Stockholm 750 år - en kontroversiell
fråga kring stadens äldsta historia, äldsta versionen år 2002 Av Börje Sandén /nya/stockh.htm) 2002, med senare tillägg och revideringar UKF:s startsida Olav den helige i Mälaren 1007-08
Kommentar
Almarestäkets historia
År 2002 - Stockholm 750 år - äldsta skriftliga upplysningen År 2002 firade Stockholm sitt 750-årsjubileum, men det betyder inte att staden grundades precis år 1252. Vi vet inte när det skedde. Någon form av stadsbebyggelse torde ha funnits tidigare, men det året hade platsen fått sådan ställning i riket att Birger Jarl, i den omyndige konungens ställe, befann sig på denna plats och därifrån utfärdade ett par brev undertecknade med namnet Stockholm. Det äldsta är ett skyddsbrev för Fogdö kloster i Södermanland. Innehållet i dokumenten har dock ingenting med Stockholm att göra, men det är första gången som landets blivande huvudstad nämns vid namn i en bevarad skriftlig handling. Olof den Heliges saga Läs mer - med annan infallsvinkel Jag vill dröja ett tag vid en skriftligt dokumenterad händelse från 1000-talets början, som ända sedan Stockholms första hävdatecknare tagits som bevis för att den blivande staden redan då hade en befäst borg på platsen för nuvarande Stockholms slott. Händelsen finns återgiven i några isländska sagor, dels den som Snorre Sturlasson infört i sitt samlingsverk Heimskringla, dels i den s.k. Legendariska sagan. I den senare berättas om norske sjökonungen Olav Haraldson, som efter sin död blev helgonförklarad och dyrkad i norska Trondheim som Olav den helige. Denne hade år 1007 varit på framgångsrik plundringsfärd i Svitjod längs vattenvägarna upp mot Uppsala. När han skulle återvända till Norge hade svenska kungen Olof Skötkonung blockerat sagans Stocksund, som är Stäketsundet i dag, så att Olav inte kunde komma ut på havet, utan blev tvungen att övervintra i mälarviken Skarven norr om Almarestäket. Snorres berättelse i Heimskringla är mycket kortare och där används namnet Lagen för det vatten som Olav seglade in i vid sitt plundringståg. Även här sägs att han stoppades av den svenske kungen när han försökte ta sig ut havet genom ett smalt sund med namnet Stocksund. Men den händelsen har väl inget med Stockholm att göra undrar du säkert. Det har den faktiskt, men problemet har hela tiden varit att forskarna inte kunnat enas om var havet började, dvs var sundet med det strömmande utloppet till havet låg vid tidpunkten för Olavs besök: Stockholm eller Stäket? Landhöjningen förvirrade begreppen i århundraden. I många hundra år var det självklart att sagans händelseförlopp hade ägt rum i Stockholm. Men för ca 150 år sedan blev forskarna oense. Men för ca 100 år sedan var en del forskare helt säkra på att det var Stäket som gällde, eftersom man nu visste att vi varit utsatta för en landhöjning som ändrat på vattenförhållandena i hela vårt land. Geografin i Stäket stämmer väl överens med sagans ord. Men inte alls vid Stockholm. Därför har exempelvis angivna vädersträck ändrats i olika upplagar av sagorna, senaste 1992. Men nu hoppas jag att det snart är dags för en slutlig lösning. Geologin säger att Mälaren fanns inte för tusen år sedan. Inte förrän nästan 300 år efter Olav Haraldsons flykt ut på havet började man märka att havsviken, där Mälaren nu ligger, måste betraktas som en sjö, som låg något högre än havsytan. Men det skulle dröja ytterligare nästan 600 år innan man kände till den unika landhöjning i Skandinavien. När det gäller förhållandena i Stockholm var det i själva verket inte förrän efter de stora arkeologiska undersökningarna på Helgeands-holmen under 1970-talet som den fulla vidden av landhöjningens betydelse för tolkningen av Stockholms äldsta historia tycktes stå klar för forskarna Några författare har anat oråd
Arkeologiska undersökningar vid
Helgeandsholmen Sagans Stocksund kan inte vara Norrström
