|
den 6 juni jämte länkar till några relevanta riksdagsprotokoll, tal och skrifter /lokalhistforsk/Adler-filer/undertecknandet.htm (2009; 2010-03-25) av Börje Sandén Till UKF:s Startsida Vad hände Märkesåret 1809? - inklusive Regeringskansliets hemsida Nedanstående är en del av huvudartikeln, som utförligare berättar om för- och efterspel. Problem vid undertecknandet av 1809 års regeringsform den 6 juni. Inför undertecknandet av regeringsformen inträffade något märkligt. Bondeståndet förbjöd sin talman att underteckna dokumentet med hänvisning till att den för bondeståndet viktiga § 114 inte fått en utformning som de kunde godkänna. I det utskott – konstitutionsutskottet-KU – som tillsattes för att formulera texten till regeringsformen hade bönderna i den anda som Adlersparre förespeglat krävt att all jord skulle lika beskattas, liksom också utgifter och skatter för försvaret. Bondeståndet ansåg sig inte kunna lita på framtida löften om borttagandet av de gamla ståndsprivilegierna. Att få bort dessa var ett av huvudsyftena för dem som engagerat sig i revolutionen. (dvs. den mer folkligt förankrade och ledd av bl.a. Georg Adlersparre, ej den högadligt färgade revolutionen ledd av Adlercreutz, som nämast kan ses som en kontrarevolution. Det är förvånande att det inte blev ett inbördes krig på samma sätt som det är ute i världen i våra dagar när rivaliserande grupper slåss om makten.) I klartext innebar dessa privilegier att någon eller några beviljats ekonomiska fördelar. De stora skatteinkomsterna för staten kom på den tiden från de som ägde mark. De stora jordägarna var adeln och bönderna. Böndernas jord beskattades emellertid hårdare per arealenhet än adelns och kyrkans jord. Det skulle dröja tre veckor innan bondeståndets godkännande sattes på pränt – dessutom under synnerligen uppseendeväckande former! Detta betydde faktiskt att grundlagen inte blev antagen förrän den 27 juni (i midsommarveckan!), ett faktum som bekräftats av väl insatta forskare under 200 år, men som av någon anledning inte framhållits i allmänna historieböcker. (Om så skett hade kanske beslutande personer/myndigheter hellre valt att förlägga nationaldagen till Midsommarveckan som sedan länge varit en nationell högtid. Det var ju då det hände!) Har det nu så stor betydelse om det reella beslutet togs den 6 juni eller den 27? Nej, knappast. Men om man vill veta vad som ligger bakom det, som våra historiker har kallat den allvarligaste konstitutionella krisen i vår riksdags historia, så är det minsann inte ointressant att få veta vad som egentligen hände. Historia bör vara historia och inte något annat. Hur gick det t.ex. till när man lyckades få till stånd ett olagligt undertecknande? Att olagligheter begicks är inte så mycket att förvåna sig över. Revolutioner är per definition olagliga. I många länder högtidlighåller man rent av sina revolutioner trots att många människor fått sätta livet. Den svenska revolutionen medförde inga dödsoffer. Bara det kan man tycka vore värt att fira. Men när den svenska regeringen på sin hemsida kommenterar firandet av "Märkesåret 1809" med sin Vad hände Märkesåret 1809? så nämner man inte med ett ord vare sig revolutionen eller den nya berömda regeringsformen. Hur kan det komma sig - i en artikel som utger sig för att berätta om vad som hände 1809! Här återges nu regeringsformens avslutande ord med vederbörliga underskrifter. "Till yttermera visso hafve vi detta med våra namns underskrifvande och våra insegels undertryckande velat bestyrka, stadfästa och bekräfta, som skedde i Stockholm den sjätte dagen i junii månad år efter Kristi börd ett tusende åtta hundrade och på det nionde. Detta allt, som föreskrivet står, vele vi ej allenast sjelfve för orygglig grundlag antaga: utan bjude och befalle jämväl i nåder, att alla de, som oss och våre efterträdare, samt riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äro, böra denna regeringsform erkänna, iakttaga, efterlefva och hörsamma. Till yttermera visso hafve vi detta med egen hand underskrifvit och bekräftat, samt vårt Kongl. insegel låtit veterligen hänga här nedan före, som skedde, i vår residensstad Stockholm, den sjätte dagen i junii månad, året efter vår Herres och Frälsare Jesu Christi börd det ett tusende åtta hundrade och på det nionde. CARL (L.S)"  Den
officiella handlingen visar att den undertecknades även av
Bondeståndet 6 juni!
