|
.
Adam av Bremen - ny tolkning av de geografiska avsnitten artikel 3 - sammandrag av artiklarna 1 och 2 Av Börje Sandén Kortare
sammanfattning - främst avsedd för dem som redan känner
till
diskussionen om Adam av Bremens tusenåriga skrift Utförligare beskriven i artiklarna 1 och 2 Mitt inlägg leder fram till förhoppningen att en delvis bristfällig svensk översättningen från 1984 borde revideras i de stycken som har med den geografiska beskrivningen att göra
Tillägg i augusti 2012 - NYSKRIVEN översiktlig
presentation
Kortfattad
presentation av frågeställningar del A
Beskrivning av två centrala frågeställningar i ett antal att-satser del B
Avsiktsförklaring
- att få tillstånd en nyöversättning av
de geografiska
upplysningarnaUKF:s Startsida lokalhistorsk/Forskning/Adam-Bremen_del-3.htm Inget fel på Adams väderstreck - artikel 1 Annat utgångsläge har styrt översättningen - artikel 2 Aktuella forskningsområden Kommentar-Weibull 1928 Schmeidlers latinska text I:60-61; IV:4-25 Urval - Börje Sandéns kommentar till latinska textens tolkning Ur Adams text/ Nybergs kommentar Kommentarer till översättningen av berörda kapitel systematiskt ordnade (pdf-fil) Adams
väderstreck
- och ”det s.k. Baltiska
havet”
.Det
finns olika tolkningar av
geografin
i norden beroende
1_ dels på hur man uppfattar Adam av Bremens väderstrecksangivelser, 2_ dels på hur man uppfattar Adams beskrivning av det centrala begreppet ’det baltiska havet’. 1_ Förslaget till tolkning av Adams väderstreck visar att de blir riktiga, om man tolkar dem relativt från den plats varifrån berättelsen för tillfället utgår. Vi måste dessutom sätta oss in i det tankemönster som behärskade människorna innan man började se världen som en karta. Den traditionella föreställningen av det geografiska landskapet var den bild som de många seglationsberättelserna gett oss. De beskrev landskapet som en färd genom det. Orter och landmärken placerades i den ordning de uppträdde inför ögat. När man väl upptäcker att det är så Adam av Bremen skriver sin text faller alla bitar på plats. Han färdas i berättelsen österut längs Skandinaviens kust med utgångspunkt från Norge. Det är den enda generella väderstreckupplysningen som ges i det avseendet. När kusten tillfälligt ändrar riktning, vilket den gör många gången, ändrar det inte på färdens riktning mot öster. 2 _ I den här avdelningen presenteras en kritisk granskning av 1984 års tolkning av Adam av Bremens text med anledning av att tolkningen begränsar Adams uttryck ’baltiska havet’ till att gälla bara Östersjön. I själva verket beskriver Adam en gammal segelled som går melllan Nordsjön och Svarta havet via de ryska floderna. De två infallsvinklarna - Väderstrecken och det 'Baltiska havet' - är på det intimaste sammanvävda med varandra. I de många nedanstående exemplen måste man vara väl införstådd med bägge problemen för att kunna ta ställning till de frågor som uppstår. Mycket viktigt är att man gjort sig underrättad om hur den geografiska miljön gestaltade sig för tusen år sedan. Likaså måste man försöka lista ut hur såväl sjöfarare som folk i allmänhet föreställde sig den fysiska världen för tusen år sedan. Innan jag fördjupar mig i en diskussion om det två begreppen vill jag bl.a. presentera en del fakta som tillkommit sedan artikeln första gången skrevs. revideringar och upptäckter som tillkommit under mellantiden. * Forskning om väderstrecken - påstås måste vridas 45 grader medsols I början av 1900-talet fick våra historiker för sig att det gick att göra vetenskap av oprecisa väderstreck i isländska sagor. Ett antal utredningar gjordes som menade att nordborna inte uppfattade norr på samma sätt som övriga Europa. År 1928 gick Lauritz Weibull – den källkritiska forskningens stora föregångare – in i debatten. Med hjälp av isländska sagor OCH Adam av Bremens samtida berättelse bevisade han att nordbornas väderstreck måste vridas ca 45 grader medsols för att stämma med verkligheten. Se utförlig diskussion härom på hemsidan Länk * Väderstrecken börjar vridas 90 grader Sedan dess – och ännu 1984, när första översättningen av hela Adam av Bremens berättelse gavs ut - har man uppenbarligen tyckt att det varit fritt fram att laborera med andra väderstreck än dem som Adam har använt. I förekommande fall – särskilt 1984 och senare - har man ökat vridningen till 90 grader. Detta har i kombination med rena översättningsexperiment (milt uttryckt) skapat förvirring om vad Adam egentligen sagt. * Några problem att komma tillrätta med. Vi måste utreda vad Adam lägger för innebörd i det han kallar Bälthavet och som översättarna kallar Baltiska havet. Oceanologerna har en egen definierad uppfattning om begreppet Baltiska havet från 1974. Adam förklarar själv att det baltiska hav han beskriver är en vattenled som går som ett bälte av farvatten hela vägen från Jylland via nuvarande Östersjön, Ladoga och ryska flodsystemet ner till Svarta havet. Han säger att färdvägen kallades Bälthavet redan två hundra före hans egen tid. (Einhard) När han översiktligt talar om det långsträckta vattendraget använder han vanligen ordet Bält[e-]havet (1984 Baltiska havet) = ’mare Balticum’, men vid utförligare beskrivning av dess egenskaper använder han latinska ord för bukt/vik, sund eller helt enkelt vatten. Han är uppenbarligen medveten om att redan hans samtid har missuppfattat saken och han vill med sitt ordval säga att Bälthavet inte är ett hav i egentlig mening. Eftersom dagens historiska forskare tycks anse att Bälthavet är detsamma som Östersjön har man i 1984 års översättning avsiktligt likställt orden 'bukt, vik och sund' med ’havet’. Svenskar som inte kan latin har därför tyckt det vara naturligt att Bälthavet bytts ut mot Baltiska havet. Jag tror att man omedvetet - och felaktigt! - kopplar ihop det med ordet Baltikum - de baltiska provinserna. * Havsforskarnas definition av begreppet Baltiska havet Havsforskarna använder Baltiska havet som benämning på hela Östersjön från Haparanda till Kattegatt. Men de använder faktiskt benämningen 'Bälthavet' för den del av det Baltiska havet där idag de två Bälten och Öresund ligger. Även i vår tid kan man således använda ordet hav för något som inte är ett hav i egentlig mening utan en samling sund. Detsamma kunde man uppenbarligen göra även på Adams tid - och århundraden dessförinnan. Jag upprepar att med Bälthavet/Baltiska havet menade man hela bältet av vattenleder från väster till öster. När jag nu en längre tid arbetat med begreppet har jag förstått att ordets makt över tanken är mycket stark. Använder man ordet 'hav' för något, som inte är hav i strikt mening, utan ibland består av sund, flod eller sjö, så tror läsaren till slut också att texten verkligen beskriver ett hav. Om läsaren känner till Östersjöns internationella benämning 'The Baltic Sea' så är det inte så underligt om det uppstått förvirring av vad som egenltigen avses med det 'Baltiska havet' i Adams text. Vi borde mynta ett begrepp som inte för tanken till havet. Man borde använda 'vägen' eller 'leden' i stället för 'havet'. Adam återkommer flera gånger till att vattenvägen leder till Novgorod och Kiev. Vi skulle kanske byta ut 'Baltiska havet' mot något i stil med Kiev-leden eller Novgorod-vägen. Ett sätt att klargöra begreppen kan vara att jämföra en nutida vattenled genom Sverige, nämligen Göta kanal med Adams