1809 - krig - revolution - ny regeringsform

Nedanstående artikel har växt fram under Märkesåret 1809
Ett närmare studium av den nya regeringsformen avslöjade då en dold historia
Du som läst artikeln tidigare kan gå direkt till problemen vid Regeringsformens undertecknande

                              Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka !
”Märkesåret 1809”
Finland och Sverige har gemensamt kommit överens om att inte använda ordet jubileumsår när man högtidlighåller att det är 200 år sedan Finland skildes från Sverige. Vår utrikesminister Carl Bildt har vid möte med ansvariga i Finland diskuterat våra länders gemensamma minnen under samlingsnamnet ”Märkesåret 1809”.
     Regeringsprojektet med samma namn har en egen hemsida med många upplysningar om relationerna mellan våra länder. Där finns också ett mycket stort antal aktiviteter och kulturella arrangemang i de bägge länderna kring 1809. Men mycket av det som lyfts fram gör att man kanske borde ha kallat projektet för Märkesåret 2009 i stället. Här kan du läsa mer om regeringsprojektet . (http://www.markesaret 1809.se)
     Lokalhistoriskt är 1809 intressant eftersom en fullt stridsutrustad revolutionsarmé hade sitt högkvarter i Kungsängen i nästan fem dygn under ett kritiskt skede inför den kommande statsvälvningen. Särskilt intressant är att det inte bara var militära order som utfärdades från Tibble gästgivargård utan också den uppmärksammade Tibble-Promemorian med radikala förslag för den kommande regeringens sammansättning och utformningen av en ny regeringsform.
     Lokalhistoriskt är det också intressant att ta del av det som hände Samuel af Ugglas, vid tidpunkten Upplands-Brobo sedan 9 år tillbaka. Han var vid revolutionen den avsatte kungens närmaste förtrogna.

Vad hände Märkesåret 1809 - en orientering från Utrikesdepartementet
- med lokalhistoriskt betingade kommentarer i mitten av augusti 2009

”Det glömda året”
1809 har vi alltid lyft fram i historien. Det är ju bl.a. för att vår Nationaldag firas med anledning av det som hände 6 juni 1809. Ändå valde Svenska Akademins sekreterare Horace Engdahl benämningen ”Det glömda året” i sitt tal vid Riksdagens öppnande. Han tänkte naturligtvis på att så få svenskar vet att vårt land just detta år stod mitt i sin värsta kris någonsin, både utrikespolitiskt och inrikespolitiskt, en kris som märkligt nog slutade lyckligt med en ny regeringsform som skulle göra slut på det kungliga enväldet.
…..Har svensk historieundervisningen missat att samtidigt som revolutionsarmén efter nio dagars marsch vilar sig och har sitt högkvarter i Kungsängen, så driver en rysk trupp en svensk armé över isen från Åland till Grisslehamn och senare går en annan rysk trupp på isen över Bottenviken in i Sverige?
…..Det är troligtvis detta som Engdahl tänker på när han talar om ”kollektiv minnesförlust” hos svenskarna. Han säger att 1809 var en ödesstund för vårt land. Aldrig har Sverige varit så nära att försvinna från kartan som den gången.

Läs Hela talet

Här ett intressant uttalande av en svensk ambassadör 1809 med anledning av Engdahls påstående.
Dagen före kungens arrestering har Hertig Carl, bror till Gustav III, bjudit in gäster till supé på slottet. Vid den tidpunkten har väldigt många utom kungen förstått att något är på gång. Denna dag är inte bara Finland i ryssarnas händer även Åland är intaget. Inom ett par dagar väntas de invadera Uppland. Rykten om ryska tsarens och Napoleons planer för Sveriges utraderande från kartan cirkulerar.
     Fredrik Samuel Silfverstolpe, fram till 1807 svensk minister i S:t Petersburg, är en av de inbjudna till slottet, där hertigen tar honom avsides och frågar vart detta skall ta vägen. ’Det är här ju oerhört i Sveriges historia’, säger hertigen. Han får svaret från Silfverstolpe att Sverige i dag är olyckligare än framfarna tiders historia kan fatta. Gud vet hur det skall sluta, ingen kan förutsäga det.

Kortfattad berättelse om hur den olyckliga situationen uppkommit.
Man brukar framhålla att det var kung Gustav IV Adolfs politik gentemot Napoleons framfart i Europa som försatte Sverige i svår knipa. Den senare hade lagt större delen av Europas stater under sitt välde. För att kunna rå på Storbritannien befalldes alla länder att stänga sina hamnar för brittiska fartyg och upphöra med all handel med Storbritannien för att på så sätt betvinga landet.
     Sveriges största handelspartner var England. Därför vägrade Gustav IV Adolf att lyda Napoleon. Denne var vid tillfället allierad med Ryssland. Napoleon och ryska tsaren lade upp en plan som skulle knäcka Sveriges motstånd. Ryssland skulle få ta Finland och delar av Sverige om tsaren så önskade. Norge, som tillhörde Danmark vid denna tid, skulle anfalla från väster medan Danmark tillsammans med Frankrike under befäl av en marskalk Bernadotte skulle anfalla från söder.
     Det hade sipprat ut uppgifter efter Napoleons och tsarens möte i den tidigare svenska staden Erfurt att gränsen mellan Ryssland och Danmark skulle dras vid Motala ström, Stockholm skulle då bli huvudstad i ”Västra Ryssland”. Dessa rykten var en av orsakerna till att kungen måste avsättas. Att vi idag i allmänhet inte känner till dessa rykten beror naturligtvis på att ett lands historieskrivning inte gärna vill vidarebefordra förnedrande historia till eftervärlden.
     Det blev bara Ryssland som anföll oss. Napoleon hade stött på motstånd och måste använda sina stridskrafter på annat håll. Dessutom hade den franske marskalken Bernadotte vid sin rekognosering funnit att det skulle bli svårt att genomföra Napoleons stora anfallsplan mot Sverige.

