| Minnesstenen
över kung Karl XIV Johan vid Draget vid Lillsjön invid gränsen mellan Upplands-Bro och Håbo kommuner Av Robert von Kraemer 1866 Minnesstenens tillkomst och kungens inköp av ekar att planteras på Rosendal En annan historia om stenen än den som hittills berättats. Börje Sandén 2004-04-28 Nedanstående text är hämtad ur boken Mina levnadsminnen av landshövding Kraemer, tryckt 1866. Denne var Konungens Befallningshavande i Uppsala län 1830 - 1862. Robert von Kraemer gjorde sig känd som en mycket driftig landshövding. I Upplands-Bro minns vi honom för de många vägbyggena: vid Dalkarlsbacken, Knektbacken, Aspviksbacken och bankutfyllnaden vid Kalmarsand för att komma förbi den svåra terrängen. Hans namn återfinnes på milstolparna av järn längs gamla E18. Det var vid Hushållningssällskapets lantbruksmöte vid Thoresta 1851 som han bildade landets första Skogshushållningssällkap. Minnesstenen står invid den forna skogvaktarbostaden i skogsbrynet ovanför Lillsjöns plantskola vid den äldre vägen i södra kanten av Dragets trafikplats. Vägen var då landsväg = "riksväg" mellan Stockholm och Enköping. Några år senare uttryckte kungen sin glädje över tillkomsten av den vackra nya landsvägen (nuv. Gamla E18) längs Mälarstranden. Efter kungens besök lät skogvaktaren tillverka minnesstenen med följande text krönt av en kungakrona. "C XIV J åt här 1839 15/6". Till en landshövdings tjänsteplikt hörde den tiden att följa Konungen, dit han reste genom länet; detta skedde med stor ståt: först Kronolänsman, så Kronofogden, därefter en Enspännare till häst, bärande en stor stav med silverkula, vari länets vapen var graverat, sedan Landshövding och Regementschef; vanligen åkande i en vagn närmast framför Konungens hingstridare, varefter Konungens vagn följde i frisk fart, förspänd med 5 hästar, vilka alltid ombyttes då en mil var tillryggalagd. Nu för tiden hava järnvägar häri gjort en förändring, och kanhända även det under Konung Ludvig Philips i Frankrike första regeringstid så kallade: »chapeau griseri», vilket även här kommit i bruk. Konung Carl XIV tog vanligen under sina resor till och från Norge nattkvartér på Ekolsund. Jag minns en tilldragelse vid en sådan färd. Konungen anträdde vanligen resan först omkring kl. 2 middagstiden. På morgonen samma dag frågade Excellensen Brahe mig, var Kungen kunde intaga middag; jag föreslog en prästgård i Bro socken, men då den låg något åt sidan antogs ej förslaget. Jag nämnde då att på den långa Håbo allmänning bodde invid vägen en skogvaktare, känd för sina vackra planteringar, och då det var sommarvarmt kunde måltiden tagas under bar himmel i en berså. Sagt och gjort. Enspännaren Lindqvist, den i Gluntarna besjungne, avsändes med matprovisioner och kockar till skogvaktaren Nürnbergs boställe, Draget, och erhöll nödiga föreskrifter. Vid en utförsbacke bortom Grans gästgivaregård började mina hästar taga till sken. Jag hoppade ur vagnen och var i ett ögonblick vid högra hästens huvud, gav det en våldsam puff, som hade till följd, att hästarna kastade sig in i skogen till vänster och hejdades där av höga furor. Kungen lät stanna sin vagn och frågade om jag skadat mig, vilket dock ej var händelsen; emellertid blev jag efter tillika med Överste Willebrand, som åkte med mig. En resande gav mig välvilligt sina hästar i utbyte, och då jag framkom till Draget, gick konungen uppför allén till bostället. Där mötte honom den ståtlige gamle Nürnberg i grön jägareuniform med 2 medaljer på bröstet, och bad på fransyska hans Maj:t vara välkommen »à sa cabane» Konungen vände sig förvånad om och frågade mig vad detta ville säga, att jägaren talte fransyska. Jag upplyste då, att Nürnberg som livgrenadjär blivit med hela regementet tillfångatagen vid Lübeck 1806 af marskalken Bernadotte, och att han sedan vistades som fånge några år i Frankrike, där han, använd som kock af sin chef, Greve Gustaf Mörner, lärde sig hjälpligt tala fransyska. Carl Johan utropade då: »vilken förunderlig ödets lek, — en av mig som fransysk marskalk tillfångatagen obskyr grenadjär hälsar nu mig som konung välkommen i sin hydda i Sveriges djupa skogar». En god middag intogs i en blommande syrénberså, varefter konungen, vid särdeles glatt lynne, ville göra ett besök i Nürnbergs boning, men stötte pannan mot den låga dörrposten; Excellensen Brahe erinrade då, »att så väl i kojor som i slott man måste kröka rygg». Under en promenad till Nürnbergs väl underhållna trädskola köpte kungen, mot frikostig betalning i guld, 30 högstammiga ekar, med föreskrift att de skulle planteras vid Rosendal å Djurgården, och att denna plantering skulle benämnas, såsom den ock ännu där lär kallas: Nürnbergs lund, till minne av denna tilldragelse. Vid Draget reste Nürnberg en sten med inskrift, erinrande om Carl XIV Johans höga besök därstädes. chapeau = hatt griserie = lätt berusad cabane = koja OCR-läst ur Kraemers självbiografi från 1866 Börje Sandén 2004-04-28 |