beskrivning. Den består också av en olika typer av vattendrag. Den som inte känner till den svenska geografin uppfattar kanske Göta kanal som en grävd kanal i hela sträckningen. Adam av Bremen och isländska sagor Adams färdled är naturligtvis den gamla vikingaleden som varjagerna använde. Den är i själva verket definierad redan i Ynglingasagan som en vattenväg från Nordens berg genom Svitjod ända till Svarta havet: "Ur norden från de fjäll, som äro utanför all bygd, flyter en å genom Svitjod (Lilla och Stora) som med rätta heter Tanais (den ryska floden Don) ..... Hon kommer till sjös in i Svarta havet." Ordet 'å' är således inte någon flod utan hela färdvägen. Det finns ingen enskild flod som binder ihop Norden med Svarta Havet, men det har i långliga tider funnits en vattenförbindelse av samma slag som i Adams berättelse. För forntidens och medeltidens människor var det självklart en enskild flod inte kunde användas för långväga kommunikationer. Det fordrades flera typer av vattendrag förenade genom dragställen (båtsläpningsställen). Man spårar en regelrätt översättning i Hildebrands ordval år 1869 här ovan. "... kommer till sjös in i Svarta havet": färdvägen går alltså genom Svarta havet - inte till Svarta havet. I en modernare översättning står det 'mynnar ut i Svarta havet', vilket är något helt annat! En översättare skall vara mån om att välja ord som speglar den uppfattning man hade om orden när de skrevs. Här är det naturligt för mig att rekapitulera Adams egen syn på skillnaden mellan översättning och tolkning återgiven i Artikel nr 1: "Det är bättre, som Hieronymus säger, att säga sanningen på ett oskickligt sätt än att vältaligt frambära vad som är lögnaktigt." Ordet 'Ån' i betydlesen vattenled används också i fornaldarsagan om Ingvar den Vittfarne. (där förklaras också begreppet bältiska havet) * Nya definitioner av Baltiska havet enligt "Projektet Östersjöregionen" 2004 Under min pågående utredning av saken får jag veta av historikern Anders Fröjmark att begreppet 'Baltiska havet' diskuteras i dokumentationen av projektet "Östersjöregionen" från år 2004, i vilket sju länder bl.a. beskriver områdets historia. Där berättas om vikingatidens nätverk av inre vattenvägar inom Ryssland på samma sätt som Adam har beskrivit saken. _ Dessutom finns det ett synnerligen intressant tillägg av den lettiska forskaren Daina Bleiere och Anders Fröjmark att lettiska och litauiska ord med roten balt- aldrig använts för att beskriva Östersjön. Däremot är 'balt' en mycket vanlig som del i insjö- och våtmarksnamn. Detta uttalande är ett tungt vägande inlägg i den förvirrade debatten om innebörden av begreppet 'Baltiska havet'. Här har vi nu en ny infallsvinkel helt fristående från de senaste hundra årens diskussioner i ämnet. _ Dessutom - för första gången i den officiella vetenskapliga debatten - blir Adams uttryck 'Baltiska havet' beskrivet under beteckningen det 'Baltiska sundet' i Projektet Östersjöregionen. Precis så som Adam själv beskriver saken och precis den tolkning av den latinska texten, som jag hela tiden efterlyst. När Adam syftar på hela vägsträckan använder han ordet freti som betyder sund eller ström, en tydlig markering att begreppet 'Baltiska havet' inte är ett annat namn för Östersjön. Inte nog med att freti används som ett begrepp för hela sträckan. När Adam första gången nämner vattenleden (Bok I: 60) som blivit kallad 'Bälthavet' eller det 'Barbariska havet' säger han att det är ett slags sund så att säga (!) Den svenska översättningen 1984 liksom den danska år 2000 har utan vidare bytt ut Adams ord för sund freti till vik/bukt. Sund och vik är topografiskt sett inte samma sak. Man tycks tro att Adam har blandat ihop begreppen. Om han gjort det kunde det ha varit OK att översätta/tolka freti som vik. Det sund Adam talar om vid detta tillfälle är emellertid den gamla sjövägen förbi Södertälje. Det vill säga farleden mot Uppsala, Valsgärde, Vendel och senare även Fornsigtuna och Sigtuna. * Landhöjningen - inte Birkabornas stenutfyllnader - försvårade framfarten genom sundet Att Adam använder uttrycket 'ett sund så att säga' beror på att Södertäljesundet vid tiden för Adams berättelse och århundradena närmast dessförinnan inte längre var bekvämt segelbart på grund av landhöjningen, en företeelse som Adam inte kände till. Han för ett resonemang om orsaken till att sjöleden upphört, när han nämner att Birkas innevånare skulle ha blockerat sundet med stenar för att hindra fri framfart för rövare. Trots landhöjningen fortsatte trafiken att fungera som ett sund, på så sätt att varorna i stället transporterades landvägen över det ed som uppkommit. Vi vet också att långt senare kunde innevånarna stå till tjänst med båtar för fortsatt transport till platser i Mälarområdet. Det skedde i så stor omfattning att Stockholms borgare försökte få handeln via Södertälje-leden olagligförklarad. Mer om detta på annan plats. * Vådan av att ta bort och byta ut latinska ord som inte passar Om forskarlaget 1984 tagit Adam på orden hade man sluppit ett annat svårt översättningsproblem i meningen. "Här bildar en vik av det hav som kallas det Baltiska (Bältiska) eller Barbariska en hamn, som vetter mot norr." Först frågar man sig. Är det Birkas hamn som vetter mot norr eller är det sundet? Avsnittet anses vara ett av svårare att komma tillrätta med enligt Björn Ambrosiani. Han väljer alternativet att det är en havsvik som sträcker sig mot norr från det baltiska havet. Som specialist på Birka har han antagligen inte funnit någon hamn mot norr på Björkö. Resultatet blev att Adam måste ha menat att det är Mälarenviken som pekar mot norr. Adams vädersteck måste naturligtvis då ändras eftersom Mälaren inte sträcker sig norrut. Samtidigt passar man på att ändra Adams ord 'sund' till 'vik'! Ett exempel på hur innebörden av ett latinskt ord ändras när det översätts till svenska. * Adams geografiska upplysningar anses vara osäkra i modern officiell historieskrivning Den stora betydelse som Adams skrift tillmäts i de allra flesta historiska sammanhang solkas av de återkommande påståendena om hans otillförlitlighet beträffande geografin. (Dick Harrison, Sveriges historia 2009). En allsidig utredning om innebörden av begreppet 'baltiska havet' borde kunna förklara både väderstreckens tidigare användning och det intressanta sambandet mellan Adams beskrivning av Norden och de tidiga seglationsbeskrivningarna. * Forskningens reaktion på de synpunkter som framförts i UKF:s Nyhetsbrev och på hemsidan I UKF:s Nyhetsbrev, på hemsidan och i kontakter med forskare har jag frågat om någon uppmärksammat att Adam med det baltiska havet menat hela sträckan och inte bara Östersjödelen. Några få - två - har hört av sig. Av särskilt intresse är naturligtvis svaret från Tore Nyberg, en av de ansvariga för tolkningen 1984. Han ser positivt på min uppfattning. Samma uppfattning - hör och häpna - finns faktiskt också i Weibulls artikel från 1931. Anders Fröjmarks bidrag här ovan ser jag som ett synnerligen värdefullt bidrag till lösningen av frågeställningarna. Kanske fler upplysningar droppar in så småningom. Länk till alla berörda texter och kommentarer i 1984 års översättning Börje Sandén 2012-01-08; 2012-02-24, 2012-06-30, 2012-07-10 Försök att förklara motsägelsefulla tolkningar av Adams text Observera att det endast är de geografiska inslagen i Adams text som jag diskuterar. Således bara en mindre del av Adams berättelse. Kommentarerna läses bäst från hemsidan. Högerklicka på länkarna och välj eget fönster. Då kan du läsa dem utan att tappa kontakten med huvudtexten Såväl väderstrecksfrågan (1_) som begreppet ’det baltiska havet’ (2_) har utförligt redogjorts för i Forskningsinstitutets Nyhetsbrev och på Hemsidan med revideringar och uppdateringar. De två artiklarna är: Artikel 1 – Adam av Bremen - inte längre något fel på hans väderstreck. Nyhetsbrev 2011:3 Revideringar och uppdateringar på hemsidan Artikel 2 - Adam av Bremen - felaktigt utgångsläge har styrt 1984 års översättning. 