgötaskolan som menade att bl.a. Fornsigtuna var att återfinna i Västergötland. Hans agerande på det vetenskapliga fältet resulterade i en fällande dom för osaklighet i radionämnden. Debatten var inte slut i och med den fällande domen år 1982. Den fortsatte ända upp i riksdagen, där det till och med efterlystes ett samarbete mellan yrkesforskare och amatörer.

Debatten om "vaggan" kom emellertid att spela en roll för den fortsatta frågan om vårt Fornsigtuna. Mycket snart - i en TV-sänd debatt mellan representanter för västgötaskolan och den akademiska forskningen - förklarade den senare att Fornsigtuna inte alls låg i Västergötland utan vid herrgården Signhildsberg i Uppland. Detta måste nog sägas vara ett alltför tvärsäkert uttalande vid denna tidpunkt. Dittills hade nämligen aldrig någon arkeolog satt spaden i jorden för att undersöka om det fanns jordnära bevis härför.
Det var just vid denna tidpunkt som jag fick uppdraget att skriva kommunens hembygdsbok och jag ansåg mig kunna hävda att ett Fornsigtuna funnits här hos oss, detta med hänvisning till historiska källor i form av s.k. jordeböcker och en aldrig publicerad handritad karta från mitten av 1600-talet. Kapitlet om Fornsigtuna var för övrigt det första som skrevs i boken och användes i manuskript av riksantikvarieämbetet vid den kartering som gjordes 1983, liksom visst övrigt material som jag ombetts att bidraga med. Hela detta kapitel finns här på UKF:s hemsida.

Några få månader efter hembygdsbokens utgivning hösten 1984 publicerades i Populär Arkeologi (1985:1) resultaten av undersökningarna vid Forsigtuna i såväl Västergötland som Uppland. Västergötlands Fornsigtuna visade det sig vara en ofullbordad ladugård från 1800-talet. Underökningarna vid Signhildsberg skulle komma att utvidgas de följande åren och avslutades inte förrän 1988. Då hade arkeologin berikats med sin första utgrävda tingshög och två exempel på en dittills aldrig undersökt form av hallbyggnader uppbyggda på konstgjorda stenfundament (platåhus).

Här är inte platsen för en redogörelse av själva utgrävningarna, som kom att omspänna ca fem månader under sex grävperioder. En närmast komplett redogörelser finns i boken Fornsigtuna - en kungsgårds historia, utgiven av Stiftelsen Upplands-Bro Fornforskning 1991.

Medeltida lämningar vid Fornsigtuna?.
Så är vi då framme vid frågan om det funnits medeltida lämningar på platsen. Ett viktigt motiv för att välja Signhildsberg för undersökningen 1984 var - förutom vissa historiska fakta - att det finns en utförlig beskrivning av platsen, sådan den såg ut 1612. Den är författad av Martin Aschaneus, som rent formellt utsågs till riksantikvarie år 1630, samtidigt som de första riktlinjerna för antikvarisk verksamhet publicerades. Han var uppvuxen på granngården Aske. Hans redogörelse för Fornsigtuna inleder en längre beskrivning av Sigtuna stad.
Vi får veta att vid nuvarande Signhildsberg har legat ett "slott" (= befäst byggnad). Han säger att man ännu kan se den form slottet haft, se dess murar och borggård med sin ingång. Sträckmuren har fallit samman, och ner mot sjön syns stora högar och stenrösen innehållande både gråsten och tegelsten. Söderut finns en väldigt hög "stenresa som till äventyrs kan ha varit ett stentorn". Platsen är nu bevuxen med smärre och större granar och enbuskar.
Vid våra undersökningar gjordes ett försök att anpassa Aschaneus beskrivning till den fysiska verkligheten i Signhildsbergsparken. Eftersom det finns en rad osäkra faktorer i form av Aschaneus' minnesbild och människans ingrepp på platsen under tusen år, var det svårt att få puzzlet att gå ihop ordentligt. David Damell anser att sammantaget borde de två möjligheterna till tolkning som gjordes vara tillfredsställande. Du kan läsa denna bedömning, sådan den kom till uttryck i Fornsigtunaboken. Hela den aktuella delen av Aschaneus' skrift finns också i modern översättning, och i originalstavning.

