Stockholm 750 år - en kontroversiell fråga kring stadens äldsta historia. 
Av Börje Sandén
/nya/stockh.htm)

UKF:s startsida    Olav den helige i Mälaren 1007-08    Almarestäkets historia       Ämnesområden    


År 2002 - Stockholm 750 år - äldsta skriftliga upplysningen
Detta år firas Stockholm som en 750-årig stad, men därmed är på intet sätt sagt att staden grundades år 1252. Vi vet inte när det skedde. Den fanns tidigare och hade 1252 sådan ställning i riket att Birger Jarl i den omyndige konungens ställe befann sig på denna plats och därifrån utfärdade ett par brev undertecknade med namnet Stockholm. Det äldsta är ett skyddsbrev för Fogdö kloster i Södermanland. Innehållet i dokumenten har dock ingenting med Stockholm att göra, men det är första gången som landets blivande huvudstad nämns vid namn i en bevarad skriftlig handling. 

Olof den Heliges saga    Läs mer -  med annan infallsvinkel
Jag vill dröja ett tag vid en skriftligt dokumenterad händelse från 1000-talets början  som ända sedan Stockholms första hävdatecknare tagits som bevis för att den blivande staden redan då hade en befäst borg på platsen för nuvarande Stockholms slott. Händelsen jag talar om är återgiven av den isländska författaren Snorre Sturlasson i dennes berättelse om Olav den Helige. Snorres berättelse är den sist tillkomna av flera andra delvis bevarade versioner. I början av 1200-talet hade Snorre varit  på tillfälligt besök i Sverige, dock ej i Stockholm, när hans skrev ner sin version. 

Landhöjningen förvirrade begreppen under århundraden
En viktig poäng i min argumentation ligger i de två sista upplysningarna: han beskriver en händelse som ägt rum 200 år före hans egen tid. och förlägger den till en plats vars topografiska förhållanden ändrats radikalt mellan hans egen tid och sagans tid i början av 1000-talet. På 1200-talet hade nämligen starkt strömdrag allt oftare börjat uppträda vid nuvarande Norrström (Stocksund enligt Snorre). Det berodde på att ett flertal andra sund stängts av på grund av landhöjningen och allt vatten i den således uppkomna Mälaren måste ta sig ut i havet denna väg. Det skulle dröja ytterligare mer än 600 år innan man kände till den unika landhöjning i Skandinavien. I själva verket är det inte förrän de stora arkeologiska undersökningarna på Helgeands-holmen under 1970-talet som den fulla vidden av landhöjningens betydelse för tolk-ningen av Stockholms äldsta historia tycks stå klar för forskarna 

Några författare har anat oråd
Men några få av de 50-talet författare som genom tiderna skrivit om Stockholms grundläggning har anat de rätta förhållandena, t.ex. riksantikvarien Hildebrand som först lät trycka Snorre saga om Olof den helige (1869) och Nils Ahnlund som inför Stockholms 700-års jubileum skrev boken Stockholms historia före Gustav Vasa. 
     Hur står det nu i sagan och vad händer när man jämför detta med  hur stockholmsområdets topografi såg ut på 1000-talet. De olika versionerna berättar 
1) om en kastal (mindre borg) väster om det aktuella sundet 
2) om ett kraftigt strömfall där vattnet rinner ut i havet 
3) att Olof  hindrades av den svenska kungen Olof Skötkonung att lämna 
landet samma väg som han kommit in i det, nämligen genom det sund som 
Snorre kallar Stocksund (Norrström) 
4) för att komma ut grävde han sig genom det smala näset Agnafit (vid 
nuvarande Söderström). 

Arkeologiska undersökningar vid Helgeandsholmen
Undersökningarna på 70-talet visar att “Söderström” på 1000-talet var öppet sund. Det fanns således ingen anledning att gräva sig ut, vilket skulle varit nödvändigt vid den tid som Snorre besökte Sverige. Brunkebergsåsen hade nämligen ännu inte höjt sig över vattenytan just där. 
    Vid vikingatidens slut (omkr. år 1000) fanns det minst 5 sund som man kunde använda för att komma in i det vattenområde som idag heter Mälaren. För att hindra plundrande vikingar (sjörövare) komma in borde man haft kastaler vid varje sund. Några sådana lämningar känner man inte till. Det förelåg alltså inte någon anledning att ha en försvarsanläggning på platsen för nuvarande Stockholms slott. 

