Kommentarer till Stockholm 750 år
Utförligare
kommentar till den mer publika framställning i UKF:s Nyhetsbrev 2001:2
och senare på hemsidan. Reviderad 2004
Borttagen från hemsidan efter ett par dagar
Av Börje Sandén
/nya/stockh2.htm
Obs Denna artikel är
nu 2016 överspelad - intressant forskningshistorik
UKF:s startsida
Stockholm 750 år
Almarestäket
Ämnesområden
Kommentarer till frågan Stocksund - Stäksund - Norrström
Stocksundet
- Björn Ambrosiani menar att Olovssagan säger
att "Stocksundet ligger ÖSTER om Tören" något som i detta sammanhang
blir norr (kommentar i hans artikel ur Västergötlands äldre
historia.)
- Hänvisning om Öster om Tören
finns inte i Olofssagan utan i kap.
22 i Heimskringla, där det berättas om Agnes äventyr (se även Gustaf
Nerman, HT 1893 pärm 28:3 Hvarest.grävfde sig.....)
- citat: platsen för hans
äventyr "å östra sidan af Tören väster om Stocksund"
- enligt ofta tillämpade
väderstrecksteorier angående nordbornas
uppfattning skall Stocksund ligga Norr om Tören, vilket lika väl torde
stämma in på Stäket!
- det blir problem med
uppgiften "väster om Stocksund" när väster på motsvarande sätt blir norr.
Enligt Ambrosianis tolkning
skulle Agnefit ligga Norr om Stocksund.
- OBS. De detaljer om Agne som Snorre beskriver (i kap 22)
finns inte i Tjodolfs Ynglingasaga (den äldre "källskriften")
Lägg också märke till att Snorres Olofssaga inte berättar om Agnes
äventyr - endast platsen Agnefit
- och att den citerade historien om Agne kan vara en produkt av Snorre.
Som synes: man kommer aldrig till riktig klarhet i
problemet om man endast stödjer sig på väderstrecksteorin
Mitt huvudargument finns hos geologerna, Lars Erik Åse.
- samt Helgandsholmenutredningarna.
Med mina hänvisningar till Hildebrand, Ahnlund, Dalbäck m.fl. ville jag
närmast lyfta fram att även historiker tvivlat på riktigheten i Snorre
beskrivning.
- Jag kunde i artikeln också ha hänvisat till Styffe,
till (Peter Andreas) Munch, norsk historiker 1810-63 ("Om
kilderne til Sveriges historie i den förchristelige tid" och till Carl
Richard Unger, norsk språkforskare som bl.a. tolkat Olav den
heliges saga (1835). (Han gav även ut Flatöboken)
Starka strömdraget
Snorre: "I hela Svitjod faller
vart rinnande vatten ut i Lagen" (när det är mycket regn)
- OBS Lagen = det vatten som nu kallas Mälaren. Lagen
var förr en vik av havet!!!
- Samma förhållande ännu idag - fast i vår tid "ett trappsteg högre"
- kaptenen på Mariefred var 1976 mycket tveksam till att kunna lägga
till vid Stäket när han kom uppifrån.
- Clas Ingelman, berättade i samband med kulturresan med Mariefred
16 sept 2001 att han kommit i svårigheter med båten Bayard, som svängde
ut
och ställde sig på tvären i Stäksundet
- påminner om det extremt starka strömdraget 1780.
- Vid O. Modigs mätning 1839 av vattenståndet ovanför och nedanför
Stäket var skillnaden 1,2 m
- det var i detta sammanhang som "kanalen" vid Ryssgraven rensades upp
(ungefär från tiden uppkommer namnet Ryssgraven, helt befäst på 1860
års ekonomiska karta ("häradskartan")
Lars-Erik Åse
Kärnpunkten i min artikel är att finna naturgeografiska
förhållanden som rimmar med andemeningen i sagan
Jag stöder mig på Åses utredning i Kvartärbiologiska vittnesbörd om
strandförskjutningen vid Stockholm under de senaste c. 4000 åren
(Geologiska Föreningens handlingar 92, 1970)
- Det fanns inget strömdrag vid Norrström omkr år 1000.
- i själva verket var det på 1500-talet uppström 6-7 gånger per år vid
Norrström, dvs samma frekvens som i början av 1900-talet.