Karta från 1651. Segelleden Stockholm - Uppsala.
Försigtuna - svagt inom parentesen Signilsberg

När jag nu talar för egen räkning måste jag erkänna, att allt det fascinerande som kom fram genom undersökningarna av Fornsigtuna blockerade tankarna för den verklighet, som vi faktiskt kommit fram till. Det vi funnit och undersökt var utan tvekan forntida anläggningar, hallbyggnader med lerklinade väggar och de karakteristiska taken. Dessa huskroppar har inte innehållit gråsten - och tegel! - som kunnat lämna sådana ruiner efter sig, som Aschaneus beskrivit. Han talar dessutom om murar och stenrösen av olika slag. Går vi till beskrivningarna i Rannsakningarna åren 1667 och 1672 så talas där t.o.m. om en borggård omgiven av en hålmur, om källarvalv och rester av våningar (byggnader) . Hålmurar var just den tidigaste formen av murar då teglet bildade ett skal kring ett osorterat innehåll. Läs också vad som står om Fornsigtuna i jordeböcker, i historiska handlingar och på gamla kartor.
Se artikeln Fornsigtuna som forskningsprojekt, där saken utförligare gås igenom

Det Aschaneus beskrev måste ha varit en medeltida anläggning av något slag - och då inte någon bondby. Han uppfattar byggnationen som ett försvarsverk för Sigtuna stad eller ett "hus" (benämning på befäst byggnad). Före utgrävningarna läste jag ofta upp Aschaneus' text, när jag guidade besökare. Närmast efter utgrävningarna var det i stället resultat av dessa som var det intressanta. Så småningom ebbade det allmänna intresset för Fornsigtuna ut och jag kom att ägna mig åt andra fornminnesplatser.
     Mitt inlägg nu kan ses som ett försök att blåsa nytt liv i obesvarade frågor kring en plats som fick följande beskrivning av Riksantikvarieämbetet på 1920-talet när man avslog en begäran om arkeologisk undersökning av Signhildskulle bekostad av en privatperson: "Enligt uppdrag får jag hemställa till Eder att godkänna detta uppskjutande och inte uppfatta det som ett undervärderande av undersökningens betydelse, Det helt motsatta förhållandet är i stället rådande. En undersökning vid Signhildsberg kan nämligen träffa mitt i en av de mest centrala punkterna av svensk förhistoria."