1_Väderstrecken. De påstått missvisande väderstrecken hos Adam blir riktiga med en annan läsning av texten. Med mitt förslag till läsning blir inte bara Adams text riktig, även islänningars och vikingars påstått felaktiga uppfattning om placeringen av norr elimineras. Sambandet mellan nordiska väderstreck och Adams väderstreck går tillbaka på Lauritz Weibulls artikel i tidskriften Scandia 1928, där han använder Adam som bevis för att nordmännen inte visste exakta läget för norr. Detta är redan förut utförligt behandlat på UKF:s hemsidan. Så även det faktum att Isländska Sällskapets årsbok 1965 tar avstånd från Weibulls uppfattning om väderstrecken. Inte heller Internationella Saga Konferensen i Uppsala 2009 känner till någon oklarhet i väderstrecksfrågan. Om väderstrecken i Adams text läses relativt från den plats som behandlas blir de riktiga. Jag erinrar på nytt om att det är så vi gör när vi vandrar i naturen pekar ut ett väderstreck Vi är i samma situation som Adam när han skriftligt anger sina väderstreck. Väderstreck i naturen och på kartan Här vill jag visa att kartor kan hjälpa oss att förstå hur man uppfattade världen just när kartor började användas. För att kunna tolka dem rätt måste vi försöka sätta oss in dåtidens tankemönster. Vi måste bland annat inse att det är skillnad på väderstreck i naturen och på kartan. Den skillnaden har man inte alltid förstått och det skulle komma att medföra konsekvenser för tolkningen av väderstrecken i en av de äldsta beskrivningarna vi har av nordens geografi. Tankemönstren för tusen år sedan när skriften författades, och tänkesättet i vår tid har behandlats på annan plats Men saken är värd en kortfattad behandling även här. I vår tid ser vi världen omkring oss som om vi hade en kartbild framför oss. Vi ser den uppifrån. Före kartornas tid såg vi den liksom från sidan, såsom man såg den vid färd längs dåtidens sjövägar. Vi förstår deras tankemönster när vi finner att man gärna ritade profilbilder av öar och inte sedda uppifrån som på kartan. Kartor med landsvägar kom långt senare. Före kartorna hade man minneslistor med platser och beskrivningar av färdvägarna, föredträdesvis längs kusterna. Om man överhuvudtaget använde väderstreck så förrmodar jag det var de vanligast förekomande vindriktningarna som visades. Därav svensla ordet väder-streck. När man seglade på haven gällde ledstjärnan eller polstjärnan annars var det själva kustlinjen som var viktigaste vägvisaren. Kartor var okända på vikingatiden. När Adam av Bremen beskrev de danska öarna i den äldsta beskrivning vi har över Norden så gjorde han som brukligt var på vikingatiden - och långt därefter. Han liksom reste mellan öarna och beskrev deras lägen från plats till plats. Detta för dåtiden naturliga tänkesätt upptäcktes inte av ovan nämnde Weibull, som i början av 1900-talet funderade över de påstått felaktiga väderstrecken i Adams berättelse. Han använde t.o.m. Adams text för att bokstavligen bevisa att Adam inte hade klart för sig i vilka väderstreck öarna låg i förhållande till varandra. Hans slutsats blev, att man måste vrida väderstrecken ca 45 grader medsols för att de skulle bli riktiga. Läs hans uppstats som kommit att dominera frågan om de forntida väderstrecken. Där finns flera märkliga påståenden som vittnar om tankemönstren i 1900-talets början. Lauritz Weibull hade inte kunnat föreställa sig det för Adam självklara att väderstrecken - precis som i naturen - angivits relativt från den plats berättelsen huvudsakligen handlar om. Några exempel på Adams sätt att ange väderstreck. När Adam exempelvis berättar om Jylland och dess samhällen Århus, Ålborg och Vendel, det senare den ofruktbara Skagens udde, varifrån närmaste sjöförbindelsen med Norge finns, så är det verkligen sant att Fyn ligger i söder. Men forskaren som skapat reglerna för hur man skall tolka Adam trodde att Adam satt hos danske kungen i dennes huvudstad på Själland, när han fick upplysningarna och att han därför beskrivit de danska öarnas lägen med utgångspunkt från Själland. Han konstaterar följaktligen att Fyn absolut inte ligger söder om Själland. Eftersom Adam konsekvent beskriver landskapet på detta sätt så blev forskarens slutsats att Adam har fel uppfattning om de rätta väderstrecken. Att Adam skulle ha suttis hos kungen är i själva verket högst troligt, men när han sedan i ord beskriver landskapet gör han som andra gjorde på den tiden. I min korrespondens med forskare har jag upplysts om att Adam naturligtvis menat att utgångspunkten för resonemanget varit Själland eftersom textens kapitelinldelning säger att kap 4 handlar om Fyn och kap 5 om Själland. Kapitelindelningen har emellertid gjorts i sen tid för att man lättare skall kunna diskutera innhehållet. Det är ett löst antagande när man sätter rubriker på denna indelning av texten. Men här handlar det också om att förstå själva latinet rätt. Själland finns inte med i den mening där väderstrecket anges. Där finns inte ens ett pronomen, som kunde ha ersatt Själland. Forskaren läser trots detta sitt latin så att han, utan någon förklaring anser sig kunna ta med ordet Själland i den översättning han gör i beviset för att väderstrecken måste vridas. Han har nämligen inte tagit hänsyn till sammanhanget mellan orden, vilket är nödvändigt i det fåordiga latinet. Närmaste sjöförbindelsen med Norge utgår inte från Själland och det är Jylland som är öde uppe i Vendel. Kan man verkligen ha handskats med Adams text som jag beskrivit saken? När Adams text översattes till svenska år 1718 av dåvarande riksantikvarien upptäcktes inga fel på Adams väderstreck. Överallt läses de nämligen relativt från varje plats. Det är viktigt att hans bevis från 1928 tas upp till debatt så att vi får fram ett avgörande hur det skall vara med ändringar av väderstrecken. Det är ännu för bara ett par år sedan som man på hög ort ifrågasatte Adams skrift. Är det väderstrecken som saken gäller? Ytterligare ett starkt skäl till min bedömning är att den forskare, Tore Nyberg, som i högsta grad var ansvarig för vridningen 90 grader i 1984 års översättning ändrade sig efter fyra år och gick med på en annan läsning av väderstrecken. Han har dessutom förklarat för mig hur det gick till med 90-gradersvridningen. Man hade helt enkelt en oriktig uppfattning om betydelsen av Adams uttryck 'det Baltiska havet'. Se artikeln nedan. Är det inte dags för en ny grundlig genomgång av Adams text? Vi kan konstatera att behandlingen av Adams viktiga text resulterat i många vitt skilda bedömningar. Därför tycker jag det är dags att saken lyfts fram i ljuset och att vi förhoppningsvis får en ny svensk översättning, denna gång framtagen i något akademiskt forum. Är du intresserad av att närmare sätta dig in den uppkomna situationen, så kan jag hänvisa till mina två andra artiklar, som i sin tur leder till ytterligare förklaringar och utdrag ur källskrifter. 