En bemärkt Upplands-Bro-bo från 1600-talet
\nya\Aschanbiografi.htm

UKF:s startsida           Fornsigtuna  beskrivs av Aschaneus 1612      Mer om Fornsigtuna

Aschaneus levnad - biografiska upplysningar
Opublicerad artikel av Börje Sandén ca 1975

Vi som är intresserade av hembygdsstudier har all anledning att uppmärksamma vårt lands pionjär på detta område, allra helst som han var från Upplands-Bro och har efterlämnat en detaljerad beskrivning av delar av var kommun. 

Aschaneus far var ägare till ett hemman i Aske i Håtuna socken och redan som ung intresserade sig sonen för sådant som var gammalt och fornt.  Han slutade också sin bana som riksantikvarie. Han var född omkr. 1575 och kallade sig senare för Aschaneus efter sin fädernegärd, som han ärvde och behöll till kort före sin död 1641.

Samma år som Gustav II Adolf kastade in Sverige i det 30-åriga kriget, alltså 1630, utnämnde han Aschaneus (Askanéus) till riksantikvarie med uppgift att biträda riksarkivarien Bureus, konungens egen lärare, med upptecknandet av "antikviteter" som var av intresse för den i Sverige begynnande historieforsk­ningen. Aschaneus' sätt att utföra sitt uppdrag uppskattades inte särskilt väl av samtidens lärde, men så mycket mer av eftervärldens. Bureus och hans efterföljare, särskilt Olov Rudbeck, stödde sig alltför okritiskt på äldre författare, ju äldre desto tryggare! Aschaneus däremot åberopade sig mera sällan på litterära källor, han gick till fornminnena själva för att om möjligt finna svar på sina frågor. Han var sannerligen långt före sin tid, det hörde annars 1700-talet till att studera fornfynden. Eftersom han under större delen av sitt liv var verksam i Upplands Väsby och Upplands-Bro är hans antikvariskt-arkeologiskt-topografiskt efterlämnade skrifter av stort intresse för oss. 

Han var den förste forskaren som förstod värdet av lokalhistoriska studier och iakttagelser, och det var just bygderna runt Sigtuna som var föremål för hans intresse. Få, om ens några bygder i vart land kan således ståta med lika gamla och avsiktligt detaljerade beskrivningar som Upplands-Bro/Sigtunatrakten.<> Tyngdpunkten i hans skildringar ligger visserligen på Sigtuna, men eftersom Aschaneus är just den källa som förlägger det ursprungliga Sigtuna till vår kommun, inleder han sin Sigtunabeskrivning med en noggrann skildring av Håtuna­bygden. Detta hans första kapitel har jag härnedan överfört till mera lättillgänglig svenska. Om du läser "översättningen," med de ekonomiska och topografiska kartorna framför dig, kan du i detalj följa Aschaneus’ vandring längs Håtunastranden. Eller varför inte göra ett studiebesök på platsen.

Innan vi går över till Aschaneus' "egna ord" om Upplands-Bro, kan det kanske vara intressant med ytterligare några biografiska uppgifter om denne märklige Upplands-Bro-bo. 

Aschaneus omtalas först som musikant i Johan III:s kapell. Därefter finner vi honom som präst, amiralitetspredikant och senare fältpräst vid Gustav II Adolfs Livregemente under dennes ryska och livländska fälttåg. År 1620 blir i han kyrkoherde i Fresta och Hammarby kyrkor (nuv. Upplands Väsby). På grund av sina er­farenheter från fälttåget blir han biskop Rudbeckius' sekreterare och tolk vid dennes visitationsresa till östersjöprovinserna 1627. Aschaneus skrev en privat dagbok från denna resa som är av stort värde, när det gäller inblicken i det tidiga 1600-talets liv och leverne.

Redan 1595, då 20-årig, hade hans historiska intresse väckts. Hans uppteckning av den s.k. Lilla Rimkrönikan bär nämligen detta årtal. Det finns också en uppgift om att han 1603 hade en samling medeltida skrifter i sitt bibliotek. 1612 långt innan ha blev riksantikvarie skrev han den mycket värdefulla Sigtuna-beskrivningen.

Aschaneus uppmärksammades 1629 av Bureus, riksarkivarien, för att han skickat denne några runstavar, och året därpå utnämndes han till riksantikvarie. C: a 20 skrifter med antikvariskt innehåll finns bevarade. Det är framförallt avritningarna av runstenar som är värdefulla. Många har nämligen försvunnit och aldrig återfunnits, däribland en ovanlig form av runsten, inristad direkt i berghällen någonstans vid Ryssgraven. Det är förövrigt den texten som använts som dekoration i vestibulen på Ekhamamarskolan.

Aschaneus' intresse för "antikviteterna" förorsakade honom faktiskt en anmärkning från domkapitlet:  ... att Pastor från predikstolen efterlyser snöpliga saker, så att församlingen därav lider förargelse av utsocknes män. Han förmanas till beskedlighet såframt han vill undvika straff...  <>Förutom antikvariska arbeten skrev han också några dikter, där han undervisar om vishetens betydelse i livets olika förhållanden. En av dikterna betecknas som Sveriges första belevenhetslära och ger synnerligen intressanta kulturbilder ur folkets liv. Aschaneus dog 1641 och ligger begravd i Fresta kyrka.

Aschaneus' beskrivning av Sigtuna från 1612 trycktes inte förrän 1925, och ingick då i en doktorsavhandling av Gunnar Gihl, tillsammans med en annan handskrift som beskriver runstenar i Norrsunda socken. Den innehåller också uppgifter om vår kommun eftersom de två kommunerna gränsar till varandra.

PS  2005-09-16 
Källorna till ovanstående är Gunnar Gihls ak. avh. 1925.
De handlingar som denne funnit i Vitterhetsakademins arkiv blev 1993 offentliga genom den 780 sidiga boken Herr Mårten i Borgby eller Martinius Laurentii Aschaneus som UKF befordrat till trycket på uppdrag av Upplands Väsbys hembygdsförening.

Aschaneus har kallats vår första riksantikvarie. Det är sant att han var den förste som fick den titeln och en formell utnämning. Den som i realiteten var vår förste riksantikvarie hette Bureus. Han var den första övergripande fornsforskaren. Formellt var han riksarkivarie. Som sådan skrev han (tillsammans med Gustav II Adolf har det sagts) den instruktion som Aschaneus hade att rätta sig efter. I själva verket gällde den också hans medhjälpare, Bureus’ måg, studenten Johan Henriksson, men denne lämnade snart uppdraget och det var Aschaneus som fick uppdraget att utbilda en efterträdare:  ”att undervijsa någon annan bequäm (lämplig, kompetent) person, som det embetet efter honom fullfölia kan”.

Ur årsboken Uppland 1952:113-114             Bureus erhöll goda medhjälpare i kyrkoherden i Fresta och Hammarby Martin Aschaneus samt i sin måg Johan Henriksson adlad Axehjälm, vilka 1630 av konungen erhöllo fullmakter som "antiquari regni" med uppgift att i hela riket uppsöka och uppteckna fornlämningar och antikviteter. Bureus utsågs till att ha ledningen över de nämnda antikvarierna och kan därför, ehuru någon fullmakt aldrig utfärdades för honom, anses ha varit Sveriges första riksantikvarie.