Olav den heliges seglats i Mälaren för 1000 år sedan

Vad hände egentligen år 1007-08? Olav den Heliges seglats i "Mälaren"
Stocksund - Stäksund eller Norrström?
Av Börje Sandén, 2004-06-07, 2004-06-20, 2007-03-27, 2007-09-15, 2010-01-10, 2010-08-31, 2010-10-19 , 2010-.12-20
viktigt Tillägg Juni 2011
/nya/stock-ny_del1.htm

UKF:s startsida

Textavsnitt - Legendariska Olovssagan     Hvarest gräfvde sig Olav Haraldson ut ur Mälaren
Länk till Olovssagan i Heimskringla    Länk till isländska texten   Karta över sjön Lagen-Skarven
Förteckning över: Litteratur - källskrifter - småskrifter - hemsidesartiklar - pdf-filer, m.m.
Tidigare artiklar i ämnet:    Stockholm 750 år    Uppföljning/debattartikel
Se även: Almarestäkets historia     Fornsigtuna som forskningsprojekt?    Andra Ämnesområden

Inledande version av en kontroversiell fråga - även avsedd för UKF:s Nyhetsbrev 2011 / Hemsidan
Del 1
- kortare presentation av frågeställningarna kring de föreslagna platserna
   för Olav Haraldsson besök i våra farvatten. (i denna artikel/fil)

Del 2 - fortsättning - finns denn länk - klicka på "utförligare resonemang"
- utförligare resonemang kring frågeställningarna   Se vidstående länk
........................................................................................................................

Del 1
Stocksund - Stäksund eller Norrström?
År 2002 firade Stockholm sitt 750-årsjubileum.
I samband med 750-årsjubileet aktualiserades legenderna om Stockholms tillkomst. En av de historier som förknippas därmed är den kända isländska sagan om Olav den heliges seglats i våra farvatten åren 1007-08. Sagan finns i två varianter som bägge berättar om ett Stocksund, där vattnet vid högvatten strömmade ut i havet. Den ström med mycket smalt utlopp som nämns i sagan förknippas traditionellt med Norrström i Stockholm. Ett antal forskare har dock under årens lopp menat att det i stället är Stäksundet vid Almarestäket mellan Järfälla och Upplands-Bro som avses.
     Vi vet nu att Norrström inte blev dokumenterad som ström förrän i början av 1300-talet! Hela nuvarande Mälaren var vid Olav Haraldssons besök en vik av havet. Arkeologiska undersökningar vid Helgeandsholmen på 1970-80-talen visar att tolkningen av sagans topografiska beskrivningar inte stämmer med terrängförhållandena i Stockholm. Så är emellertid fallet om man förlägger händelsen till Stäksundet. (Almarestäket). Då stämmer också sagans originaltext med verkligheten. Men i alla översättningar till svenska som jag känner till har två väderstrecksupplysningar ändrats så att de bättre passar - men inte helt - de topografiska förhållandena vid Stockholm. I den isländska handskriften sägs att ett försvarstorn låg väster om Stocksund och att en mannahär stod öster om sundet. Nedanstående kartor med förklarande text talar i det avseendet sitt tydliga språk.
Länk till tre sagatexter med "manipulerade" vädersträck och den äldre variantens originaltext.

Tillägg juni 2011
Orsaken till att en lång rad av forskare har ansett sig behöva ändra på sagans väderstreck beror på att en ledande historiker i början av 1900-talet trott på en annans idé om att nordborna inte hade klart för sig var norr var beläget. Under en lång följd av år - ända sedan jag i hembygdsboken 1984 framförde mina tvivel på att nordborna inte skulle ha full kontroll på väderstreckens riktningar - har jag varit övertygad om att sagatexternas väderstreck inte skall ändras vid tolkningen till svenska.
      I några kommande artiklar avser jag att presentera argument som visar att hela väderstrecksfrågan varit en myt som fick sin sanktion 1928 och som levde kvar i ett "tungt" vetenskapligt verk ännu 1984 (samma år som hembygdsboken!). Den felaktiga uppfattningen har senare återkallats. Ett så långvarigt felaktigt tänkesätt låter sig inte förklaras med några få ord. Det erfordras - som jag ser det - två grundliga utredningar av saken. De kommer så småningom.