Biskopssäte eller kungsgård?   (rev 2010-11-14)
År 2004 var det dags för Fornsigtuna i UKF:s årliga större exkursion till fornminnesplatser. När jag då citerade Aschaneus slog det mig att hans beskrivning knappast kan gälla det vi grävde ut! Han beskrev ju rester som inte var forntida utan medeltida. Vad kunde det ha varit för byggnader? Jag tänkte på hur påven Alexander (munk från Alvastra kloster - kanske därför särskilt intresserad av Sverige?) på 1170-talet begärde att kung Knut Eriksson ("känd från TV", Jan Guillous serie och bok om Arn) skulle återlämna Fornsigtuna och ytterligare ett par gårdar i Uppland till kyrkan. Det måste ha funnits en särskild anledning härför. Kyrkan måste ha hyst ett mycket starkt intresse för platsen.
      Var det ett räntebärande markinnehav man var intresserad av vid denna tid? Senare vet vi att gårdar nyttjades på detta sätt. Det är känt att kristendomen förde med sig många nyheter till norden. En av dem var byggandet av större tegelhus. Kan denna teknik ha praktiserats i liten skala när det första biskopsämbetet infördes? Katolska kyrkan hade ju väldiga ekonomiska och tekniska resurser att imponera med, när den ville införa kristendomen i ett av de sista kvarvarande hedniska länderna. Arkeologer som arbetat med Sigtuna stad säger sig inte ha hittat vare sig kungsgård eller biskopssäte. Sådana borde ha funnits i Sveriges äldsta stad.. Kan möjligen de medeltida resterna som är omnämnda i Aschaneus skrift 1612 och i Rannskningarna på 1667 / 72 ha varit rester av en biskopsborg eller en befäst kungsgård?
      Min spekulation tar sikte på kyrkans behov av att finna en säker plats för sina första biskopar. Det var farligt att vara biskop i det hedniska Sverige. År 1088 blev en dem dödad i närheten av Sigtuna har vi fått veta. Man borde verkligen ha anlagt ett befäst hus någonstans åt honom. Kanske man rentav hade ett sådant i den gamla kungsgården i Fornsigtuna. Det har ju varit många biskopar i Sigtuna innan biskopssätet flyttades till Gamla Uppsala omkring 1130. Det var inte förrän 1164 som biskopen fick status som ärkebiskop.
     Arkeologerna framhåller att man inte hittat någon biskopsborg eller kungsgård i Sigtuna stad, men vi vet att det finns bevarade medeltida rester under Signhildsbergs herrgård. Rester som skulle kunna dateras. Dessutom deponerades medeltida byggnadsrester på Sigtuna museum 1920-talet av Otto von Friesen som iakttagit sådana, när en källare grävdes ut under huset närmast huvudbyggnaden.
      På grund av att sjövägen till Uppsala grundades upp - av den för dåtidens människor okända landhöjningen - ville man flytta tillbaka till Sigtuna. Påven gav sitt tillstånd härtill år 1215, men flytten blev aldrig av. Ett nyinrättat domkapitel krävde 1245 att ärkebiskopssätet flyttades till en lämpligare plats. Jag ser kyrkans önskemål att få flytta tillbaka till Sigtuna som förklaring till det kända påvebrevet på 1170-talet i vilket svenska kungen Kunt Eriksson uppmanas att lämna tillbaka Fornsigtuna och två andra platser i trakten till kyrkan. Man skulle ju i så fall rent av kunna återanvända den biskopsborg som hade funnits i Fornsigtuna. Senare nöjde man sig med att flytta ärkebiskopssätet till Aros, dvs mynningen av Fyrisån.
      Det har sagts att stenhus inte byggdes i Sverige så här tidigt. Men det påstås faktiskt att Mariakyrkan i Sigtuna byggdes i tegel redan före 1200-talet. Naturligtvis hade den europeiska kyrkan - dåtidens europeiska gemenskap - resurser för att förse vårt land med stenbyggnader. Man brukar hävda att den ovan nämnde kung Knut höll sig förskansad i en kraftig stenbyggnad på Visingsö.
     Jag tillåter mig spekulera i dessa frågor eftersom knappast något går att bevisa med hjälp av inhemska skrifter. Den äldsta daterade uppländska skrift jag känner till gäller åren 1167-85 och den har inte med brevet till Knut Erikssons att göra.

Vare sig ursprunget till byggnationen vid Fornsigtuna varit ett kyrkligt intresse eller inte, kvarstår faktum att här funnits en kungsgård under medeltiden. Jag tror att de byggnadsrester som beskrivs 1612, och senare i Rannsakningarna, helt jämnades med marken när Åke Rålamb började anlägga herrgården på 1670-talet. Det finns i det fallet några intressanta fakta att ta fasta på. Fornsigtuna var ett levande begrepp. Ännu på 1600-talet finns det kvar på några kartor. Det finns också i jordeböckerna. Och det fanns enligt Aschaneus tydliga rester av ett "slott". Platsen Fornsigtuna är också omtalad i några historiska verk från 1500-talet, som jag återkommer till i en annan artikel. Hur kunde resterna så spårlöst försvinna, såväl fysiskt som i forskningen kring medeltida försvarsanläggningar?