Georg Adlersparre och Västra arméns ingripande i händelserna
Vid detta tillfälle hade Georg Adlersparre, den blivande revolutionsledaren, utsetts till befälhavare för en del av Västra armén, som i Värmland skulle stoppa norrmännens angrepp. Han förhandlade med befälhavaren för den norska styrkan och fick ett löfte att den inte skulle gå in i Sverige, medan Adlersparre tog en del av sina soldater med sig för att avsätta kungen. Det hör till saken att den norske befälhavaren var en dansk prins som Adlersparre ville göra till ny tronföljare, när revolutionen var genomförd. Denne skulle i sin tur ha lovat att om det kom anfallsorder från Napoleon skulle han skicka bud till Adlersparre så att han skulle kunna hinna tillbaka innan anfallet började. Det här låter ju som intrigen i någon operett, men faktum är forskarna har sett allvarligt på Adlersparres farliga tilltag att lämna sin post i Värmland.
      Adlersparre kunde sedan driva saken så att den danske prinsen verkligen blev vald till tronföljare. Men han avled något år senare, varvid marskalken Bernadotte blev vald till tronföljare och så småningom kung Carl XIV Johan.

Vad hände vid arméns högkvarter på Tibble gästgivargård i Kungsängen?
År 1809 var officerare, soldater och ett antal höga tjänstemän i staten övertygade om att enda lösningen på den svåra kris som landet befann sig i, var att avsätta den enväldige kung Gustav IV Adolf. Dennes agerande, när han blivit övertygad om att Västra armén verkligen var på väg för att avsätta honom, gjorde att kungen arresterades i en närmast improviserad aktion ledd av krigshjälten från kriget Adlercreutz och den grupp i Stockholm som misslyckats en månad tidigare. Detta medförde flera dagars uppehåll i marschen, varvid högkvarteret kom att ligga vid Tibble gästgivargård under den tiden.
     Denna gång var det således inte demonstranter som samlats i Kungsängen, som det var 1743 vid det s.k. Dalupproret. Nu var det verkliga revolutionärer.
     Och även denna gång författas skrivelser i Tibble, skrivelser som har betydelse för historiens gång, både militära order och politiska inlagor. Från 18 till 22 mars, kommer och far kurirer innan Adlersparre tidigt på morgonen den 22 mars ger sig iväg till Stockholm och gör ett triumftågsliknande intåg på en vit häst i spetsen för sin armé.
     Den grupp som arresterat kungen var främst intresserad av att få en ny duglig krigsledare. Den hade inte ambitionen att skapa en ny regeringsform för en bättre framtid i landet. Revolutionsarméns ledare däremot var främst ute efter en ny regeringsform.
     När kungen arresterats ansåg Adlercreutz att Västra armén inte längre hade någon mission att fylla. Militären Adlercreutz hade plötsligt också blivit politisk ledare och i den dubbla egenskapen gav han order om att Adlersparre skulle avbryta sin marsch och infinna sig själv i Stockholm.
     Nu blev situationen i landet allvarlig på ännu ett sätt. Adlersparre hade i sin proklamation sagt att arméns främsta uppgift var att se till att riksdagen kunde samlas i trygghet för att besluta om det nya styrelsesätt som så många önskade. Kungen hade bara kallat riksdagen till sammanträde en gång, år 1800, och den gången hade Adlersparre och kretsen kring honom klart visat sin oppositionella inställning. Hans närmaste medarbetare bl.a. Hans Hiärta (Järta)och Per Adolph Tham (Tamm) hade inte bara avsagt sig riksdagsmannaskapet utan också adelskapet, vilket de visade genom att ändra stavningen av sina namn.
     För Adlersparre själv var situationen farlig så länge den avsatta kungens regering hade makten. Det första han gjorde i Tibble var att förklara att han tänkte ta hela armén med sig till Stockholm. I ungefär likalydande brev till Adlercreutz och t.f. regenten hertig Carl säger han följande:
”Så länge de forna konseljledamöterna äro i affärerna, så länge uppenbara fiender till den timade förändringen äga frihet att verka, så länge polisen är i samma händer som förut, anse vi oss endast av vår täta, orubbliga förening äga personlig säkerhet”
     Det är särskilt kungens mest personliga rådgivare Samuel af Ugglas, tillika chef för hemliga polisen som han vill få bort, vilket han efter inmarschen lyckades med. af Ugglas bebodde Almarestäket vid tidpunkten
     Det var under dessa dagar som Adlersparre också skrev en promemoria som delvis är ett komplement till hans förslag till regeringsform. Den går i historieskrivningen under namnet Tibble-promemorian. Men mer om detta längre fram.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
                          Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka !
Läs    Hur Svenska folket informeras om arrestering av kungen och Västra arméns
           revolution    Post och inrikes tidning 15 mars 1809
Läs     Adlersparres Proklamation till svenska folket, Carlstad 7 mars 1809
Läs     Adlersparres Tal till soldaterna 7 mars 1809
Läs     Hovjägmästare Greiffs berättelse om konungens gripande 13 mars 1809
Läs     Hertig Carls proklamation 13 mars, samma dag som kungen arresteras
Läs     Aktuella kungörelser 1808 - avsedda för uppläsning i kyrkorna
Läs     Aktuella kungörelser 1809 - avsedda för uppläsning i kyrkorna
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Året 1809 är ett viktigt år i både Sveriges och Finlands historia
_ för Finland började marschen mot ett självständigt rike under Rysslands beskydd
_ för Sverige var 1809 det år då vi stod inför hotet att utplånas från kartan
_ i Sverige genomfördes en oblodig revolution då kungen avsattes
_ för Sverige blev 1809 året då vi fick en ny grundlag som satte punkt för kungligt envälde