I sagan om den norska kungen Olav finns några svenska orter i Upplands-Bro omnämnda
Ur vår lokalhistoriska synpunkt sett är den andra varianten av sagan intressant, eftersom vi i den har en av de tidigaste hänvisningarna - kanske den allra tidigaste - till namngivna orter i kommunen - och då är det inte bara frågan om namnet Stäksundet. I sagans varianter nämns såväl namnet Fornsigtuna som mälarviken Skarven omedelbart norr om Almarestäket. Det berättas också om det näs som gett namn åt kyrksocknen Näs, som på 1900-talet bytte namn till Kungsängen.
     Det skall - som några gånger tidigare - visa sig att när man tränger djupare in i lokalhistoriska spörsmål så "rubbas cirklarna" ibland även för sådant som hör rikshistorien till.

Sunden vid Stäket

Vid Stäket går sunden i nord-sydlig riktning. I Stockholm väst-östlig riktning.
Det har hävdats att den i sagan nämnda kastalen skulle vara föregångaren till slottet Tre kronor.
Kastalen ligger väster om sundet. Man kan inte påstå att slottet ligger väster om Norrström.
I samtliga översättningar till svenska, senast 1992, har vädersträcken ändrats utan motivering.

En kortare presentation av frågeställning och argument för en annan tolkning av sagan än den traditionella.
Här vill jag alltså slå ett slag för min uppfattning att det är just sundet vid Almarestäket som är omnämnt vid Olav Haraldssons besök i våra farvatten åren 1007-08. Det var långt senare han blev helgonförklarad.
     I samband med tillkomsten av en ny översättning 1991-92 av Snorre Sturlasons Olavsaga förstod jag av förordet att den andra varianten, den Legendariska sagan, inte hade förkastats som otillförlitlig av forskningen. Första gången jag skrev om detta var i kommunens hembygdsbok 1984, och då antog jag att den sagan inte var godkänd av forskningen på grund av benämningen legendarisk. Nu visade det sig att sagan kan jämställas med och jämföras med upplysningarna i Snorres traditionella saga om förhållandena vid Stäket. Därför borde den nu kunna tas med i diskussionen om var Olav befann sig, när han lyckades ta sig förbi de avspärrningar med pålverk, sammanlänkade stockar och manskap, som den svenske kungen Olof Skötkonung gjort vid utloppet från det vatten Olav Haraldson blivit instängd i.
     I själva verket har bägge sagorna dubbla benämningar, vilket förvirrar begreppen. Därför benämner jag dem i fortsättningen som Olavsagan i Heimskringla och den Legendariska sagan.
     Det hör också till saken att det finns varianter på sagorna beroende på vem som översatt den isländska texten till något modernt språk.                                                             Länk till olika varianter

Min idé är att försöka bestämma platsen för det sund genom vilket Olav flydde ut på havet. Sagan säger att sundet var smalare än mången å. Vid kraftigt regn och vid vårfloden blev det därför stort forsfall när vattnet skulle ut i havet. Sagan säger också att allt vatten i Svitjod skulle ut genom ett enda sund, varvid stränderna ovanför forsen svämmandes över innan allt vatten hunnit rinna ut i havet. Vattnet kom inte bara från Fyrisåns och Örsundaåns avrinningsområden utan också från Vallentunasjön och sjöarna i Upplands Väsby.

För tusen år sedan fanns en sådan plats vid Almarestäket. Höga berg, ett trångt och grunt sund har genom åren många gånger stoppat upp vattenflödet. Det illustreras bl.a. av det faktum att när första ångbåten skulle till Uppsala fastnade den i Stäksundet. Där har man varit tungen att muddra för att kunna håll sjötrafiken igång. Ännu längre tillbaka i tiden hade överskottsvatten kunna ta sig ut till havet vid nuvarande Ryssgraven, tidigare kallad Bakstäket, där näset mellan Stäksön och fastlandet nu ligger mellan 5-8 meter över havet. Före vår tidräknings början kunde vårfloden också ta sig över näset även vid Draget där tröskeln nu är mellan 10-13 meter.
     Alla andra tillflöden från Ekolsundsviken ända bort till Örebro hade sitt avlopp direkt till havet för 1000 år sedan. Väldiga vattenmängder kom från Bergslagen via Kolbäcksån, Arbogaån, Hedströmmen och Svartån i Västerås. De vattenmängderna passerade således inte genom Stäksundet.
    År 1839 regnade det så mycket över Uppland att forsfallet vid Stäket var 1,2 m . Det är en av de högst uppmätta nivåskillnaderna ovanför och nedanför forsen vid Stäksundet.       Mer härom i Del 2.
Länk till artikel om översvämningen 1839