Sagans Stocksund kan inte vara Norrström
Beträffande den i sagan framhållna starka strömmen vid det aktuella sundet kan inte gälla Norrström eftersom vattnet kunde leta sig väg till havet på minst fem ställen. Strömfallet måste med naturnödvändighet ha ägt rum där en stor vattenmassa banat sig ut på ett visst ställe. 
    Så gäller det platsen för den i sagan omtalade kastalen väster om det aktuella sundet. Stockholmsforskare genom tiderna har naturligt nog sökt efter något  påtagligt vittnesbörd om tidig bebyggelse i Stockholm och har trott sig finna det i Olov den Heliges saga. Här ser jag en för dem besvärande motsägelse mellan saga och topografien i Stockholm. Snorres Stocksund tolkas som Norrström. Det är bara det att Norrström går i väst - östligt riktning. Var ligger då väster om Norrström?  Ja, inte vid platsen för Stockholms slott, vars föregångare skulle ha varit den omtalade kastalen. Denna problematik har parerats av forskare i senare tid, som menar att kastalen legat öster om sundet, vilket skulle kunna tolkas som “i östra delen av sundet”. 

Sagaförfattarens källskrift anger rätta platsen för Stocksund
Hela problemet får en elegant lösning om man inte tar fasta på Snorre Sturlassons version, utan ser efter hur det står i andra versioner.  I en av dem sägs nämligen att Olov den Heliges äventyrligheter ägde rum vid Skarfven (mälarviken Skarven söder om Sigtuna). Detta skriver Hans Hildebrand i sin översättning av Olof den heliges saga 1869 och tillägger: 
“Man torde kunna med visshet antaga, att Stocksund är en förvexling med Steksund (Stäksund) och att således hela tilldragelsen passerat vid Stäket, der utloppet är smalt, vårfloden ännu besvärlig och der för öfrigt finnes vid sidan af den n.v. farleden en annan kortare, igenvallad. Det synes som om Agnefit skulle hafva legat der uppe, och icke på det nuvarande Stockholm plats. ....”     
......................................................................
Sedan detta skrevs år 2002 har ytterligare ett viktigt förhållande uppdagats. Den ovan nämnda legendariska sagan har fått avsevärt större tilltro sedan Kristinn Johannesson, isländsk forskare vid Göteborgs universitet, gått i god för att den sagan i själva verket är Snorre Sturalssons ursprungliga version. Eftersom berättelsen var mycket lång kortade Snorre ner den när han gav ut samlingsverket Heimskringla. I den kortare skrivningen nämns inte viken Skarven, som finns kvar med samma namn ännu i vår tid. Stockholmsforskare genom tiderna har utnyttjat den version som gynnar idén att bebyggelse - t.o.m. en fästning -  skulle ha funnits för 1000 år sedan på platsen för Stockholm. Som Upplands-Brobo kan jag ha lika stor rätt att nyttja den version som nämner ett namn i nuvarande  Upplands-Bro, allra helst som jag  ställer de två versionerna mot geologers och arkeologers nuvarande uppfattning om terrängförhållandena för 1000 år sedan.  
     Läs mer om denna problematik i två andra artiklar.   Artikel 2 - uppföljning av artikel 1
..........................................................................
(forts.)   
Om vi ansluter oss till Hildebrands tolkning är den kortare igenvallade farleden densamma som nuvarande Ryssgraven och platsen för Agnefit är den strandäng, där den av UKF stödda vikingamarknaden hölls 1997.
     Lägg härtill det faktum att sunden vid Stäket går i nord - sydlig riktning och någon manipulering med vädersträcken således inte blir nödvändig för att få kastalen att ligga väster om sundet (Stäksundet). Den i sagan omtalade kastalen blir då en föregångare till ärkebiskopsborgen och troligen just den kastal som intogs av ryska och karelska vikingar år 1187, då man banade sig väg till Sigtuna som då säges ha blivit förstört. 
     Men argumenten för min tolkning är ännu inte slut. Jag kan stödja mig på två av 1900-talets främsta auktoriteter: 
     1)  Göran Dahlbäck skriver i notapparaten till den stora boken om Helgeandsholmens utgrävning  1982: “De skriftlig källorna till Stockholms äldsta historia är utomordentligt magra. Trots detta - eller kanske just därför - har det vuxit fram en omfattande litteratur om Stockholms äldsta historia. I den går det att finna stöd för snart sagt varje tänkbar teori om stadens uppkomst och grundläggning. ....” 
     2)  Nils Ahnlund, som i boken “Stockholms historia före Gustav Vasa (570 sidor!), kommer fram till följande kryptiska förklaring. Kryptisk, därför att han troligen inte för sin uppdragsgivare vill avslöja en för denne oväntad sanning. Efter många sidors analyserande av osäkra men tänkbara platser för Olof den Heliges genombrytning av näset (Söderström enligt traditionen) formulerar han sig sålunda (sid 66): “Ett av de mindre osannolika tar sikte på ett näs strax intill Skarvens trånga utlopp vid Stäket, vilket namn just anger förpålning i farleden”  (min kursivering)

Således samma slutsats som Hildebrands 1869. 

UKF:s startsida   Olav den helige i Mälaren 100708  Almarestäkets historia    Ämnesområden