Att läsa "mellan raderna" - att läsa "mellan orden" Det är mycket intressant att läsa protokollen från riksdagens sammanträden under den här kritiska perioden. Man kanske borde förvåna sig över att man av protokollen att döma inte kan se att det förelegat någon allvarligare form av kris och naturligtvis inte att man handlat stick istäv med en av de grundläggande nymodigheterna i regeringsformen. Även i en riksdagsdebatt är det nämligen segraren som skriver protokollen, som sedan blir historien. Det handlar alltså inte bara om att tolka det som står skrivet, man måste också kunna "läsa mellan raderna" När det handlar om undertecknandet av 1809 års regeringsform måste man också "kunna läsa mellan orden" i en akademisk avhandling som behandalar "Statskuppen och regeringsformens tillkomst..." och som kom ut för bara några år sedan. För att inte behöva berätta om den långvariga krisen så formulerar man saken i första kapitlets andra mening på följande sätt: "Undersökningen omfattar tiden strax före kung Gusatf IV Adolfs gripande på Stockholms slott den 13 mars detta år till regeringsformens antagande den 6 juni och dess efterspel under hösten." Tystnaden mellan ett par av orden talar sitt tydliga språk. Länkarna här nedan leder till ordagrant återgivna protokoll, tal och skrifter även under tiden 7 juni fram till hösten 1809, även kompletterade med några kommentarer av mig. Protokollen och talen är intressanta att studera - inte bara för det politiska budskapet - utan också för ceremonielet och det högtidliga språkbruket Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka ! Läs: Det officiella kungörandet av den nya Regeringsformen daterat 6 juni 1809 Läs: Inledningen till Regeringsformen Läs: Riksdagsprotokollet från 6 juni 1809 Läs: Kungens tal på Slottet till Bondeståndet den 27 juni 1809 Originalmanus Läs: Riksdagsprotokollet 27 juni 1809 Läs: Kungens tal i Riksdagen, daterat med blyerts 1 juli 1809 Originalmanus ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Kommentar till det händelseförlopp som lett till att ovan visade underskrift vunnit laga kraft trots saknaden av bondeståndets underskrift den 6 juni. 1) När konstitutionsutskottet började sitt arbete skulle det lägga fram ett enigt förslag som i sin helhet kunde godkännas av de fyra riksstånden i riksdagen. Om så icke kunde ske skulle allt förbliva enligt den tidigare regeringsformen. Det vill säga enväldet skulle finnas kvar. Det krävdes ett undertecknande av alla fyra talmännen. I Riksdagens handlingar för 6 juni 1809 erkänns att bondeståndet inte skrivit under beslutet, samt att det antog förslaget till ny regeringsform endast under förbehåll att den synnerligen omstridda § 114 skulle utgå ur författningen. Dvs paragrafen om att ståndsprivilegierna skulle kvarstå och kunna ändras endast om alla fyra stånden var överens. Eftersom de tre andra stånden antagit den i sin helhet ”ansågs bondeståndets förbehåll ej hindra dess erkännande som rikets grundlag”.(citat ur handlingen). Vi ser här att de långvariga diskussionerna kring privilegiefrågan (§ 114) i det officiella uttalandet bagatelliserats så effektivt att saknaden av underskrift förvandlas till fullbordat beslut. Om man inte tar del av de många turerna i saken, så framstår tillkomsten av vår berömda regeringsform i riksdagens egen skrivningen som en tämligen okomplicerad historia: en saknad undersskrift kunde avfärdas i en bisats. Nu levande svenskar har troligen svårt att fatta vidden och innebörden av dåtidens privilegier. Men som jag skrivit här ovan var den orättvisa beskattningen en realitet för samtidens människor. De jordägande bönderna var mer beskattade än adeln i förhållande till sitt markinnehav. Frågan var av mycket stor vikt för bönderna, vilket framgår av nedanstående beskrivning. Att en underskrift ändå hade ansetts synnerligen