Stockholm 750 år - en kontroversiell fråga kring
                                stadens äldsta historia, äldsta versionen  år 2002
Av Börje Sandén
/nya/stockh.htm)  2002, med senare tillägg och revideringar

UKF:s startsida    Olav den helige i Mälaren 1007-08      Kommentar      Almarestäkets historia       


År 2002 - Stockholm 750 år - äldsta skriftliga upplysningen
År 2002  firade Stockholm sitt 750-årsjubileum, men det betyder inte att staden grundades precis år 1252. Vi vet inte när det skedde. Någon form av stadsbebyggelse torde ha funnits tidigare, men det året hade platsen fått sådan ställning i riket att Birger Jarl, i den omyndige konungens ställe, befann sig på denna plats och därifrån utfärdade ett par brev undertecknade med namnet Stockholm. Det äldsta är ett skyddsbrev för Fogdö kloster i Södermanland. Innehållet i dokumenten har dock ingenting med Stockholm att göra, men det är första gången som landets blivande huvudstad nämns vid namn i en bevarad skriftlig handling.

Olof den Heliges saga    Läs mer -  med annan infallsvinkel
Jag vill dröja ett tag vid en skriftligt dokumenterad händelse från 1000-talets början, som ända sedan Stockholms första hävdatecknare tagits som bevis för att den blivande staden redan då hade en befäst borg på platsen för nuvarande Stockholms slott. Händelsen finns återgiven i några isländska sagor, dels den som Snorre Sturlasson infört i sitt samlingsverk Heimskringla, dels i den s.k. Legendariska sagan.  I den senare berättas om norske sjökonungen Olav Haraldson, som efter sin död blev helgonförklarad och dyrkad i norska Trondheim som Olav den helige. Denne hade år 1007 varit på framgångsrik plundringsfärd i Svitjod längs vattenvägarna upp mot Uppsala. När han skulle återvända till Norge hade svenska kungen Olof Skötkonung blockerat sagans Stocksund, som är Stäketsundet i dag, så att Olav inte kunde komma ut på havet, utan blev tvungen att övervintra i mälarviken Skarven norr om Almarestäket.
     Snorres berättelse i Heimskringla är mycket kortare och där används namnet Lagen för det vatten som Olav seglade in i vid sitt plundringståg. Även här sägs att han stoppades av den svenske kungen när han försökte ta sig ut havet genom ett smalt sund med namnet Stocksund.
     Men den händelsen har väl inget med Stockholm att göra undrar du säkert. Det har den faktiskt, men problemet har hela tiden varit att forskarna inte kunnat enas om var havet började, dvs var sundet med det strömmande utloppet till havet låg vid tidpunkten för Olavs besök:  Stockholm eller Stäket?

Landhöjningen förvirrade begreppen i århundraden.
I många hundra år var det självklart att sagans händelseförlopp hade ägt rum i  Stockholm. Men för ca 150 år sedan blev forskarna oense.  Men för ca 100 år sedan var en del forskare helt säkra  på att det var Stäket som gällde, eftersom man nu visste att vi varit utsatta för en landhöjning som ändrat på vattenförhållandena i hela vårt land. Geografin i Stäket stämmer väl överens med sagans ord. Men inte alls vid Stockholm. Därför har exempelvis angivna vädersträck ändrats i olika upplagar av sagorna, senaste 1992. Men nu hoppas jag att det snart är dags för en slutlig lösning.
    Geologin säger att Mälaren fanns inte för tusen år sedan. Inte förrän nästan 300 år efter Olav Haraldsons flykt ut på havet började man märka att havsviken, där Mälaren nu ligger, måste betraktas som en sjö, som låg något högre än havsytan. 
     Men det skulle dröja ytterligare nästan 600 år innan man kände till den unika landhöjning i Skandinavien. När det gäller förhållandena i Stockholm var det i själva verket  inte förrän efter de stora arkeologiska undersökningarna på Helgeands-holmen under 1970-talet som den fulla vidden av landhöjningens betydelse för tolkningen av Stockholms äldsta historia tycktes stå klar för forskarna 

