Dalkarlsbacken och Ryssgraven
Första statliga vägbygget i landet
/hembygd/dalryss.htm

UKF:s startsida       Kommunikationer genom tiderna     Mälarbanan     Hålvägar
                               Vägverkets artiklar                         Riksarkivets handlingar
                               UKF:s samling Väghistoria I


Kort sammanfattning
- ursprungligen som dokumentation i samband med guidning på platsen
- länkar till utförligare texter

Dalkarlsbacken
Före 1665
Hur vägen såg ut före det första statliga vägbygget 1665 framgår av en beskrivning från slutet av 1700-talet då den gamla vägen ännu syntes:

"till höger om nämnda Ryssgrav är en ny väg upptagen, som numera fått namn av Dalkarlsbacken, vid vars fot eller början till vänster ännu finnas synbara tecken, varest den gamla vägen gått uppför en tvärbrant ås emellan bergshällar och stenar."

1665
Första statliga vägbygget i Sverige.
Arkitekten Jean de la Vallé var högsta ansvarig.
"Vägemästaren" Jakob Cosswa ledde arbetet - var under resten av livet vägmästare för hela riket
Regeringen beordrade Dalregementet att "taga borth Stääks backa".
En 200 m lång stödmur byggdes på skrå längs den mycket branta dalsidan.
Sten togs bl a från ett klapperstensfält på öns högsta punkt strax söder om Dalkarlsbacken
Det "förstatligade" vägbyggandet upphörde efter 20 år.
1944 blev byggandet av allmänna väger på nytt en uppgift för staten

Dalkarlsvägen - vandring i Dalkalrsbacken

<>
Numera genomförs en "Storvandring" mellan Mora och Stockholm vart annat år. Ca 30 vandrare går hela vägen som en erinran om gångna tiders arbetsvandringar till Mälardalen / Stockholm.  Mestadels gickman  på sommaren efter vårsådden och innan  höstskörden. Men en del gjorde också en vandring under vintern när arbetstillfällena tröt i Dalarna. En del väljer att gå kortare delsträckor. Intresserade vandrare i Stockholmsområdet tar pendeltåg tll Bro station och deltar i sista etappen som startar vid hembygdsgården Klint i central Bro vid 9-tiden på morgonen.
      Här går de på den första landsvägen byggd på statens initiativ med Dalregemtmets soldater som arbetare. Därav namnet Dalkarlsbacken.


Vägverkets artiklar om Dalkarlsbacken och Jacob Cosswa - Länkar till UKF:s pärm Sv6
Riksarkivets handlingar om Jacob Cosswa
UKF:s handlingar (innehållsförteckning)

1852 - 1855
Ravin-vägen byggs - krutsprängning.
Byggdes rakt genom en vattenåder.
Järnskopa i berget för den törstige.
Svallis på vintern. Solen kom inte åt att smälta isen på den skuggade vägbanan 

1930-talet
"Gamla E 18" byggdes som nödhjälpsarbete. 

1971
Motorvägsbron blev klar över Ryssgraven.
Broarna åt Stäkethållet var klara till högertrafikomläggningen 1967. 


Ryssgraven
Sägnen om Olof den heliges besök i Mälaren år 1007-08
Sagans "stocksund". Är det Stäketsundet eller Norrström?
Olof grävde sin ut till havet. Var det vid Ryssgraven eller vid Söderström? Se nedan.

Stäket och Sigtuna plundrades av ryska vikingar år 1187
Sveriges andra ärkebiskop Johannes dödades vid Stäket.
Kyrkoruinerna i Sigtuna är från denna tid.
Stadsporten av brons finns nu i Novgorod hävdar dagens Ryssland.
Sigtuna Nyckelsten - stadsportens guldnyckeln tappades där.
Ryssarna undflydde svenska försvarare via Bak-stäket - Lilla Stäket - Ryssgraven 

Ryssgraven
Namnet avsåg ursprungligen inte viken, utan en grävd vattenförbindelse
På 1700-talet försedd med bro.
Sägner ännu på 1800-talet menar att namnet uppkom när ryssarna flydde denna väg.
Namnet påstås ibland ha uppkommit av fiskeredskapet ryssja.

Ur Erik Tunelds Geografi 1827, 8:e upplagan. 
"Nedanför Dalkarlsbacken, 1/4 mil väster om Stäkets färja, synas vid landsvägen lämningar efter en grav, som tillhopabundit de å ömse sidor tillstötande vikar af Mälarens fjärdar Skarven och Görväln. 
Denna grav kallas af allmogen ännu i dag för Ryssgraven"
- Lägg märke till användandet av "grav" som benämning på gravsänkan.
 

Runristningen i berghällen
Runhällen doldes vid vägbygget på 1600-talet och har aldrig återfunnits. 
Mårten Aschaneus från Aske ritade av runristningen. 
Runorna berättar om en pilgrimsfärd till Jerusalem. 
Runstenar placerades längs färdvägar. 
"Ingerun, Hårds dotter, lät rista runorna efter sig själv. 
Hon ville fara österut och ut till Jerusalem. 
Fot ristade runorna 

Mer om runstenarna i Upplands-Bro

Stockholm eller Stäket - det är frågan
Stockholms äldsta historia förknippas traditionellt med sägnen om hur den norske vikingen Olof Haraldson grävde sig ut ur Mälaren efter att i 1000-talets början ha besökt Fornsigtuna. Sedermera blev han helgonförklarad som Olav den helige och i århundraden färdades pilgrimer till Nidarosdomen i Tronheim.