Vid tidpunkten för Olav Haraldssons besök var Norrström inte särskilt smalt och dessutom har geologer och arkeologer visat att det fanns flera sund som kunde föra vattnet vidare i det hav, som vattnet redan nått när det väl passerat sagans Stocksund, dvs Stäksundet. Den traditionella forskningen hänvisar till att Olav skulle ha grävt sig ut och på så sätt skapat Söderström, som i själva verket redan fanns för tusen år sedan. Dessutom fanns ett sund vid Södertälje och på ytterligare några platser. Att han skulle ha grävt sig ut nämns inte i den äldre sagan, det är ett tillägg av Snorre Sturlason på 1200-talet.
Se mitt förslag på lösning av den frågan längre fram (avd. 2).

I den äldre och längre varianten av Olavsagan, den Legendariska, sägs uttryckligen att händelserna ägde rum i ett farvatten i Svitjod som hette Skarven. Denna berättelse bekräftar således med namns nämnande att det är Stäksundet som gäller. Om man läser den traditionella sagans text utan den förutfattade meningen att sagans vattendrag Lagen (Lögrinn. m.fl. stavningar) skulle var detsamma som Mälaren, så inser man att sagans Lagen är det vatten som ligger uppströms sagans Stocksund.
     Vattenmängden från Fyrisån med dess tillflöden, från Örsundaån och tillflödet från Vallentunasjön kan absolut inte ha räckt för att själva havet skulle kunna svämma över! Den nyss nämnda förutfattade meningen kommer antagligen från Olof Rudbeck som på 1600-talet i sin Atlantica finner förklaringen till att vattnet sjunkit betänkligt på grund av att Olav Haraldsson gräft sig ut och därmed sänkt vattennivån i Mälaren. För Rudbeck och ytterligare många generationer var detta en väl så naturlig förklaring ända tills den geologiska vetenskapen förklarat att det pågår en landhöjning i Mälarområdet på nära en halv meter per århundrade.

     Jag vill på annan plats ge en mer naturlig förklaring till hur Olav lyckades ta sig ut på havet, som för tusen år sedan sträckte sig långt in landet. Hela Mälaren var då, som tidigare nämnts, en del av detta hav. Upplands-Bro låg alltså vid kusten i det gamla kustlandskapet Attundaland. Havet gick i själva verket ända fram till Uppsala, vilket betyder att även kommunens östra strand norr om Stäket låg vid havet.
     Kartan här nedan är en s.k. carta marina, en "havskarta", som avser att beskriva länders kuster och deras vid kusten belägna orter. På 1500-talet kände man naturligtvis inte till landhöjningen i norden. Kartan ritades på uppdrag av holländska köpmän som ville upprätta handelsförbindelser med norra Europa. Kartografen Barent, som egentligen var lots åt holländska handelsskepp, har aldrig själv varit i Östersjön. Han gjorde tre resor längs Nordsjön, Norska havet och Barents hav (!) med uppdraget att försöka hitta en isfri passage norr om Ryssland för att därmed finna en sjöväg till Kina och Indien. Han dog under sista resan och kartan sammanställdes i hans namn av andra med hjälp av det insamlade materialet.
     De få utländska sjöfarare som seglat i Östersjön genom århundradena hade berättat att man kunde segla ända fram till Uppsala. Kartan stämmer således inte med det faktiska förhållandet på 1500-talet. Den speglar européernas uppfattning om förhållandena i Östersjön.

Karta från 1598 - en s.k. Carta marina, som endast visade ländernas kustlinjer.
Man visste inget om landhöjningen och ritade kartan enligt gammal tradition.

Något som förvirrar begreppen för oss är att det vatten Olav besökte kallas Lagen i Snorre Sturlasons Heimskringla men Skarven i den äldre sagan. Dessutom har Lagen felaktigt kommit att beteckna nuvarande Mälaren, som alltså inte fanns som insjö vid tidpunkten för händelserna i sagan. Mycket intressant för den här diskussionen är reaktionen efter 1839 års översvämningen. För att förhindra framtida översvämningar byggde man två kanaler ovanför normalvattenståndet, en längre, den egentliga Ryssgraven, som dessutom fick en stensatt botten för att förhindra igenväxning och en kortare genom vägbanken som ledde fram till 1804 års bro invid ruinen efter ärkebiskopsborgen.

