Adam av Bremens latinska text bok 1,2 och 4 - kommentarer
lokalhistforsk/Forskning/Latinska.texten_kommentar.htm
Börje Sandén  2011-09-04
UKF:s Startsida     Iakttagelser vid läsning av Adams text      Övriga aktuella forskningsprojekt

Studier kring Adam av Bremens latinska text
Jämförelser mellan svenska översättningen 1984 och Schmeidlers latinska text
Komplement till kommentarerna till Adams text  

Huvudartikeln: Iakttagelser vid läsning av Adam av Bremens berättelse om Norden  - Artikel 1
                       Centralt begrepp: Baltiska havet – ett tusenårigt namn med två betydelse.

                       Stor lutande fet stil = Svenska översättningen (1984) 
Fortsättning:
     Fler iakttagelser...  Artikel 2
Fortsättning.    Granskning av Adams relativa väderstreck - begreppet Baltiska Havet. Artikel 3
.........................................................................................................................
Fyra latinska ord för ordet ’hav’ används av Adam av Bremen

- svenska översättningen använder endast två ord ’hav’ och ’havsbukt’
- Baltiska havet (Bälthavet) är mer än ett hav – namnet på en färdväg i österled, en färd-route

Bok 4 – kap XIV
 
Där slutar åter denna havsbukt.
In qua denuo finem habet ille sinus
Detta havs kuster har
Itaque latera illius ponti….
 
Förslag på val av tolkning:
finem = slutar
hab|eo,  habet  1,5 sida i lexikonet
………….
itaque = följaktligen, därför, alltså
lat|eo; latera  (oklar betydelse för mig); ligga gömd, leva i stillhet
ponti/pontus = poetiskt ’vida havet’; ’havsvågen’; ’sjö’
sinus / sinuo =  kröka sig, vindla sig  matematikens sinus-kurva!
poetiskt: ormens ringling; landet runt en vik
 
Adam framhåller att det är befolkningen längs den ringlande vägen mellan Hedeby och  ”de grekiska länderna”  som kallade färd- eller handelsvägen för Bälthavet eftersom den låg som ett bälte tvärs genom norra Europa - en allmänt accepterad färd-route, ungefär som en buss-linje eller flyg-route.
Obs. Om översättningen  Bält-havet eller ännu hellre Bälte-havet (som 1718 års översättning) använts hade varken forskarteamets eller läsarnas uppmärksamhet fokuserats på "Baltiska havet", som oceanologerna definierat som hela Östersjön ända från Haparanda till Skagerack/Kattegatt
Varför hamnade den riktiga benämningen av Adams 'Baltiska hav' bara i not 611?

Övriga ord Adam använder:
mare =  verkliga order för hav
fretis, fretum = sund, används om Messinasundet
 
Sinus är det vanligaste ordet Adam använder när han beskriver Baltiska havet. Se statistik. Det är märkligt att 1984 års översättningen enbart använder två svenska ord för Adams baltiska hav, nämligen ’hav’ och några få gånger ’havsbukt’, aldrig något av de andra orden som Adam flitigt använder ca 20 gånger, ord som inte betyder hav i dess bokstavliga mening.
      Lägg också märke till att svenska texten faktiskt säger att havet/havsbukten slutar bortom alla uppräknade folk i Ryssland. Den svenska översättningen får oss emellertid att tro att Adams Baltiska hav bara omfattar Östersjön. Det verkar som om Svenberg också trott så, för i nästa mening använder han på nytt ordet havet fastän Adam då använder det ord för hav som enligt lexikon enbart har en poetisk betydelse, nämligen ponti, exemplifierad  med  ”vida havet” eller ”sjö” i allmänhet. Jag skulle vilja använda ordet ’vatten’ eller ’sjöleden’ i linje med latinska ordets betydelse. Adams ”mare Baltici” är det övergripande namnet för en färdväg i österled som användes för tusen år sedan.
     Han använder ordet ”mare” främst när han citerar andra som berättar om färdleden, inte när han beskriver Baltiska havets beskaffenhet (kap.10)
     Det är inte bara Adams ordval som stöder min tolkning att Baltiska havet som något mer än en del av Östersjön. Han hänvisar gång på gång till platser i nuvarande Ryssland och anger hur lång tid det tar att färdas från olika utgångspunkter ända till de grekiska länderna.
Länk till Adams större latinska textutdrag       Länk till statistik över använda ord för hav

................................................................................................................
Adams val av ord för öster avslöjar grundidén i tidens tankemönster