viktig framgår av det faktum att man trots 3 veckors övertalningsförsök - efter godkännandet!! - inte lyckades förmå bondeståndet att frivilligt skriva under regeringsformen. Det skulle komma att lyckas först sedan man använt en metod som gick stick i stäv med den regeringsform som man ansett sig ha genomfört på lagligt sätt. Många historiker har under de 200 åren analyserat händelseförloppet. Åtskilliga - inte minst en av de senaste i en avhandling från 2006 - redogör utförligt för tvisteämnet. Man har framhållit att frågan diskuteras av den politiskt intresserade allmänheten både innan revolutionen, under den provisoriska regeringens tid, åtskilliga gånger i det särskillt tillsatta konstitutionsutskottet och inte minst i riksdagen under de tre veckorna efter "godkännandet". Likväl landar frågan till slut i en bisats. 2/ Varför dröjde bondeståndets undertecknande i tre veckor, trots ideliga övertalningsförsök från riksdagens övriga stånd? Vilka argument var det som slutligen fick bönderna att backa från sin fasta övertygelse i frågan? Vändpunkten i frågan kom den 27 juni, några dagar före kröningen av kung Carl XIII, som med bondeståndets gillande valts till kung den 6 juni. Bönderna hade samlats på sin vanliga mötesplats, när de plötsligt fick kallelse att infinna sig på slottet hos kungen. Där höll konungen ömsevis förmaningstal och strafftal över bondeståndets ovilja att i landets svåra situation inte bry sig om fäderneslandets bästa och skriva under regeringsformen. Landet var ju ännu i krig med Ryssland och fred kunde inte slutas förrän Sverige hade en lagligt tillsatt regering. Talet var till sitt politiska innehåll i stort sätt ett eko av adelns andra försök till övertalning av bondeståndet under konstitutionsutskottets handläggning av ärendet. Adeln hade nämligen - när man insåg allvaret i bondeståndets ståndpunkt - lanserat ett svepskäl för att få igenom sin egen åsikt i privilegiefrågan, dvs rädda sina egna privilegier, som i det ännu laglösa tillståndet verkligen var i fara. Man utnyttjade rädslan för ett ryskt anfall mot Stockholm. Den risken hade visserligen varit akut under dagarna i mars. Trots det hade den nya regeringen omgående inställt den extra krigsskatt som den avsatte kungen infört. Inte ens i mars, just när ryssarna drev den svenska armén över isen till Grisslehamn var man särskilt rädd för ryssarna i Stockholm. Hertig Karl höll fest på slottet och Adlercreutz - den berömda generalen från finska kriget, som "tog över" Adlersparres revolution och fick en ledande ställning i den tillfälliga regeringen - lät sig väljas in i ett ordenssällskap och var oanträffbar när kungen gick till aktion för att få hjälp av Södra armén inför hotet från Västra armén. Hotet från Ryssland kvarstod förvisso, vilket den ryska invasionen i Västerbotten vittnar om. Vid denna tidpunkt var kravet från Ryssland dessutom att få förhandla om fred med en laglig regering. Därför behövdes en godkänd grundlag och ett godkänt val av kung. Detta kan vara förklaringen till att man ville påskina att grundlagen fanns och att kungen blivit vald redan den 6 juni. Om det nu var så farligt för landet kunde ju adeln lika gärna ha avstått från att tvinga in § 114 i den nya regeringsformen. Till och med enskilda adelsmän i adelsståndet hade i interna överläggningar framhållit det orättvisa i privilegiesystemet. Men man hade röstat ned såväl det förslaget, som ett förslag att adeln i krigstider skulle betala då förekommande extra kostnader, ja, även i fredstid borde adeln bidraga med de mycket betungande skjutskostnaderna mellan de många gästgivargårdarna, hade förslagsställaren framhållit. Privilegiesystemet - är det en fråga för en regeringsform? Beträffande privilegiefrågan och dess vara eller icke vara som paragraf i regeringsformen finns det intressanta synpunkter att