|
(borttagen
från nätet 2015)
Länk till uppdaterad version Med nytt namn Adam av Bremen - inget fel på hans vädertreck Felaktigheter i översättning och tolkning påtalas Del 1 av 3 Iakttagelser vid läsningen av den äldsta detaljerade geografiska
beskrivningen
av vårt land
Börje Sandén,
webbupplagan,
sommaren
2011, febr 2012 - Artikel
1
Observera
Denna artikel har
många länkar till andra artiklar. Länkar är färgade och understrukna.
UKF:s Startsida
Artikel
2 Andra
forskningsområden Ämneskataloger-Olika
typerOm du HÖGER-klickar på länken kan både länkens och artikelns text att visas samtidgt. Öppna Nytt fönster eller Ny flik och du kan bläddra mellan artikel, kartor och kommentarer. Länkarna är en slags fotnoter till artikeln. lokalhistforsk/Forskning/iakttagelser-Adam Rev.2011-09-18; 2011-09-24; 2011-10-06 , 2011-11-01, 2011-12-22, 2012-03 Adams text i svensk översättnig 1984 Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka! Stäng med x! Nytillkommen
artikel för dem som redan känner till Adam
- en kortfattad sammanfattning av artiklarna 1 och 2, - samt en utförlig exempelsamling på tolkningen av latinska texten Varför sysslar en hembygdsforskare med ett så nischat ämnesområde som Adam av Bremens geografiska berättelse om Norden? Finns det någon lokalhistoria att hitta i ett 1000-årigt dokument skrivet på latin? Jo, Adams text har haft avgörande betydelse för förståelsen av de väderstreck som används i vår lokala forntidshistoria. Adam var en kyrklig dignitär som på 1070-talet fick i uppdrag av ärkebiskopen av Bremen att göra en allsidig beskrivning av Norden, som vid denna tid stod på tur att kristnas. Hela texten blev först år 1984 översatt till svenska med viktiga kommentarer av Tore Nyberg och C. F. Hallencreutz. Det var ett mångårigt studium kring den norska kungen Olav Haraldssons - Olav den heliges – förmenta besök i Kungsängenområdet i Upplands-Bro för tusen år sedan, som ledde raka vägen in Adams värld. Studiet av Adams skrift tog nämligen en omväg över forntida norrmäns och islänningars påstådda okunskap om den exakta nordriktningen. Det märkliga vetenskapliga resonemanget kring väderstrecken pågick i närmare hundra år. Men det har också – som jag funnit – skapat onödig oklarhet om vad denne Adam verkligen skrivit i sin berömda berättelse om geografi och kultur i Norden. På fullaste allvar hävdade en av våra mest kända historiker i början av 1900-talet, Lauritz Weibull, att otydligheter i Adams text bekräftade att nordborna använde felaktiga väderstreck. Lokalhistorien i Upplands-Bro har trots väderstrecksdebatten fått sin beskrivning i föredrag, exkursioner och inte minst i artiklar på UKF:s hemsida och Nyhetsbrev. Hela tiden har dock utgångspunkten varit att våra forntida sjöfarare vetat exakt var de hade norr. De hade bl.a. sin ledstjärna - polstjärnan - att rätta sig efter. Med de skäl som redovisats i UKF:s Nyhetsbrev 2011:2 torde diskussionen nu vara avslutad. Där berättade jag att aktuell historieforskning på universitetsnivå inte ser att det skulle föreligga något problem med eventuellt felaktiga väderstreck. Även islandsforskningen ironiserar, med udden riktad mot Weibull, över dennes påtvingade vridning av kompassrosen ca 45 grader. Jag hänvisade också till upplysningar från historikerhåll att inte heller den internationella sagakonferensen år 2009 hade något att säga om felaktiga väderstreck. Att Adam av Bremen kommer in i sammanhanget beror på att ovan nämnde Lauritz Weibull år 1928 utnyttjade Adams text för att vetenskapligt kunna visa att det inte var någon tvekan om att nordmännen och Adam hade en egen uppfattning om var norr var beläget; en uppfattning som inte överensstämde med den gängse europeiska. Weibull ansåg sig kunna påvisa en rad felaktigheter i Adams användning av väderstreck. Dessa anklagelser har nu på allvar diskuterats på UKF:s hemsida eller i Nyhetsbreven. Där har även artikeln Källkritik och granskning av texter publicerats. Den är avsedd som inledning till den nu inledda diskussionen. Men det är inte bara vridningen av väderstrecken som skall nagelfaras utan också själva tolkningen av de latinska ord som används för angivande av väderstrecken - och de är många, inte bara de fyra naturliga huvudriktningarna. Väderstreckan får en utförlig beskrivning på annan plats. Jag har funnit att du bör få en snabb inblick i frågeställningarna, om detta är första artikeln du läser om väderstrecksproblemen. Orsaken till att vi lätt ser fel i Adams väderstrecksanvisningar är att vi är så vana att se landskapet i det fågelperspektiv som en karta har. Innan kartor fanns utgick väderstrecken vanligtvis från den plats man befann sig på. Har du en kartbild framför dig kan du exempelvis säga att en plats ligger norväst om en annan. Din position är ovanför kartan. När du är ute i naturen och pekar ut ett väderstreck sker det alltid från den plats du för tillfället befinner dig på. Det är så Adam använder dem i sin berättelse. Här skall jag ge ett litet exempel på hur nyss nämnde Weibull tänker i sin bevisföring för de felaktiga väderstrecken hos Adam. Han är mycket tydlig i detta i sin artikel från 1928.Weibull utgår från att Adam befinner sig på Själland hos kung Estridsson, när denne berättar för honom var platser och andra öar ligger. Först får Adam veta att Jylland ligger i väster och där finns tre stora samhällen bl.a. Skagen som platsen heter idag. Det är ju helt riktigt. Sedan säger Adam att Fyn ligger i söder. Men då protesterar Weibull. Se där - Adam har missvisande väderstreck. Fyn ligger i ju sydväst från Själland räknat. osv.osv. Adam har i själva verket skrivit sin text på samma sätt som man gjort i seglationsbeskrivningar i tusen år. Han följer med från plats till plats. Så skulle man göra i ytterligare ett par hundra år efter Adam. Om man tolkar Adams väderstreck relativt till den plats han befinner sig på blir alla Adams väderstreck rätt, utom på ett enda ställe. Men det blir också rätt om man sätter sig in i seglationsbeskrivningarnas princip Klicka på länken så kan du läsa Weibulls bevisföringen som säger att Adam ibland skulle ha rätt - och ibland fel. Således ingen att lita på enligt Weibull. Lägg märke till att artikeln är skannad från 1948, så han har inte ändrat sig på 20 år. Enligt Weibulls bevisföring skall nordbornas väderstreck vridas ca 45 grader medsols. Observera gradtalet 45. När tolkningen av Adams text görs 1984 har detta ökats till 90 grader därför att man utgår från att Östersjön är det "Baltiska hav" som är omnämnt i Adams text. Adam säger nämligen att det senare går mot öster, och det vet ju alla att Bottenhavet och Bottniska viken går mot norr. Alltså måste man utgå ifrån att Adam