- han använder inget latinskt ord för öster
Bok4  kap XIV
 
Att Weibull inte fullt ut kommit på Adams principtänkande tycker jag mig kunna konstatera. Min granskning av Schmeidlers latinska text och hans omfattande notapparat leder till att inte heller denne tycks ha uppfattat kärnan i Adams budskap. Det är återigen väderstrecket öster, som ställer till problem. Denna gång inträffar det när färden endast symboliskt går mot öster, nämligen där kustlinjen rent fysiskt vänder mot norr vid passage av gränsen mellan nuvarande Blekinge och Småland. Det är Schmeidlers notapparat - i samband med Adams val av ord för öster - som blev den slutliga bekräftelsen på att Adams geografiska beskrivning var korrekt och inte fordrade några som helst ändringar när det gäller väderstrecken.
      Nu till den punkt som jag ser som ”ett facit längst bak i räkneboken”. Vilket/vilka latinska ord används när det handlar om att man i dåtidens modell förflyttar sig i österled  samtidigt som man färdas  mot norr i verkligheten?  Det står supra eam tenso.
Lexikon: supra = geogr. ovanför/bortom;   ea = på den vägen; eadem längs samma väg; tenso = hålla ngt riktat åt ngt håll.  Således:  fortsätt i samma riktning
 
Schmeidler som skapat den latinska texten har en intressant fotnot vid supra: ”2) Supra bedeutet östlich nach Björnbo = Supra betyder österut enligt Björnbo”. Den danske historikern Björnbo vet av någon anledning att frånvaron av regelrätt latinskt ord för öster ändå betyder öster. Märkligt är att Schmeidler inte själv vågar stå för att texten, i denna för tolkningen mycket viktiga passage, skulle kunna betyda: österut på samma väg. Jag tror att tveksamheten kan tolkas så att denne språkman inte riktigt förstått varför Adam inte använt ett riktigt ord för öster. Man kan verkligen förstå att generationer av forskare och språktydare har stått inför problem vid läsning av Adams text.

Tillägg 2012:  När Adam valde att använda ordet 'supra'  i stället för 'öster' (enl. 1984 års översättning) blev det en mycket lyckat val eftersom 'supra' också kan tolkas som ovanför. Så har både Peringskiöld 1718 och Allan Lund år 2000 gjort.  De konstaterar att Sverige ligger ovanför  Skåne.
     Lägg märke till att Adam i denna situation inte använder något ord för norr. När han beskriver länder och folks placering efter huvudriktnigen i det 1-dimensinella synsätt som rådde.
     När forskarteamet valde 'öster' kan det ha berott på Schmeidlers fotnot att Björnbo sagt att supra betyder öster. Synnerligen märkligt att Schmeidler inte har någon egen åsikt om ordets betydelse. Att Weibull tar fasta på Adams använding av ordet öster kan bero på Weibulls urprungliga tes att Adam har en mängd felaktiga väderstreckupplysninga. På ett ställe ondgör hans sig tydligt över hur Adam kan säga götarna dyjer upp öster om Skåne. Han ändrade rejält åsikt om Adams trovärdighet i sin uppsats i Scandia 1931. Men trots detta trycker han 1928 års artikel utan revidering i sin trilogi  Nordisk historia I
     Länk till denna latinska text
.................................................................................................................................. 


Hur Adams text används för att bevisa nordbornas felaktiga väderstreck
Bok 4. - kap V
Lauritz Weibull använder Adams text som sin andra beviskälla. Weibull hade 1911 publicerat sin mycket uppmärksammade skrift Kritiska undersökningar i ’Nordens historia omkring år 1000’. Den blev startpunkten för en mycket långlivad diskussion om tillförlitligheten i de rikhaltiga historiska upplysningar som vi fått från medeltidens isländska författare. I princip måste alla historiska fakta kunna hänföras till samtida historiska dokument i minst två från varandra skilda källor. Länk till Käll- och textkritik
      Det är därför synnerligen intressant att se vilka medel  Weibull använder när han 1928 bestämmer sig för att bevisa det gamla talet om felaktiga väderstreck i de isländska berättelserna. Det är strängt taget bara en enda händelse med anknytning till isländska sagor, som berör svensk historia. I den spelar Mälarviken Skarven en viktig roll. Det är Olaf Haraldssons besök i Sverige året 1007-08 som historien handlar om.
     Det är därför med stigande förvåning man läser hur Weibull stöder sig på två mycket vaga sagoberättelser, utan någon som helst kritisk granskning av berättelsen. Han inledde bevisföringen i sin undersökning 1928 om väderstrecken med  Ottars berättelse om hur han upptäckte Vita havet och med väderstreck i Knyttlingesagan. Länk till Ottars berättelse
 
