Carl XIII:s tal till Riksdagen 1 juli 1809
/lokalhistforsk/Adler-filer/CarlXIII_tal_1juli_1809
av Börje Sandén    
 
 Till UKF:s Startsida   Carl XIII:s tal 27 juni    Carl XIII:s tal 1 juli i original handskrift  (PDF)

Carl XIII:s tal till riksdagen – 1 juli  - daterat med blyerts: ”1809 den 1 juli”

Fotograferad ur bunt R 5034 vid besök på Riksarkivet 2010-03-17
och renskrivet 2010-03-19  av Börje Sandén.
Originalet skrivet på mycket kraftig papper i stort format, sidstorlek över A4
 
Redan 6 juni tycks Carl XIII anse att Regeringsformen är godkänd,  trots tydliga påpekanden från Bondeståndet att godkännande endast gällde  om § 114 togs bort.  Han verkar inte vara medveten om att hans tal  < en direkt övertalning >  stred mot grundlagens ord och hans löften i sina tal att obrottsligt följa lagens påbud.
     Eftersom kungen endast var en galjonsfigur så är innehålleti hans tal dikterat/skapat av en talskrivare. Hertig Carl  hade aldrig visat entusiasm för idén med honom själv som kung, han ansåg sig för gammal. Inom något år fick han hjärnblödning och förlorade för en tid talförmågan.
 
Några kommentarer till händelseförloppet
     1/ Kungen tycks aldrig förstått < velat förstå > att underskriften framtvingats på olagligt sätt i strid med § 55 och att regeringsformen således  inte var lagligen tillkommen.
     2/ Talskrivaren har troligen medvetet låtit kungen tro att regeringsformen var klubbad och att det tvivelaktiga godkännandet förhoppningsvis skulle ignoreras. (Vilket också skedde!)
     3/ Det förefaller mig som om de agerande medvetet har lurat kungen att ta på sig ansvaret för att själva slippa stå för det olagliga förfarande inför framtidens dom.
    4/ Jag förstår inte varför forskningen utåt fortfarande  undviker att kommentera saken. Detta framgår tydligt i Riksarkivets årsbok 2009.  Ännu tydligare (men på undanskymd plats) i 2:a mening av inledningen i Anders Sundins avh 2006.
Där står det: Undersökningen omfattar tiden strax före kungens gripande 13 mars till regeringsformens antagande den 6 juni och dess efterspel under hösten.
Författaren är nycket väl medveten om den vikt som Bondeståndet lade på frågan om privilegierna under hela utskottsbehandlingen fram till 5-6 juni – OCH under den 3 veckor långa, allvarliga, konstitutionella krisen, då landet inte hade en godkänd grundlag.
    5/ Varför har rader av forskare sedan 1809 undvikit att offentligt debattera saken?
Här hade naturligtvis begåtts en för eftervärlden generande handling i den svåra utrikespolitiska situationen året 1809. Men själva andemeningen bakom en revolution är ju att man bryter mot lagen.
    6/ Varför måste det som hände 1809 tystas ned inför svenska folket? Så som exempelvis skedde i Riksarkivets årsbok 2009, där de 3 veckorna medvetet uteslöts.
 
 I vanliga fall brukar forskningen följa rättesnöret Vad hände egentligen?
Är möjligen år 2010 en bättre tidpunkt för ett klargörande än 2009?


sid 1 (bild tal juli 050)
'1809 den 1 juli' - skrivet med blyerts längst upp        Läses bekvämt i prydlig handstill (PDF)
 
Wälborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige, Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige, Välacktade, Hedervärde och Redelige, Gode Herrar och Svenske Män!
Under försynens skyddande styrelse utvecklas  alt mer den kedja af  händelser, som i ett långsamt men säkert framskridande, från förstörelsen til ordning, från stormarne til lugn återfört Svea land och folk.  _____
 
sid 2  (051)
Samhällsbandet var nära att uplösas: understödd af redelige och behjertade män, vågade Jag allt till dess befästande. Jag kallade Eder; Våra bemödanden förenades och krigets åskor, om de ej ännu kunde tystas, blefvo åtminstone aflägsnade. Medborgares svärd hade varit nära at färgas af Medborgares blod: Jag kallade Eder, och vid Svenske Lagstiftarnes fötter nedföllo den inbördes _____
 