1809 års Regeringsform
Att en ny grundlag kom till stånd 1809 har faktiskt med vår relation till Finland att göra, eftersom det var Sveriges dåliga försvar av Finland, som till slut utlöste den länge väntade revolutionen mot det kungliga enväldet.
     Revolutionsledaren Georg Adlersparre och kretsen kring honom hade redan 1796 funderingar om hur man skulle kunna få slut på det kungliga enväldet. När det således var samma man som kom att sitta hos oss på Gästgivargården, och i den s.k. Tibble-promemorian ytterligare bearbeta sina planer för den fortsatta revolutionen, så var det lokahistoriskt intressant att närmare studera tillkomsten av vår nya grundlag. Detta enligt tesen ”rikshistoria blir intressantare om den kopplas till lokala förhållanden”. Ett studium som dessutom skulle ge ett helt oväntat resultat.
     Vid denna tidpunkt är Georg Adlersparre för många medborgare inte vilken officer som helst. Han har i sin civila verksamhet under mer än tio år verkat för att landet behöver en ny författning genom att ge ut skrifter av olika slag, bl.a. ett förslag till ny regeringsform. Han var en av de ledande oppositionsmännen vid den enda riksdag som kungen sammankallat år 1800, där han i protest avsade sig riksdagsmannaskapet. Han var inte lika radikal som några av vännerna som även avsade sig adelskapet. Därför kunde han även i fortsättningen verka som politiker, särskilt efter revolutionen.
     Oppositionen mot kungen var mycket utbredd i såväl armén och flottan som bland höga ämbetsmän i statens tjänst. När såväl arresteringsförsök som attentatsförsök mot konungens liv misslyckats blev Adlersparre till slut den naturliga ledaren för det som skulle bli den avgörande aktionen för att avsätta kungen.
     Eftersom Adlersparre utsetts till ledare för en del av Västra armén med förläggning i Värmland tog det tid att först mobilisera villiga ”revolutionärer” och sedan marschera till Stockholm med en stridsutrustad armé. Därför tvingades oppositionsgruppen i Stockholm att den 13 mars arrestera kungen, när denne sent omsider förstod hotet och tänkte begära hjälp av den södra armén. Västra armen gjorde då halt med trupperna utspridda längs vägen mellan Kungsängen och Barkarby.
     Revolutionen för Adlersparres del gick in i ett avgörande skede under hans dagar i vår kommun. För den som granskar lokalhistorien och söker efter samband med rikshistorien är vår bygd i detta fall en utmärkt plattform.

Vilka idéer låg till grund för den blivande regeringsformen.
Frågan har varit föremål för mycket olika uppfattningar hos forskarna. I början fick Adlersparre stor uppmärksamhet, inte bara publikt på det sätt som manifestationerna tog sig uttryck i, när han red i Stockholm på en vit springare, som ställts till hans förfogande.
     När han som medlem i regeringen inte fick igenom sina visioner av en modern författning, liknande den i England, tröttnade han på politiken. Han vill också visa att han inte engagerat sig i revolutionen för att den vägen vinna ära, rikedom och berömmelse, något som han i början anklagats för. Han åtog sig ett landshövdingeuppdrag, men återgick så småningom till ett omfattande skriftställarskap. Belysande för hans inställning till det farofyllda att göra revolution är hans yttrande till sin nyblivna fästmö när han började marschen. Han ville anhålla om hennes hand hos fadern såvida han inte kom tillbaka till Värmland ett huvud kortare. De levde sedan länge i lyckligt äktenskap. Han steg i de adliga graderna så att hans unga hustru snart var grevinna och han själv titulerades Excellens.
     Jag misstänker att dessa utmärkelser var ett sätt att tysta en alltför radikal revolutionsman. Revolutionen togs ju delvis över av dem som fanns i Adlercreutz' falang och som helst bara hade velat få en bättre kung - ingen helt ny grundlag. Det fanns natuligtvis skilda uppfattningar bland de olika revolutionära konsellationerna - precis som vi ser runtom i världen idag. Men det ligger utanför det lokalhistoriskt intressanta.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Några av paragraferna i Adlersparres Project till ny Regeringsform.

Lagen skall skydda alla medborgare lika. Den måste freda oss för all godtycklig behandling.

Lagen måste försäkra medborgaren vid lika rättigheter, till alla förmåner och embeten i staten.

Det är en sanning, redan medgifven af hvarje tänkande, att ståndsåtskillnaden är ett påfund från aflägsna tidehvarf, och ej mera är lämpligt i det vi nu lefva. Alla tiders historia visar oss, att i alla stater denna åtskillnad alstrat de olyckligaste följder. Å ena sidan ett förolämpande högmod, förtryck och privilegier-- å andra sidan afund och hämnd.

VI.