Ingen medeltida större anläggning finns omnämnd
Nu till ett mycket intressant faktum. Varken en biskopsborg eller en kungaborg på platsen hade mig veterligt diskuterats ännu för kort tid sedan. Därför tog jag kontaktat en forskare i Uppsala, som fått i uppdrag av Stiftshistoriska sällskapet att skriva ärkestiftets historia. Denne är färdig med den tidsperiod som jag aktualiserar. Jag frågade henne om hon i sina studier stött på något som skulle kunna antyda ett biskopssäte vid Fornsigtuna. Svaret var att ett sådant i form av en borg aldrig diskuterats. Beträffande Fornsigtuna kände hon väl till historiken som den framställs i boken om Fornsigtuna. Eftersom det inte finns någon annan arkeologiskt grundad tolkning än den vi kommit fram till, så är det den som gäller för våra historiker.
      En följdfråga blev då om en kungaborg hade diskuterats av arkeologer och medeltidshistoriker. Svaret borde finnas i Christian Lovéns stora doktorsavhandling från 1996 "Borgar och befästningar i det medeltida Sverige". På 550 sidor redogörs för alla typer av borgar, som på något sätt blivit dokumenterade antingen i skrift eller genom arkeologiska undersökningar. Även de allra minsta antydningar till någon form av borg behandlas. Men inget finns nämnt om Fornsigtuna. Varför? Svaret finns faktiskt i avhandlingen. Där finns nämligen ingen hänvisning vare sig till Aschaneus' skrift eller till Rannsakningarna vad gäller Håtuna socken. Det finns inte heller någon referens till Otto von Friesen som 1923 utförligt diskuterar medeltida lämningar med hänvisning till Aschaneus. En intressant kommentar av Friesen är följande: "Däremot är Signhildsberg jämförelsevis fattigt på minnen från forntiden." Han besökte platsen 1921 och iakttog den ansenliga gravhögen som brukar kallas Signhilds hög och några smärre högar på berget nordväst om huvudbyggnaden.
      Friesen tror att Fornsigtuna kan ha kommit i biskopsstolens ägo i samband med att en missionsbiskop installerades i Sigtuna.
      Lovén har muntligt förklarat utelämnandet av Fornsigtuna med att det endast kunde ses som en gård. Den utelämnade referensen till Aschaneus förklarar han med att dennes beskrivning av Sigtuna stad inte kunde anses trovärdig. Dessutom nämns i Rannsakningarna att ruinerna skulle syfta på det slott som kungadottern Signhild bodde i. Och rena sagor kan inte anföras som bevis för något menade han. Jag vill påpeka att sagan förlades till Fornsigtuna därför att här fanns så stora ruiner att de borde höra till en kungaborg. Sagan har med andra ord förlagts till Fornsigtuna / Signhildsberg. Som bekant är Habor och Signhildhistorien i själva verket knuten till flera andra platser i Sverige, Danmark och Norge.
      Den för Fornsigtuna aktuella delen av Ascheneus' skriftär emellertid inledningen och den behandlar Håtunalandet och det är där vi finner skildringen av de aktuella ruinresterna. Eftersom förekomsten av dem bekräftas omkring 60 år senare i såväl Prästernas som Befallningsmännens rapporter bör Aschaneus vara trovärdig i denna sak. Lämningarna är så påtagliga att hans samtida talar om ett slott. Själv tror han att de ingått i Sigtunas stadsvärn eller varit ett hus, dvs befäst byggnad.
Det är för övrigt dessa ruiner som 1559 motiverar Laurentius Petri att i sin "Svenska Krönikan" förlägga den urgamla sagan om Habor och Signhild till Fornsigtuna eftersom en prinsessa ju borde ha bott på ett slott. Samma bedömning gör Johannes Messenius i sitt drama som uppförs i Stockholm 1612. Att sagan om Habor och Signhild kommit att förläggas hit är en fantasifull efterhandsrekonstruktion som dock grundar sig på iakttagbara lämningar vid Signhildsberg.