sid 3 (052)
tvedrägtens brutna vapen.
    Riket hade varit styrdt efter grundlagar, som erfarenheten visat icke svara emot deras vigtiga bestämmelse; och äfven dessa lagar hade blifvit öfverträdde. I utarbetaden och faststälden en Regeringsform, som genom föreningen af Konungens rätt och undersåtarnes pligter, af Dennes pligter och dessas rätt, har lagt en säker grund för Statens bestånd och för den almänna välfärden _____

 
sid 4 (053)
     Riket hade icke mer något lagligt öfverhufvud: till Eder Konung utkoraden I den åldrige telning af Wawa Stam, hvars högtideliga hälsning I, Gode Herrar och Svenske män, denna dag emottagen.
     Huldhet och tro, rättrådighet och beskydd, har Jag funnit Mitt folk! Af Eder, Folkets ombud, väntar Jag nu den helige löften, som, afgifne på förfädrens vis, skola

 
sid 5  (054)
trycka ouplöslighetens insegel på föreningsbandet emellan Konung och undersåtare.
     Gode Herrar och Män af Ridderskapet och Adeln!  Blifven alltid hvad I varit och ären! Ädle i forntids minnen, ädle i samtida bragder, och med förökad glans ädle genom den frivilliga upoffring af välfångna rättigheter, hvarigenom I befästat det Allmännas väl, och tillvunnit Eder den oförgängelig rätt

 
sid 6  (055)
till Edre Medständers högaktning och tillgifvenhet.
     Gode Män af det Vördiga Prästeståndet !  Äfven I hafven med berömvärd sjelfförsakelse  förvärfvat erkänslans gärd af Edra Bröder:  I hafven eftergifvit betydande förmåner, Eder tillerkände af lagar som ej utan Eder fria vilja kunde uphäfvas:  Genom efterdömets öfvertygande lära hafven I sålunda gifvit en ökad kraft åt den föreställning af himmelska

 
sid 7  (056)
sanningar, som är Edert heliga ämbetes vigtiga föremål.
     Gode män af det lofliga Borgareståndet !  Med sann medborgelig uplysning hafven I städse sökt sambandet emellan det allmännas fördel och den enskildtes lofliga vinning: genom Eder har behofvens och öfverflödets jämnvigt ofta blifvit återställd; genom Eder näringarne upmuntrade, och idogheten belönad. Om tider gifvits. då dessa hurvudsakliga

 
sid 8    (057)
ändamål icke kunnat upnås, har förlusten merendels stadnat på Eder lott, men felet icke varit Edert.
     Gode män af det hedervärda Bondeståndet !  Utmärkte af den oföränderlig trohet och kärlek för Eder konung, och för den fosterjord, hvars stöd och försvarare I ären, skolen I skörda belöningen derföre uti Min öma tillgifvenhet för Sveriges Allmoge, uti Mit sorgfälliga bemödande at befrämja dess väl, samt uti Edra med=

 
sid 9   (058)
ständers agtning och vänskap, havdaf de äfven så nyligen lämnat Eder dyrbara vedermälen.
     Svea och Götha Inbyggare, som till samhällsordningens uprätthållande, af en gammal och vördad lag blifvit i vissa Stånd delade; Varen dock alltid Ett Folk. Ja, Gode Herrar och Svenske mmän!  Då i fridens lugna dagar, då i allmänna ärendernas blomstrande tillstånd, I  blifven kallade

 
sid 10  (059)
till njutning af gemensamma fördelar, varen Ett folk! då än en gång i nödens och vådornes stund fosterjordens räddning kräfver gemensamma upoffringar, glömmen ej at I ären Ett folk!  Må i våra tillkommande häfder aldrig mer finnas det förhateliga uttrycket Afvund !  Må i Göthens manliga språk detta olycksbådande ord varda utplånadt; och i detsammas ställe inträda en ädel ömsesidig täflan: Hvem
 
sid 11   (060)
älskar mäst sitt fädernesland?  Hvem är mäst tillgifven en rättrådig och välviljande Konung? 
Hvem går med mästa förtrolighet sinaa medborgares önskningar till mötes?
     I sådane tänkesätt förenade, af sådana känslor lifvade, framträden,  Gode Herrar och Svenske män! att inför en altseende Gud med den heligaste Ed dem bekräfta!
     Jag förblifver Eder, gode Herrar och Svenske män! med all Kongl: nåd och ynnest städse väl bevågen.