Hela problemet får en elegant lösning om man inte tar fasta på Snorre Sturlassons version, utan ser efter hur det står i andra versioner. I en av dem sägs nämligen att Olov den Heliges äventyrligheter ägde rum vid Skarfven (mälarviken Skarven söder om Sigtuna). Så här skriver Hans Hildebrand i en fotnot till sin översättning av Olof den heliges saga 1869: “Man torde kunna med visshet antaga, att Stocksund är en förvexling med Steksund (Stäksund) och att således hela tilldragelsen passerat vid Stäket, der utloppet är smalt, vårfloden ännu besvärlig och der för öfrigt finnes vid sidan af den n.v. farleden en annan kortare, igenvallad. Det synes som om Agnefit skulle hafva legat der uppe, och icke på det nuvarande Stockholms plats. ....” ...................................................................... Sedan detta skrevs år 2002 har ytterligare ett viktigt förhållande uppdagats. Den ovan nämnda Legendariska sagan har fått avsevärt större tilltro sedan Kristinn Johannesson, isländsk forskare vid Göteborgs universitet, förklarat att den sagan i själva verket legat till grund för Snorre Sturalssons ursprungliga version. Eftersom berättelsen var mycket lång kortade Snorre ner den när han gav ut samlingsverket Heimskringla. I den kortare skrivningen nämns inte viken Skarven, som finns kvar med samma namn ännu i vår tid. Stockholmsforskare genom tiderna har utnyttjat den version som gynnar idén att bebyggelse - t.o.m. en fästning - skulle ha funnits för 1000 år sedan på platsen för Stockholm. Som Upplands-Brobo kan jag ha lika stor rätt att nyttja den version som nämner flera namn i nuvarande Upplands-Bro, allra helst som jag ställer de två versionerna mot geologers och arkeologers nuvarande uppfattning om terrängförhållandena för 1000 år sedan. Läs mer om denna problematik i två andra artiklar. Artikel 2 - uppföljning av artikel 1 .......................................................................... (forts.) Om vi ansluter oss till Hildebrands tolkning är den kortare igenvallade farleden densamma som nuvarande Ryssgraven och platsen för Agnefit är den strandäng, där den av UKF stödda vikingamarknaden hölls 1997. Lägg härtill det faktum att sunden vid Stäket går i nord - sydlig riktning och någon manipulering med vädersträcken således inte blir nödvändig för att få kastalen att ligga väster om sundet (Stäksundet). Den i sagan omtalade kastalen blir då i stället en föregångare till ärkebiskopsborgen och troligen just den kastal som intogs av ryska och karelska vikingar år 1187, då man banade sig väg till Sigtuna, som då säges ha blivit förstört. Men argumenten för min tolkning är ännu inte slut. Jag kan stödja mig på två av 1900-talets främsta auktoriteter: 1) Göran Dahlbäck skriver i notapparaten till den stora boken om Helgeandsholmens utgrävning 1982: “De skriftlig källorna till Stockholms äldsta historia är utomordentligt magra. Trots detta - eller kanske just därför - har det vuxit fram en omfattande litteratur om Stockholms äldsta historia. I den går det att finna stöd för snart sagt varje tänkbar teori om stadens uppkomst och grundläggning. ....” 2) Nils Ahnlund, som i boken “Stockholms historia före Gustav Vasa (570 sidor!), kommer fram till följande kryptiska förklaring. Kryptisk, därför att han troligen inte för sin uppdragsgivare vill avslöja en för denne oväntad sanning. Efter många sidors analyserande av osäkra men tänkbara platser för Olof den Heliges genombrytning av näset (Söderström enligt traditionen) formulerar han sig sålunda (sid 66): “Ett av de mindre osannolika tar sikte på ett näs strax intill Skarvens trånga utlopp vid Stäket, vilket namn just anger förpålning i farleden” (min kursivering). Således samma slutsats som Hildebrands 1869. UKF:s startsida Olav den helige i Mälaren 1007-08 Almarestäkets historia Ämnesområden |