har påverkasts av nordbornas påstådda felaktiga uppfattning om var norr är beläget. Detta är skälet till att man anser sig ha rätt att ändra väderstrecket hela 90 grader. Väderstrecken i de isländska sagorna angår oss i Upplands-Bro. Men efter de utredningar som redogjorts för i UKF:s föregående Nyhetsbrev och här på hemsidan så är det inte särskilt angeläget att ytterligare diskutera en "icke-fråga". Historiken kring den hundraårig myten har dock sina poänger - som exempel på hur seriös forskning har gått till. Du kan läsa om detta på UKF:s hemsida. Här nedan följer ett första exempel på hur viktigt det är att förstå hur människor tänkte för tusen år sedan, när vi idag tolkar deras texter. I ett andra exempel - i en annan artikel - tar jag upp Adams mest diskuterade uttryck - den kryptiska texten som berättar om Birkas placering i den svenska geografin: Här bildar en vik av det hav som kallas det baltiska en hamn som vetter mot norr. Baltiska havet - ett tusenårigt geografiskt begrepp med två betydelser Kan en viss tolkning av begreppet 'baltiska havet' ge oss ny historia? Det senaste årets forskningsarbete kring de isländska sagornas väderstreck och tänkesätten bakom de äldsta kartorna har i själva verket lett fram till två för mig nya tankegångar. De handlar inte bara om felaktiga väderstreck utan också om olämplig översättningen av vissa ord med tanke på den miljö som beskrivs. Adam framhåller tydligt att uttrycket 'det baltiska havet' till kommit före hans egen tid, att historikern Einhard som levde 250 år före Adam sagt att folket runt färdvägen kallat den för Bält(e)havet. (sv översättning 1718) Nu har det emellertid visat sig att åtskilliga latinska ord i Adams text bär på betydelsenyanser som innebär rakt motsatt tolkning till den vedertagna, vilket i sin tur påverkat den fortsatta tolkningen av texten. Eftersom den svenska översättningen utgår från att det tidigare nämnda uttrycket 'Baltiska havet' skulle vara detsamma som Östersjön, så har översättarna gång på gång undervärderat betydelsen av ord som Adam har använt för den färdväg som går från Danmark via Östsersjön ända ner till Svarta havet. De svenska översättarna har konsekvent översatt dessa ord med 'havet'. Redan när Adam första gången beskriver det som översättarna kallar 'havet' så har den latinska texten inte ordet 'mare' = hav. Där står ett ord som grundbetydelsen 'sund' eller 'strömdrag' (fretum). En dansk översättning utgiven år 2000 använder ordet 'farvatten' som är en riktig beskrivning av det som i verkligheten inte är ett hav. Mitt latinska lexikon har ordet 'havet' som ett sista allmänt alternativ i samband med betydelser som ström, strömdrag - inte som ett regelrätt hav. Översättarna tycks inte reagera för att Adam flera gånger förklarar att havet är 'det så kallade Baltiska havet'. Det uttrycket skall man i det här sammanhanget ta på största allvar: det är ju inte frågan om ett riktigt hav, det har bara råkat bli kallat för hav för mycket länge sedan. Det finns exempel på att de orden helt enkelt har hoppats över på några ställen i översättningen. På ett ställe säger Adam att han vill passa på att berätta om det så kallade Baltiska havets beskaffenhet. Latinska texten använder ordet 'natura' för översättningens 'beskaffenhet', vilket jag tolkar som att Adan vill beskriva 'sundets' verkliga natur. Det är därför han använder ordet 'sund = freti', vilket forskarteamet helt sonika varje gång byter ut mot 'havet'. Om man kunde hitta på ett unikt namn för den handelsled som Adam beskrivit så utförligt så vore det lätt att diskutera saken. Havsforskarna har 1974 bestämt sig för att använda begreppet Baltiska havet för hel Östersjön från Haparanda ända till Skagen, således inklusive de danska sunden och Öresund, som de till råga på allt benämner Bälthavet! Det senare är synnerligen intressant: några sund får benämningen hav! I analogi därmed skulle man kunna förklara att Einhards och Adams Baltiska hav också skall ses som sund. För att bli kvitt förvirringen tänker jag mig Adams beskrivna färdväg som Österleden eller Orientvägen Det faktum att språkforskare - ensamma eller i samförstånd med historiker - kan komma till helt olika resultat i forskningen kring Adam vittnar om att det finns behov en diskussion kring Adams text. I den här studien ligger, som nu säkert inser, en av tyngpunkterna på Adams val av latinska ord för det mycket ofta diskuterade Baltiska havet. En annan tyngdpunkt ligger i tolkningen av hans väderstreck. I några viktiga fall ser jag andra lösningar än de som vanligen förfäktas, vilket blivit möjligt sedan en forskare nu ändrat sig beträffande Adams påstådda otillförlitlighet när det gäller väderstrecksupplysningarna. Denne anser nu att Adam har använt väderstrecken enligt nu gällande princip. (Ove Jörgensen-Tore Nyberg: Sejlruter i Adam af Bremens danske överden.1992) Sedan detta skrevs har jag haft upprepade kontakter med ovan nämnde Tore Nyberg, som var en av historikerna i arbetslaget kring tolkningen av texten 1984. Han framhåller att översättningen gjordes enligt det forsknigsläge som då gällde. Nu är situationen en annan och han är öppen för den tolkning som jag gjort. Han har också tipsat mig om en dansk översättning från år 2000. Den den är delvis annorlunda både jämfört med den svenska och de förslag som jag lämnat. Nyberg får alla mina artiklar och rapporter om min forskning. Nyberg är verksam vid universitetet i Odense sedan många decennier, nu som emeritus. Det jag kommer att framföra i den här artikeln skall alltså ses som ett debattinlägg och ett sådant kräver naturligtvis utförliga förklaringar. Man skall inte påstå något utan att en tydlig motivering lämnas. Därför finns ett stort antal länkar till utförligare förklaringar och till källskrifter av betydelse. Som vanligt är hemsidan mitt forum för debatten och jag är tacksam för inlägg/diskussion via min e-postadress ukf@ukforsk.se Jag har redan fört en begränsad intern diskussion med ett antal intresserade personer och länge grubblat över hur saken skulle kunna introduceras på ett någorlunda överskådligt sätt. Det är uppenbart att Adams text måste grundligt studeras för att man skall kunna reda ut de olika begreppen. Fortsättningen på denna artikel blir i grunden en upprepning av det tidigare men med andra ord. Nya synpunkter som delgivits mig har i förekommande fall lagts till/ändrats. Det står dig fritt att hänga med eller inte. Jag skriver för dem, som i likhet med mig, vill komma till klarhet i några mycket svåra frågeställningar. Jag
vill ge dig
rådet att öppna angivna länkar i ett ANNAT
fönster. Då kan du
bläddra mellan
kartor, kommentarer och ändå behålla platsen i
huvudartikeln.