Medborgares gemensamma väl fordrar ett redligt förvaltande af statens medel - det vill säga de skatter, dem medborgare, oftast med den största uppoffring, utgifva till statens behof. I följd af denna sats är gifvet: att all möjlig besparing måste iakttagas. Alla öfverflödiga embeten indragas och tjenstemännens antal bestämmas till de blott nyttiga. All lysande representation är en chimère — den betungar staten, utan att till det minsta gagna den.

XX.

Det är af yttersta vigt, att folklärarne, i sådan egenskap uppfylla sin bestämmelse; att desse bilda menniskorna till sedlighet, och att deras åtgärd ej stadnar vid blotta ceremonier, - utan förnuft
- utan syftemål.

XXI.

Lagstiftarne måste derföre stadga något i afseende på ungdomens moraliska danande; och folkläraren förpligtas, att bilda nationen — säga och utveckla sättet huru man skall blifva god medborgare och ädel menniska.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
                         Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka !
Läs   Hela Adlersparres: Påbörjadt men ofulländadt Project till ny Regeringsform
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tibble-Promemorian
Under uppehållet vid Tibble gästgivargård skärpte Adlersparre kravet på sammansättningen av en framtida regering. I den s.k. ”Tibble-Promemorian” framhåller han bl.a.
att även icke adliga personer skall få säte vid konungens rådsbord.
2 präster, 2 borgare och 2 bönder.
Det kravet var alltför tidigt formulerat. Det skulle dröja till början av 1900-talet innan en bonde fick säte i regeringen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Läs    Hela Tibble-Promemorian finns under denna länk
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Läs    urval av Adlersparres korrespondens vid Tibble Gästgivargård
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Problem
vid undertecknandet av 1809 års regeringsform den 6 juni.
Inför undertecknandet av regeringsformen inträffade något märkligt. Bondeståndet förbjöd sin talman att underteckna dokumentet med hänvisning till att den för bondeståndet viktiga § 114 inte fått en utformning som de kunde godkänna.
     I det utskott – konstitutionsutskottet-KU – som tillsattes för att formulera texten till regeringsformen hade bönderna i den anda som Adlersparre förespeglat krävt att all jord skulle lika beskattas, liksom också utgifter och skatter för försvaret.
     Bondeståndet ansåg sig inte kunna lita på framtida löften om borttagandet av de gamla ståndsprivilegierna. Att få bort dessa var ett av huvudsyftena för dem som engagerat sig i revolutionen. (dvs. den mer folkligt förankrade och ledd av bl.a. Georg Adlersparre, ej den högadligt färgade revolutionen ledd av Adlercreutz, som nämast kan ses som en kontrarevolution. Det är förvånande att det inte blev ett inbördes krig på samma sätt som det ute i världen i våra dagar uppkommer rivaliserande grupper som slåss om makten.) I klartext innebar dessa privilegier att någon eller några beviljats ekonomiska fördelar.
     De stora skatteinkomsterna för staten kom på den tiden från de som ägde mark. De stora jordägarna var adeln och bönderna. Böndernas jord beskattades emellertid hårdare per arealenhet än adelns och kyrkans jord.
     Det skulle dröja tre veckor innan bondeståndets godkännande sattes på pränt – dessutom under synnerligen uppseendeväckande former! Detta betydde faktiskt att grundlagen inte blev antagen förrän den 27 juni (i midsommarveckan!), ett faktum som bekräftats av väl insatta forskare under 200 år men som av någon anledning inte framhållits i allmänna historieböcker. (Om så skett hade kanske beslutande personer/myndigheter hellre valt att förlägga nationaldagen till Midsommarveckan som sedan länge varit en nationell högtid. Det var ju då det hände!)
    Har det nu så stor betydelse om det reella beslutet togs den 6 juni eller den 27? Nej, knappast.
Men om man vill veta vad som ligger bakom det, som våra historiker har kallat den allvarligaste konstitutionella krisen i vår riksdags historia, så är det minsann inte ointressant att få veta vad som egentligen hände. Historia bör vara historia och inte något annat.
     Hur gick det t.ex. till när man lyckades få till stånd ett olagligt undertecknande? Att olagligheter begicks är inte så mycket att förvåna sig över. Revolutioner är per definition olagliga. I många länder högtidlighåller man rent av sina revolutioner trots att många människor fått sätta livet. Den svenska revolutionen medförde inga dödsoffer. Bara det kan man tycka vore värt att fira.
     Men när den svenska regeringen på sin hemsida kommenterar firandet av "Märkesåret 1809" med sin artikel Vad hände Märkesåret 1809? så nämner man inte med ett ord vare sig revolutionen eller den nya berömda regeringsformen. Hur kan det komma sig - i en artikel som utger sig för att berätta om vad som hände 1809!   (Om direktlänken till regeringens hemsida stängts ner, kan du använda avskriften.)

