|
Exempel från föredrag vid Stads- och kommunhistoriska institutet 2004 Ur Börje Sandéns föredrag Rev och lagt på hemsidan 2009-08-02 /lokalhistforsk/Metod/granslos_historia.htm Till UKF:s Startsida Den gränslösa lokalhistorien Av Börje Sandén (2005-10-11_-2008_2009) Artikeln har som utgångspunkt det material som jag ställde samman inför ett anförande vid Stads- och kommunhistoriska institutets 85 årsjubileum 2004. Ämnet som förelades mig var formulerat ”Lokalhistoria à När lokalhistorien beskrevs som gränslös kände jag genast igen min egen situation. Precis så hade jag upplevt den stimulerande verksamhet som förunnats mig i många decennier, så jag lovade att ställa upp och satte igång att försöka klä det ”gränslösa” i ord. Den följande framställningen är inte någon renskrivning av mitt manus vid tillfället. Jag har utelämnat sådant som läsaren känner till sedan förut. Dagen utvecklades så att vissa planerade moment utelämnades. Nya har dessutom tillkommit. Folkskolläraren – en nu utdöd yrkesbenämning - är per definition inte knuten till ett visst ämnesområde. I mina hembygdsstudier är det därför naturligt att vara öppen för impulser från många håll. Självstudier har den stora fördelen att ingen lärare leder tankarna in på en av forskningen utstakad väg. Med hjälp av litteratur och antikvariatskataloger letade jag mig i början fram till den kunskap jag ansåg mig behöva i den roll jag fick 1968 som riksantikvarieämbetets representant i Upplands-Bro. Kunskap fick jag också genom att anlita experter som föreläsare i hembygdsförening och UKF och genom en rad studiebesök med föreningsmedlemmarna på arkiv och institutioner. På så sätt har ett rikt kontaktnät knutits med de antikvariska institutionerna och universiteten i Stockholm och Uppsala. Lokalkännedomens betydelse God lokalkännedom i förening med ett mått av baskunskaper inom olika ämnesområden kan på ett utmärkt sätt illustrera innebörden i begreppet gränslös lokalhistoria. Bärplockning i skogen i anslutning till en s.k. fornborg avslöjade en jordvall utanför fornlämningsområdet. En arkeologisk undersökning gjorde fornlämningen ca 3000 år äldre och förvandlade den till en kultplats. När jag en gång planerade ett historiskt inslag vid en herrgårdskonsert på Signhildsberg var det angeläget att konsultera Svenskt Visarkiv för att studera folkvisan om Habor och Signhild. Arkivets handlingar lyfte fram gårdens historia på ett så klargörande sätt att när innehållet presenterades i ett arkeologiskt sammanhang så kom det att medverka till fem somrars arkeologiska undersökningar på en plats där aldrig en arkeologisk spade satts i jorden. Resultatet skapade ny forntidshistoria i Mälardalen med Fornsigtuna som platsen för en långvarig kungsgård vid Signhildsberg innan Sigtuna stad anlades. Rekognosering för en vandring med hembygdsföreningen till ett vårdkasberg ledde till upptäckten av ett av landets större hålvägssystem, som fram till 1988 varit okänt för forskningen. Ett tidigare känt hålvägssystem i trakten hade inspirerat mig att resa till kända hålvägar i landet och med den kunskapen var det bara att kalla på expert från riksantikvarieämbetet för bekräftelse på det funna. Denne placerade senare de djupa ridvägarna som nr ett bland 133 märkliga vägmiljöer i Atlas över Sverige. En brofamiljs uppmärksamhet vid vandring på Rösaringsåsen avslöjade några stenar i rad tvärs över en gångstig, vilket ledde till en arkeologisk undersökning, varvid en unik forntida processionsväg såg dagens ljus. Väl att märka är det faktum att platsen tillhör de allra först dokumenterade fornminnesplatserna i landet och har varit under experters observation i århundraden utan att den halvkilometer långa vägen iakttagits. En fotnot i en doktorsavhandling gav uppslaget att leta i Landsarkivet efter en viss skrivelse. Denna visade sig ge en ny tolkning av motivet till en av de största folkliga demonstrationerna som riktats mot en svensk regering, det s.k. Dalupproret 1743, eller ”Stora daldansen” som historien döpt händelsen till. Min källforskning ledde till en omvärdering av det som allmänt beskrivits som ett uppror mot staten. Resultatet presenterades 1993 i den tredje delen i UKF:s bokserie ”Vad hände egentligen?” som