Några författare har anat oråd
Bara  några få av de 40-talet författare, som genom tiderna skrivit om Stockholms grundläggning, har ansett att platsen för Olav Haraldssons utbrytning våren 1008 ägde rum vid Almarestäket. Det gjorde exempelvis  riksantikvarien Hans Hildebrand, som år 1869 lät trycka Snorres saga om Olof den helige, men samtidigt också förklarade i en fotnot och en efterskrift att den troligaste platsen för händelsen var vid Almarestäket med hänvisning till Den Legendariska sagan.
     Erik Gustav Geijer - den berömda historieprofessorn vid Uppsala universitet i första hälften av 1800-talet - var helt överygad om att platsen för "Stocksunden"  (obs plural form i handskrifterna) var Almarestäket. där fanns både huvudsundet - Stäket - och det mindre Bakstäket eller Lilla Stäket. Se citat på annaplats.
     Det gjorde också Nils Ahnlund, som inför Stockholms 700-års jubileum skrev boken "Stockholms historia före Gustav Vasa". 
     Hur står det nu i sagorna? - och vad händer när man jämför detta med hur stockholmsområdets topografi och geografi såg ut på 1000-talet. De olika sagoversionerna berättar:
1) att en kastal (mindre borg, föregångaren till Tre kronor!) låg väster om det aktuella sundet 
2) att Olov Skötkonung som stod med sin här öster sundet
3) att det var en kraftigt vårflod där vattnet rinner ut i havet 
4) att Olof  hindrades av den svenska kungen att lämna  landet samma väg som han kommit in i det,
    nämligen genom det sund som  Snorre kallar Stocksund (Norrström) 
5) för att komma ut grävde han sig genom det smala näset Agnefit (vid nuvarande Söderström). 

Arkeologiska undersökningar vid Helgeandsholmen
Undersökningarna på 1970-talet visar att “Söderström” på 1000-talet var öppet sund. Det fanns således ingen anledning att gräva sig ut. Brunkebergsåsen hade nämligen ännu inte höjt sig över vattenytan.
    Vid vikingatidens slut (omkr. år 1000) fanns det minst 5 sund, som man kunde använda för att komma in i det vattenområde som idag heter Mälaren. För att hindra plundrande vikingar att komma in borde man haft kastaler vid varje sund. Några sådana lämningar känner man inte till. Det fanna alltså inte någon anledning att ha en försvarsanläggning på platsen för nuvarande Stockholms slott. 

Sagans Stocksund kan inte vara Norrström
Den i sagan framhållna starka strömmen vid det aktuella sundet kan inte gälla Norrström eftersom vattnet där kunde leta sig väg till havet på minst fem ställen vid denna tidpunkt. Strömfallet måste med naturnödvändighet ha ägt rum där den stora vattenmassan måste bana sig ut till havet. För 1000 år sedan låg den platsen vid  Almarestäket.
    Men Stockholmsforskare har genom tiderna naturligt nog sökt efter något påtagligt vittnesbörd om tidig bebyggelse i Stockholm. En sådan hade de trott sig finna i Snorres version av Olov den Heliges saga. Det uppkommer emellertid då en för dem besvärande motsägelse mellan sagan och topografin när Snorres Stocksund tolkas som Norrström. Det är nämligen så att Norrström går i Väst - Östligt riktning. (vid Stäket går sundet  i Nord - Sydlig riktning) Var ligger då väster om Norrström?  Ja, inte vid platsen för Stockholms slott, vars föregångare skulle ha varit den omtalade kastalen.
     Denna problematik har parerats av forskare i senare tider genom att i översättningarna från isländskan ändra på vädersträcken så att de passar för Stockholm. Kastalen Väster om sundet har då blivt Öster om sundet och Östra om sundet har blivit Söder. Se bilder av sunden i huvudartikeln.