2_Baltiska havet I artiklar i UKF:s Nyhetsbrev, och i kommentarer till dessa på hemsidan, har några märkliga brister påtalats i den vetenskapliga behandlingen av Adam av Bremens skrift om geografiska förhållanden i Norden. Dessa brister har också menligt påverkat tolkningen av såväl isländska skrifter som tidiga kartor. Det senare beror på att Adams skrift haft ett avgörande inflytande på hur väderstreck i Norden skall tolkas. I artiklarna hävdar jag bl.a. att Adams väderstreck är riktiga såsom de är skrivna. Han använder nämligen väderstrecken i texten på samma sätt som ute i naturen och inte som om de var insatta på en karta. När översättarna sedan försökte forma texten så att den passade in i verkligheten ansåg de sig tvungna att vrida väderstrecken hela 90 grader. Officiellt tycks det vara forskningsläget idag enligt jag kan se från min horisont. Forskningens hantering av Adams text När de felaktigt påstådda väderstrecken sedan används har översättarna av den latinska texten lockats till konstruktioner som kommer i konflikt med tolkningen av enskilda latinska ord. Dessutom med den påföljd att latinska ord ges en annan betydelse än den som Adam avsett. Man t.o.m. utelämnar latinska ord om de skulle komma i konflikt den påstådda verkligheten. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att forskningen kunnat ta sig så stora friheter vid översättningen till svenska som man gjort i Adam av Bremens text. Begreppet det "Baltiska havet." ger oss bra exempel på forskningens hanteringen av både väderstrecken och latinet. Adams latinska benämning Mare Balticum är inte samma sak som de geografiska namnen "Baltiska havet" eller the "Baltic Sea" vi har idag. Förvirringen kring uttrycket Baltiska havet En kartografs påstående att Adam introducerat begreppet 'Baltiska havet' i samband med talet om Östersjön är inte helt korrekt. Sant är att uttrycket finns i Adams text, men det är Adams sagesman, som levde 200 år tidigare, som säger att det är folket som bor vid detta vatten (bukt enl. 1984 års översättning) som kallar det för "baltiska havet". Men det är inte nog med det. Läser man latinska texten noggrant skall man finna att det ord som Adam använder, där översättaren skriver hav, är ordet sund (freti). Adam själv beskriver det som folket kallar "baltiska havet" såsom en slags havsbukt, således inte en vanlig bukt eller vik. När Adam själv skriver om det baltiska havets beskaffenhet (och det gör han många gånger) använder han det latinska ordet freti, som betyder sund eller ström. Ett sund åker man igenom för att komma till ett annat vatten. Adam beskriver denna färdled som ett bälte, som sträcker sig genom norra Europa. Adam deklarerar som vi ser, att det "baltiska havet" inte var ett hav i egentlig mening. Det var en handelsväg/färdled som gick som ett bälte genom norra Europa från Nordsjön till de ”grekiska länderna”. Vi konstaterar också att uttrycket ’baltiska havet’ fanns redan när Adam skrev sin berättelse. Den stora osäkerheten om uttryckets innebörd skulle ha framstått klarare om namngivningen hade stått i analogi med 1700-talets översättning Belthavet. Ovanstående lär oss hur viktigt det är att först översätta de latinska orden enligt grundbetydelsen och därefter tolka dem så att det blir ett logiskt samband med innehållet i texten. Adam marknadsför Baltiska havet som ett slags sund redan i Bok 1 Trots att de geografiska avsnitten inte behandlas förrän i den fjärde och sista boken, så passar Adam på att redan i första boken använda ordet sund = freti när han beskriver egenskapen hos det, som kommit att kallas för det baltiska havet. Tydligare kan han knappast vara när det gäller att beskriva beskaffenheten hos detta vatten, som alltså är ett sammanhängande vattensystem. Adams benämning sund eller ström är det närmaste vi kan komma hans beskrivning av verkligheten. En vik eller bukt kan inte vara hela Adams vattenväg till Svarta havet. Men en bukt = sinus kan mycket väl beteckna Östersjön, som alltså är en del av det hav som i Adams text kallas det "baltiska eller barbariska". Redan vid inledningen av tolkningsarbetet hade man bestämt sig för att Adams Baltiska hav är detsamma som Östersjön. Därmed hade man sluppit undan ett översättningsproblemen och kunde sedan så ofta som möjligt använda ordet hav i stället för Adams mer beskrivande ordval. Översättarnas poäng med ordvalet bukt är att Östersjön då kan ses som en bukt av Atlanten. 1700-talets översättning av Adams fjärde bok Den svenska 1700-talsöversättningen använder ordet Beltiska havet. Adams text säger att handelsvägen var som ett bälte genom norra Europa. Befolkningen längs bältet hade kanske ursprungligen ett mer beskrivande namn, kanske i stil med Göta kanal, som består av många olika vattendrag. Men när kartor började användas, och man för första gången såg en skissartad bild av Östersjön, skulle begreppet Belthavet ha kunnat uppkomma. Just det namn som 1700-talsöversättningen använder! På Zieglers kartskisser från 1520-talet hittade jag för första gången namnet Mare Balticum skrivet i Östersjön. Det är emellertid skrivet längs Östersjöstranden ända in Finska viken, vilket jag tolkar som att Ziegler särskilt vill framhålla, att det inte är hela Östersjön som heter Mare Balticum. Att Ziegler kände till Adams skrift kan anses självklart. En antydan om det skulle kunna vara hans placering av Novgorod ungefär mitt på den sträcka som han på skissen kallar Mare Baltikum. Novgorod ligger ju längs Adams färdväg ner till Svarta havet. Som vi ser så uppfattas inte Mare Balticum som ett hav. Det måste framhållas att Ziegler aldrig varit i Norden. Han hade träffat ett par svenskar nere i Italien som berättat för honom om Norden. Hans egen erfarenhet av området var antagligen bara läsning av Adam av Bremen. Det var Ziegler som gjorde den första skissen enbart över norra Europa, den skall ses som en första planskiss där kunskapen om Adams färdväg blivit bokförd. Jag vill framhålla att även stora fel på äldsta kartorna kan var upplysande om de utnyttjas efter förstånd. Mare Balticum hamnar på kartorna Olyckliga omständigheter efter Adams tid gjorde att begreppet ”Mare Balticum” konfirmerades i ett antal kartor, t. ex. Zieglers två kartor från 1530-talet och Münster 1540. Tre kartor En mycket intressant iakttagelse är att Olaus Magnus inte använder uttrycket Mare Balticum i kartorna 1539 och 1567. Där står Mare Sveticum, Mare Gothicum, Mare Botnicum, Mare Finonicum och Sinus Boddicus, Finnicus Sinus. Jag vill erinra om - ifall du inte känner till mina artiklar om tolkningen av de första kartorna - att utförliga beskrivningar av ett stort antal äldre kartor håller på att läggas upp på UKF:s hemsidan Begreppet Baltiska havet blir Baltiska sundet i Projektet Östersjöregionen 2004 Att det Baltiska havet (Beltiska!) skulle kunna härledas till uttrycket Baltikum, dvs de tre baltiska staterna avfärdas i kapitlet "Begreppet baltisk" i boken "Östersjöregionen" år 2004. Den lettiska forskaren Daina Bleiere och svensken Anders Fröjmark förklarar att lettiska och litauiska ord med roten balt- aldrig använts för att beskriva Östersjön. Däremot är