Här återges nu regeringsformens avslutande ord med vederbörliga underskrifter.
"Till yttermera visso hafve vi detta med våra namns underskrifvande och våra insegels undertryckande velat bestyrka, stadfästa och bekräfta, som skedde i Stockholm den sjätte dagen i junii månad år efter Kristi börd ett tusende åtta hundrade och på det nionde.
Detta allt, som föreskrivet står, vele vi ej allenast sjelfve för orygglig grundlag antaga: utan bjude och befalle jämväl i nåder, att alla de, som oss och våre efterträdare, samt riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äro, böra denna regeringsform erkänna, iakttaga, efterlefva och hörsamma. Till yttermera visso hafve vi detta med egen hand underskrifvit och bekräftat, samt vårt Kongl. insegel låtit veterligen hänga här nedan före, som skedde, i vår residensstad Stockholm, den sjätte dagen i junii månad, året efter vår Herres och Frälsare Jesu Christi börd det ett tusende åtta hundrade och på det nionde.
                                             CARL (L.S)"

På ridderskapets och adelns vägnar:
M. ANKARSVÄRD

På prästeståndets vägnar:
JAC. AX. LINDBLOM

På borgareståndets vägnar:
H. N. SCHWAN

På bondeståndets vägnar:
LARS OLSSON

Detta allt, som föreskrivet står, vele vi ej allenast sjelfve för orygglig grundlag antaga: utan bjude och befalle jämväl i nåder, att alla de, som oss och våre efterträdare, samt riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äro, böra denna regeringsform erkänna, iakttaga, efterlefva och hörsamma. Till yttermera visso hafve vi detta med egen hand underskrifvit och bekräftat, samt vårt Kongl. insegel låtit veterligen hänga här nedan före, som skedde, i vår residensstad Stockholm, den sjätte dagen i junii månad, året efter vår Herres och Frälsare Jesu Christi börd det ett tusende åtta hundrade och på det nionde.
CARL (L.S)"

Underskriften

Den officiella handlingen visar att den undertecknades även av Bondeståndet 6 juni!

Att läsa "mellan raderna" - att läsa "mellan orden"

Det är mycket intressant att läsa protokollen från riksdagens sammanträden under den här kritiska perioden. Man kanske borde förvåna sig över att man av protokollen att döma inte kan se att det förelegat någon allvarligare form av kris och naturligtvis inte att man handlat stick istäv med en av de grundläggande nymodigheterna i regeringsformen. Även i en riksdagsdebatt är det nämligen segraren som skriver protokollen, som sedan blir historien. Det handlar alltså inte bara om att tolka det som står skrivet, man måste också kunna "läsa mellan raderna"
När det handlar om undertecknandet av 1809 års regeringsform måste man också "kunna läsa mellan orden" i en akademisk avhandling som behandalar "Statskuppen och regeringsformens tillkomst..." och som kom ut för bara några år sedan. För att inte behöva berätta om den långvariga krisen så formulerar man saken i första kapitlets andra mening på följande sätt:
"Undersökningen omfattar tiden strax före kung Gusatf IV Adolfs gripande på Stockholms slott den 13 mars detta år till regeringsformens antagande den 6 juni och dess efterspel under hösten."
Tystnaden mellan ett par av orden talar sitt tydliga språk.

Länkarna här nedan leder till ordagrant återgivna protokoll, tal och skrifter även under tiden 7 juni fram till hösten 1809, även kompletterade med några kommentarer av mig.
Protokollen och talen är intressanta att studera - inte bara för det politiska budskapet - utan framförallt för ceremonielet och det högtidliga språkbruket

Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka !

Läs: Det officiella kungörandet av den nya Regeringsformen daterat 6 juni 1809
Läs: Inledningen till Regeringsformen
Läs: Den fullbordade grundlagen / regeringsformen daterad 6 juni 1809
Läs: Riksdagsprotokollet från 6 juni 1809
Läs: Kungens tal på Slottet till Bondeståndet den 27 juni 1809 Originalmanus
Läs: Riksdagsprotokollet 27 juni 1809

Läs: Kungens tal i Riksdagen, daterat med blyerts 1 juli 1809 Originalmanus

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentar till det händelseförlopp som lett till att ovan visade underskrift vunnit laga kraft trots saknaden av bondeståndets underskrift den 6 juni.

1) När konstitutionsutskottet började sitt arbete skulle det lägga fram ett enigt förslag som i sin helhet kunde godkännas av de fyra riksstånden i riksdagen. Om så icke kunde ske skulle allt förbliva enligt den tidigare regeringsformen. Det vill säga enväldet skulle finnas kvar. Det krävdes ett undertecknande av alla fyra talmännen.
     I Riksdagens handlingar för 6 juni 1809 erkänns att bondeståndet inte skrivit under beslutet, samt att det antog förslaget till ny regeringsform endast under förbehåll att den synnerligen omstridda § 114 skulle utgå ur författningen. Dvs paragrafen om att ståndsprivilegierna skulle kvarstå och kunna ändras endast om alla fyra stånden var överens. Eftersom de tre andra stånden antagit den i sin helhet ”ansågs bondeståndets förbehåll ej hindra dess erkännande som rikets grundlag”.(citat ur handlingen).

Vi ser här att de långvariga diskussionerna kring privilegiefrågan (§ 114) i det officiella uttalandet bagatelliserats så effektivt att saknaden av underskrift förvandlas till fullbordat beslut. Om man inte tar del av de många turerna i saken, så framstår tillkomsten av vår berömda regeringsform i riksdagens egen skrivningen som en tämligen okomplicerad historia: en saknad undersskrift kunde avfärdas i en bisats.
     Nu levande svenskar har troligen svårt att fatta vidden och innebörden av dåtidens privilegier. Men som jag skrivit här ovan var den orättvisa beskattningen en realitet för samtidens människor. De jordägande bönderna var mer beskattade än adeln i förhållande till sitt markinnehav. Frågan var av mycket stor vikt för bönderna, vilket framgår av nedanstående beskrivning.
     Att en underskrift ändå hade ansetts synnerligen viktig framgår av det faktum att man trots 3 veckors övertalningsförsök - efter godkännandet!! - inte lyckades förmå bondeståndet att frivilligt skriva under regeringsformen. Det skulle komma att lyckas först sedan man använt en metod som gick stick i stäv med den regeringsform som man ansett sig ha genomfört på lagligt sätt.
      Många historiker har under de 200 åren analyserat händelseförloppet. Åtskilliga - inte minst en av de senaste i en avhandling från 2006 - redogör utförligt för tvisteämnet. Man har framhållit att frågan diskuteras av den politiskt intresserade allmänheten både innan revolutionen, under den provisoriska regeringens tid, åtskilliga gånger i det särskillt tillsatta konstitutionsutskottet och inte minst i riksdagen under de tre veckorna efter "godkännandet". Likväl landar frågan till slut i en bisats.

