4/ STÄKET
800 ÅR
Få platser i Sverige kan tävla med Stäket om att
få
räknas som den äldsta identifierade orten. Helt klart är
det, att det är vårt Stäket som avses när det i en
krönika berättas att ärkebiskop Johannes blev dödad
vid Almarestäk den 12 aug 1187. En annan källa, en
biskopskrönika,
säger att händelsen ägde rum 1188. Det må vara hur
det vill med årtalet. Det var i alla fall den gången som
ryska
vikingar förstörde en försvarsanläggning på
holmen
och därefter plundrade Sigtuna. Äldre upplysningar om
Stäket
finns, men forskarna är något oense. "Chronologia vetus":
1187.
Jerusalem förhärjas av konung Saladin. Johannes,
ärkebiskop
av Uppsala, dödas vid Almarne den 12 augusti, och Sigtuna
härjas
av eldsvåda" - Utförlig redovisning av källmaterialet i
Gunnar Bolins bok, Stockholms uppkomst, 1933, exkurs VI. (17 sidor).
- Numera är det ingen tvekan om att det är
Almarestäket
som figurerar också
i Olov
den heliges saga. Läs här.
Läs om Arkeologiska och
marinarkeologiska undersökningar
År 1987 framfördes ett krönikespel kring
händelserna vid Stäket,
en förkortad version som bara omfattade tiden för den sista
ärkebiskopens regemente på Almarestäket. Det ursprungliga manuskriptet
börjar med det historiskt viktiga mötet på Näs
äng 1502. I åtta scener gestaltas historien fram till och
med Stockholms Blodbad 1520. Börje Sandéns manus kan du
läsa och/eller skriva ut. Det ligger i PDF-format och omfattar 45
A4-sidor.
5/
STRATEGISKT
LÄGE
Att platsen var så betydelsefull beror på det geografiska
läget, då holmen länge låg där
sötvattnet
rann ut i saltsjön. När Mälaren blev insjö på
1200-talet kom Stockholm att spela rollen som Mälarens lås.
Dessförinnan var det alltså Stäket som måste
låsas
upp om man ville komma in till landets huvudbygder. Ett flertal borgar
har genom tiderna funnits på holmen. Enligt den s.k. Legendariska
Olovssagan - en förlaga till Snorre Sturlassons berömda saga
om Olov den helige - skulle den kända händelsen, då den
norske vikingen grävde sig ut till havet, ha ägt rum vid
Ryssgraven
och inte vid Söderström. Problematiken kring denna
fråga
får vi lämna tills vidare. Den är föremål
för studier och har aktualiserats genom
de arkeologiska undersökningarna på Helgeandsholmen och en
avhandling
om Stockholms Tre Borgar. Här kan du
läsa mer.
6/
DEN NATIONELLA FRIGÖRELSEN
Här på den lilla holmen har stor dramatik utspelats. Vikitga
händelser har varit starkt förknippade med platsen. I kampen
för ett självständigt Sverige blev Stäket symbolen
för utländskt herravälde och ärkebiskoparna
betraktades
som landsförrädare. Det började på allvar under
Engelbrekts
dagar då kungen själv såg sig nödsakad att
låta
bränna sin kungliga borg. Rimkrönikans ordalag avslöjar
tydligt hur Sveriges kung, Erik av Pommern, uppfattar svenskarna som
sina
fiender. "Bättre läte vi Stäket brinna, än de
svenske
det av oss vinna". Alla frihetskämparna, de av folket valda
"riksföreståndarna",
har haft med Stäket att göra: Sten Sture d.ä., Svante
Sture,
Sten Sture d.y. Till och med Gustav Vasa var här, om vi nu
får
tro hans egen historieskrivning så som den framträder i
munken
Peder Svarts krönika. Ärkebiskoparna använde Stäket
som "sitt fasta hus", det var med andra ord en starkt befäst
byggnad.
Kungamakten i vårt land utövades i över hundra år
av utländska regenter. När de inte vistades i landet var det
ärkebiskoparna som bestämde i politiska frågor;
därför
ville de helt naturligt stödja valet av utländska kungar
på
Sverige tron. När Gustav Vasa blev kung 1523 hade vi inte haft
någon
svenskvald regent sedan Albrekt av Mecklenburgs tillträde 1364,
dvs
på 159 år; om vi undantar de korta perioder som Karl
Knutsson
Bonde var svensk kung. Vi tvingades välja honom tre gånger!
Två gånger blev han fördriven av ärkebiskopen
på
Stäket. När han valts tredje gången hade han blivit
gammal
och avled strax efteråt. Regenter under unionstiden: Albrekt av
Mecklenborg,
drottning Margareta av Danmark, Erik av Pommern, Kristoffer av Bayern,
Kristian I av Danmark, Hans (Johannes), Kristian II. Man frågar
sig
naturligtvis varför Sverige kommit i händerna på
utländska
intressen? Det berodde på vår eftersträvanvärda
järnmalm,
Europas då bästa. Vi hade inte själva
förmåga,
ja, inte ens intresse av att ta vara på den; det var Europa som
hade
behovet av den. Vi exploaterades, vilket vi upptäckte först
så
småningom. Sedan vi väl förstått det behövde
vi närmare 75 år för att befria oss från
exploatörerna
och återfå en svenskvald kung. Sverige kan sägas ha
varit
ett parallellfall till Europas sentida exploatering av tredje
världens
naturtillgångar!