det en vanlig del i insjö- och våtmarksnamn. Detta uttalande är ett tungt vägande inlägg i den förvirrade debatten om innebörden av begreppet 'Baltiska havet'. Här har vi nu en ny infallsvinkel, helt fristående från de senaste hundra årens diskussioner i ämnet. Dessutom - och för första gången i den officiella vetenskapliga debatten - blir uttryck 'Baltiska havet' beskrivet under den rätta beteckningen 'det Baltiska sundet'. Det vill säga precis som Adam själv beskriver saken och precis den tolkning av den latinska texten som jag hela tiden efterlyser. Adam av Bremens tokning av begreppet 'Baltiska havet' finns också i isländska skrifter I början av Snorre Sturlasons Heimskringla beskrivs en färväg som är väldigt lik Adam av Bremens definition av begreppet 'Baltiska havet'. Jag väljer Hans Hildebrands tolkning från år1869 eftersom hans ordval säger mig att han vill göra en så texttrogen översättning som möjligt. "Ur norden från de fjäll, som äro utanför all bygd, flyter en å genom Svitjod .... Hon kommer till sjös in i Svarta havet." Hildebrands ordval vid tolkningen visar att han har förstått att ordet 'å' inte kan betyda 'å' i vår mening. Det betyder inte heller 'flod'. Det finns nämligen ingen flod som rinner upp i Skandinavien och når ända fram till Svarta havet. Men det har alltid funnits en vattenförbindelse mellan dem. Den är dessutom omtalad redan under Romartiden långt före vikingatiden. Den utnyttjas även i Olof Rudbecks historieskrivning från 1600-talet. Sturlason kallar vattenförbindelsen helt enkelt 'ån' - och det är han inte ensam om. Även i en annan vikingasaga - och av en annan författare - används ordet 'Ån'. Den sagan finns i en översättning från 1700-talet där 'Ån' stavas med stort Å hela sagan igenom, även när färdvägen går vidare som den nutida floden Kura ända till Kaspiska havet. Särskilt intressant är Snorres avslutande ord här ovan: "Hon kommer till sjös in i Svarta havet" Färdvägen - "Ån"- går således 'i' Svarta havet till länderna vid dess kuster. 'Ån' är liktydig med 'Baltiska havet' = ett bälte av vattenvägar med dragställen löpande från fjällen i Skandinavien genom Lilla och Stora Svitjod fram till - och igenom -Svarta havet. Ibland utsträcktes färden till Kaspiska havet. I en annan isländsk saga om Ingvar den vittfarne (översatt av Brocman 1762 sid 77), får vi ytterligare en bekräftelse på att man hade samma uppfattning om vattenvägen från Norden till Svarta havet som den Adam av Bremen beskriver i sin latinska text: ett bälte av vattenvägar med tillhörande dragställen. Ingvarsagan bidrar med ytterligare en bekräftelse på innebörden av Adams begrepp 'Baltiska havet.' Det avslöjas när Ingvar vid ett tillfälle frågar den kung han vistas hos "om han wisste hwadan denna Å fölle; hwartill Julfr swarade sig i sanning weta, att hon komme från det Ursprung, som wi Watnbälte (lindibellti) kalle d.ä. et Haf emellan flera Länder". (Nils Brocman 1762). Adams bälte är definitivt en samling vattenvägar längs en viss färväg. Ovanstående ser jag som ett betydlesfulla inlägg till förmån för Adams försök att förklara att det verkligen funnits en i forntiden uppmärksammand färdväg mellan Norden och "de grekiska länderna" som Adam så ofta återkommit till. Jag vill med mitt inlägg – i en avsomnad debatt ? - visa att med större lyhördhet inför Adams ordval skulle många problem aldrig ha uppstått. Jag hoppas att mitt bidrag skall kunna hjälpa till att göra Adams text trovärdig. Jag har ingen skolutbildning i latin. Att med lexikons hjälp finna de olika orden för hav är naturligtvis lätt. Det jag inte kan avgöra är flera av latinets syftningar. Det finns även bland latinare oklarheter i den saken, och vi skall komma ihåg att oklarheterna kan ha uppstått när avskrifter har gjorts och att någon då ändrat lite så att det skall stämma med den verklighet som man anser sig se. Jag har exempelvis funnit att i en viss avskrift har ’pontus’ blivit ’portus’ ('hav' har blivit 'hamnstad'). Min förhoppning är att mitt bidrag skulle kunna få någon kunnig latinist att först och främst bokstavligen översätta texten – med ev. varianter – så att historiker utan grundlig latinkunskap kan välja mellan olika översättningar och på den grunden få fram tänkbara tolkningar. Eller: Är inte frågan om en trovärdig översättning och tolkning så betydelsefull att det - denna gång - borde vara ett uppgift för en universitetsinstitution att ta itu med saken. Börje Sandén 2012-07-19 Kommentarer till några utvalda tolkningsavsnitt i Adams text I den sista avdelningen undersöks nära nog alla berörda ställen i texten mer kortfattat. Här följer några mer utförliga kommentarer till utvalda avsnitt. * Begreppet 'mare' Adam använder ordet mare = hav bara ett fåtal gånger, exempelvis när han talar om andra hav, Barbariska havet, Skytiska havet. Endast vid en översiktlig beskrivning (IV:23) använder han mare Balticum, men då med tillägget ”det så kallade Baltiska havet”. Orden 'så kallade' (Eva Odelman 1991) finns inte med 1984, vilket är ett mycket intressant konstaterande i min granskning av de ord 1984 års översättare använder. Varför tar man 1984 inte med det inskränkande tillägget? Det förvånar mig ännu mer att i nästan alla de drygt 30-talet gånger som Adam berättar om handelsvägen, så använder han inte något entydigt latinskt ord med betydelsen ’havet’. Bakom 1984 års ständigt återkommande uttryck ’det baltiska havet’ ligger oftast inte ordet ’mare’ utan orden ’sinus’, ’freti’ och ’pontus’. Av de tre orden är det bara ’pontus’ som enligt lexikon har en sekundär betydelse av ’hav’. Ordens grundbetydelse är: sinus = havsbukt, (vik?); freti = sund, ström; ponti/pontus = poetiskt: vida havet; havsvåg, sjö. Baltiska havet är alltså inte en ”kartföreteelse” utan snarare ett kultur-geografiskt begrepp. Det är uppenbart att Adams ordval visar att han inte ser uttrycket ’det baltiska havet’ som ett verkligt hav. Det är en företeelse sammansatt av hav, havsvikar, floder, sund och dragställen. En definition av ordet sund kan vara på sin plats: ett vattendrag som leder från ett vatten till ett annat. Det senare gäller särskilt det ställe där färdvägen beskrivs som ”ett sund så att säga”, nämligen sundet vid Södertälje. Det hade nämligen ’blockerats’ av landhöjningen, så att båtarna måste dras ett stycke innan ’sundet’ når fram till nästa vattendrag. (I:60). Därav uttrycket ’ett sund så att säga’ eller ’ett slags sund’. Det är inte längre ett sund, men det fungerar som ett sund som leder trafiken från ett vatten till ett annat. Den saken behandlas redan i första boken, den som inte översattes förrän 1984. Det är intressant att konstatera att Adam redan på denna tidiga plats i texten framhåller att det inte var en vik utan ett slags sund som var en del av det s.k. baltiska havet. Här har översättningen av år 1984 spårat ur. Se I:60 i exempelsamlingen nedan. Jag vill börja med det ställe, där Adam ’tar tillfället i akt’ att berätta om 'det så kallade Baltiska havet’ IV:10. Det är Adam själv som förklarar begreppet Baltiska havet på följande sätt: Enligt Peringskiöld 1718 (riksantikvarie): ”…det synes mig icke oanständigt med mitt vpsåt, at jag något talar om Baltiska hafwetz egenskap (natura Baltici maris), om vilket sund (freti) jag tilförende hafwer förmält vtaf Einhardi skriffter …. Han säger at en hafzwijk (sinus) sträcker sig