Du öppnar en länk genom att Högerklicka på länken och sedan välja om du vill använda nytt fönster eller en ny flik. Att Adam av Bremen har kommit in i sammanhanget beror på att ovan nämnde Lauritz Weibull år 1928 utnyttjade Adams text för att vetenskapligt kunna visa att det inte var någon tvekan om att nordmännen och Adam hade en egen uppfattning om var norr var beläget; en uppfattning som inte överensstämde med den gängse europeiska. Weibull ansåg sig kunna påvisa en rad felaktigheter i Adams användning av väderstreck, som jag tidigare berättat om. Men det är inte bara vridningen av väderstrecken som skall nagelfaras utan också själva tolkningen av de latinska ord som Adam använder när han beskriver det Baltiska havet. Jag har funnit att bästa infallsvinkeln till att förklara en del oklarheter i tolkningen av Adams text är att börja med det som i texten kallas 'baltiska havet'. Det är därför viktigt att komma till klarhet med den verkliga innebörden i det 1000-åriga uttrycket, som Adams sagesman introducerat ca 250 år tidigare. När jag i början av år 2011 bestämt mig för att närmare studera Adams text gjorde jag samma iakttagelse som jag gjort för flera år sedan, när jag försökte finna ut de tankegångar som styrt de första kartritarna i deras försök att göra geografiska bilder av utvalda landområden. Bl.a. hade jag funnit att floder, sjöar och dragställen i själva verket var färdvägar som ritats som sammanhängande vattensystem. I början av år 2011 läste jag till min stora förvåning, att Adam av Bremen beskrev en segelled, i vilken också ett hav ingick tillsammans med floder, sjöar och dragställen. Farleden ledde från Danmark "ända till de grekiska länderna". Östersjön var således en del av en lång, sedan länge etablerad handelsdväg, som vi lärt känna som vikingaleden till Novgorod och Miklagård. Adam berättar att människorna före hans tid t.o.m. givit vattenvägen ett eget namn, Belthavet (svensk övers. 1718). Färdvägen gick nämligen som ett bälte tvärs genom norra Europa enligt Adams text. I själva verket återger Adam vad den tyske historieskrivaren Einhard från början av 800-talet hade berättat om detta bälte. Den redan olyckliga benämningen 'havet' befästes ytterligare, när uttrycket det "Baltiska havet" kom att användas vid översättningen 1984. Både Adam och Einhard hade inte beskrivit ett hav utan en hel farled från Nordsjön till Svarta havet. . Vi skall därför granska hur översättarna handskas med den latinska texten på de ställen där Adam förklarar att han vill beskriva den långa färdvägens "beskaffenhet". Det skall strax uppenbaras att latinsk text kan äversättas på olika sätt beroende på hur man uppfattar innehållet i stort. Vi får också ett prov på hur översättarna gör när de inte får texten att passa in i den verklighet som den tycks handla om. (I artikel nr 2 blir det en mer omfattande granskning och i en särskild kommentar på hemsidan blir nära nog alla ställen granskade). Här nedan kommer ett smakprov på hur forskare löser problem i en text som inte finns bevarad i original utan endast i avskrifter av avskrifter. Det blir dels den senaste svenska översättningen, dels en dansk översättning från år 2000. Dessutom mitt förslag när jag lägger in två ej utnyttjade latinska ord i såväl den svenska som den danska översättningen. Ord som är av central betydelse i just detta fall och den tolkning jag använder Adam inleder själv med orden (i Bok IV:10): "Då
jag nu har fått ett lägligt tillfälle, finner jag det
lämpligt att säga något om det baltiska havets (Baltici
maris) beskaffenhet. Eftersom jag tidigare omnämt detta hav(!) (freti =
sund,ström) (Även i Bok I:60 är det latinska
ordet för 'havet' ett sund
= freti) med
utgångspunkt från
Einhards skrifter, vill jag nu som en närmare
utläggning fylligare framlägga vad denne i korthet
omnämnde, för att våra landsmän skall få
kännedom härom.