När frihetskämparna trodde sig stå som segrare
bestämde
de år 1517, enligt vårt lands äldsta
bevarade riksdagsbeslut,
att Stäket skulle rivas och ärkebiskopen avsättas. Kung
Kristian fick efter två förlorade krig mot Sverige så
starkt stöd av tyske kejsaren och påven i Rom att Sverige
besegrades
fullständigt, när det drabbades av den kraftigaste
militära
invasionsstyrka som någonsin trängt in på svensk mark.
Många av de framträdande svenskarna blev därför
några
år senare avrättade vid Stockholms blodbad. I UKF:s bok Vad
hände egentligen? del 1, kan du utförligt ta del av det
spännande
händelseförloppet, som finns detaljerat bevarat i samtida
skriftliga
källor. Dessa innehåller såväl brev till och
från
Sturarna som kopior av agitationstal vid folkliga sammankomster.
Upp
7/ STOCKHOLMS
BLODBAD - varför?
Beslutet att riva Stäket har ofta uppfattats som "den formella"
orsaken till Stockholms blodbad. Mången lärd möda har
ägnats
åt utreda de yttersta bevekelsegrunderna för kung Kristians
beslut att verkställa de många dödsdomarna. Det fanns
skäl
för honom att vilja bli av med vissa oppositionella i Sverige. Det
är klart att han passade på, när han fick en
gratischans
till det genom att gå kyrkans ärenden. Varför hade
då
en svensk riksförsamling beslutat att Stäkets slott skulle
rivas?
Det framgår tydligt av det bevarade beslutet. Där utpekas de
tre ärkebiskoparna Jöns Oxenstierna, Jakob Ulfsson och Gustav
Trolle som landsförrädare. Man säger att deras slott vid
Stäket skulle rivas ner i grund, så att det aldrig mer
på
nytt skulle kunna uppstå som ett landsförrädiskt
fäste.
(Se texten till riksdagsbeslutet i Stäket - Extra). Den
långvariga
krisen skärptes på ett alldeles särskilt sätt,
när
tre nya och unga personer uppträdde på den historiska
scenen:
den folkvalde Sten Sture d.y., den danska unionskungen Kristian II och
den svenska ärkebiskopen Gustav Trolle, som valts av aristokratien
på rent politiska grunder. Trolle var inte ens prästvigd
när
han lanserades som ärkebiskop.
Ytterst var det frågan om pengar - knappast en nyhet i
politiska
maktspel historien igenom. Pengafrågan blev akut för
ärkebiskopen,
när Sten Sture lade "kvarstad" på Stäks län. Som
stöd
för sin uppfattning att hindra inkomsterna från Stäks
län
att gå till ärkebiskopen hänvisade Sture till det
första
kontraktet som upprättats, när ärkebiskoparna
första
gången fick löfte att befästa holmen och bosätta
sig
på Stäket år 1440. Där sägs uttryckligen att
ärkebiskoparnas etablering på platsen inte på
något
vis skulle få inkräkta på statens inkomster. Kyrkan
skulle
bara få disponera den lilla holmen. (Se texten i Stäket-
Extra).
Men de utländska kungarna gav - den ena efter den andra - kungliga
brev på att ärkebiskoparna skulle få inkomster
från
landområden närmast Stäket. Efter en tid hade
således,
tvärt mot utsprungsbestämmelserna, Stäks län
uppkommit.
Det omfattade som mest Bro och Håbo härader, det vill
säga
hela nuvarande Upplands-Bro och Håbo kommuner och dessutom
Erlinghundra
härad, som bl a omfattade den nordliga delen av Järfälla
kommun. Vid den nu aktuella tidpunkten hade Stäks län
reducerats
till Bro härad, så det var således i själva
verket
"Upplands-Bro-bornas" skattepengar tvisten
handlade om. Själva Blodbadet
berättas i en dramatiserad skildring i Vad hände egentligen?
del 1.
Lista över avrättade personer har framtagits av Ericson
Wolke 2006- Den
finns i Wikipedia
8/ DEN SVENSKA
RIKSDAGENS FÖDELSE
Svenska folkets ledare i slutet på 1400-talet och början
av 1500-talet hade fått den idén att frågor som
angick
alla, också av alla skulle beslutas. De tre
riksförståndarna
som bar namnet Sture mötte folket på marknadsplatser och
tingsplatser
och kunde där skapa opinion för sina åsikter. Folkets
ord
och dess beredvillighet att sätta makt bakom orden var så
kraftigt
att svenska herrar ofta måste ge vika för folkopinionen
under
denna tid. Sturarna kallade ofta folk samman till stora möten
för
att få stöd för sina åsikter. Dessa möten
fick
namnet riksdagar. Tidigare möten av detta slag kallades
herredagar.