ifrån Wester-hafvet emot öster, then samma (sinus) kallas af des inbyggare Belt (baltei), hon blifwer ock kallat thet Barbariska hafwet. (mare Barbarum), samt den Scythiska hafzwijken, af de Scyter och Barbarer, til hwilket thetta hafwet insskölljer.” Lägg märke till att bukten (= färdvägen) kallas bält (baltei), men samtidigt också det Barbariska havet, enligt Peringskiöld. Ordet kommer av: baltei = a) gördel, gjord, bälte; b) gehäng; c) rand band; Har Peringskiöld möjligen insett att färdvägen egentligen heter bältet-/bandet-/vägen ? Han skriver nämligen inte ’det baltiska havet’ när Adam beskriver det baltiska havets natur eller beskaffenhet! Han skriver - intressant nog - det Barbariska havet och han använder ordet 'freti' = sund Ulla Ehrensvärd påstår i Mare Balticum s. 22 flera motsatta åsikter: _ Adams väsentligaste insats i detta sammanhang är, att han lanserar ”balticus” ! _ Namnet Balticus är skapat av Adam själv Men i IV:10 står det Balticus Skapades av folket längs kusterna (Einhard?). Se min tidigare kommentar i denna artikel. ego: Har Ulla E. påverkats av Svenbergs översättning ? Har hon insett att Adams definition 'baltiska havet' inte är samma som oceanologernas? 1984 heter det: ”… Då jag nu har fått ett lägligt tillfälle, finner jag det lämpligt att säga något om det baltiska havets beskaffenhet (natura Baltici maris). Eftersom jag tidigare omnämnt detta hav (freti = sund !) med utgångspunkt från Einhards skrifter …. Det är en havsbukt (sinus), säger han, som sträcker sig från västerhavet mot öster. Av dem som bor vid denna bukt (sinus) kallas den den baltiska, eftersom den sträcker sin som ett bälte (baltei) ett långt stycke genom de skytiska länderna ända till de grekisk-katolska länderna” Ehrensvärd: Annan åsiskt. Säkerligen bildat av danska baelt. ego: Hon stöder sig troligen på Tunberg. Man måste läsa Adams snart 1000-åriga berättelse med ”dåtidens ögon” och med hänsyn till eventuella avskriftsfel och syftningsfel som uppkommit genom århundradena för att rätt förstå vad han har menat. 1_c Väderstrecken på Adams tid – två principer: A: och B: här nedan Ett av problemen när 1984 års översättning gjordes, har varit Adams användning av väderstrecken. Man anser att de inte stämmer med kartan. Men väderstrecksangivelserna har inte sin grund i någon sorts kartbild. Om man ser saken på det viset så blir de felaktiga. Adam använder dem från den plats, som berättelsen ’befinner sig på’. Hans berättelse följer nämligen samma tankemönster som gällde innan vi började använda kartor. Till hjälp för sjöfarande hade man listor med beskrivningar över de platser man passerade, när man exempelvis färdades längs norra (eller södra) kusten av nuvarande Östersjön. På den äldsta bevarade kartan över Skandinavien, som inte gjordes förrän på 1320-talet är följaktligen Östersjön ritad som en långsmal vik, som går från Nordsjön österut – utan hänsyn till att Östersjön gör en 90 graders sväng mot norr just som man har nått fram till vårt land, vars sydligaste del var det verkliga Götaland dvs Öster- och Västergötland. Östersjöns norra kust har schematiserats till en väst-östlig linje - läs kust - längs vilken länderna placeras allt eftersom de dyker upp för sjöfararens ögon. När man studerar hela kartbilden ur vilken nedanstående utsnitt är hämtat förstår vi att Östersjön kan ha fått sin väst-östliga utsträckning av rent praktiska skäl. Kartan är en Europakarta med Medelhavet som centrum, vilket betyder att Saharaområdet i Afrika upptar 1/3 av det tillgängliga utrymmet! Norra Europas "kulturbidrag" på kartan är färdvägen i österled, vilken tidigare varit en viktig förbindelseled med österlandet. En deformerad Östersjö är priset för att överhuvud taget finnas med på kartan. Samma mönster finns på andra "kalvskinnsritade" kartor 1339 och 1413. Sträckningen mot öster kan också bero på att man endast ville visa den del av Östersjön som är intressant för handeln med österlandet. Med andra ord dess roll i Adam av Bremens handelsled mellan Hedeby och Svarta havet. Att rollen var betydelsefull speglas i så fall också i kartritarnas konvention att betydelsefulla objekt görs större. Se mina kommentarer till Viladestes 1400-talskarta Se mera tolkningsförslag i den påbörjade serien beskrivningar och kommentarer till en rad tidiga kartor.  Adams berättelse följer samma mönster som i de urgamla seglationsbeskrivningarna. I hans text finns således ett samband med dessa. Det var själva kustlinjen som var seglarens kompass (ledstjärna) skulle man kunna säga. Detta för Adam naturliga tänkesätt har gjort att våra forskare dragit slutsatsen att Adam inte har kontroll över väderstrecken i Skandinavien. Han följer nämligen två principer. A: Den medeltida principen – och vår nutida i nedanstående exempel Jag beskriver först den princip som användes vid 1320-talets karta. Den kartan har egentligen bara två väderstreck – väster och öster - färdvägen går i österled trots att man i verkligheten färdas mot norr vid ett tillfälle. IV:14 I detta exempel lämnar Adam den för oss felaktiga (enl. översättningen!) upplysningen att Sverige ligger öster om Danmark. I verkligheten är Adam medveten om 'kollisionen' mellan den en- resp. två-dimensionella principen och använder därför ordet supra. Adams Sverige ligger ju bevisligen norr om Danmark, därför att vi ser kartan som en 2-dimensionell bild. För de forna sjöfararna var färdvägen längs Östersjön mot Ryssland 1-dimensionell. Principen är lättare att förstå med hjälp av en bild, där jag låter den 2-dimensionella principen bli 1-dimensionell. Länderna längs norra kustlinjen från Norge till Finland ligger i ordningen Norge med Bohuslän, Danmark med Halland, Skåne, Blekinge, Sverige, Åland, Finland. Dessa läggs alltså i en lång rad såsom seglaren möter dem längs en fiktiv rak öst-västlig linje, såsom i Carignano-kartan från 1320-talet. Sverige och Finland flyttas ner till den öst-västliga baslinjen. Vi ser att Sverige kommer öster om Danmark!  I själva verket var Adam medveten om felet med öster. Det förstår vi när vi ser vilket latinskt ord han använder, när han enligt den svenska översättningen säger att Sverige ligger öster om Danmark. Därför använder han inte något ord för öster på detta ställe Han väljer ordet ”supra” som helt enkelt betyder fortsätt vidare till nästa land, alltså i den påbörjade riktningen. Observera att den 1-dimensionella modellen endast används mellan länderna längs färdvägen. När han beskriver platser inom Sverige används den modell jag först berättade om, i vilken vädersträcken anges från den plats man utgår från: Exemplet i B: här nedan. B: Väderstrecken anges från den plats man befinner sig på IV:25 Som utgångspunkt tar Adam beskrivningen av Sverige. Adam följer i berättelsen handelsleden längs den norra stranden. Först Norge, sedan Danmark med Halland. Skåne och Blekinge. Därefter kommer Sverige in i bilden. Adams text i 1984 års översättning: ”I väster omfattar det götarna och samhället Skara, i norr värmlänningarna med skridfinnarna, som styrs från Hälsingland, i söder (ab austro) det förut omtalade baltiska havet i 'hela dess längd'. Där ligger det stora samhället Sigtuna. I öster (ab oriente) slutligen gränsar det till de ripheiska bergen ….” Här finns ingen motsägelse om man anger väderstrecken från den plats man befinner sig på. När Adams beskrivning