Norrström omtalas första gången 1332 . (Dipl. Suec. IV nr 2907)
Söderström första gången 1305. (Dipl, Suec II nr 1475
Mälaren beskrivs som insjö (stagnum) 1286 (Dipl. Suec. II nr 922, 989)
Åse har helt klart för sig att Snorre beskriver förhållandena i början
av 1200-talet (ej 1000-talet)
Enligt Granlund (1930) uppstod insjön Mälaren på 1100-talet
Hörner (1943, Fyrisåmynningen och landhöjningen) menar att Granlunds
uppgifter är synnerligen osäkra.
OBS. Åse framhåller (sid 71) det märkliga förhållandet att
vattenståndet i Saltsjön normalt sätt är lägst på våren, samtidigt som
det är högst i Mälaren. (jfr med Modigs upplysning 1839)
- detta skulle kunna ge stöd åt Granlunds uppfattning att Mälaren kunde
uppfattas som insjö tidigare än 1200-talet.
Hans Hildebrand -Konungaboken 1869.
Det är inte bara i fotnot till Olof den Heliges saga som han förordar
Stäket-Ryssgraven.
I Inledningen (Kungabokens geografi II. Sveaväldet|Upplanden)
på sid LXVII (längst ned)
"Steksundet, af Snorre oriktigt kalladt Stocksund, med Agnefit och
Konungssund, icke vid det nuvarande Stockholm, utan vid Skarfvens
utlopp i Mälaren"
Agne
Heimskringla kap 22.
sid 1:25 hos Hildebrand
Hans Hansson
Landhöjningen och Gamla stans bevarande. Kapitel ur SEÅ 1954
På tal om Söderström säger han
(sid 21) "Men man kommer aldrig att
med full säkerhet kunna bevisa att denna landtunga verkligen
existerat." Han ifrågasätter landhöjningens betydelse för Stockholms
grundläggning. "Nu står det rätt klart, att landhöjningen i det faller
spelat en underordnad roll"
I boken Stockholms
stadsmurar, kap 1. Stockholmens ursprungliga grundlinjer, (1976) tar han upp problematiken och
avslutar den efter en lång analys av omständigheterna med följande ord:
"Vi har funnit att skälen för en kastal på stadsholmen redan
vid
1100-talets slut inte är bindande och att farledens permanenta
avspärrning, som var en viktig förutsättning för kastalen, är föga
trolig före Stockholms tillkomst"
Normalt har strömmen ännu vid 1200-talets mitt knappast utgjort något
hinder för sjöfarten
Anders Ödman
Ödman framhåller verkligen att
Norrström inte bildades förrän omkr. 1300 (sid 116)
- Minst 5 farleder in i
Mälaren omkr. 1000. Långhundra, Fröfjärden, Norrström, Söderström,
Hammarbyleden.
Ego:
- alla farleder borde haft en
försvars- och/eller spärranläggning,
inte bara den vid Norrström. Det vore ju meningslöst att ha en sådan på
bara ett av ställena.
- som följd av detta:
Olofssagan säger att man försökte
stänga vägen för Olof den helige med järnkedjor vid Stocksund. Det skulle behövts
järnkedjor på 4 ställen till omkr. 1000!
Alf Åberg - Har norr alltid varit norr? Historiska
gåtor. 1970 sid 18
Ottars resa runt Norge till Vita havet 800-talet
- väderstrecken förskjutna ca 1/8 varv
Han ville se hur hans land sträckte sig in i Norra Ishavet
Från bostaden i norra Halogaland seglade han först mot norr,
sedan mot öster sedan mot söder!
I själva verket: nordost - sydost - sydvästlig
Min tolkning: "norrut" - österut" - "söderut" Således
ingen precis angivelse
Ego: jämför med Aschaneus placering av Fornsigtuna: västan
om Kämpasten (den plats han utgår från) när det egentligen är NV. Även
här kan man säga att man skall färdas "västerut" för att komma till
Fornsigtuna
Helt klart att Fornsigtuna ligger väster om Kämpasten, men
inte i riktning mot väster
Fler isländska sagor svänger sig med väderstreck, men jag uppfattar dem
in bokstavligt.
Både kung Alfred (folken i Germanien) och Adam av Bremen har
känt
sig manade att placera in de orter de beskriver (utan att själva ha
varit där) i den gängse kartbilden. Därför kan man inte lita på dem som
exakta väderstrecksanvisningar.
Jag uppfattar Weibulls förklaring av nordbornas underliga
väderstreck med att man liksom i kulturområden på sydligare breddgrader
placerade öster där solen går upp. Hos oss kallade vi öster den
riktning där solen gick upp vid midvintertid, således i sydost.
|