Lagen

Kartan är framtagen genom kartöverlägg på ritfilm
från ett stort antal ihopklistrade terrängkartor med nivåkurvor (B. Sandén)
Sedan kartan gjordes har jag genom Rasmus Ludvigsons kartskisser från 1550-talet uppmärksammat att den stora Vallentunasjön har utlopp till Mälaren.
Dags att utöka vattendragets omfång i reviderad karta.

Läs mer om Mälarens strandlinjer.

Epilog - hoppas det blir fler.
Här ovan har jag lämnat ett förslag på hur en isländsk saga kan tolkas mot bakgrunden av nu kända geologiska, topografiska och arkeologiska kunskaper. Det ger en annan bild av vad som egentligen hände när Olav Haraldson var i våra farvatten för tusen år sedan. Men vad säger vetenskapen?
     När detta skrivs i början av november 2010 hävdar den vetenskapliga expertisen vid Göteborgs universitet att det är den "gamla" tolkningen som gäller. Saken skulle kanske komma i annat ljus om jag får svar på de frågor jag ställt till institutionen sedan 2004, bl.a. om det finns gamla handskriftsvarianter på isländska som har andra uppgifter om väderstrecken än de som nämns i Snorre Sturlasons Heimskringla. Förnyade frågor i mail och i brev per post under sommaren och hösten tycks förbli obesvarade.
     Märkligt är också när det gäller nyöversättningen 1992 av sagatexten i Snorres Heimskringla att modern humanistisk forskning inte redogör för de källor som motiverar den gällande forskningen. I högst svepande ordalag sägs följande i noter till översättningen.
6. Lögrinnn (Lagen m,fl.) anses vara det vi idag kallar Mälaren
8. Stocksund anses vara det som nu heter Norrström i Stockholm
9. Vi vet inte med säkerhet var Agnafit har legat.
    Mycket tyder dock på att det har legat på stadsholmen i Stockholm
10.Konungssund är Söderström

I mina kontakter med universitetet har jag fått veta att språkforskare endast bedömer den isländska textens utformning. Med andra ord: man har inte ambitionen att anpassa sagatexten till den verklighet vi nu känner till. Man hänvisar i så fall till historiker beträffande vilka varianter som skall utnyttjas.
     Men då inträffar något märkligt: Där ändrar man grundtextens väderstreck utan att med ett ord redovisa detta! (Dessutom nonchalerar man sagans geografiska och geologiska fakta som inte stämmer med förhållandena i Stockholm. En av mina viktigaste frågor - ännu obesvarad - är om det finns äldre sagavarianter som har andra väderstreck än 'väster' resp 'öster´. (Sedan dess har jag fått ett värdefull indirekt erkännande att det inte finns någon annan originaltext)
     Inför tryckningen år 1984 av min hembygdsbok 'Det hände i Upplands-Bro' frågade jag författaren till 'Stockholms historia' - i två band - utgiven året innan jag börja skriva manus till boken, på vilka grunder han använde andra väderstreck än i originaltexten. Jag fick svaret att det finns så många varianter. Det finns förvisso många varianter på översättningar av grundtexten. Men som ovan sagts: finns det varianter i tidiga isländska handskrifter?

Tillägg juni 2011 - november 2012
Sedan ovanstående skrevs har mina studier lett till att hela frågan om Nordmännens påstådda felaktiga uppfattning om väderstrecken måste betraktas som en myt. I några kommande artiklar avser jag att presentera argument som visar att myten fick sin sanktion 1928 av en av våra mest inflytelserika forskare i början av 1900-talet. Myten togs på allvar i ett vetenskapligt verk så sent som 1984 (samma år som hembygdsboken!).
   Ett så långvarigt felaktigt tänkesätt låter sig inte förklaras med några få ord. Det erfordras minst två grundliga utredningar av saken. Den ena gäller den vetenskapliga motivering som Lauritz Weibull anför 1928, när han hänvisar till en tusen år gammal skrift av Adam av Bremen, i vilken Weibull påstår att väderstrecken måste ändras för att stämma med verkligheten. Den andra är min upptäckt att Adams vädertrecksanvisningar skall läsas så som man gjorde innan kartornas tillkomst. Adam anger nämligen väderstrecken från den plats som berättelsen handlar om, inte som väderstreck på en karta.
   När detta tillägg kompletteras i november 2012 finns nedanstående utredningar att läsa på UKF:s hemsida.
Adam av Bremen - inte längre något fel på hans väderstreck   Artikel 1    Artikel 2
Slutsatser - Sammanfattning Artikel 3

Läs mera utförligare resonemang kring frågeställningarna på UKF:s hemsida

***********************************************************************