lyfta fram. Det viktigaste för bönderna - och den största stötestenen i saken - var deras krav att punkten inte skulle ingå regeringsformen. Förvirringen är total när man hör konungens argument i talet den 27 juni då han hävdar den frågan redan fått sin lösning och att bondeståndet blandat ihop två frågor som inte har med varandera att göra: grundlagen och privilegiefrågan! Just det! Privilegiefrågan har inget med Regeringsformen att göra, vilket bondeståndet hävdat. Sveriges unikt farliga in- och utrikespolitiska situation hade snabbt kunnat lösas om adeln inte tvingat in frågan i regeringsformen. Under en revolution sätts lagar ur spel I själva verket hade ju revolutionen/revolutionerna åsidosatt alla tidigare överenskommelser. Man kunde ha följt böndernas måttfulla förslag att successivt ta bort de gamla privilegierna. Då hade vi sluppit det demokratiskt osympatiska slagord som vidlåder diskussionen. "regeringsformen först - resonemang sedan", som en forskare framhållit. En utländsk historiker som vistades i Sverige under denna tid framhåller att bönderna verkligen gick i den fälla som gillrats för dem. Det skulle dröja ytterligare många decennier innan adelns privilegier upphävdes. Bondeståndets motstånd att skriva under regeringsformen grundade sig sannerligen inte på en struntsak som man kan tro när man läser tolkningar av de aktuella riksdagsprotokollen. Jag vill åter påpeka - år 1809 pågick under ganska lång tid en revolution - visserligen oblodig, men dock revolution - då viktiga saker hände som bara registrerats i privata anteckningar och brev. Det är mycket svårt att veta vad som verkligen sades - och även gjordes. Bondeståndet uppmanas av kungen att votera - påstående skall ställas mot § 55 i regeringsformen Men detta sakernas tillstånd den 27 juni skulle bli ännu mer svårhanterlig för eftervärlden, när kungen i sitt tal till bondeståndet kom fram till sin slutpoäng. Han kräver då vad som "närmast liknar" en öppen votering bland ståndets medlemmar: "finnes någon som vill neka Ståndets taleman att genom Regeringsformens undertecknande upfylla sin pligt - skilje han sig från de öfriga och blifve känd af Mig och af sina Medbröder [överstruket: och af efterverlden! ]" [därefter tre kraftigt överstrukna rader som jag inte kan läsa] I länken här nedan finns hela det tal som kungen höll. Det innehåller strykningar och tillägg. Jag kan inte avgöra vem som gjort ändringarna, inte heller om de gjorts före framförandet eller senare för eftervärldens ögon. Nytt historiskt standarverk som skall ersätta Bonniers "Den svenska historien" är på gång Det skall bli intressant att se hur det nya standardverket kommer att se på händelserna 1809. Redaktören Dick Harrison framhöll nyligen i Populär Historia att mycket av forskningen sedan 1950-talet aldrig nått fram till allmänheten. Vågar man rekommendera en forskning om varför händelserna i riksdagen den 27 juni 1809 ännu år 2009 är tabubelagt område och blivit ett ämne utanför den akademiska forskningen. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka ! Läs: Hela konungens tal till Bondeståndet 27 juni 1809 - med strykningar och tillägg Kopia av Konungens 14-sidiga manus Läs: Hela konungens tal till Riksdagen, daterat 1 juli 1809 Läs: Georg Adlersparres berättelse om underskriften 27 juni - Brev till fästmön 29 juni Läs: ur Riksdagsprotokollet 27 juni 1809 ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Med tanke på forskares kommentarer till konungens manuskript får jag intrycket att kungen går utanför sitt skrivna tal. Det var ju många som hörde och såg vad som skedde och som berättat därom i brev och dagböcker. Ett kungligt tal likaväl som ett riksdagsprotokoll är ju inte hela sanningen i en historisk process. De är ju parter i målet och beslut i sådana här sammanhang är i högsta grad resultatet av