|
Kungabesöket
2008 - riksdagens
tillblivelse i lokalt perspektiv
Börje Sandéns tal vid Kungsängens kyrka - Sveriges allmoge samlad på Näs äng 1502 subjects/kungabesok.htm 1. Börje
Sandéns tal 2008-05-29. Kungens
tal till Upplands-Broborna
2 Minnesstenen. Ur Upplands Fornminnesförenings årsbok 1945 3. Josef Olivs dikt "Försoningen" framförd vid minnesstenens avtäckning. 4. Almarestäket - Stockholms blodbad 5. Dalupproret - en demonstration - inledande artikel/uppföljande artiklar 6. Landshövding Robert von Kraemers Mina lefnadsminnen, 1866. Kungliga
besöket vid
Kungsängens kyrka, torsd 29 maj
2008-05-29
 foto Hasse Ström Börje Sandén: Eders Majestäter – Herr och Fru landshövding – Övriga gäster och Upplands-brobor Vid Kungens och Drottningens besök i Upplands-Bro 1987 visades bl.a. de historiska minnesplatserna Rösaring och Fornsigtuna. Här - och nu - blir det en helt annan sida av bygdens historia Kungsängenområdet har fått vara med att skriva rikshistoria vid ett par tillfällen i början av 1500-talet, och en gång på 1700-talet Att så var fallet stod heller inte klart för våra historiker, förrän de på 1930-talet fick riksdagens uppdrag att skriva en grundläggande historik inför riksdagens stundande 500-årsjubileum. Men historikerna fann vid närmare analys, att man till Arbogamötet bara kallat sådana personer som var positiva till det som skulle beslutas. Det var alltså inte någon helt representativ samling av svenska folket i vår nuvarande demokratiska mening Det skulle visa sig att det första möte, där vi har skriftligt belägg för att menige man deltagit, var det här mötet i Kungsängen’ . ”då Sveriges allmoge var samlad på Nääs äng” Vid 550-årsminnet - alltså 1985 - hade en ny generation historiker kommit till samma slutsats. ……………………………… Även riksdagens äldsta skriftligt bevarade beslut är knutet till Kungsängen eftersom ärkebiskopsborgen Almarestäket – en dryg km härifrån - ligger i kommunen. I det dokumentet redogörs för hur en folkförsamling beslutat att ärkebiskopen skulle avsättas och borgen rivas, så att den aldrig mer skulle bli ett fäste för landsförrädiska ärkebiskopar. Där hänvisas redan på 11:e raden till ”det ödesdigra riksdagsbeslutet 1517. Det är samma folkförsamlings beslut som innehöll den första ”brasklappen”; den som räddade biskop Brask från att halshuggas vid Stockholms Blodbad. Det var således år 1518 som han formulerade de berömda orden som på ett lättförståeligt sätt förklarar vad demokrati är: ”det som angår alla, bör av alla samtyckas. …. dessa människor, som också förgripit sig på kyrkans egendom genom att riva ärkebiskopsborgen, fick med Sten Stures ord ett starkt argument för det rättmätiga i beslutet. Här i Kungsängen - 900 m i den riktningen - fick vi vara med om nästa stora fas i riksdagsarbetets utveckling. På Gästgivargården Tibble formulerade en mycket stor skara demonstranter år 1743 bl.a. två krav som skulle komma att bli normgivande för framtiden. _ Svenska bönder begärde nämligen att få tillbaka sin rätt att få veta vad som stod i riksdagsprotokollen. Särskilt ville man veta, hur Sverige hade kommit i krig med Ryssland utan att Ryssland hotat oss. Således - ett krav på en offentlighetsprincip - 20 år innan lagen tillkom _ Med tanke på att bondeståndets egna riksdagsmän misstänktes för att ha godkänt anfallskriget mot Ryssland begärde man också att de representanter man skickade till riksdagen, i sina beslut skulle stå till svars inför sina hemmavarande väljare. Detta är kärnpunkten i representativ demokrati Hela saken lades åt sidan efter att militär