UKF:s Startsida                               Videofilmning av underjordiskt valv
Något om Almarestäkets historia      Denrokronologisk datering av stockar

Kartering av ruinkullen
Vår första åtgärd blev således karteringen. Här fick vi hjälp av Ingrid Ask, som då var anställd som lantmätare i Upplands-Bro kommun. Hennes förbindelse med Geotronics AB gjorde att detta företag gratis ställde upp med modern datoriserad mätutrustning, s.k. totalstation. Arbetssättet och resultatet fick UKF tillfälle att demonstrera vid "Metodkonferensen Den medeltida borgen", som Riksantikvarieämbetet anordnade 1988. Vår rapport till Raä, vilken också innefattade en videofotografering av ett underjordiskt valv trycktes i konferensens dokumentation. Se också vår beskrivning i Vad hände egentligen? del 1.

   

Marinarkeologiska undersökningar återupptogs 1994 under ledning av Kjell-Ove Mattsson, Ramnäs. Avsikten var nu att försöka finna stockar som kunde dateras och för den skull behövdes till att börja med en fotografering av sjöbottnen runt holmen. 

Stenkula - i historiska handlingar om Stäket talas om att "stenbyssor" användes. Det är just under denna tid som krut börjar användas. Kanske detta är liten kanonkula. Den hittades på bottnen i kanalen mellan Stäketholmen och Stäksön.

 Efter kontakt med geologiska institutionen vid Stockholms universitet fick vi tillgång till apparatur och personal för avsökning med ett sid-seende ekolod. Detta placerades i en mindre motorbåt som körde fram och tillbaka över området. På en lång pappersremsa kunde sedan bottnen studeras i detalj. Bl a fann man en mängd trästockar liggande eller nedstuckna i bottnen.

Vad fanns före biskopsborgen?
De marinarkeologiska undersökningarna är ett led i en långsiktig plan för arkeologiska undersökningar inte bara av biskopsborgen utan framförallt det som fanns på platsen före 1440. Här låg en kunglig borg som brändes av kungen i samband med Engelbrekts uppror 1434. År 1440 fick ärkebiskopssätet tillåtelse av det svenska riksrådet att bebygga holmen med ett "fast hus". Villkoret var att arrangemanget i framtiden inte skulle få inkräkta på kronans skatteinkomster. Men det var just detta som hände , och kring vilket striden senare skulle stå - en strid som slutade med att borgen revs.      Dessförinnan berättar legender och isländska sagor om främmande folks härjningståg in i Mälaren, som då skulle ha skyddats av befästningar just vid detta sund. Sådana befästningar finns inte dokumenterade i något arkeologiskt material. Inte heller biskopsborgen har varit föremål för någon grundlig arkeologisk undersökning. En snabb undersökning år 1870 och några iakttagelser i marken när avloppstunneln grävdes på 1960-talet är de enda undersökningar som gjorts. 

Videofotografering av underjordiska valv.
UKF fick 1988 tillstånd att göra en videofotografering av ett valv som öppnats 1870 men som nu är stängt igen. En fullständig arkeologisk undersökning är på grund av kostnaderna mycket svår att få till stånd. Men det finns modern apparatur som gör det möjligt att gå in i de underjordiska valven med stråkastare, kameror och mätinstrument.

Kartering med geodimeter
1988 fick UKF sponsrad hjälp att göra en kartering med modern datoriserad utrustning. Förutom en karta kan datorn rita upp en perspektivmodell av ruinkullen från önskat håll. Kullen är idag landets största medeltid borgruin, minst två våningar finns kvar. Endast ett par av valven är utforskade i modern tid. Ärkebiskopsborgen blev ruin år 1518 efter ett beslut i Sveriges riksdag 1517. Det är det äldsta i skrift bevarade riksdagsbeslutet och beslutet om rivningen blev den direkta orsaken till Stockholms blodbad 1520. Hela historien om ärkebiskopsborgen finns att studera i första delen av UKF:s bokserie Vad hände egentligen? (1990). Delar av den historien kan du läs här.

UKF:s Startsida