förutom tolkningen också återger åberopade dokument. Jag uttryckte min förvåning över att det förmenta upproret inte ens skulle behandlas under slagordet "uppror" i Nationalencyklopedin utan skulle stå att läsa under slagordet ”stora daldansen”- ett avsiktligt förklenande uttryck. Jag kunde – när man kommit fram till bokstaven ”s” till min glädje finna nya tongångar. Nu gavs händelsen en rättvisande beskrivning: ”stora daldansen, vedertagen men till sitt ursprung avsiktligt nedsättande benämning”. Åtta år senare, 70 år efter den grundläggande akademiska avhandlingen om Dalupproret, kom en ny doktorsavhandling i vilken UKF:s bok beskrivs som den enda som framhållit det rikspolitiska sammanhanget. Att det som skedde 1743 var en demonstration och inget uppror framhålls ytterligare några år senare i Alf Åbergs bok Tragedin på torget. Det ena ger det andra. Men plötsligt dyker nya problemställningar upp. Mer om detta längre En fotnot i en bok om de norska kungasagorna från mitten av 1800-talet gjorde det angeläget att jämföra två versioner av sagan, skrivna av samma författare. De berättar om en händelse som ägde rum början av 1000-talet. Enligt en kortare och yngre version anses den ha ägt rum vid Stockholms ström. En äldre och betydligt längre versionen hittade jag i ordagrann transkription på Kungl. Biblioteket. Där berättas om vattendraget Skarven i Upplands-Bro och miraklet när vikingen Olav Haraldsson efter sitt härnadståg i Svitjod med övernaturlig makt fick näset vid Agnefit att brista och släppa ut honom ur den fälla han hamnat i. Bägge versionerna säger att händelsen ägde rum vid ett mycket smalt sund med namnet Stocksund. Den korta versionen har man tolkat så att Stocksund skulle ha varit Norrström och näset skulle ha varit platsen vid Slussen. Ett av flera skäl till att jag anser att den äldre berättelsen bättre passar förhållandena vid Almarestäket är det faktum att de arkeologiska undersökningarna av Helgeandsholmen i början av 1980-talet visade att det varit öppet vatten vid Slussen omkring år 1000, varför det inte hade behövts något mirakel för att komma undan de svenska försvararna. När sagan skrevs ner 200 år efter händelsen hade landhöjning medfört ett visst strömdrag vid Norrström, men på 1000-talet låg utloppet i havet vid Almarestäket och ej vid Norrström Ända fram till Mälarens reglering i början av 1900-talet var det ibland mycket kraftigt strömdrag vid Stäket. En uppmätning 1839 visade en nivåskillnad på 1,2 m norr och söder om Stäketön. Det var inte förrän i mitten av 1200-talet som motströmmen vid Stockholm började bli besvärande. De första mätningarna av vattennivåerna vid Stockholm blev inte aktuellt att göra förrän i början av 1300-talet. Det vattendrag som Olav Haraldson befann sig kallas i sagan Lagen (eller Lögen / Löngrin i andra versioner) och det hade sitt utlopp med starkt forsfall i havet. Kanske är det namnet Lagen som återfinns i namnet på det innersta landområdet som idag heter Lagunda? Lokalhistoriska studier kan ses som en parallell till tvärvetenskaplig forskning. Hembygdsforskaren kommer i sina studier i kontakt med de flesta forskningsdiscipliner. Redan begreppet historia blir flertydigt, den rent lokala historien kompletteras stundtals - beroende på bygdens egenart - också med rikshistoria. Det senare gäller i högsta grad Upplands-Bro med sitt centrala läge i Mälaren med alla dess kommunikationsleder. Det faller sig naturligt att också ta del av resultaten från andra undersökningsområden, t.ex. arkeologiska utgrävningar. Förutsättningarna för såväl arkeologi som historia finner man i bygdens geologiska och topografiska struktur. Hembygdsforskaren måste därför skaffa sig ingående kunskap om naturen i bygden, inte minst landhöjningens betydelse för utvecklingen. De lokala egenheterna förklarar varför historiskt intressanta händelser ägt rum just på den ena eller andra platsen. Vägars och sjöleders sträckning under tidernas lopp blir ett viktigt studieobjekt för att förstå bebyggelsens placering och utveckling. För det ändamålet krävs tillgång till såväl äldre som nyare kartor. För att förstå innehållet i handskrifter som hör samman med gårdar och historiska händelser i bygden måste man lära sig