ingripit mot demonstranterna och fler människor dödats i Stockholms centrum än vid Stockholms blodbad. I frågan om kravet på riksdagsmännens ansvarighet inför sina väljare var svensk allmoge först i Europa. En brittisk historiker säger förvisso, att England var före Sverige med idén om att riksdagsmän skall vara ansvariga inför sina väljare, men – påpekar han - i det engelska parlamentet fanns inga bönder med på samma sätt som i vårt land. En upplyst svensk allmoge var alltså först bland bönder i Europa att framföra sådana krav. …………………………………………….. Här på stenen – rest av hembygdsföreningen 1945 - har svensk allmoge blivit hyllad.  Bilden – som nu
är
övermålad
- visar en allmogeman och en riddare, som tillsammans stöder
riksvapnet Tre
Kronor.Texten under kyrkmålningen får bli mina avslutningsord: ”Veten, folk i när och fjärran, att Sverige är ryktbart genom sin allmoge och sitt ridderskap.” Därmed tackar jag för ordet - och önskar Kungen och Drottningen, Landshövdingeparet och inbjudna gäster en god fortsättning på dagen. Länk till använd litteratur
En
minnessten i Stockholms-Näs
Från
hembygdsarbetet
Mötet mellan Sten Sture d.ä. och Jakob Ulfsson 1502 Ur Uppland,
Årsbok för Upplands
Fornminnesförening,
1945
Pärm g14:9 fritextsökn textfil2.dbf Tanken att resa ett sådant minnesmärke hade länge närts av hembygdsföreningens ordförande järnhandlare Sven Beckman, t. o. m. långt innan föreningen bildades. När han så en dag i dess styrelse omtalade sin ide, anammades den genast. Föreningen tog saken om hand och började skaffa medel. Medlemmarna ställde sig välvilliga och efter en tid hade en ej liten summa samlats ihop. Styrelsen gjorde då upp ett förslag till sten och insände detsamma till Riksantikvarieämbetet för godkännande. I väntan på svar såg man sig om efter en lämplig sten och man fann en inom socknens gräns. Sedan godkännandet kommit var det bara att sätta i gång med arbetet på stenens huggande och resande på den härför utsedda platsen på kyrkplanen söder om kyrkan. TILL
MINNE AV STOCKHOLMS-NÄS HEMBYGDSFÖRENING Söndagen
26 aug. ägde den högtidliga avtäckningen rum.
Festligheterna började med
högmässa i kyrkan, varefter samling skedde på
kyrkplanen. Vädret var strålande
och en stor mängd människor hade mött upp.
Landshövding Kjellman med fru och
landsantikvarie Nils Sundquist hade beredvilligt kommit
tillstädes. Ordföranden
hälsade alla hjärtligt välkomna. Med ett vackert och
kärnfullt tal förrättade
så landshövdingen avtäckningen och Svea flygflottiljs
musikkår spelade Marcia
Carolus Rex. Därefter läste skådespelaren Ivar
Kåge en för tillfället författad
dikt, »Försoningen» av Josef Oliv. Sedan
musikkåren spelat några nummer tågade
alla in i kyrkan, där docenten Salomon Kraft höll ett
föredrag om den
historiska bakgrunden till minnesstenen. I sitt högtidstal
inne i det gamla medeltidstemplet anknöt docent Kraft
till landshövdingens redogörelse för den vid tiden
för mötet i Näs aktuella
politiska situationen. Mötet mellan riksföreståndaren
och ärkebiskopen blev
särskilt betydelsefullt, därför att Jakob Ulfsson nu
definitivt uppgav sitt
decennielånga motstånd mot den nationella rörelsen.
Dennas vikt och värde för
Sveriges senare utveckling underströks av talaren, som dock
tillika ville
betona, att eftervärldens berättigade beundran för Sten
Sture d. ä. ej får
innesluta någon ringaktning för de ideal, som besjälade
Jakob Ulfsson. Denne,
Uppsala universitets grundare, var en stor svensk patriot. Hans
drömmar om en
nordisk freds- och fridsunion bottnade i den kristna tanken om frid
på jorden.