2/ Varför dröjde bondeståndets undertecknande i tre veckor, trots ideliga övertalningsförsök från riksdagens övriga stånd? Vilka argument var det som slutligen fick bönderna att backa från sin fasta övertygelse i frågan?
     Vändpunkten i frågan kom den 27 juni, några dagar före kröningen av kung Carl XIII, som med bondeståndets gillande valts till kung den 6 juni. Bönderna hade samlats på sin vanliga mötesplats, när de plötsligt fick kallelse att infinna sig på slottet hos kungen. Där höll konungen ömsevis förmaningstal och strafftal över bondeståndets ovilja att i landets svåra situation inte bry sig om fäderneslandets bästa och skriva under regeringsformen. Landet var ju ännu i krig med Ryssland och fred kunde inte slutas förrän Sverige hade en lagligt tillsatt regering. Talet var till sitt politiska innehåll i stort sätt ett eko av adelns andra försök till övertalning av bondeståndet under konstitutionsutskottets handläggning av ärendet.

Adeln hade nämligen - när man insåg allvaret i bondeståndets ståndpunkt - lanserat ett svepskäl för att få igenom sin egen åsikt i privilegiefrågan, dvs rädda sina egna privilegier, som i det ännu laglösa tillståndet verkligen var i fara. Man utnyttjade rädslan för ett ryskt anfall mot Stockholm. Den risken hade visserligen varit akut under dagarna i mars. Trots det hade den nya regeringen omgående inställt den extra krigsskatt som den avsatte kungen infört. Inte ens i mars, just när ryssarna drev den svenska armén över isen till Grisslehamn var man särskilt rädd för ryssarna i Stockholm. Hertig Karl höll fest på slottet och Adlercreutz - den berömda generalen från finska kriget, som "tog över" Adlersparres revolution och fick en ledande ställning i den tillfälliga regeringen - lät sig väljas in i ett ordenssällskap och var oanträffbar när kungen gick till aktion för att få hjälp av Södra armén inför hotet från Västra armén.
       Hotet från Ryssland kvarstod förvisso, vilket den ryska invasionen i Västerbotten vittnar om. Vid denna tidpunkt var kravet från Ryssland dessutom att få förhandla om fred med en laglig regering. Därför behövdes en godkänd grundlag och ett godkänt val av kung. Detta kan vara förklaringen till att man ville påskina att grundlagen fanns och att kungen blivit vald redan den 6 juni.
      Om det nu var så farligt för landet kunde ju adeln lika gärna ha avstått från att tvinga in § 114 i den nya regeringsformen. Till och med enskilda adelsmän i adelsståndet hade i interna överläggningar framhållit det orättvisa i privilegiesystemet. Men man hade röstat ned såväl det förslaget, som ett förslag att adeln i krigstider skulle betala då förekommande extra kostnader, ja, även i fredstid borde adeln bidraga med de mycket betungande skjutskostnaderna mellan de många gästgivargårdarna, hade förslagsställaren framhållit.

Privilegiesystemet - är det en fråga för en regeringsform?
Beträffande privilegiefrågan och dess vara eller icke vara som paragraf i regeringsformen finns det intressanta synpunkter att lyfta fram. Det viktigaste för bönderna - och den största stötestenen i saken - var deras krav att punkten inte skulle ingå regeringsformen. Förvirringen är total när man hör konungens argument i talet den 27 juni då han hävdar den frågan redan fått sin lösning och att bondeståndet blandat ihop två frågor som inte har med varandera att göra: grundlagen och privilegiefrågan! Sveriges unikt farliga in- och utrikespolitiska situation hade snabbt kunnat lösas om adeln inte tvingat in frågan i regeringsformen.

Under en revolution sätts lagar ur spel
I själva verket hade ju revolutionen/revolutionerna åsidosatt alla tidigare överenskommelser. Man kunde ha följt böndernas måttfulla förslag att successivt ta bort de gamla privilegierna. Då hade vi sluppit det demokratiskt osympatiska slagord som vidlåder diskussionen. "regeringsformen först - resonemang sedan", som en forskare framhållit.
     En utländsk historiker som vistades i Sverige under denna tid framhåller att bönderna verkligen gick i den fälla som gillrats för dem. Det skulle dröja ytterligare många decennier innan adelns privilegier upphävdes. Bondeståndets motstånd att skriva under regeringsformen grundade sig sannerligen inte på en struntsak som man kan tro när man läser tolkningar av de aktuella riksdagsprotokollen.
     Jag vill åter påpeka - år 1809 pågick under ganska lång tid en revolution - visserligen oblodig, men dock revolution - då viktiga saker hände som bara registrerats i privata anteckningar och brev. Det är mycket svårt att veta vad som verkligen sades - och även gjordes.

