Aktuellt kring Fornsigtuna - Signhildsberg
ARKEOLOGISKA UNDERSÖKNINGEN hösten 1984
Börje Sandén,
/Viskriv/fornsi61.htm
Detta är skrivet innan ytterligare
fyra somrars undersökningar av det vikingatida Fornsigtuna genomförts
Här nedan några ord om hur
Fornsigtuna väcktes till liv.
Den
första arkeologiska undersökningen någonsin i
denna historiskt kända plats.
Läs en utförlig artikel om den
återupptagna debatten; - nu kring det medeltida Fornsigtuna
Fornsigtuna som forskningsobjekt inom UKF.
Resumé offentliggjord vid exkursionen 16 maj 2004
Fornsigtuna i ett historiskt perspektiv.
Ur hembygdsboken Det hände i Upplands-Bro 1984
Fler
artiklar om Fornsigtuna
I själva verket tycks frågan vara mycket mer komplicerad - kanske rent av känslig. Den problematiken berörde jag mycket försiktigt i boken - mest genom litteraturhänvisningen i slutet. Fornsigtunakapitlet var det första som skrevs (våren 1983) och jag visste inte att Signhildsberg figurerade i en annan bok, som då var under framställning och utgavs det året: TV-producenten Dag Stålsjös bok Svearikets vagga - en historia i gungning.
Fornsigtuna = i Uppland eller Västergötland.
I den boken, liksom i den
av radionämnden fällda TV-serien med samma namn, talas om ett
Fornsigtuna i Västergötland. TV-serien som gick i sex avsnitt hösten
1981 - våren 1982 och avslutades med en direktsänd studiodebatt hösten
1982, fälldes för bristande saklighet och opartiskhet.
I den efterföljande debatten har Signhildsberg använts som argument av chefen för museiavdelningen vid Historiska museet i Stockholm, Björn Ambrosiani, då han - enligt Dag Stålsjö - sagt att kommande utgrävningar vid Signhildsberg kan ge svar på frågan var det historiska Fornsigtuna en gång låg. "Hittar vi platsen vid Signhilsberg blir det slut på "Västgötaskolan". Mot den bakgrunden är det inte så märkvärdigt att man våren 1983 började planera för en utgrävning vid Signhildsberg.
Fornsigtuna = TV-program i maj.
Det omedelbara resultatet av utgrävningen, som genomfördes 10 - 14/9,
stod att läsa i dagspressen, och där gjordes jämförelser med de
långvariga utgrävningarna vid Birka och Helgö på sin tid. Dag Stålsjö
var där och filmade för TV:s räkning. Programmet skall gå i maj 1985.
Då har man förhoppningsvis fått fram resultaten av mer än hundratalet
jordprover.
Talar de gamla skrifterna sanning?
Det var något av dramatik
bland kullarna i Signhildsbergsparken under utgrävningsveckan. På fyra
ställen hade man öppnat några kvadratmeter stora schakt i vilka man så
sakteliga arbetade sig ned. Man fann intressanta saker från forntiden,
sådana som man vanligen finner vid utgrävningar, men inte förrän på
eftermiddagen sista grävningsdagen (torsdagen, fredagen skulle ägnas åt
igenläggning) hade man kommit så djupt Signhilds kulle att en stengrund
började framträda. Högen var således inte en gravhög, vilket somliga
forskare hävdat bara för några år sedan. Nästan hörbart var det somliga
som andades ut en lättnadens suck. De gamla berättelserna tycktes tala
sanning. Var det stentornet som Aschaneus talar om, som man nu funnit?
Om det är frågan om ett stentorn - således en försvarsanläggning - bör
ju platsen en gång ha varit av stor betydelse. Fornsigtuna såsom befäst
plats är ju av utomordentligt intresse i detta sammanhang.
Även bortsett från debatten om var det äldsta Sigtuna
en gång låg, så är förekomsten av stengrunden i sig synnerligen
spännande: en så gammal befästningsanläggning har nämligen aldrig förut
hittats och undersökts. Där sådana är omtalade, exempelvis Stäket och
Stockholm, har deras grunder förstörts av senare och större
anläggningar. Fortsatta utgrävningar är att vänta.
Stengrunden fick aldrig TV:s kameror tillfälle filma, men stillbilder togs av amatörerna innan schakten skottades igen. Jag skulle dock tro att vårens program i TV inte blir det sista från Signhildsberg.
På stående fot bestämdes att utgrävningarna skulle tas upp på nytt redan nästa sommar.
VAD SÄGER SKRIFTERNA OM SIGTUNA?
Här följer en kortfattad beskrivning av hur man genom tiderna värderat det historiska materialet kring Sigtuna.