läsa gamla handstilar. Samma sak gäller tryckta handlingar som ända in på 1800-talet använde den tyska stilen. Det kan inte nog understrykas att forskaren bör ha kontroll över vad som står i originalhandlingarna. Såväl tryckta tolkningar som handskrivna protokoll ger medvetet - eller omedvetet - en personlig färg åt det historiska skeendet, vilket jag har haft anledning att påpeka i några av mina publicerade studier. Kommunarkivets och hembygdsföreningarnas handlingar är viktiga liksom landsarkivets och riksarkivets, för att inte tala om Antikvariskt -Topografiskt - Arkiv, som finns hos Vitterhetsakademin. Riksantikvarieämbetet erbjuder forskaren Fornminnesregistret med fornminneskartan. Kungliga Biblioteket och universitetsbiblioteket Carolina Rediviva får bidraga med upplysningar som inte nås på annat sätt. Stadsarkivet i Stockholm likaså. För att inte tala om Landsarkivet och Ortnamnsarkivet i Uppsala I Upplands-Bro har vi en utomordentligt stor och värdefull hembygdssamling i Herman Svenngårds donation 1970. Den består av ett par tusen böcker och många tusen kopior av lokalhistoriska dokument. Här finns originalutgåvor av böcker från mitten av 1500-talet och framåt. Svenngård samlade lokalhistoria kring gårdarna i Stockholms-Näs (Kungsängen) och Västra Ryd i ett 30-tal pärmar. Samtliga handlingar i dem har fått innehållsförteckning och en kortare eller längre beskrivning av innehållet genom ett av UKF:s dokumentationsprojekt. Materialet i pärmarna finns i sökbar form stora PDF-filer på Forskningsinstitutets hemsida. Intervjuer med ortsbor och studium av skriftserien Vi skriver i Upplands-Bro ger läsaren impulser till fördjupade studier. De finns i sin helhet på hemsidan. Herrgårdarnas arkiv har ibland gett oss mycket värdefull kunskap om hela bygden eftersom patronerna ofta ägde mark utanför huvudgården. Ibland har de också varit kommunalpolitiker och intressanta handlingar kan hittas i arkiven. Några i exempel på gårdsarkiv i UKF:s hemsida: Almarestäket med många dokument kring central svensk historia förutom gårdshandlingar. Brogård, hela det mycket stora arkivet skänktes till Bro och Lossa hembygdsförening av familjen Reuterskiöld år 2007. Handlingar rörande Ådö och Lejondal finns också i Brogårdsarkivet Släktforskning är nära förknippad med lokalhistorisk forskning eftersom den senare kan bidra med intressanta miljöskildringar. Att skaffa sig studie- och forskningsmaterial Hembygdsforskaren har som regel ett förvärvsarbete, som gör det nödvändigt att ha forskningsmaterial tillgängligt hemma på fritiden. Dagens forskare är på ett särskilt sätt lyckligt lottade i jämförelse med den tidigare generationen som satt på arkiv och bibliotek och för hand gjorde sina anteckningar och skrev av utdrag ur handlingar. Jag började själv på det viset. Nu har vi tillgång till bärbar dator, digitalkamera, kopieringsmaskin samt skanner som kan förvandla textsidor till redigerbara datafiler; apparater som dagens forskare måste lära sig att utnyttja. Det insamlade materialet kan därefter bearbetas i hemmet. Vi skall heller inte glömma allt forskningsmaterial som finns tillängligt på internet. Det ökar ständigt. Här kan vi återigen tala om gränsöverskridande arbetssätt. Ett talande exempel: handskrivna sockenstämmoprotokoll från 1780-1862, totalt över 700 sidor, fotograferades på mindre än tre timmar, varefter utskrifterna tolkades och skrevs in i datafil så att sidorna direkt kunde förvandlas till snygga A4-häften med tryck på bägge sidorna och försedda med omslag. Kartor av olika slag är ett måste. Man behöver framförallt äldre ekonomiska kartor, 1860, 1940-talet, liksom de aktuella från 1970-talet. För att täcka kommunen behövs minst 16 kartblad av de senare.. Behovet av lantmäterikartor, dvs kartor över enskilda gårdar, gjorde sig snart gällande. Vid besök på lantmäteriverket, länsstyrelsen och krigsarkivet togs flera hundratal diabilder i färg, som nu håller på digitaliseras för vidare användning i tryck och videopresentationer. Arkivet innehåller naturligtvis generalstabskartor och den senaste topografiska kartan i digitalt format att skrivas ut åt de olika forskargrupperna. Det finns anledning att återkomma med fler exempel vid annat tillfälle. |