Adam fortsätter: ”Det är en havsbukt (sinus) säger han, som sträcker sig från västerhavet mot öster... [Börje Sandén: Det är en slags sund/havsvik som sträcker sig från västerhavet mot östet Ett förslag till översättning som blir möjlig om man inte utelämnar ett par latinska ord som betyder en slags] Av dem som bor vid denna bukt kallas den den baltiska [den Bältiska bukten/viken], eftersom den sträcker sig som ett bälte ett långt stycke genom de skytiska (ryska) länderna till de grekisk-katolska länderna” (svensk tolkning 1984). Svensk tolkning 1718: .... det Beltiska hafwetz egenskap, om hvilket sund jag till förne hafwer förmält ... Dansk tolkning år 2000 Denne bugt kaldes af de folk, der bor ved den, for Den Baltiske Bugt, fordi den ligesom et baelte over et langt stykke gennemskaerer de scytiske områder helt til Graekenland. (Skytiska området ligger norr om Svarta havet) Adam återkommer flera gånger med påpekanden att det Baltiska havet inte är ett hav. Obs. Mycket intressant är Adams ordval för 'hav' när han beskriver dess egenskaper - såväl första gången som den sista - och därvid använder det latinska ordet freti = sund. (I:60 och IV:31). Jag menar att det är tydligt att Adam tar avstånd från samtidens uppfattning att Mare Balticum endast hänför sig till delen i Östersjön. ................................. På många ställen i sin långa skrift berättar Adam om denna färdled, detta bälte från väster till öster. Ordet 'bält' användes således för över tusen år sedan på ett sätt, som vi idag gör, när vi exempelvis får rapport om att ett oljebälte är på väg mot kusten. Vi har uttrycket också i geografin för ett långsträckt, sammanhängande område - det subtropiska bältet. Det finns ord i vår tid, som motsvarar Adams uttryckssätt, Vi använder flyg-route och busslinje. Vi säger också 'pilgrimsvägen' för en vandringsled genom Sverige till Trondheim. Vi i Upplands-Bro har deltagit i arbetet med upprättandet av 'dalkarlsvägen', till minnet av dalfolkets arbetsvandringar till Stockholmsområdet. Vi ser att ordet 'vägen' inte nödvändigtvis betyder en anlagd väg. Så är det också i Adams ordval för 'havet'. Det 'baltiska havet' har blivit den övergripande beteckningen. I den latinska texten använder Adam mycket oftare tre andra ord än 'hav' (mare) för att beskriva de vatten som ingår i det långa bältet. En viktig iakttagelse. När Adam berättar vad andra har att säga om denna färdled benämner han den ”Baltici maris” (baltiska havet). Det sker 5-6 gånger vid de drygt 30-talet tillfällen han för farleden på tal. Mer än 20 gånger använder han andra ord för 'hav' i stället för latinska mare = hav, exempelvis: sinus (10) = bukt /m.m., m.m. freti, fretum (7) = sund eller ström (inte 'vik' - min anärknng på förekommen anledning) ponti, pontus (6) = en poetisk form för hav, ungefär som i ”så skimrande var aldrig havet”, eller bara " vatten/farvatten" i största allmähet. Jämför med Motala ström. Vi säger inte Motala-havet. Vi skulle kunna säga "bälte-havet" eftersom det sträcker sig som ett bälte ända till de greksika länderna. Adam undviker ordet ”mare” så mycket som möjligt eftersom det inte är enbart havet som är bältet. Jag har tagit fram en statistik över användningen av orden i såväl 1984 års översättning, som i den äldre från 1718 och i den latinska texten. Jag fann det nämligen märkligt att den officiella översättningen så ensidigt inpräntar i läsaren att 'Adams baltiska hav' skulle vara ett hav i verklig mening. Utförligare diskussion. Jag har bara funnit en forskare som uppfattat 'Baltiska havet' som en del av en vattenväg och i sin översättning därför inte använder ordet hav. Det är Lauritz Weibull för 80 år sedan år 1931. (Hör gärna av dig om du känner till andra som har samma åsikt) Min akttagelse om ordvalet "Pontus = vatten" lever kvar i Ptolemaei "Cosmographia Ulm 1482 Karta över Norra Europa", där vi finner att början av Adams Baltiska hav vid nuvarande Skagerack heter Pontus balteatus och att södra Östersjön benämns Sabulosus Pontus (sabulum ? = sand, grus). I övre delen av Östersjön har dock vattnet fått namnet 'mare'. Men så långt upp är även landområdena mycket otydligt markerade på denna gamla karta och bottenviken ingår det inte i Adams 'Baltiska hav', som således inte är ett hav i egentlig mening. Uttrycket har i efterhand missförståtts. Adam och hans sagesman har, som vi nyss sett i texten avsett en nordisk handelsled i österväg ända till de "grekisk-katolska länderna". Jacob Zieglers två versioner av kartan från 1529-1532 visar hur Adams Baltiska hav utvecklats till begreppet Baltheum Mare resp. Mare Baltium, tecknade som en relativt smal vik från Riga via Reval, Novgorod till orter långt nere i Ryssland. Utförligare diskussion i denna sak. Vad säger mitt latinska lexikon om sinus? Detta centrala ord i Adams text visar sig ha en många s.k. avledningar, alltså ord med annan innebörd än grundbetydelsen bukt. Det kan betyda landet vid bukten eller bukta sig, gå i vågor som i sinuskurva, det kan symbolisera ormens ringling får man veta, och varför då inte också flodernas ringling genom slättlandet Ryssland eller den krumbuktande färdvägen längs kusten. Ordet finns i sinuskurva. Adam påpekar gång på gång att begreppet inte bara är ett hav. Det är, enkelt uttryckt, en handelsväg. Riksantikvarien Peringskiöld (1718) har uppenbarligen haft en bättre känsla för nyanserna i latinska språket vid sin tolkning, vilket jag visar i den ovan nämnda statistiken och i hans autentiska översättning 1718. Man kanske skulle kunna dra en parallell med begreppet 'kustvägen', en benämning på varierande vägar längs kusten. Nu hör det emellertid till saken att havsforskarna år 1974 bestämt att uttrycket ”Baltiska havet” skall användas när man talar om hela Östersjön från Kattegatt till Haparanda, således också Bottenhavet och Bottenviken.. Jag tror att oceanografernas beslut om sin definition av begreppet Baltiska havet och den svenska översättarens ideliga upprepande av ordet ”havet” har gjort att de forskare som skrev kommentarerna 1984 tagit för givet att också den norra delen av Östersjön ingick i Baltiska havet på Adams tid . Men Bottenhavet-Bottenviken ingick naturligtvis inte i den färdväg i österled som Adam så utförligt beskrivit. I själva verket är det vikingaleden och dess föregångare som Adam beskriver för oss. De europeiska resenärerna, som kunde ha tillgång till kartorna, var för tusen år sedan var troligen inte intresserade av färder uppe i Bottenhavet. Kanske beroende på att utrikeshandel i dessa vatten motarbetades till förmån för Stockholm. Liksom de första kartograferna tog man bara upp sådant som var av praktiskt intresse. Man var definitivt inte ute efter en totalbeskrivning av världen - en iakttagelse värd att ha i minnet när vi förundras över "felaktigheter" i de äldsta kartorna. (Denna sida av kartografin diskuteras på hemsidan i en påbörjad analys av innehållet i våra äldsta kartor.) I en lång omständlig kommentar till 1984 års översättningen kommer man fram till att Adam måste ha påverkats av den snart hundraåriga föreställningen att nordbornas väderstreck måste vridas medsols för att stämma med verkligheten. Man konstaterar nu att det inte räcker med de 45 grader som 'vetenskapen' påstått sig ha fastslagit. Om man ökar till 90 grader får vi ett bevis på att de legendomspunna Ripheiska bergen skulle ligga i norra Skandinavien, vilket också är tolkningen i 1718 års översättning. Det är högst osäkert om dessa berg, ofta omnämnda i på olika ställen norr om Alperna hos de klassiska författarna, verkligen skulle vara de skandinaviska. Hur 90 gradersvisningen motiveras beskrivs i avsnittet om "Det baltiska havet i hela dess längd" här nedan. Se 1984 års kartskiss. Gäller den fortfarande? eller har vetenskapen, mig ovetande, något annat förslag på lut? Hör gärna av er - den som vet - så att jag kan revidera den här artikeln. Publicering på internet är dessutom en utmärkt arbetsmetod för den som står utanför den akademiska världen. Länk till forskargruppens kommentarer 1984 ”Det
Baltiska havet i hela
dess längd”
Nu vill jag bjuda dig med på en spännande färd i
forskningens korridorer och berätta om hur man resonerat - och
resonerar – bl.a.