Historien är livets lärarinna. Inte minst vår tid med
dess tro på värdet av ett
intimare samarbete Nordens länder mellan har att lyssna på
historiens lärdomar
från Kalmarunionens tid. Mötet vid Näs' kyrka
föregriper sålunda på en gång
både vår vilja att se vår svenska
särkultur utvecklas och vår önskan att
detta må ske i en alltmera
fördjupad känsla av allnordisk samhörighet. Ivar
Kåge läste »Mot dagen» av Bo Bergman och till
sist sjöng kantor Georg Ericson
Sten Stureballaden och Beethovens Lovsång. Allt
samverkade till att göra dagen lyckad och de församlade blevo
ett vackert minne
rikare.
Invigningen av
minnesstenen 1945-08-26. Svea flygflottiljs musikkår
med Marica Carolus Rex.
Skådespelaren Ivar Kåge läser Josef Olivs dikt Försoningen, i vilken världsllägets allvar ställs mot det nationella allvaret i Sverige 1502. Världsskeppet
sargat seglar sin
kurs genom töcknig rymd -
vi vet ej vad ödet speglar och
framtiden ligger skymd.
så
bottenlöst sänkt i skam med
tron på allt gott förtvinad - skall någonsin den nå fram ? Ängsligt
vi åter spörja: Skall
freden ge nya krig och
slaktande åter börja ?
Vår
bön stiger innerlig:
låt
spira, ej hatets gräs, men
försoningens kostbara blomma -
som förr än gång, här vid Näs !
och
menige allmogemän Sten
Gustafsson Sture vill pröva idag, vem
ovän är, eller vän Jacob
Ulfsson, beredd försann -
han givit kung Hans all lydnad och tro. Men
herr Sten är Sveriges man. De höga herrar, de möttes och log - och sakta förhandlingen skred
tills
oro och rassel med vapen blev spord från
folkets böljande led.
alltse'n
gryningens första väkt, och
de äldste gråskäggen ordade om en
"morgon" med Engelbrekt :
"Som
Storkyrkans Örjan höjer sitt svärd
i
Mäster Berndts snideri vi
stredo den gången för hem och härd och
för friheten blödde vi. Se'n drogo vi åter i örlog ut, att
följa Sten Sture åt - på
Brunkebergs höjd han ledde oss an och
vi sjöngo S:t Örjans låt. Men hyttornas smältor kräva sin ans och
rätt nu går kornet i ax, förtänkom
oss ej, att vi snarligt vill hem och
väntar oss fred, nu strax ! Låt därför förlikningen snart bli fäst och
ge oss orlov igen, vi
kopparbergsmän och silverbergsmän och
menige allmogemän !" Och
bispen sprang upp och äskade ljud,
och
likvisst var hans stämma len: "Nu
månde jag kvitta den utländske kung och hålla fred med herr Sten !"