Minst ett 30-tal författare och
forskare har haft åsikter om staden och dess historia. Om man bortser
från de isländska skalderna är Sigtuna första gången omnämnd i Adam av
Bremens skrift från 1060-talet. 1984 kom hans bok ut i en uppmärksammad
nyöversättning. Den förra översättningen gjordes på 1700-talet. Av Adam
får vi bland mycket annat veta att Sigtuna ligger på en dagsresas
avstånd från Uppsala.
På 1500-talet anser man att Sigtuna grundats av Kungen Siggo, gubben Noaks sonsons son.
Under 1600-talet förs den långa debatten om Habor och Signhild och deras anknytning till Signhildsberg (se hembygdsboken). Först därefter börjar man spekulera över Fornsigtunas äldsta öden. Någon anser att man varit tvungen att flytta staden för att de kristna skulle komma bort från de hedniska minnena i Fornsigtuna. En annan säger att det var Birkas befolkning som flyttade till Fornsigtuna sedan deras stad blivit förstörd i slutet på 900-talet.
På 1700-talet tar man upp islänningen Snorres åsikt att Fornsigtuna grundats av Oden. Vidare att det nya Sigtuna anlagts gemensamt av Birkas och Fornsigtunas borgare, sedan bägge städerna blivit förstörda under Olov den Heliges plundringståg i Mälaren.
På 1800-talet är man tillbaka till tanken att nuvarande Sigtuna anlagts av kristna missionärer. I slutet av århundradet anser den dåvarande riksantikvarien helt sensationellt att ryssarnas omtalade plundringståg 1187 i själva verket gällt Fornsigtuna, och att Sigtuna uppstått på sin nuvarande plats först efter detta år. Men han motsades snart av en kännare av kyrkor; Sigtunas kyrkoruiner måste vara äldre än 1187, menade han.
Först på 1920-talet börjar man hävda att det hedniska Sigtuna legat inom det nuvarande Sigtunas gränser. Man stöder sig på stadens runstenar, som anses vara från mitten på 1000-talet. Detta skulle i och för sig inte motsäga teorierna om ett Fornsigtuna vid Signhildsberg vid 1000-talets början. En viss Gustav Hallström och två andra forskare bevisar emellertid att Sigtuna alltid legat på sin nuvarande plats.
Trots, att det finns forskare som menar annat blir
denna åsikt dominerande; så dominerande att Riksantikvarieämbetet 1978
i sin Rapport Medeltidsstaden SIGTUNA inte med ett ord nämner ett
Fornsigtuna vid Signhildsberg i den historiska tillbakablicken - i ett
avslutande avsnitt med spekulativa frågor kring stadens uppkomst
nämns Fornsigtuna i förbigående när man diskuterar det medeltida
kronogodset Fornsigtuna från vilket kungamakten skulle flyttat till det
nya Sigtuna som således anlagts på Fornsigtunas utmarker. "Detta
måste anses som ett ganska löst grundat antagande."
1924 måste Riksantikvarieämbetet ta ställning till en ansökan från en Gunnar Gihl, som vill göra en arkeologisk undersökning av Signhilds kulle i Signhildsbergsparken. Det visar sig vid ett närmare studium av handlingarna, att den tjänsteman som tar emot ansökan är den nyss nämnde Hallström. Efter brevkontakt med sin meningsfrände, den främste kännaren av Sigtunafrågorna blir det avslag på Gihls ansökan.
Det var en intresserad privatperson som åtagit sig att svara ekonomiskt för utgrävningen. Flera gånger ställer han pengar till förfogande men varje gång blir utgrävningen uppskjuten, trots att man från ämbetets sida framhåller att "en undersökning vid Signhildsberg kan träffa mitt i en av de mest centrala punkterna av svensk förhistoria".
Den intensiva Sigtunaforskningen upphör så småningom. 1942 har pendeln svängt tillbaka till förmån för Signhildsberg. Då sägs det nämligen i Sigtuna museums tidskrift att "en arkeologisk undersökning av Signhildsberg står främst på arbetsprogrammet för Sigtuna Fornhem". Sedan sägs egentligen ingenting om denna sak förrän 1975, då det heter: Fornsigtuna är obestridligen det gamla namnet på den gård som nu heter Signhildsberg på andra sidan sundet.
1982 skriver förre länsantikvarien Alf Nordström i sin bok 1000 år i Sigtuna: Man kan gissa att högen rymmer rester efter ett försvarstorn, som skyddat det lilla samhället.
1984, i september, görs just den utgrävning av Signhilds kulle som man ville göra redan 1924, och då finner man stengrunden, vars utseende och omfång kommer att stå klar nästa sommar.
Börje Sandén 1984