om hur den nämnda latinska texten skulle kunna läsas. Att
ifrågasätta hävdvunna åsikter inom humanistisk
forskningen måste ses som angeläget i en forskningsdisciplin
där fysiska, mera ovedersägliga experiment, inte står
till buds. Grunden för humanistisk forskning består
vanligtvis inte i
nyvunna fysiska erfarenheter, som kan ge helt nya
grundförutsättningar för vidare forskning. I själva
verket består den av forskning kring människors
tankemönster och innebörden
av använda definitioner. Vi faller lätt, kanske omedvetet, för missuppfattningen att den moderna människans tankeförmåga är mer utvecklad än hos antikens forskare. Lite mer schablonmässigt uttryckt: den senaste doktorsavhandlingen i ett humanistiskt ämne är inte per definition av bättre kvalité. Att en grekisk "tänkare" för två tusen år sedan kunde "tänka fram" att det måste finnas atomer är ett välkänt faktum. En stor forskningsuppgift för vår tids humanistiska forskare borde vara att ständigt försöka komma underfund om vilka tankemönster som styrde gångna generationers tänkande. Den här artikeln ger exempel på att vår tids forskare inte alltid når fram till de gamles föreställningsvärld. Men först några ord om hur de första kartorna ritades. På Adams tid fanns ingen karta över Norden, man hade troligen inte ens någon bildlig föreställning av landskapet sett ”uppifrån”. Det man hade var beskrivningar av kuster med namn på orter och anteckningar om vissa landmärken som hjälp för orienteringen. Sådana seglationsanvisningar användes i århundraden. Så småningom placerades orter och landmärken in i en enkel kartskiss. Den äldsta bevarade skissen över Östersjön gjordes på 1320-talet. Som du ser på bilden är Östersjön förenklad till en smal vik som går i väst-östlig riktning. Den är gjord av en sydeuropé utan rekognosering. Han kanske inte ens varit i Östersjön. Det är en enkel skiss med upplysningar hämtade ur äldre seglationsbeskrivningar med namn på platser och kanske konturen av något karakteristiskt landmärke längs färdvägens vänstra resp. högra sida. Du förstår hela tänkesättet mer påtagligt om jag säger att på den här typen av tidiga ”kartor” kunde man rita ut öarna i profil, det var ju så man såg dem! Om kustlinjen vek av från huvudriktningen var det inget bekymmer för navigatören, kusten var dennes "kompass". Kartritaren har läst ett antal seglationsbeskrivningar och sett riktningsanvisningar här och där och vet troligen att kusten inte går rakt mot öster hela tiden. Att göra kustlinjen noggrann hade varit omöjligt. Man ville helt enkelt inte ge vilseledande detaljer. Jag föreställer mig att navigatören borde vara nöjd med att den ”nya sortens seglationslista” inte bredde ut sig alltför mycket. Man hanterar den lättare på det viset.  Kartan hämtad ur
Geografiens historia i Sverige intill år 1800 av Herman
Richter (1959)
Carignanos karta förklarar för oss varför våra forskare ännu 1984 kan skriva: ”Det är känt, att många författare före Adam trodde, att den skandinaviska halvön sträckte sig österut från Danmark, inte norrut.” Jag vill snarare påstå att det är författare efter Adam som inte förstått hur en karta som Carignanos skall läsas. Adam själv visste i alla fall att halvön gick i nord-sydlig riktning. Det framgår av hans riktiga väderstrecksplacering av alla omnämnda orter i vårt land – och Danmark. (IV:25). När man studerar hela kartbilden ur vilken ovanstående utsnitt är hämtat förstår vi att Östersjön fått sin väst-östliga utsträckning av rent praktiska skäl. Kartan är en Europakarta med Medelhavet som centrum, vilket betyder att Saharaområdet i Afrika upptar 1/3 av det tillgängliga utrymmet! Norra Europas "kulturbidrag" på kartan är färdvägen i österled, vilken tidigare varit en viktig förbindelseled med österlandet. En deformerad Östersjö är priset för att överhuvud taget finnas med på kartan. Samma mönster finns på andra "kalvskinnsritade" kartor 1339 och 1413. Se avdelningen med beskrivningar och kommentarer till en lång rad tidiga kartor. Samma fenomen uppträder även när kartorna började skäras ut i trä, som exempelvis Olaus Magnus s.k. Carta Marina 1539, där mindre betydelsefulla Finland är kraftigt deformerat. Så kallad: Olaus Magnus använde inte det namnet trots att det finns i titeln. (Ett försök att förklara den schablonmässiga förenklingen kommer du snart att finna i den ovan nämnda serien av kartanalyser. Tillsvidare en kortare redogörelse i Artikel 3) Efter Blekinge bär det iväg norrut, men i Adams svenska text står det att man skall fortsätta mot öster !! I den latinska texten står emellertid inte något ord, som i sig självt betyder öster. Här står ett ord som efter viss tankemöda avslöjar hela dåtidens tänkesätt, vilket är så främmande för den moderna människan att det inte kan förklaras i några få meningar. För att förstå detta måste först betydelsen av uttrycket "det baltiska havet i hela dess längd" redas ut. Ett viktigt val görs Jag vill därför visa vad som händer med Adams text om man väljer den i mitt tycke felaktiga betydelsen. Därför vänder vi tillbaka till det ställe i Adams text där valet står mellan de två sätten att definiera begreppet ”det baltiska havet i hela dess längd”. De två forskarna, som skrivit långa genomarbetade kommentarer till den gällande officiella översättningen 1984, väljer alternativet att det nuvarande Östersjön också är Adams Baltiska hav. De anser att Adams text är tydlig med att den handlar om Östersjön i hela dess längd - således från tyska kusten upp till Haparanda. Havets längdriktning går ju i nord-sydlig riktningen. De menar också att havet ändå kan sägas ligga öster om Sigtuna (vilket Adam påstår!), dvs öster om Sverige, vilket naturligtvis är sant. Adam använder här helt riktigt ordet 'oriente' = öster. För att orternas placering något så när skall stämma med verkligheten anser man sig år 1984 dock behöva ändra på väderstrecken. För det får man ju göra - enligt Weibull, eller om det är efter deras egen övertygelse! Man gör det med motiveringen att Adam själv uppenbarligen måste ha vridit väderstrecken efter att ha påverkats av den lokala felaktiga uppfattningen. När Adam skriver öster så skulle han således i själva verket vridet väderstrecken 90 grader medsols. Därför skall man vid läsningen vrida tillbaka öster så att det blir norr (Svenberg/Nyberg sid 319). Det stämmer också om man uppfattar Adams baltiska färdväg i hela dess längd såsom varande Östersjön i sin nord-sydlig riktning. Följden blir då att de redan av romarna sägenomspunna Ripheiska bergen ligger bortom Bottenhavet dvs i Skandinavien. De Ripheiska bergen är ett av många exempel på svårigheter som uppstår, när motsägelsefulla fakta blandas med olika tolkningar av en text som inte finns i original utan är ett resultat av sammanförda avskrifter. De Ripheiska bergen har genom tiderna placerats på olika ställen norr eller nordost om Alperina av romerska författare. Även Adam är osäker på var de skall placeras. Han är verkligen ursäktad om hans källor inte entydigt hjälpt honom därvidlag. Länken leder till ett försök att förklara problemen kring de Ripheiska bergen.. Vad händer om man väljer det andra alternativet vid tolkningen av Baltiska havet? Om man väljer det andra alternativet skall det visa sig att man inte alls behöver vrida väderstrecken. Förutsättningen är att man uppmärksammar och tar hänsyn till det system som Adam och sjöfarare använde - både före och efter Adams berättelse - för att beskriva förflyttningen, i österled här i vårt exempel. Se skissen som försöker förklara hur man tänkte för 1000 år sedan - en slags "Adams projektion". 
"Adams projektion"
med baltiska färdvägen i relation till den
väst-östliga baslinjen.
Systemet eller modellen innebär enligt skissen att orter, länder och folk räknas upp allteftersom man kommer fram till dem, som om de låg längs en rak kustlinje. (jämför kartan från 1320-talet ! ). Adam börjar uppräkningen vid inloppet till den baltiska färdvägen med Norge-Bohuslän, sedan kommer Danmark med landskapen Halland-Skåne-Blekinge och därefter götarna, svearna, osv. Det är en i allra högsta grad fiktiv kustlinje. Du tycker kanske att Sverige borde 'läggas ned' med sin östkust liggande längs linjen för att liknelsen skall följa modellen. Så gjorde jag själv först! Men jag upptäckte snart att Adam i nästa steg beskriver landskapen inom Sverige med helt riktiga väderstreck. Det gör han också på alla andra ställen i sin text. Med ett 'liggande' Sverige skulle det bara bli krångligt att förklara varför exempelvis Värmland ligger i norr. Med ett 'stående' Sverige stämde den saken direkt. (Här tas inte upp Adams motsvarande södra kustlinje längs Tyskland-Polen) Systemet kan förklara de två företeelser, som Lauritz Weibull kraftigt angriper i sin kritik år 1928 över Adams förvirrande väderstreck. Den ena företeelsen är att Adam i själva verket har ett motiv för sitt påstående att ”samhället Jumne ligger mitt emot Birka”. Jumne ligger ungefär mitt på tysk-polska Östersjökusten. Den andra företeelsen återfinns i kap 25 där Adam ”reser runt ” i den del av Sverige som ligger norr om Skåne. Han säger att Västergötland med Skara ligger i väster, Värmland och Hälsingland ligger i norr, och i söder (vid baslinjen, och från Hälsingland betraktat!) ligger Sigtuna med ”det baltiska havet i hela dess längd”, dvs i väst-östlig riktning, ej nord-sydlig I öster slutligen de Ripheiska bergen, ansågs ligga bortom alla de märkliga folk som bebodde nuvarande Finland och Ryssland. Allt stämmer. Inga väderstreck behöver ändras. Du kan läsa mer om sättet att läsa de äldre kartorna i forskningsprojektet "Att läsa kartor med dåtida ögon." Så här lyder Adams text i det aktuella kapitlet 25, i Svenbergs översättning 1984: Jag skall nu ge en kort beskrivning av sveonernas land eller Sverige: i väster (occidente) innefattar det götarna och samhället Skara, i norr (borea) värmlänningarna med skridfinnarna, som styrs av Hälsingland, i söder (ab austro) det förut omtalade baltiska havet (illius Baltici maris) i hela dess längd (longitudinem). Där ligger det stora samhället Sigtuna, I öster (ab oriente) slutligen gränsar det till de Ripheiska bergen, där det finns väldiga ödemarker och höga snömassor, och där flockar av vidunderliga människor hindrar ett ytterligare framträngande. Där finns amazoner, hundhuvuden, cykloper, som har ett enda öga i pannan, vidare de varelser som Solinus kallar himantopoder och som springer på ett ben, vidare de som tycker om människokött som föda. Därför undflyr man dem och tiger också med rätta om dem. Här kan vi alltså finna den av Weibull år 1928 efterlysta konstruktionen som Adam och hans tid använde, och där Weibull påstod : ”Helhetsbilden blir på detta sätt ur orienteringssynpunkt ren konstruktion” (S.296) och ”Som man ser: en konsekvent, en efter en och samma grund genomförd orientering. Denna orientering är inte nutidens.”