Några förutsättningar till en förklaring av hur ruinerna vid Fornsigtuna kunnat försvinna
Att ta bort fornlämningar hade bara något årtionde före herrgårdens tillkomst blivit i lag förbjudet i Europas äldsta fornminneslag från 1666, där det enligt Kungl Maj:ts påbud heter: ".. hava vi för gott och nödvändigt ansett att bjuda och befalla alla våra trogna undersåtar, som detta i någon mån angå kan, att ingen, ehoo han är, skall efter denna dag understå sig att på någorhanda sätt nederbryta eller föröda de borgar, hus, fästen skansar eller stenkummel som ännu på en eller annan ort kunna vara tillfinnandes, ehuru ringa ock dessa kvarlevor vara må ....". Läs Originaltexten med samtida kommentarer.
     Om inte det här med stenmurar vid Fornsigtuna är en ren skröna måste det finnas något kvar under jord. Var det månne för att totalt dölja sin förbrytelse som Åke Rålamb tog bort samtliga synliga rester? Rålamb själv döpte snart om platsen (1678) till Signhildsberg, detta med tanke på att sagans Signhild skulle ha varit en kungadotter och som sådan borde ha bott på ett slott.
     Det faktum att kung Birger 1299 undertecknade en handling i Fornsigtuna bör tyda på det funnits en byggnad värdig en kung (således inte bara en bondby som på 1600-talet). Denna byggnad kan ursprungligen ha uppförts för kungen/kronan i tidig medeltid, som en logisk fortsättning på den forntida kungsgården på platsen, eller rent av som en komplettering av den anläggning som kyrkan kan ha ägt och velat ha tillbaka. Sigurd Rahmqvist vid forskningsprojektet Det Medeltida Sverige har tillgång till flera daterade handlingar kring denna tidpunkt och drar den slutsatsen att kungen och ärkebiskopen var på inspektionsresa i denna del av Uppland och det råkade vara vid uppehållet i Fornsigtuna som handlingen undertecknades.
     Mina spekulationer - jag vill understryka att det är just sådana - grundar sig på ett antal obeaktade skriftliga vittnesbörd. Kan de möjligen bana väg för en mer djupgående diskussion kring Fornsigtuna?
Beträffande Aschaneus' beskrivning av platsen misstänker jag att den forntida kungsgård vi grävde ut mycket snart övertorvades och kanske inte ens observerades av honom. Vid vår undersökning togs s.k. fosfatprov i marken i den trädgårdsbetonade delen av parken runt herrgården. Dessa visade på en förhöjd mänsklig aktivitet, som förutsattes härröra från den bondby som fanns där innan herrgården byggdes.
     Nu finns det emellertid också ett antal skriftliga upplysningar från tiden 1666 till 1693 som kan bringa klarhet i frågan varför ruinerna inte lämnat några spår efter sig vare sig synligt eller i den historiska forskningen. Ett försök till förklaring, hur det kan ha gått till när dessa byggnadsrester, här ovan beskrivna i tre oberoende källor, försvunnit såväl fysiskt som i forskningen, kommer jag att presentera vid ett möte på Skällsta säteri nära Håtuna kyrka onsdagen 24 mars kl 19.00 och vid exkursionen till Fornsigtuna söndagen den 16 maj. Du kan själv bilda dig en uppfattning om saken genom att studera de kronologiskt ordnade fakta som jag sammanställt.

Platsen för den medeltida anläggningen
Om vi placerar en eventuell borg ungefär mitt på vägen som leder rakt ner mot herrgården, så stämmer väderstrecket “östernorr” in på platsen för herrgården, vilken plats av Aschaneus beskrivs sålunda: nedanför mot sjön syns några stora högar och stenrösor östernorr om förutnämnda borggårdsplats, bestående av både gråsten och tegelsten.
     I Signhildsbergs källare finns bredvid pannrummet rester av gamla valv. En noggrannare undersökning av dessa borde kunna visa om de är medeltida eller från herrgårdens anläggande i slutet av 1600-talet.
     År 1924 tog Sigtuna museum hand om rester av en mur som påträffades när en källare invid inspektorsbostaden skulle byggas. Man tog hand om tegelrester, glaserade keremikskärvor och en tegelsten. Det togs även prov på kalkbruket i fogarna. Kanske kan valven i herrgårdens källare och proven i museet dateras med moderna metoder.