kommer fram till Sverige-Småland så finns naturligtvis västgötarna och Skara i väster. Och norr därom ligger Värmland. Från Hälsingland sett ligger det baltiska havet i hela dess längd liksom Sigtuna i söder. (se 1-dimensionella skissen) I detta kapitel är det helt naturligt för Adam att använda det latinska ordet för öster när han talar om befolkningen i Finland och därpå följande Ryssland. En viktig iakttagelse är att vi här har ett bevis för att Adam använder naturliga väderstreck ’inom’ ett land. Fler ex. finns i IV:5 (beskrivningen av de danska öarnas placering) Översättarnas reaktion på Adams beskrivning är den rakt motsatta. I Tore Nybergs kommentar sid 319 verkar det som om Adams beskrivning är alldeles på tok. Så här säger man om Adams väderstrecksangivelser i IV:25 här ovan. ”Det är klart för var och en, som jämför denna uppfattning med kartan, att antingen har Adam begått flera grova fel i placeringen av folkstammarna efter väderstrecken eller också har en annan uppfattning om var norr, söder, väster och öster var.” Det verkliga problemet för översättarna här är av annat slag: Det är orden: ”i söder det förut omtalade baltiska havet i hela dess längd” . Vad menas med det? Så vitt jag kan förstå av deras översättning så anser man att det baltiska havet i hela dess längd syftar på hela Östersjön ända upp till Haparanda Detta enligt uppgift som Nyberg bekräftat i korrespondens med mig med motiveringen att Adam redan i sin text korrigerat väderstrecket, så att när han skriver 'ab oriente' så har han redan vridit väderstrecken från norr till öster; följt av förklaringen att baltiska havet = Östersjön i hela dess längd mycket väl kan sägas ligga öster om Sigtuna längs en linje i nord-sydlig riktning. Forskargruppen har helt enkelt vridit tillbaka väderstrecket till norr. Så är förklaringen även i 1984 års kommentar sid 319. Den uppfattningen förklarar varför tolkarna av Adams text konsekvent använder orden ’det baltiska havet’ trots att Adam ca 30 gånger inte använder ’mare’ utan ord som i första hand betyder havsbukt, sund, ström eller det mer poetiskt latinska ordet ponti/pontus. IV:5 När Adam befinner sig på ön Själland säger han: (latinet använder inte alltid pronomen, såsom ’den’, ’det’. Sammanhanget avgör vart syftningen går) ”Den har i väster Jylland, samhällena Århus och Ålborg samt Vendel.” ”(Men) i norr, där den är öde, har den det norska havet” Om ’den’ tolkas som Jylland stämmer beskrivningen med verkligheten eftersom Jyllands nordspets är öde med väldiga sanddyner. Vi känner ju alla till Skagen. På Adams tid hette platsen Vendel. Det nyss nämnda Norska havet är dagens Skagerack. På ett annat ställe i textens sägs, i överensstämelse med Adams modell, att därifrån är närmaste överfarten till Norge. Länk till karta över Danmark ”I söder däremot ligger det förut omtalade Fyn samt den slaviska havsviken” Från Århus-Ålborg-Vendel sett är påståendet alldeles riktigt, även slaviska havsviken ligger söder om Fyn. Se länken till kartan här ovan Berättelsen/berättaren befinner sig fortfarande på Jylland när texten forsätter: ”I öster vetter den (Jylland) mot en utskjutande del av Skåne, där samhället Lund är beläget.” Det stämmer också eftersom det av översättningen framgår att den utskjutanden delen är ett berg, vilket man skymtar lång borta. Ad ortu respisit promunctorium. Förvisso är Kullaberg också en udde (och en del av Skåne), och mitt lexikon säger att det latinska ordet är ett utskjutande parti av ett berg! Från Själland syns Kullaberg väl. Från Jylland skymtar det långt bort i fjärran. Om man tolkar den som Själland, vilket Weibull gjorde 1928, så kunde han bevisa att väderstrecken var fel hos Adam. Fyn ligger inte söder om Själland. Den ligger de önskade 45 gr vridna medsols från Själland sett. Här har vi också ett paradexempel på vanskligheten med en text som inte är i original. Skall ordet 'men' (inom parentes i latinska texten här ovan) finnas med eller inte? I en viss textvariant saknas 'vero' som betyder men; i en parallell text finns ordet 'vero' med. Vill man att syftningen går till Själland så väljer man versionen med ordet 'vero', annars tar man den andra versionen. Det är omöjligt att avgöra rent språkligt vad som är rätt. Man måste jämföra med verkligheten. I den latinska texten stämmer väderstrecket. (Om man ser väderstrecken som relativa till utgångsplatsen även i en åberopad isländsk saga så stämmer texten med verkligheten) Ett annat viktigt tolkningsproblem finns i samma text. Men i norr, där den är öde, har den det norska havet (freti = sund) Ser vi med Adams ögon stämmer således väderstrecken. Tyvärr finns det ingen handskrift kvar av hans egen hand. Det verkar också som om Weibull inte förstår att Adam använder en relativ väderstreckshänvisning. Se Börje Sandéns kommentar. Se Weibulls uppsats 1928 Forskargruppens not 600 visar att man inte hade helt klart för sig vad det var Adam stödde sig på, när denne uttalade sig om väderstrecken. Gruppen har i princip rätt när den säger: ”Väderstrecksangivelserna för områdena efter Skåne är behäftade med de fel som betingas av Adams beroende av de klassiska författarnas synpunkter". Se vidare s. 317-320 i Tore Nybergs kommentardel Stad, skrift och stift. I:60 Min studie är bl.a. ett försök att finna den tidiga medeltidens tänkesätt, som var grundat på de observationer som de sjöfarande tecknade ned i de mångomtalade seglationsbeskrivningarna I dem använder man relativa väderstrecksriktningar som inte har med vår tids kartor att göra. Det behövs ingen ändring av väderstrecken för att de skall stämma mot verkligheten. Det finns dock en alldeles speciell väderstrecksfråga som tycks ställa till besvär. I bok I:60 står det att Birka ligger i en mot norr inlöpande vik av havet. Vi vet ju alla att Birka ligger mitt i den havsvik som nu kallas Mälaren och den går inte nordlig riktning. För att komma till Birka måste man naturligtvis färdas västerut genom Mälaren och inte norrut. När Adam av Bremen ändå säger norrut, så överensstämmer det i själva verket med då rådande geografiska förhållanden. Adam tänker nämligen inte på viken Mälaren, utan sundet som går norrut, där Södertälje nu ligger. I latinska texten står heller inte viken utan sundet. I århundraden hade den färdvägen in mot det dåtida Svitjod varit så inrotad hos de europeiska resenärerna och kartritarna att man på en karta från 1567 t.o.m. ritat ett brett sund där. Vid Stockholm finns bara ett mycket smalt sund. De gamla kartorn talar med sin egen kartbild till betraktaren än idag och berättar hur det var förr. Det påtalar jag i mina studier kring en rad enskilda kartor från medeltiden, t.ex. 1500-talskartan i Olaus Magnus bok. Där ser man flera öar som gör det breda sundet smalare och således inte lika lätt att ta sig igenom. Detta skulle kunna avspegla Adams resonemang om att Birkaborna påståtts ha velat försvåra för plundrare att ta sig fram till Birka genom att dumpa stenar i sundet. Om det hade varit så skulle dessa hinder idag ligga ovanför vattennivån och identifierats av våra arkeologer. Jag ser Adams uppgift om stenarna som att han uppmärksammat sina sagesmäns berättelser att det inte längre var lika lätt ta sig fram till Birka. Det är alltså landhöjningen som på detta sätt framträder redan i Adams text. Följande länk leder till Rannsakningarna efter antikviteter som talar sitt tydliga språk om Södertäljeledens forna användning. IV:23 Mare I det här fallet där ’mare’= hav verkligen används av Adam har han lagt till ’så kallade’ eller ’så att säga’, som man kan göra när en sak inte är helt korrekt. Eva Odelman: ”Där bortom sträcker sig Östergötland utmed det så kallade Baltiska havet…” Svenberg: ”Därpå sträcker sig Östergötland utmed det baltiska havet .. ” OBS Svenberg har inte tagit med ’det så kallade havet’ Forskargruppen uppmärksammar alltså inte Adams försök att rätta till den felaktiga benämning ’det baltiska havet’ på den sedan urminnes tider kända segelleden mellan Östersjöområdet och Svarta.