Skildrare av Stockholms historia har i århundraden menat att det var vid nuvarande Slussen som Olov Haraldsson grävde sig ut. Men redan på 1860-talet hävdade  riksantikvarien Hildebrand att platsen måste ha varit vid Ryssgraven, eftersom en annan källskrift än den som Snorre Sturlasson utnyttjade när han på 1200-talet skrev ner den 200 år gamla sagan uttryckligen nämner att händelsen ägde rum vid Skarvens utlopp. Skarven är vattnet mellan Stäket och Sigtunafjärden. I dag menar forskare av de isländska sagorna att det var Sturlasson själv som skrev ”Den stora sagan om Olav den helige” och att han senare förkortade den när han gav ut sagasamlingen  Heimskringla.

Slottet Tre kronors första omnämnande
Eftersom man inte förrän mycket sent kände till landhöjningen i Sverige var det naturligt att tänka sig att den i sagan omnämnda strömmen gällde Söderström. Stockholmshistoriker har genom tiderna ansett det  vara viktigt att finna belägg för slottet Tre Kronors tidiga existens, och vad passade bättre än den i sagan omnämnda försvarsanläggningen. Här hade man föregångaren till slottet!

Men kan det verkligen vara så?
Det finns både gamla och nya bevis för att sagan inte kan gälla Stockholm förutom det nyss nämnda att platsen låg vid Skarvens utlopp (Mälaren fick faktiskt inte sitt utlopp i Stockholm förrän på 1200-talet, fram till dess var Mälaren en del av skärgården. Se kartan). Vi behöver bara jämföra verkligheten med sagans beskrivning av de två sunden vid Stockholm resp Stäket. Norrström och Söderström löper i Öst-Västlig riktning. Stäksundet och Ryssgravssundet går i Nord-Sydlig riktning. Sagan säger att försvarsanläggningen, en kastal, ligger väster om sundet. Stockholms slott ligger Söder om Norrström! Även om man hävdar - som en professor gjort - sagan tar miste och i stället menar Öster som sundet, så stämmer det inte. Öster om Norrström skulle då bli någonstans i trakten av Blasieholmen - Skeppsholmen.

Hur skrevs Stockholms historia inför stadens 700-årsjubileum år 1952?
Stockholmsprofessorn Nils Ahnlund fick av Stockholms stad uppdraget att skriva Stockholms historia före Gustav Vasa. Han finner att det knappast går att hänvisa till den isländska sagan. Men detta har ju 30-talet stockholmsskildrare gjort genom tiderna. Kan han verkligen ta bort den gamla historien om ett slott vid Stockholms ström redan på 1000-talet? Ett penibelt dilemma för den som har fått sitt uppdrag av staden. Han löser frågan galant. Efter att på åtskilliga sidor diskuterat tänkbara platser för näset som Olov Haraldsson grävde sig igenom formulerar han sig sålunda: "Ett av de mindre osannolika tar sikte på ett näs strax intill Skarvens trånga utlopp vid Stäket, .... ". Det hade ju inte sett bra ut att skriva "ett av de mer sannolika". 

Olämplig plats för en försvarsanläggning på Tre kronors plats på 1000-talet Redan Ahnlund visar i sin bok en karta över strandlinjerna i Stockholmsområdet på vikingatiden. Det skulle behövas åtskilliga kastaler vid de många öppna sunden för att stoppa dem som ville tränga in i landet. Något näs vid Slussen att gräva sig ut genom fanns ännu inte. Där var öppen farled, men det är troligt att landhöjningen skapat ett näs år 1219, när sagaförfattaren var i Sverige. Sagan talar om en strid ström. Den var vid Stockholm på 1200-talet, men vid Stäket 200 år tidigare. 

Vad säger arkeologiska undersökningen på Helgeandsholmen
Vattendrag och strömmar i Stockholmsområdet behandlas utförligt i dokumentationen av de arkeologiska undersökningarna, som avslutades 1980. I den finstilta notapparaten i slutet av boken kommenteras de många sägnerna sålunda: "De skriftliga källorna till Stockholms äldsta historia är utomordentligt magra. Trots detta - eller kanske just därför - har det vuxit fram en omfattande litteratur om Stockholms äldsta historia. I den går det att finna stöd för snart sagt varje tänkbar teori om stadens uppkomst och anläggning".

Läs mer. En utförligare artikel kring denna kontroversiella fråga.
 

* Dalkarlsbacken och Ryssgraven är utförligt beskrivna i hembygdsboken Det hände i Upplands-Bro. Börje Sandén, 1984. (slutsåld, kan lånas på biblioteken). 

* Vad dalkarlarna gjorde vid Ryssgraven år 1743 är beskrivet i boken Vad hände egentligen?del 3. Dalupproret 1743 - "Stora daldansen". 

* Om Ryssgravens skola står att läsa i Vad hände egentligen? del 2. 

Böckerna utges av Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut. 
De kostar 180:- och finns bl a att köpa på kommunens bibliotek. 
Om 215:- insätts på UKF:s pg 27 58 94 - 4  får du boken hemsänd. Kort presentation av böckerna

Beställning och/eller frågor kan göras på 08-582 413 55 (med telefonsvarare) eller via E-post: ukforsk@algonet.se 


 
 

Läsa mer?
Stockholms historia före Gustav Vasa, Nils Ahnlund.1953
Helgeandsholmen, 1000 år i Stockholms ström, Göran Dahlbäck, 1983
Stockholms tre borgar, Anders Ödman, 1987
Stockholms uppkomst, Gunnar Bolin, 1933
- Kap. "Problemet om Stockholms uppkomst i den svenska historieskrivningen".