(s.299) (Men han skulle redan 1931 inse att Adam hade ett system! Se "Kort kommentar" här nedan och nedanstående länkar) Länk till en kortfattad kritisk analys av Weibulls argument för att Adams väderstreck måste vridas medsols 45 grader. Analysen inte slutligt formulerad, men argumenten finns i en utförlig förstudie) Länk till hela Weibulls artikel 1928 med identiskt nytryck i Weibulls Nordisk historia 1948 Länk till aktuell del av Weibulls artikel 1931 ”Geo-etnografiska inskott och tankelinjer hos Adam av Bremen” i Del 1 av Nordisk Historia 1984. Början av samma artikel. Kort kommentar av Börje Sandén: Weibulls överilade fördömande år 1928 av Adams missvisande väderstreck bygger på avsaknad av elementär källkritik enligt min åsikt. Det framhåller jag i min kortfattade analys i första länken här ovan. Det är uppenbart att saken måste ha uppmärksammats både av Weibull själv och andra. Jag visste att hans uppsats skulle finnas nytryckt i hans Nordisk Historia 1948. Därför skaffade jag fram den för att se om han infogat den 20 år gamla artikeln i reviderad form. Den var identisk! Den gäller således som källmaterial. Troligen har den legat till grund för 1984 års utgåva av Adams bok, eftersom man utförligt diskuterar hur väderstrecken skall användas och t.o.m. ökar på ändringen till 90 grader. Men det fanns också i Weibulls bokverk en synnerligen vetenskaplig artikel med en titel som vid första ögonkastet verkade nog så avskräckande. "Geo-etnografiska inskott och tankelinjer hos Adam av Bremen". Det var särkilt det där med ”tankelinjer hos Adam av Bremen” som väckte mitt intresse. Artikeln visade sig till stor del vara en genomgång av textens komposition, med diskussion om varför exempelvis saker och ting är ologiskt placerade m.m. (observera att den s.k. originaltexten till Adams text är vetenskapligt sammanfogad av en mängd olika avskrifter! Kapitelindelning har tillkommit i vår tid). Artikeln är späckad med mycket djupsinniga vetenskapliga analyser kors och tvärs genom Adams text - ibland synnerligen svårbegripliga. Men på de två sista sidorna kommer Weibulls kapitulation inför Adam. Han inser nu att denne följer ett visst system och inte svamlar hit och dit. Han upptäcker inte, såvitt jag ser, själva grunden i detta system, men han stannar upp vid Adams påstående att, om man seglade i ”den baltiska vikens längdriktning” (observera att han inte säger det baltiska havets längdriktning som alla andra gjort) så skulle man komma till Novgorod. Inte nog med det! Artikeln hade skrivets 1931, således tre år efter hans famösa avhandling som avsågs bevisa nödvändigheten av att ändra nordiska väderstreck. Här - på sista sidan visar det sig att Weibull är en bättre översättare/tolkare av Adams text än någon annan av dem som jag kommit i kontakt med. Weibull citerar den viktiga mening där Adam tydligast visar att 'det baltiska havet' har sin längdriktning i väst-öst. (inte nord-syd som i svenska översättningen) Weibull citerar Adams ord sålunda: "jag skulle gärna tro, att det baltiska havet är samma vatten, som av de gamle med andra namn kallades de skytiska eller maeotiska träsken". Det latinska ordet för Svenbergs (envist använda) 'hav' är på den här platsen 'ponti'. Lexikonet har här som första alternativ betydelsen "hav i poetisk mening". Uppenbarligen har Svenberg och författarna till kommentarerna inte läst Weibulls artikel, i varje fall inte brytt sig om den. Han är kanske den enda forskare som - så småningom - uppfattat den verkliga innebörden i Adams benämning på färdvägen. Det var således först på "sista raksträckan" som jag fick mycket värdefull support av Lauritz Weibull. Om någon läsare känner till något mer härvidlag vore jag tacksam för tips och uppslag. Bland de avslutande raderna i Weibulls artikel 1931 finnar man nedanstående uttalanden: ... Tankelinjerna mynnar ut i en stor vetenskaplig konstruktion ... Det har skett med ledning av uppgifter om skeppsfärder till Ostrograd och Grekland från Norden. (Ostrograd = ryska Novgorod-Kiev-riket) ... Adam av Bremen är den store pionjären i vetenskapen om Nordens utforskande. … De kunskapsmoment, som stod till Adams förfogande, fördes av honom samman till den första enhetligt utformade bilden av denna del av världen. Varför Weibull inte reviderade sin väderstrecksartikel vid nytrycket 1948 kan du själv spekulera över. På mig verkar det dessutom som om forskarna i allmänhet aldrig uppfattat 'bälte-funktionen' i namnet, trots att Adam många gånger ger exempel på resor gjorda inom det som kommit att kallas det baltiska havet. Är verkligen Lauritz Weibull den enda forskare som tagit till sig dessa Adams ord? Ett för saken viktigt tillägg Härtill skall läggas att Tore Nyberg, som i kommentaren till översättningen av Adams text lämnade ett förslag på hur man skulle kunna lösa det "klassiska" kravet på ändring av Adams väderstreck, nu har ändrat sig beträffande tillförlitligheten av Adams väderstrecksanvisningar. Det skedde 1992 i en kortfattad skrift tillsammans med Ove Jörgensen med namnet "Sejlruter i Adam af Bremens danske överden". (Så också i mail till mig.) Författarna gör en kortfattad redogörelse för Weibulls tidigare nämnda "tillägg" från 1931. Men hur många forskare nås av det budskapet efter att ha läst Svenbergs översättningen från 1984? Om någon läsare känner till någon diskussion i något forum om väderstrecksproblematiken och upplösningen av den vore jag tacksam för besked. ukf@ukforsk.se (Börje Sandén) Adams val av ord för öster avslöjar grundidén i tidens tankemönster Att Weibull inte fullt ut kommit på Adams principtänkande tycker jag mig kunna konstatera. Min granskning av Schmeidlers latinska text och hans omfattande notapparat leder till att inte heller denne tycks ha uppfattat kärnan i Adams budskap. Det är återigen väderstrecket öster, som ställer till problem. Detta inträffar när färden endast "symboliskt" (kartskissen här ovan) går mot öster, nämligen där kustlinjen rent fysiskt vänder