- resp Kaspiska haven. Leden = bältet var också känt av de gamla romarna mer än 1000 år före Adam. Argonaternas färd till Norden, uppmärksammad av Olof Rudbeck i Atlantikan. En lyhördhet inför Adams strävan att undvika ordet ’havet’ borde ha uppmärksammats vid översättningen, som då kunde ha lett till en tolkning liknande den jag föreslår. Det avgörande skälet till deras tolkningen av ’havet’ kan man spåra i IV:25, då man bestämmer sig för att det ’baltiska havet’ i hela sin - nord-sydliga! - längd mycket väl kan sägas ligga "öster om Sigtuna". Men ’hela dess längd’ syftar på sträckningen ända långt ner i Ryssland, vilket även Lauritz Weibull har uppmärksammat i slutet av sin uppsats Scandia 1931, där han gör en helomvändning från sin artikel 1928, i och med att han framhåller sitt stora förtroende för Adams tolkning av ’det baltiska havet’ som den långa färdväg Adam hela tiden förespråkat.. Korta jämförelser mellan 1984 års tolkning och latinets ursprungliga innebörd Utförligare Kommentarer till översättningen av berörda kapitel systematiskt ordnade (pdf-fil) I:60 freti sund/ström sinus havsbukt Första omnämnandet av Baltiska havet Här bildar en vik (freti) av det hav (sinus) som kallas det baltiska eller barbariska en hamn som vetter mot norr In quo loco sinus quidam eius freti, quod Balticum vel Barabarum dicitur ad boream vergens portum II:18 freti sund/ström Om detta havs (freti) natur har Einhard kortfattat skrivit i kejsar Karls levnadsbeskrivning De cuius freti natura breviter in Gestis Karoli meminit Einhardus OBS: Adam Östersjön = Baltiska havet = freti Att namnen syftar på samma hav framgår av ordet freti II:19 Sinus havsbukt Från den västliga Oceanen, säger han (Einhard) sträcker sig mot öster, med okänd längd och okänd bredd som ingenstädes överstiger 100 romerska mil och som på många ställen är mindre, ett hav (sinus), runt vilket många folkstammar bor Sinus, ait, quidam ab occidentali occeanus orientm versus porrigitur IV:4 sinus havsbukt mare hav Fyn är näst efter Vendel en ganska stor ö, som ligger vid inloppet till de vilda folkens hav, … in ostio barbari sinus occurrens Havet (mare) är av naturen stormigt Mare natura tempestuosum IV:5 sinu maris Baltici Ön Själland, som är en mycket stor ö, ligger i en inre bukt (sinu) av det baltiska havet (maris Baltici) Seland insula est in sinu maris Baltici sita, quantitate maxima Men i norr, där den är öde, har den det norska havet (freti) Obs. Första gången som det 'baltiska havet' beskrivs i bok4 används det latinska ordet sund IV:6 mare hav Vilda folkslag som bo i stort antal runt detta hav (mare) predam exercere a barbaris, qui circa hoc mare plurimi abundant IV:7 mari hav … omgivet av hav (mari) på alla håll … undique enim cincta est mari OBS oriente för öster i 1-dimensionen se ovan IV:10 freti sund sinus havsbukt … lämpligt att säga något om det baltiska havet (maris) beskaffenhet (natur = på latin Eftersom jag tidigare ... omnämnt detta hav (freti) med utgångspunkt från Einhards skrifter, vill jag nu som en närmare utläggning fylligare framlägga ...Det är en havsbukt (sinus) Av dem som bor vid denna bukt (sinus) kallas den den baltiska (endast Balticus) eftersom den sträcker sig som ett bälte (baltei) ett långt stycke genom de skytiska länderna ända till de grekisk-katolska länderna. Samma hav benämns de vilda folkslagens hav (mare Barbarum) OBS. Svenbergs kom. 611: Skall man tolka detta som att Svenberg blivit överkörd av de andra i forskargruppen? IV:11 sinum havsbukt ponti hav = vatten sinus Einhards uppgift. att det baltiska havets (sinum) längd är okänd, har nyligen bekräftats …… utforskat detta hav( storlek Men danerna försäkrar att detta havs (ponti) utsträckning Detta kan man se vid början av denna havsbukt (sinus) När nu detta hav (pontus) har lämnat danernas område IV:12 sinum Runt om detta hav (sinum) , säger Einhard. bor många olika folk Översättningen borde vara 'Runt om denna bukt av havet bor många olika folk' IV:13 sinus … som också utgör gränsen för denna havsarm (sinus) IV:14 Baltici freti sinus ponti ”hav” / vatten Men om vi nu vänder tillbaka till det baltiska havet (Baltici freti) mynning i norr, möter vi först nordmännen Där slutar åter denna havsbukt (sinus) Detta havs (ponti) kuster har alltså tagits i besittning IV:16 sinu freti I denna havsarm (sinu) finns många öar Vid inloppet till detta hav (freti) IV:17 ponto ”hav” / vatten Upplyst mig om att flera andra öar finns i detta hav (ponto) OBS. I A1 har det stått porto i stället för ponto påtalat på grund av diskussionen om att fel kan uppstå vid avskrifter IV:19 ponto ”hav” / vatten maris Det finns också flera andra öar i detta hav (ponto) det bor amazoner vid dessa det baltiska havets Baltici (maris) kuster IV:20 sinu fretum sund ponti ”hav” / vatten Så mycket har jag haft att berätta om det baltiska havet (sinu)vik,bukt) eller de vilda folkens hav. … Haec habui quae de sinu illo Baltico vel Barbaro Et fortasse mutatid nominibus arbitrir illud fretum av … … samhället Jumne, och har lika långt till alla kuster vid detta hav (ponti) … Iumnem paribusque spaciis omnes illius ponti amplecitur horas … samhället Jumne, och har lika långt till alla kuster vid detta hav (ponti) … Iumnem paribusque spaciis omnes illius ponti amplecitur horas IV:23 mare hav Därpå sträcker sig Östergötland utmed det baltiska havet (mare) ända till Birka Deinde Ostrogothia protenditur iuxta mare illud quod Balticum vocant, usque ad Bircan OBS det ‘så kallade Baltiska havet IV:25 maris hav … i söder det förut omtalade baltiska havet (maris) i hela dess längd …. ab austro longitudinem habet illius Baltici maris, de quo ante diximus IV:31 freti sund /ström (Nordlandet) tar sin början vid de klippor, som skjuter ut i det hav (freti = sund) som brukar kallas det baltiska Incipit autem ex prominentibus scopulis huius freti, quod Balticum appellari huius (gen, sing. av hic = denna); incipio = tager sin början; autem = men; emellertid; prominentibus = utskjutande; scopulus = klippor; quod = så kallad Ett bra exempel på att Adam verkligen menar att det baltiska havet inte är ett hav utan en ström, på samma sätt som vi talas om Motala ström, som vattendraget mellan Vättern och Bråvikenä. Den är 10 mil lång och består av älv och ett antal sjöar. Båtarna vid Strömmen i Stockholm Börje Sandén 2012-01-08; 2012-01-29; 2012-03-07 (Idéerna om nordmännens felaktiga uppfattning om norr med ty åtföljande krav på ändring av Adams vädersteck är en helt annan sak. Det var en långvarig myt som nu kan avfärdas. Se min redogörelse på annan plats.) 012-01-08; 2012-01-29; 2012-07-19 Ersätter
tidigare artikel benämnd Väderstrecken och
det Baltiska havet
|