Bondeståndet uppmanas av kungen att votera - påstående skall ställas mot § 55 i regeringsformen
Men detta sakernas tillstånd den 27 juni skulle bli ännu mer svårhanterlig för eftervärlden, när kungen i sitt tal till bondeståndet kom fram till sin slutpoäng. Han kräver då vad som "närmast liknar" en öppen votering bland ståndets medlemmar: "finnes någon som vill neka Ståndets taleman att genom Regeringsformens undertecknande upfylla sin pligt - skilje han sig från de öfriga och blifve känd af Mig och af sina Medbröder [överstruket: och af efterverlden! ]" [därefter tre kraftigt överstrukna rader som jag inte kan läsa]
     I länken här nedan finns hela det tal som kungen höll. Det innehåller strykningar och tillägg. Jag kan inte avgöra vem som gjort ändringarna, inte heller om de gjorts före framförandet eller senare för eftervärldens ögon.

Nytt historiskt standarverk som skall ersätta Bonniers "Den svenska historien" är på gång
Det skall bli intressant att se hur det nya standardverket kommer att se på händelserna 1809. Redaktören Dick Harrison framhöll nyligen i Populär Historia att mycket av forskningen sedan 1950-talet aldrig nått fram till allmänheten.
Vågar man rekommendera en forskning om varför händelserna i riksdagen den 27 juni 1809 ännu år 2009 är tabubelagt område och blivit ett ämne utanför den akademiska forskningen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
                             Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka !
Läs:     Hela konungens tal till Bondeståndet 27 juni 1809 - med strykningar och tillägg
             Kopia av Konungens 14-sidiga manus
Läs:   Hela konungens tal till Riksdagen, daterat 1 juli 1809
Läs: Georg Adlersparres berättelse om underskriften 27 juni - Brev till fästmön 29 juni
Läs:     ur Riksdagsprotokollet 27 juni 1809
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Med tanke på forskares kommentarer till konungens manuskript får jag intrycket att kungen går utanför sitt skrivna tal. Det var ju många som hörde och såg vad som skedde och som berättat därom i brev och dagböcker. Ett kungligt tal likaväl som ett riksdagsprotokoll är ju inte hela sanningen i en historisk process. De är ju parter i målet och beslut i sådana här sammanhang är i högsta grad resultatet av politiskt betingade överväganden.        Se utförligare kommentarer till det som skedde 27 juni.
      Efter den ännu okrönte konungens tal var saken klar. Ståndet beslöt omedelbart att skriva under regeringsformen. Det hedrar dem att de gjorde det utan votering.
      Tydligare kunde de inte inför eftervärlden visa att beslutet varit påtvingat.
      Naturligtvis under förutsättning att det inte skulle bli känt för kommande generationer att godkännandet av regeringsformen bröt mot samma regeringsforms § 55 sålunda lydande:
Ej må riksens ständer i konungens öfvervaro öfver något ämne besluta. Andra riksens ständers utskott, än det i föregående § omnämnda, kunna icke inför konungen några öfverläggningar hålla.

"Svårhanterlig för eftervärlden" ?
Av frågans behandling i historiska skrifter under de allra senaste åren/året framgår att saken fortfarande är känslig för beskrivning i klartext. Jag nöjer mig för närvarande med några exempel på uttalanden.
     Övertalningen att skriva på skulle ha skett "med lock och pock".
     "Under påtryckningar förmåddes slutligen ståndets talman att skriva under regeringsformen."
     Någon säger att underskriften dröjde några dagar. Dessa "några dagar" (21) är i själva verket längre än den tid som konstitutionsutskottet behövt för att formulera hela sitt förslag till ny regeringsform. KU tillsattes 12 maj och lämnade sitt slutbetänkande efter tre veckor den 2 juni. Bondeståndet hade mycket tidigt lagt korten på bordet, vilket medförde att adeln två gånger gick till attack med skrivelser till bondeståndet för att försöka stoppa deras krav att privilegiefrågan skulle utelämnas från den nya grundlagen Frågan var således definitivt ingen marginell sak.
     Någon säger att underskriften fördröjdes samtidigt som man talar om den 6 juni, vilket gör att man kan tro att lagen fördröjdes fram till detta datum
      Belysande för den vetenskapliga forskningen kring det som hände 27 juni är det som skrevs i saken inför 150-årsminnet 1959. När regeringsformen slutligen erkändes av bondeståndet sägs följande.
"Det myckna ordandet om frivillighet m.m. är en falsk beskrivning av verkligheten, men ytterligare kommentarer skall ej göras. (kursiverat av Börje Sandén) Hela tillställningen kommer i sin rätta belysning, om vad därunder förekom ses mot bakgrunden av förbudet i regeringsformen § 55 för ständerna att "i konungens övervaro (närvaro) över något ämne besluta".