politiskt betingade överväganden. Efter den ännu okrönte konungens tal var saken klar. Ståndet beslöt omedelbart att skriva under regeringsformen. Det hedrar dem att de gjorde det utan votering. Tydligare kunde de inte inför eftervärlden visa att beslutet varit påtvingat. Naturligtvis under förutsättning att det inte skulle bli känt för kommande generationer att godkännandet av regeringsformen bröt mot samma regeringsforms § 55 sålunda lydande: Ej må riksens ständer i konungens öfvervaro öfver något ämne besluta. Andra riksens ständers utskott, än det i föregående § omnämnda, kunna icke inför konungen några öfverläggningar hålla. "Svårhanterlig för eftervärlden" ? Av frågans behandling i historiska skrifter under de allra senaste åren/året framgår att saken fortfarande är känslig för beskrivning i klartext. Jag nöjer mig för närvarande med några exempel på uttalanden. Övertalningen att skriva på skulle ha skett "med lock och pock". "Under påtryckningar förmåddes slutligen ståndets talman att skriva under regeringsformen." Någon säger att underskriften dröjde några dagar. Dessa "några dagar" (21) är i själva verket längre än den tid som konstitutionsutskottet behövt för att formulera hela sitt förslag till ny regeringsform. KU tillsattes 12 maj och lämnade sitt slutbetänkande efter tre veckor den 2 juni. Bondeståndet hade mycket tidigt lagt korten på bordet, vilket medförde att adeln två gånger gick till attack med skrivelser till bondeståndet för att försöka stoppa deras krav att privilegiefrågan skulle utelämnas från den nya grundlagen Frågan var således definitivt ingen marginell sak. Någon säger att underskriften fördröjdes samtidigt som man talar om den 6 juni, vilket gör att man kan tro att lagen fördröjdes fram till detta datum Belysande för den vetenskapliga forskningen kring det som hände 27 juni är det som skrevs i saken inför 150-årsminnet 1959. När regeringsformen slutligen erkändes av bondeståndet sägs följande. "Det myckna ordandet om frivillighet m.m. är en falsk beskrivning av verkligheten, men ytterligare kommentarer skall ej göras. (kursiverat av Börje Sandén) Hela tillställningen kommer i sin rätta belysning, om vad därunder förekom ses mot bakgrunden av förbudet i regeringsformen § 55 för ständerna att "i konungens övervaro (närvaro) över något ämne besluta". Aktuellt år 2009 i frågan om 1809 års regeringsform När jag här ovan säger att det sätt på vilket regeringsformen tillkommit skulle vara svårhanterlig att nu beskriva, tänker jag på den mer officiella historielitteraturen, som ligger till grund för vad svensken i gemen får veta om det som kan beskrivas som den svenska riksdagens största konstitutionella kris. I en aktuell bok om 1809 års händelser manövrerar man så skickligt genom händelseförloppet så att man inte behöver nämna den svåra krisen. Enligt vad man sagt mig har man medvetet utelämnat den. Och man frågar sig varför? Saken har nämligen många intressanta aspekter på hur historien formades av ambitionen hos dåtidens historiker och förhärskande politiska åsikter. En grundtanke i historieskrivningen är sedan länge att bedömningen av det historiska skeendet skall göras utifrån den aktuella tidens uppfattningar och kunskap. Vill man veta vad som egentligen hände har vi år 2009 fått två av mig kända förträffliga beskrivningar som mycket utförligt berättar om bakgrunden till regeringsformen. De är skrivna av historiskt väl bevandrade journalister: Anders Isaksson i boken Kärlek och krig - revolutionen 1809 (2009) sid 260 - 272 Börje Isaksson Två dygn som förändrade Sverige - 1809 års revolution. (2009) sid. 259 - 283
Av ovanstående journalistiska historieskrivning och av
texterna i nedanstående länkar
förstår vi att frågan om lika beskattning av jord var
mycket viktig för
bondeståndet – inte den bagatell som den genom ” skicklig