mot norr vid passage av gränsen mellan nuvarande Blekinge och Småland. Det är Schmeidlers notapparat - i samband med Adams val av ord för öster - som blev den slutliga bekräftelsen på att Adams geografiska beskrivning var korrekt och inte fordrade några som helst ändringar när det gäller väderstrecken. Nu är vi framme vid det som jag ser som ”ett facit längst bak i räkneboken”. Vilket latinskt ord använder Adam, när man i dåtidens modell förflyttar sig i österled samtidigt som man i verkligheten färdas mot norr? Det står supra som bl.a. betyder ovanför, just det ord som används i 1718 års översättning och som stämmer med verkligheten. Men det betyder också fortsätt vidare, och man färdas ju i österled. Varför står det 'öster' i översättningen? Se nedanstående kommentar och latinska textsidan. Lexikon: supra = geogr. ovanför/bortom; ea = på den vägen; eadem längs samma väg; Således: fortsätt i den angivna riktning - dvs i österled Schmeidler som skapat den latinska texten har en fotnot vid supra: ”2) Supra bedeutet östlich nach Björnbo = Supra betyder österut enligt Björnbo”. Den danske historikern Björnbo vet av någon anledning att frånvaron av regelrätt latinskt ord för öster ändå betyder österut. Märkligt är att Schmeidler inte själv vågar stå för att texten - i denna för tolkningen mycket viktiga passage - skulle kunna betyda: österut. Jag tror att tveksamheten kan tolkas så att denne språkman inte riktigt förstått, varför Adam inte använt ett riktigt ord för öster. Man inser nu att generationer av forskare och språktydare har stått inför problem vid läsning av Adams text. Mer om detta. Dags för ny översättning? Om det finns någon substans i mina iakttagelser borde det vara hög tid för någon kunnig språkvetare att ta sig an Adams text och pröva svenska ord som bättre anknyter till Adams ordval för "hav". Det förefaller mig som om historiker och språkvetare borde utveckla att ännu närmare samarbete kring den latinska texten. Tänk om det gick att få till stånd en tävling om bästa översättningen?? Svenbergs ensidiga tolkning när det gäller det latinska ordet för 'hav' tycker jag är uppseendeväckande. I såväl Bok1-Kap60 och Bok2-Kap18, där Adam först nämner det vatten som svenska översättaren kallar "Baltiska havet" använder Adam inte ordet mare = hav, utan freti = sund/ström. Det senare ordet väljer när han återigen vill beskriva 'det baltiska havets' sanna natur! Mer om detta i artiklarna 2 och (en kommande) artikel 3. Jag känner sympati för Adams eget uttalande i Första bokens kapitel 61: "Det är bättre, som Hieronymus säger, att säga sanningen på ett oskickligt sätt än att vältaligt frambära vad som är lögnaktigt." (vilket det blivit när man ändrat på väderstrecken i kommentardelens förslag till tolkning) Efter dessa visdomsord vill jag ställa Adams ord samman med Peringskiölds avslutningsord i förordet till sin översättning 1718: "Den gunstige läsaren behagade med milt omdöme upptaga min ringa översättning av detta lilla verk -- till dess något behagligare kan framgivas". Dessa sista ord fann jag efter att för mig själv ha försökt formulera vad som kan sägas vara kriteriet på en god översättning: Är en översättning god om språket är flytande eller när den är trogen fakta i originalet? Med tanke på Schmeidlers egen oklarhet i fråga om ordvalet öster och det faktum att han inte redovisar ett bättre motiv för sitt val än "fotnoten 2)" här nedan, kunde det kanske kännas som en utmaning för någon att ta om allt från början. Då kanske vi kan få en mer 'sannolik' tolkning av geografin i Norden än den som förslagsvis lämnas i Svenbergs översättning 1984. Länk till artikel 2 där du finner fler kritiska analyser av den föreliggande tolkningen av Adams text. Länk till Peringskiölds översättning till svenska 1718. Den enda översättningen förutom Emanuel Svenbergs från 1984 efter vad jag känner till. Länk till Aktuella kapitel i Schmeidlers latinska text  Är Adam av Bremen färdigforskad? Naturligtvis är sista ordet inte sagt när det gäller de bidrag till forskningen som jag härmed presenterar. Sista ordet blir aldrig sagt i bedömningen av historien. Jag tycker dock att det finns anledning att på allvar fundera över vad texten i Adam av Bremens berättelse egentligen vill säga oss: 1) Vad menade han egentligen med begreppet 'baltiska havet' ? 2) Finns det ett samband mellan Adams sätt att geografiskt beskriva länder och folkslag i den ordning de uppträder längs en färdväg och det sätt på vilket de första kartornas och seglationsbeskrivningarnas innehåll presenteras? 3) Gäller fortfarande tesen att väderstrecken i Adams berättelse skall ändras för att stämma med verkligheten? Litteratur Den litteratur som jag har tillgång till finns i Litteraturförteckningen. Den gäller dels tolkningen av isländska sagor likasom den aktuella latinska texten och dels studierna kring gamla kartor. Det var faktiskt kartstudiet som ledde mig fram till en annorlunda tolkning av Adams text. Börje Sandén 2011-10-06, 2011-12-22, 2012-02-29 ....................... Utförligare diskussion i denna sak Det är särskilt i den 4:e och sista boken som Adam berättar om geografin i Norden. Det är enbart de geografiska sidorna i hans text som är av intresse i denna min studie. Adams text är den mest detaljrika av de äldsta geografiska beskrivningarna av vår land. Tyvärr hävdar forskningen att det skulle vara så många felaktigheter i texten att man måste ändra på Adams väderstrecken, när man försöker placera de många omnämnda folkslagen på rätt plats. Det skulle inte förvåna mig om förnyad tolkning skulle leda i den riktning som jag fört fram. |