Weibull hämtar bevis för sin uppfattning i Adam av Bremens text.
För att få en från sagorna helt fristående berättelse om väderstreck väljer Weibull att kritiskt granska Adam av Bremens latinska berättelse från 1000-talet. Några bakgrundsförutsättningar vid läsandet:
- Kapitlet 5 inleds med en miljöbeskrivning av Själland och går sedan över till Jylland
_I forskarkretsar anser man (bl.a. Weibull, Ambrosiani) att kapitlet skulle vara en beskrivning av enbart Själland, men det stämmer inte med verkligheten. Indelningen i kapitel är inte heller gjord av Adam.(Men ett praktiskt medel att hitta bland de många fakta som Adam bidrar med)
_Den latinska text man använder är inte original, utan en sammanställning från många fragment gjord av Bernhard Schmeidler 1917.
_Adam använder naturligtvis inte väderstrecken relaterade till en kartbild, eftersom kartor över norden inte fanns. Väderstreck anges enligt mitt förmenande med utgångspunkt från den plats där berättaren/berättelsen för tillfället befinner sig. Med denna tolkning stämmer Adams väderstreck till punkt och pricka. Weibull använder nedanstående textavsnitt som ”det vetenskapliga beviset för att nordbornas uppfattning om väderstrecken var en annan än den gängse i såväl den romerska världen som i nutidens.
_ Länk till Börje Sandéns kommentarer till Weibulls artikel om nordbornas väder streck
 
…. Den (Själland) har i väster Jylland, samhällena Århus och Ålborg samt Vendel. Men i norr, där den är öde, har den det norska havet. I söder ligger det förut omtalade Fyn …. I öster vetter den mot en utskjutande del av Skåne, där samhället Lund är beläget.
.  habet-que ab occidente Iudland, civitatem Arhusan vel Alaburg et Wendilam; a borea vero, ubi et deserta est, fretum Nortmanniae; a meridio autem funem predictam …. Ab ortu respicit promunctorium Sconiae, ubi civitas Lundona.
 
Lägg märke till att i svenskan använder vi s.k. pronomen (= i stället för ’namn’). Latinet visar i stället genom en ändelse på ett anslutande ord vilket personligt pronomen som skall gälla (enkelt uttryckt!). Så gjorde vi i svenskan ännu på 1940-talet när ordet ’äro’ visade att det handlade om flera personer såsom vi, ni och de. Vid översättning från latin är det således  ”fritt fram” för avskrivare att missuppfatta sammanhanget.
 
…. Den (Själland) har i väster Jylland, samhällena Århus och Ålborg samt VendelI söder däremot ligger det förut nämnda Fyn"…..
Vad Adam i själva verket sagt är att Jylland ligger väster om Själland. Han säger vidare att där, på Jylland, finns tre stora samhällen. Det sista han nämner är Vendel. I sin fotnot säger emellertid Schmeidler något intressant ”bei (med) a borea und (och) a meridie beginnen alle massgebenden Hss. neue Sätze” (massgebenden Hss. = tongivande handskrifter) vilket betyder att ”med a borea och a meridie börjar alla tongivande handskrifter nya satser.”
Det är ett viktigt klargörande från Schmeidlers sida, vilket jag tolkar som att de angivna väderstrecken utgår från Jylland. Ytterligare belägg härför att ordet ’vero =  på allvar; verkligen’, utpekar dels ödemarken i norra Jylland och framför allt nordmannahavet, med varianten Nordweg, i kap I bekräftas att det är från Jylland som kortaste vägen går till Norge. Här går verkligen stora sjövägen från Europa kortaste vägen till Norge.
 
…. I söder ligger det förut omtalade Fyn ….
 Att det är Vendel /Skagen i norra Jylland som åsyftas är klart, när nästa upplysning säger att Fyn ligger i söder. Det stämmer också med verkligheten. Men endast under förutsättning att man inte som Weibull utgår från Själland. Med  utgångspunkt därifrån kan man i bästa fall säga, om man befinner sig längst i norr på Själland, att Fyn ligger sydväst om Själland. Där ser Weibull åter nordmännens felaktiga uppfattning, som blir riktig om man vrider väderstrecken 45 grader medsols.
    Att välja den tolkning som säger att Fyn ligger söder om Själland passar Weibull och hans vapendragare perfekt. Då måste man som vanligt vrida väderstrecken 45 grader. Samtidigt får de anledning att påpeka att de omnämnda samhällena inte ligger väster om Själland utan nordväst.
 
Se kap V i den latinska texten.        Se Karta över Danmark

Avskriftsfel
2 exempel på varianter orsakade av missuppfattning
Bok 4 kap XVII och XIX
i bägge kapitlen har 'ponto = vattendrag,vatten''  har blivit   'porto = hamn, port'