Vad finns att göra för att bringa klarhet i de frågor jag ställt?     Läs mer här
För att komma vidare är det nödvändigt att på något sätt få till stånd en arkeologisk undersökning i det aktuella området. Med markradar borde det vara möjligt att enkelt och snabbt finna underjordiska lämningar att närmare undersöka, såvida inte Aschaneus' beskrivning och de två rannsakningarna efter fornminnen är rena påhitt.
     Men det är inte bara i jorden det behöver grävas. Det finns arkiv också. I riksarkivet finns ett stort Rålambsarkiv och på KB en stor handskriftsamling tillhörande släkten Rålamb. Kanske någon kan få forskningsanslag för att närmare studera handlingar i Vatikanens arkiv/bibliotek. Med den knapphändiga kunskap vi tycks ha om missionstiden borde ett sådant uppdrag vara av allmänt intresse för svenska kyrkan.
Fornsigtuna som forskningsobjekt?

Kommer någon av facket att ta sig an de frågor jag ställt? Eller är de fel ställda?

Senare tillägg (2009-11-29)
2004-07-07 gjorde UKF en markradarundersökning med Vretmaskins apparatur. Två "vagnar" den ena för 2,5 m djup, den andra för 5 m. Vi började på vägen ner mot huvudbyggnaden. Vi fann ett flera meter brett område med stenmängda schaktmassor. Liknande iakttageöser på många andra ställen, omväxlande med jord. Vi fann ingen klart markerad underjordisk mur någonstans, inte heller vid jordkällaren där man funnit en underjordisk mur 1924, vars rester deponerades på museet. Ingen av oss har erfarenhet av att tolka bilderna.

2007-02-06/02-08. Korrespondens med Magnus Alkarp, arkeolog vid Uppsala universitet. Han har upptäckt vår hemsida och ser med intresse på våra aktiviteter kring Fornsigtuna

2009-07-07. Arkeologen Jonas Ros, arkeolog vid Uppsala universitet och ansvarig för utgrävningarna i Sigtuna stad på 1980-talet hänvisar i sin avhandling Stad och gård - Sigtuna under sen vikingatid och tidig medeltid till UKF:s hemsida: http://www.ukforsk.se/nya/medeltid.htm Han sätter tilltro till mitt påstående att de försvunna medeltidslämningarna bör ha varit rester av kungsgården. "Det är dock sannolikt att kungsgården Fornsigtuna fortsatte att vara i funktion efter det att staden anlagts. Vi vet att Fornsigtuna var förlänad till biskopen en period innan biskopssätet flyttaes till Uppsala."

Vad står i Rannsakningarna?
(1600-talets fornminnesinventeringar)

Lägg märke till att ruinerna ännu senare hälften av 1600-talet beskrivs på ungefär samma sätt som i Aschaneus' skrift från 1612.

1667 Prästernas rannsakningar, Uppland
Rannsakningar efter Antikviteter. Band 1. Carl Ivar Ståhle, 1960
Håtuna socken 1667
1. Widh een by heter Forsichtuna een - 4.dels Mill ifrån Sichtuna ståår wijdh wägen utj een bäck, vtmedh een kiella, een vprättat Steen, om 6 eller 7 qwarter högh, medh linier och bookstäfwer, och säies det Konungz Sonen Habor skall deer wara begrafwen.
2. Wijdh samma by, säies, dedh Singnelin skall i sin Buur hafwa sigh förbränt, der och dee gamla wåningar wijdh samma plas ähn nu synas (kursiverat här)

1672 Befallningsmännens rannsakningar, Uppland
Rannsakningar efter Antikviteter. Band 1. Carl Ivar Ståhle, 1960
Håbo härad 1672, Håtuna socken
5. Vthi Forsigtuna Giälle finnes een borggårdh medh håhl muhr omkring och Kiellare uthi, Som förmenes hafwa warit Konung Sigers hwuss Eller Signels Buur.

* hålmur = dubbelmur, användes i ytterväggar då hålrummet utgjorde ett värmeisolerande lager, på samma sätt som vid dubbla glasrutor.

Alla uppgifter i Rannsakningarna angående Upplands-Bro. (pdf)