Aktuellt år 2009 i frågan om 1809 års regeringsform
När jag här ovan säger att det sätt på vilket regeringsformen tillkommit skulle vara svårhanterlig att nu beskriva, tänker jag på den mer officiella historielitteraturen, som ligger till grund för vad svensken i gemen får veta om det som kan beskrivas som den svenska riksdagens största konstitutionella kris. I en aktuell bok om 1809 års händelser manövrer man så skickligt genom händelseförloppet så att man inte behöver nämna den svåra krisen. Enligt vad man sagt mig har man medvetet utelämnat den. Och man frågar sig varför? Saken har nämligen många intressanta aspekter på hur historien formades av ambitionen hos dåtidens historiker och förhärskande politiska åsikter. En grundtanke i historieskrivningen är sedan länge att bedömningen av det historiska skeendet skall göras utifrån den aktuella tidens uppfattningar och kunskap.
     Vill man veta vad som egentligen hände har vi år 2009 fått två av mig kända förträffliga beskrivningar som mycket utförligt berättar om bakgrunden till regeringsformen. De är skrivna av historiskt väl bevandrade journalister:
Anders Isaksson i boken Kärlek och krig - revolutionen 1809 (2009) sid 260 - 272
Börje Isaksson Två dygn som förändrade Sverige - 1809 års revolution. (2009) sid. 259 - 283

Av ovanstående journalistiska historieskrivning och av texterna i nedanstående länkar förstår vi att frågan om lika beskattning av jord var mycket viktig för bondeståndet – inte den bagatell som den genom ” skicklig skrivning” kommit att uppfattas som.

Att det blev en så lång och allvarlig kris i riksdagens hantering av saken beror naturligtvis på den stora vikt som bondeståndet lade på frågan om lika beskattning på bönders och herrgårdars jord. Jordinnehav gav ju de tyngsta skatterna. Gustav Vasa visste vad han gjorde när han drog igång det där med jordeböcker över alla gårdar för att de skulle kunna skattläggas för framtiden. Borgare och präster kom av naturliga skäl lättare undan.

Vi måste också minnas att avskaffandet av vissa ståndsprivilegier var en viktig drivkraft bakom den variant av revolutionen som Georg Adlersparre stod för. Denne hade i sitt program en utjämning av ståndsprivilegierna, när han ställde sig i spetsen för Västra Arméns marsch. Revolutionen fick ett annat ansikte när andra kom att dominera. Och det är som bekant segraren som skriver historien.
Det skulle dröja länge innan Adlersparres idéer i Tibble-promemorian, som han skrev på gästgivargården i Kungsängen, skulle gå i uppfyllelse. Där ville han ju vid konungens rådsbord se två bönder, två borgare och två präster - och inte bara adelsmän.

Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka !
Länk till Carl Grimbergs redogörelse för händelseförloppet i Svenska folkets underbara öden 1913,
del åtta, utgiven 1962 med Alf Åberg som redaktör, sid 290-292.

Länk till Sam. Clasons redogörelse för händelseförloppet 5-27 juni i Sveriges historia till våra dagar,
Elfte delen. 1923 s. 110-111.

Länk till Sten Carlssons redogörelse för händelseförloppet 5-27 juni i Svensk historia del 2,
4.e upplagan, 1979 sidan 247.

Läs   Hur bondeståndet tvingades skriva under regeringsformen. Tidigare version.
Läs   Hur bondeståndets vägran att skriva under regeringsformen behandlas i en av våra
        lärböcker för universitetsstuderande, tryckt 1980
Läs   Litteratur och källmaterial vid denna artikels framställning

Några forskares beskrivning av händelserna 1809
         Ludvig Stavenov. Sveriges historia till våra dagar (1925)   pdf-fil 24 boksidor
Läs   Ställningen i början av år 1809; Statskuppen den 13 mars 1809;
         Sam. Clason. Sveriges historia till våra dagar (1923) pdf-fil 18 boksidor
Läs    Den provisoriska regeringens första åtgärder. De ryska angreppen.
          Värmländska fördelningens uppträdande
          Sten Carlsson. Svensk historia 2   uppl. 4; (1961)
Läs   Den gustavianska regimens fall   1808-09

Länk till Första upplagan av inledningen – ursprungligen publicerad i UKF:s Nyhetsbrev febr 2009
Länk till Reviderad version sänd via länk i e-post till vissa medlemma
......................................................................................................

UKF:s tema - Vad hände egentligen?
I vår forsknigsverksamhet har vi åtskilliga gånger kommit att fundera över frågan Vad hände egentligen? Vi har gett ut böcker och skrifter med det temat. Att stanna upp inför den nu aktuella frågeställning och försöka finna bakgrunden till den är i linje med vårt arbete.Till frågan hör naturligtvis att ta med i beräkningen, vem det är som lämnar ett historiskt utlåtande. Vi måste ha klart för oss att när det gäller riksdagens protokoll, är den part i målet på samma sätt som regeringen är det i Kungl. Majt:s kungörelser. I de senare är det kungens/regeringens syn på ett historiskt händelserförlopp som ges offentlighet. När det gäller riksdagshandlingar så är dess protokoll ett resultat av politiska - och ibland taktiska - ställningstaganden. Statens och regeringens dokumenterade historia är inte nödvändigtvis detsamma som Sveriges. Historien är resultatet av flera beskrivningar av vad som hänt. Den verkligt sanna historien finns antagligen inte, eftersom den person - eller det tankemönster - som i ett visst tidsläge har ett dominerande inflytande anser sig skriva den rätta historien. All historieskrivning är som ordet självt antyder författad historia.
Vår erfarenhet visar också att lokalhistorien kan bidraga med puzzelbitar som den akademiska forskningen inte hittar. Några exempel härpå finner du under denna länk.
...................................................................................................................................
Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka !
Länk till Upplaga augusti 2009
Länk till Reviderad version sänd via länk i e-post till vissa medlemmar
Länk till Första upplagan av inledningen – ursprungligen publicerad i UKF:s Nyhetsbrev febr 2009Den officiella handlingen visar att den undertecknades även av Bondeståndet 6 juni