|
Dalupproret
1743 - en ny inledande artikel
2003
Av Börje
Sandén
(ukf/dal-inle.htm)
Forskningsläget
- nytt märkligt spår år 2011
UKF:s startsida
Register över
artiklar |
|
Öppna artikelns länkar i Nytt
fönster ?- Högerklicka ! Dalupproret 1743 - En ny tolkning börjar växa fram Tolkningen av händelserna vid det s.k. Dalupproret 1743, som oftast brukar kallas "Stora daldansen", har behandlats på denna hemsida i ett stort antal artiklar. Att det som skedde i Stockholm skulle vara ett folkligt uppror - det sista bondeupproret - har stått att läsa i våra historiska läseböcker ända sedan 1700-talet. I en tidningsartikel hade jag läst att Stäket varit en viktig plats i sammanhanget. Då måste den stora människoskaren marscherat genom Upplands-Bro. Vid ett Tibble någonstans längs marschvägen hade de haft sitt "högkvarter" fick jag veta. Kunde det vara Tibble i Kungsängen? Men det finns ju väldigt många Tibble - fyra stycken bara i Upplands-Bro. I ett antikvariat hittade jag en stora avhandlingen om Dalupproret. Här borde svaret finnas. Mycket riktigt - det var vår gästgivargård i Kungsängen. Och inte nog med det; i högkvaret hade man författat en skrivelse, där man förklarade vad man hade för avsikt med den långa marschen från Dalarna. |
Grundläggande
för
denna tolkning är framställningen i min bok Dalupproret
1743 - "Stora daldansen" i UKF:s bokserie Vad hände
egentligen?
utgiven 1993 i samband med 250-års minnet av den blodiga
avslutningen
av en flera år lång inrikespolitisk kris.
När detta skrivs har den 10 år gamla boken just sålts av bokklubben Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek i 160 exemplar |
|
Vid denna tidpunkt
hade jag redan skrivit
avsnittet om
Kungsängen i hembygdsboken Det hände i Upplands-Bro, som kom
ut av trycket bara några månader senare 1984. Det blev dock
plats för några rader om "Stora daldansen" i kapitlet om
kyrkoherden
Jacob Mörk i Bro som skrev en appell på vers riktad till den
svenska riksdagen 1747, där man ännu ivrigt diskueterade det
allvarliga som hade hänt vid den föregående riksdagen
1743. År 1992, när vi närmade oss - 250-årsminnet av händelserna 1743 - beslöt jag att på allvar ta itu med vad som hände vid Tibble gästgivargård den 19 juni 1743, där "upprorsmännen" skrev ner sitt i all hast tillkomna Tibble-dokument. Studiet av Bjarne Backmans grunläggande doktorsavhandling från 1930, annan litteratur i ämnet och allra viktigast ett femtiotal historiska handlingar, varav några aldrig blivit tryckta, övertygade mig om att det inte stod helt rätt till i den historiska beskrivningen om "vad som egentligen hände". |
Jacob
Mörk blev färdig
med den sista delan av vårt lands första roman 1744,
Adalrik och Göthildas äventyr, en fornhistorisk skildring som i själva verket återspeglar händerlser i Mörks egen tid. Bjarne Beckman, Dalupproret
1743 och andra samtida Tryckta handlingar i
Svenngårdska samlingen i
Kungsängens bibliotek |
| Det skulle så småningom visa sig att mina funderingar kring händelserna i Stockholm 1743 utifrån ett lokalhistoriskt perspektiv hade större bärkraft än jag vågade hoppas när förordet skrevs 1993. Jag tyckte mig nämligen ha funnit att historiens dom över den s.k. Stora daldansen alltför ensidigt grundade sig på den regeringsberättelse som utfärdades redan ett par veckor efter militärens "massaker" mot demonstranterna (min benämning) som samlats på nuvarande Gustav Adolfs torg. | Förordet från 1993 |
|
Omvärderingen började när prof. Alf Åbergs anmälde boken i Svenska Dagbladet redan efter ett halvår under rubriken "Nytt ljus över Daldansens blodbad". Han avslutade sin anmälan med samma ord som han 2002 skulle använda i sin egen bok om händelsen. "Regeringens officiella berättelse är en partsinlaga, som har använts i historieskrivningen fram till vår tid. ... Uppbådet var inte någon sammansvärjning mot staten utan syftade till att återge bönderna deras bestämmanderätt på riksdagen. ... " |
SvD 94-07-17 Alf Åberg Tragedin på torget Sista stycket i SvD 94-07-17 |
|