Världsskeppet
åter seglar
mot
fred genom töcknig rymd -
vi vet ej vad öder speglar och
framtiden ligger skymd. Men
ett vill vi tro och minnas som
folkfredens första bud : Försoning
till sist skall vinnas ! - därtill förhjälpe oss Gud ! Minnesstenen över
Karl XIV Johans besök år 1839
vid skogvaktarbostället på Håbo Häradsallmänning Vid Kungabesöket i Upplands-Bro den 29 maj 2008 gavs också tillfälle att berätta om hur det gick till när kungens anfader Karl XIV Johan reste genom landet mellan sina två huvudstäder. Färden gick på samma "gamla landsväg" som kungaparet och landshövdingeparet använde när de for med häst och vagn från mottagningen i Kungsängens centrum ner till kyrkan. Vid ett tillfälle 1839 gjordes ett matuppehåll vid skogvaktarbostaden på den stora häradsallmänningen nära gränsen till nuvarande Håbo kommun, vilket den minnessten ännu erinrar om, som skogvaktaren reste invid sin bostad. Kungen hade blivit mäkta förvånad över att skogvaktaren hälsade honom välkommen på franska. Denne hade nämligen varit livgrenadjär och tillsammans med sitt regemente blivit tillfångatagen 1806 av marskalken Bernadotte. Han hade i fångenskapen lärt sig franska. Händelsen på häradsallmänningen är detaljerat återgiven av vår dåvarande landshövding i en memoarbok. Ceremonin kring de kungliga färderna genom landet och formerna för kungens säkerhet framgår av följande avsnitt i landshövdingens berättelse. Till en landshövdings tjänsteplikt hörde den tiden att följa Konungen, dit han reste genom länet; detta skedde med stor ståt: först Kronolänsman, så Kronofogden, därefter en Enspännare till häst, bärande en stor stav med silverkula, vari länets vapen var graverat, sedan Landshövding och Regementschef; vanligen åkande i en vagn närmast framför Konungens hingstridare, varefter Konungens vagn följde i frisk fart, förspänd med 5 hästar, vilka alltid ombyttes då en mil var tillryggalagd. De omnämnda "hingstridarna" som red närmast intill kungens vagn var kungens livvakt. Att hästarna som drog kungens vagn skall bytas ut efter varje mil skulle garantera att dessa hästar inte var uttröttade om något attentat skulle riktas mot kungen.Kungen köpte på stående fot 30 ekar från skogvaktarens plantskola. De skulle planteras vid Rosendals slott på Djurgården och ges skogvaktarens namn: "Nürnbergs lund". Ovanstående historia blev det tillfälle för Börje Sandén att berätta för drottningen och övriga runt lunchbordet i Finnstaskolan. En utskrift av landshövding Kraemers redogörelse överlämnades till drottningen för vidarebefordran till kungen. Drottningen hade redan utbett sig en utskrift av Börjes tal på morgonen. Även landshövdning hade bett om en utskrift. Länk till den fullständiga texten i landshövding Kraemers berättelse: http://www.ukforsk.se/hembygd/minnessten.htm Länk till historien kring det äldsta skriftliga riksdagsbeslutet, det som är förknippat med Stockholms blodbad och Almarestäket: http://www.ukforsk.se/staket1.htm Länk till en inledande artikel om de tidiga kraven på offentlighet av riksdagsprotokollen och allmogens begäran att riksdagsmän skall vara ansvariga inför sina väljare: http://www.ukforsk.se/ukf/dal-inle.htm Använd litteratur: Sveriges riksdag. Historisk och statsvetenskaplig framställning. Band 1. Dito. Band 5 (1930-talet) Nils Edén. Den svenska riksdagen under 500 år, 1935 Riksdagen genom tiderna. Herman Schück: Riksdagens framväxt Riksarkivets beståndsöversikt. del 2. Riksdagen och dess verk 1998 Vad hände egentligen? Del 1 Almarestäket och Stockholms Blodbad. Börje Sandén 1990 ....... Bjarne Beckman. Dalupproret 1743, Ak.avh, 1930 Karin Sennefelt. Den politiska sjukan - Dalupproret 1743 och frihetstida politisk kultur. Ak.avh 2001 Fredrik Lagerroth. Frihetstidens författning, 1915 Michael Roberts,. Sverige under frihetstiden 1719-1772, 1995 Vad hände egentligen? Del 3. Dalupproret 1743 - "Stora daldansen". Börje Sandén, Lars Ericson, Pär Frohnert. 1993 Utförlig litteraturförteckning Dalarnas hembygdsförbund. Fem tusen man från dalorten sprang., 1993 Alf Åberg. Tragedin på torget. 2002 .......... Vad hände egentligen? Del 1. Almarestäket och Stockholms Blodbad. Börje Sandén, 1990. Utförlig litteraturförteckning
|