Sagaförfattarens källskrift anger rätta platsen för Stocksund
Hela problemet får en elegant lösning om man inte tar fasta på Snorre Sturlassons version, utan ser efter hur det står i andra versioner.  I en av dem sägs nämligen att Olov den Heliges äventyrligheter ägde rum vid Skarfven (mälarviken Skarven söder om Sigtuna). Så här skriver Hans Hildebrand i en fotnot till sin översättning av Olof den heliges saga 1869: 
“Man torde kunna med visshet antaga, att Stocksund är en förvexling med Steksund (Stäksund) och att således hela tilldragelsen passerat vid Stäket, der utloppet är smalt, vårfloden ännu besvärlig och der för öfrigt finnes vid sidan af den n.v. farleden en annan kortare, igenvallad. Det synes som om Agnefit skulle hafva legat der uppe, och icke på det nuvarande Stockholms plats. ....”     
......................................................................
Sedan detta skrevs år 2002 har ytterligare ett viktigt förhållande uppdagats. Den ovan nämnda Legendariska sagan har fått avsevärt större tilltro sedan Kristinn Johannesson, isländsk forskare vid Göteborgs universitet, förklarat att den sagan i själva verket legat till grund för Snorre Sturalssons ursprungliga version. Eftersom berättelsen var mycket lång kortade Snorre ner den när han gav ut samlingsverket Heimskringla. I den kortare skrivningen nämns inte viken Skarven, som finns kvar med samma namn ännu i vår tid. Stockholmsforskare genom tiderna har utnyttjat den version som gynnar idén att bebyggelse - t.o.m. en fästning -  skulle ha funnits för 1000 år sedan på platsen för Stockholm. Som Upplands-Brobo kan jag ha lika stor rätt att nyttja den version som nämner flera namn i nuvarande  Upplands-Bro, allra helst som jag  ställer de två versionerna mot geologers och arkeologers nuvarande uppfattning om terrängförhållandena för 1000 år sedan.  
     Läs mer om denna problematik i två andra artiklar.   Artikel 2 - uppföljning av artikel 1
..........................................................................
(forts.)   
Om vi ansluter oss till Hildebrands tolkning är den kortare igenvallade farleden densamma som nuvarande Ryssgraven och platsen för Agnefit är den strandäng, där den av UKF stödda vikingamarknaden hölls 1997.
     Lägg härtill det faktum att sunden vid Stäket går i nord - sydlig riktning och någon manipulering med vädersträcken således inte blir nödvändig för att få kastalen att ligga väster om sundet (Stäksundet). Den i sagan omtalade kastalen blir då i stället en föregångare till ärkebiskopsborgen och troligen just den kastal som intogs av ryska och karelska vikingar år 1187, då man banade sig väg till Sigtuna, som då säges ha blivit förstört. 
     Men argumenten för min tolkning är ännu inte slut. Jag kan stödja mig på två av 1900-talets främsta auktoriteter: 
     1)  Göran Dahlbäck skriver i notapparaten till den stora boken om Helgeandsholmens utgrävning  1982: “De skriftlig källorna till Stockholms äldsta historia är utomordentligt magra. Trots detta - eller kanske just därför - har det vuxit fram en omfattande litteratur om Stockholms äldsta historia. I den går det att finna stöd för snart sagt varje tänkbar teori om stadens uppkomst och grundläggning. ....” 
     2)  Nils Ahnlund, som i boken “Stockholms historia före Gustav Vasa (570 sidor!), kommer fram till följande kryptiska förklaring. Kryptisk, därför att han troligen inte för sin uppdragsgivare vill avslöja en för denne oväntad sanning. Efter många sidors analyserande av osäkra men tänkbara platser för Olof den Heliges genombrytning av näset (Söderström enligt traditionen) formulerar han sig sålunda (sid 66):
“Ett av de mindre osannolika tar sikte på ett näs strax intill Skarvens trånga utlopp vid Stäket, vilket namn just anger förpålning i farleden”  (min kursivering).

Således samma slutsats som Hildebrands 1869. 

UKF:s startsida   Olav den helige i Mälaren 1007-08  Almarestäkets historia    Ämnesområden