Jfr riksdagsmän - herredagsmän. Det var sådana
möten
kring frågan om Stäket och dess ärkebiskopar som
bildade
grunden för den svenska folkrepresentationen. Det var vid denna
tid
som Europas näst äldsta parlament skapades. Engelska
parlamentet
är det äldsta.
Upp
9/
NÄÄS ÄNG - KUNGSÄNGEN
1502
Inför riksdagens planerade 500-års jubileum 1935
konstaterade
våra historiker att mötet i Arboga 1435 knappast kunde
kallas
ett riksdagsmöte i formell mening. Denna uppfattning
bekräftades
1985 när en ny generation historiker skrev riksdagens historia.
Vid
bägge tillfällena nämner man mötet utanför
Kungsängens
kyrka 1502 som ett av de allra första - då "borgmästare
och rådet i Stockholm, friborne frälsemän,
kopparbergsmän,
silverbergsmän och meniga Sveriges allmoge" var samlad på
Nääs
äng.
Stockholms-Näs hembygdsförening reste en minnessten
utanför Kungsängens kyrka 1945.
Kugabesöket
år 2008
Talet
vid nationeldagen 2002
10/ S:T ERIKS
SLOTT
Ärkebiskopsgården i Uppsala kallades ibland S:t Eriks
gård.
Den var svår att försvara vid inbördes strider.
Ärkebiskoparna
behövde ett fast hus, som det hette, dvs en försvarbar borg;
eller slott, som borgar kallades på den tiden. En strategiskt
värdefull
plats var naturligtvis Stäket; där var inkörsporten till
Uppsala. Men Stäket låg också bra till ur allmän
kommunikationssynpunkt. Ärkebiskoparna var självskrivna
ledare
för riksrådet, och ibland utsågs de av de
utländska
kungarna till riksföreståndare. De behövde snabbt kunna
komma till samlingsplatserna för viktiga möten och
Stäket
låg ju "mitt i Mälaren". Det gick snabbt att komma till
Uppsala,
Södertälje, Strängnäs, Västerås,
Enköping,
Arboga eller Stockholm.
Vi inser lätt att en bättre plats i
dåtidens
Sverige var svår att finna. Borgen som byggdes där blev
svår
att erövra. Den togs heller aldrig i strid. Vi kan för
övrigt
konstatera att det var kyrkan som höll sig med landets starkaste
militära
fäste. Stäket var under långa tider centrum för
den
politiska makten i vårt land. Härifrån tillsattes och
avsattes kungar. Karl Knutsson blev ju kung tre gånger på
grund
av ärkebiskopens krigiska åtgärder. Vid ett
tillfälle besegrade
ärkebiskopens trupper Karl Knutssons ryttare långt borta
från
borgen. Ärkebiskoparna själva kallade ibland sitt "fasta hus"
vid Stäket för S:t Eriks slott.
Även vid två andra vattenleder in mot domkyrkan i Uppsala
hade biskkopsdömet vid denna tid ärkebiskopsborgar, dels Biskops-Arnö
väster om Upplands-Bro, dels Biskops-Tuna i Åkersberga. Den
senare låg liksom Stäket vid början av en
vattenväg in mot landet.
Upp
11/
ERIK DEN HELIGE - NATIONALSYMBOL
Varför uppkallade ärkebiskoparna sitt slott efter Erik den
Helige. Tråkigt nog hade inte Sverige något manligt helgon.
Man fick ta vad man hade. Kung Erik VIII hade emellertid blivit
något
av ett helgon i Sverige. Hans kungatid var en lycklig tid före det
utländska maktövertagandet. Han blev Sveriges skyddshelgon,
många
minnen av honom var förknippade med Uppsala. Ärkebiskoparna
tog
honom med sig till Stäket. Men nu var kanske inte det namnet
på
slottet så lyckligt valt som man skulle kunna tro. S:t Erik hade
nämligen ända från Engelbrekts tid varit symbolen
för
de nationella strömningarna i vårt land; S:t Erik hade blivt
frihetskampens kännemärke. Jag tror att svenska folket
såg
med stort ogillande att just ärkebiskoparna använde namnet
på
sitt slott; det slott som hela tiden stod i vägen för den
nationella
kampen.
12/
"STÄKETS SLOTT" I RIKSDAGSBESLUTET
I riksdagsbeslutet om rivningen av biskopsborgen används inte
uttrycket "S:t Eriks slott". Det står varje gång
"Stäkets
slott", inte ens Almarestäket, som var var det vanligaste namnet.
Jag tror att folkförsamlingen inte ville vanhelga namnet S:t Erik
genom att använda det på ett slott, som så tydligt
gått
emot alla nationella frihetsideal. Har du tänkt på att "S:t
Erik" sedan mycket länge har flyttat till Stockholm, där hans
namn finns i såväl kommunvapen som gator och torg m.m.
|