skrivning” kommit att uppfattas som. Vi måste också minnas att avskaffandet av vissa ståndsprivilegier var en viktig drivkraft bakom den variant av revolutionen som Georg Adlersparre stod för. Denne hade i sitt program en utjämning av ståndsprivilegierna, när han ställde sig i spetsen för Västra Arméns marsch. Revolutionen fick ett annat ansikte när andra kom att dominera. Det skulle dröja länge innan Adlersparres idéer i Tibble-promemorian, som han skrev på gästgivargården i Kungsängen, skulle gå i uppfyllelse. Där ville han ju vid konungens rådsbord se två bönder, två borgare och två präster - och inte bara adelsmän. Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka ! Länk till Carl Grimbergs redogörelse för händelseförloppet i Svenska folkets underbara öden 1913, del åtta, utgiven 1962 med Alf Åberg som redaktör, sid 290-292. Länk till Sam. Clasons redogörelse för händelseförloppet 5-27 juni i Sveriges historia till våra dagar, Elfte delen. 1923 s. 110-111. Länk till Sten Carlssons redogörelse för händelseförloppet 5-27 juni i Svensk historia del 2, 4.e upplagan, 1979 sidan 247. Läs Hur bondeståndet tvingades skriva under regeringsformen. Läs Hur bondeståndets vägran att skriva under regeringsformen behandlas i en av våra lärböcker för universitetsstuderande, tryckt 1980 Läs Litteratur och källmaterial vid denna artikels framställning Några forskares beskrivning av händelserna 1809 Ludvig Stavenov. Sveriges historia till våra dagar (1925) pdf-fil 24 boksidor Läs Ställningen i början av år 1809; Statskuppen den 13 mars 1809; Sam. Clason. Sveriges historia till våra dagar (1923) pdf-fil 18 boksidor Läs Den provisoriska regeringens första åtgärder. De ryska angreppen. Värmländska fördelningens uppträdande Sten Carlsson. Svensk historia 2 uppl. 4; (1961) Läs Den gustavianska regimens fall 1808-09 Länk till Första upplagan av inledningen – ursprungligen publicerad i UKF:s Nyhetsbrev febr 2009 Länk till Reviderad version sänd via länk i e-post till vissa medlemma ...................................................................................................... UKF:s tema - Vad hände egentligen? I vår forsknigsverksamhet har vi åtskilliga gånger kommit att fundera över frågan Vad hände egentligen? Vi har gett ut böcker och skrifter med det temat. Att stanna upp inför den nu aktuella frågeställning och försöka finna bakgrunden till den är i linje med vårt arbete.Till frågan hör naturligtvis att ta med i beräkningen, vem det är som lämnar ett historiskt utlåtande. Vi måste ha klart för oss att när det gäller riksdagens protokoll, är den part i målet på samma sätt som regeringen är det i Kungl. Majt:s kungörelser. I de senare är det kungens/regeringens syn på ett historiskt händelserförlopp som ges offentlighet. När det gäller riksdagshandlingar så är dess protokoll ett resultat av politiska - och ibland taktiska - ställningstaganden. Statens och regeringens dokumenterade historia är inte nödvändigtvis detsamma som Sveriges. Historien är resultatet av flera beskrivningar av vad som hänt. Den verkligt sanna historien finns antagligen inte, eftersom den person - eller det tankemönster - som i ett visst tidsläge har ett dominerande inflytande anser sig skriva den rätta historien. All historieskrivning är som ordet självt antyder författad historia. Vår erfarenhet visar också att lokalhistorien kan bidraga med puzzelbitar som den akademiska forskningen inte hittar. Några exempel härpå finner du under denna länk. ................................................................................................................................... Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka ! Länk till Reviderad version sänd via länk i e-post till vissa medlemmar Länk till Första upplagan av inledningen – ursprungligen publicerad i UKF:s Nyhetsbrev febr 2009 |