När Karin Sennefelt lade fram en ny doktorsavhandling år 2001, 70 år efter den föregående, blev "Stora daldansen" närmast en folklig manifestation med positiva förtecken. |
Karin Sennefelts avhandling |
|
Under mellantiden hade jag tagit än mer fasta på några skriftliga yttranden från den protesterande allmogen. Dels den nästan helt obeaktade skrivelsen, där ledarna för protestmarschen redovisar vad de vill förhandla med statsmakten om när de kommer till Stockholm, dels några promemorier som sändes till riksdagen från dalska allmogen. |
Tibble-dokumentet |
| Dessa handlingar
visade på något
mer än blotta händelseförloppet, vilket man även i
forsättningen kommer att tvista om. Exempelvis vilken part som
inledde
stridigheterna. Av Tibble-dokumentet framgår i sista punkten att man efter avslutade förhandlingar önskar få träffa sin kung. Så uttrycker sig inte rebeller som har för avsikt att störta kungen |
Läs vad doktorsavhlingen 1930 säger i tillägget Tibble-dokumentet
|
| Än viktigare är den fråga som inte fanns med från början, nämligen kravet att de valda riksdagmännen skulle vara ansvariga inför sina väljare - det som senare skulle kallas representativ demokrati. |
Tibble-dokumentet punkt 5 |
| Till detta kommer
kravet från allmogen
att få läsa riksdagens protkoll för att få veta
hur
det ödesdigra anfallskriget mot Ryssland kommit till, ett krav som
skulle tillgodeses enligt protokollet från förhandlingarna.
En stadfästning av en sådan offentlighetsprincip blev
aldrig aktuell efter militärens ingripande. Men frågan kom
upp
igen när samma politiska krafter fick makten 1765 och från
den
tiden stammar vår berömda offentlighetsprincip Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka ! |
Tibble-dokumentet
punkt 3 Underdånigst memorial punkt 1 Förhandlingsprotokollet punkterna 1 och 6 Offentlighetsprincip, representativdemokrati |
| Historien kring 1743
får en positiv
beskrivning i november 2001 då Karin Sennefelt lägger fram
sin
avhandling "Den politiska sjukan - Dalupproret och frihetstida politisk
kultur". Från och med nu är allmogens protest mot sin regering en legitim handling, en del av den politiska kulturen under frihetstiden. "Dalupproret utgjorde inget brott, undantag eller tillbakagång, utan det var en kombination av äldre politiska praktiker och nyskapande politisk aktion". Begreppet politisk kultur ingår i den akademiska forskningens ordlista sedan en tid. |
Karin Sennefelt: Den politiska sjukan - Dalupproret 1743 och frihetstida politisk kultur |
|
Även UKF:s bok får positiv beskrivning. Den ingår i forskningshistoriken bland tre omnämnda böcker i modern tid, och är den enda som i likhet med Beckmans grundläggande doktorsavhandling framhåller de rikspolitiska sammanhangen. |
Utdrag ur Sennefelts avhandl. De avsnitt som berör Börje Sandéns forskning i ämnet. |
|
Det förvånar mig mycket att den under 1740-talet livligt diskuterade frågan om representativ demokrati (principalatsläran) inte ges en framträdande plats i dagens forskning. Särskilt avhandlingen från 2001 med titeln "Den politiska sjukan" och med en underrubrik som tar upp" frihetstida politisk kultur" borde behandlat ämnet utförligt. När såväl bönder som borgare under riksdagarna 1743 och 1747 förde saken på tal är det en tradition från forntiden man faller tillbaka på, då den frie bonden hade självklar rätt att deltaga i samfundets angelägenheter. Den lösning som man kommer fram till 1747 är mycket märklig. Jag kommer längre fram att behandla "principalatsfrågan", dvs frågan om valda representanters förhållande till sina principaler = de som utsett representanterna. |
Tillägg
år 2011-14
Dalupproret placeras plötsligt under
Rubriken . Brott och straff Ett exempel på historia som inte stöder sig på själv- ständig forskning. Norstedts
bokserie
Sveriges Historia |
| UKF:s
startsida
Register över
artiklar Ämnesområden
Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka ! Förordet 1993 med kommentarer Förordet 2001 i samband med EU:s diskussion om offentlighetsprincipen Förordet 2002 efter nya doktorsavhandlingen |
Källskrifter
den senaste
forskningen |