Här:   länk till uppdaterad version
av nedanstående - nytt namn
Adam av Bremen - ny tolkning av de geografiska avsnitten
sammandrag av artklarna 1 och 2
Del 3 av 3


Väderstrecken och det s.k. 'baltiska havet'  
Artikel 3  med tillägg
Förslag  till annan tolkning av Adam av Bremens text
lokalhistorsk/Forskning/Baltiska-havet_vaderstreck_forskare.htm       2012-01-08; 2012-01-29; 2012-06-30

Kortare sammanfattning - främst avsedd för dem som redan känner till Adam av Bremen.
Utförligare beskrivet  i  artiklarna 1 och 2


UKF:s Startsida     Iakttagelser - artikel 1    Fler iakttagelser artikel 2    Aktuella forskningsområden
Kommentar-Weibull 1928    Schmeidlers latinska text I:60-61; IV:4-25   Adam-excepter-anteckningar
Urval -Börje Sandéns kommentar till latinska textens tolkning     Ur Adams text/ Nybergs kommentar

Förslag till annan läsning av motsägelsefulla tolkningar
i Adam av Bremens text  (1984 års översättning)
  
Sammanfattande redogörelse från artiklarna 1 och 2.

Adams väderstreck - och ”det s.k. Baltiska havet”
.
Det finns olika tolkningar av geografin i norden beroende
1_ dels på hur man uppfattar Adam av Bremens väderstrecksangivelser,
2_ dels på hur man uppfattar Adams beskrivning av det centrala begreppet ’det baltiska havet’.

1_ Förslaget till tolkning av Adams väderstreck visar att de blir riktiga, om man tolkar dem relativt från den plats varifrån berättelsen för tillfället utgår från.
     Vi måste dessutom sätta oss in i det tankemönster som behärskade människorna innan världen blev ett kartmönster. Den traditionella föreställningen av det geografiska landskapet var den bild som de många seglationsberättelserna gett oss. De beskrev landskapet som en färd genom det. Orter och landmärken placerades i den ordning de uppträdde inför ögat.
     När man väl upptäcker att det är så Adam av Bremen skriver sin text faller alla bitar på plats. Han färdas i berättelsen österut längs skandinaviens kust med utgångspunkt från Norge. Det är den enda generella  väderstreckupplysningen som ges i det avseendet. När kusten tillfälligt ändrar riktning, vilket den gör många gången, ändrar det inte på färdens riktning mot öster.

2 _ Här görs en kritisk granskning av 1984 års tolkning av Adam av Bremens text med anledning av att tolkningen begränsar Adams uttryck ’baltiska havet’ till att gälla bara Östersjön . I själva verket beskriver Adam en gammal segelled som går melllan Nordsjön och Svarta havet via de ryska floderna.
   
De två infallsvinklarna - Väderstrecken och det 'Baltiska havet' - är på det intimaste sammanvävda med varandra. I de många nedanstående exemplen måste man vara väl införstådd med bägge frågorna för att kunna ta ställning till de förutsättningar som uppstår. Mycket viktigt är att man gjort sig underrättad om hur den geografiska miljön gestaltade sig för tusen år sedan. Likaså måste man försöka lista ut hur såväl sjöfarare som folk i allmänhet föreställde sig den fysiska världen för tusen år sedan.



Innan vi mer systematiskt
kan analysera Adam av Bremens text vill jag ge en sammanfattning av viktiga fakta från de två tidigare artiklarna och de revideringar och upptäkter som  tillkommit under mellantiden.
 

Tillägg  2012-01-08, 2012-02-24, 2012-06-28
*   I början av 1900-talet fick våra historiker för sig att det gick att göra vetenskap av oprecisa väderstreck i isländska sagor. Ett antal utredningar gjordes som menade att nordborna inte uppfattade norr på samma sätt som övriga Europa. År 1928 gick Lauritz Weibull – den källkritiska forskningens stora föregångare – in i debatten. Med hjälp av isländska sagor OCH Adam av Bremens samtida berättelse bevisade han att nordbornas väderstreck måste vridas ca 45 grader medsols för att stämma med verkligheten. 
Se utförlig diskussion härom på hemsidan    Länk
 
*   Sedan dess – och ännu 1984, när första översättningen av hela Adams berättelse gavs ut - har man uppenbarligen tyckt att det varit fritt fram att laborera - ja. bokstavligen laborera! - med andra väderstreck än dem som Adam har använt. I förekommande fall – särskilt 1984 och senare - har man ökat vridningen till 90 grader. Detta har  i kombination med rena översättningsexperiment (milt uttryckt) skapat förvirring om vad Adam egentligen sagt. Min granskning visar att väderstrecksdebatten och Adams text blir fullt förståelig och överensstämmande den geografiska verkligheten, om man inte ändrar på väderstrecken.

* Men först några problem att komma tillrätta med.
Vi måste utreda vad Adam lägger för innebörd i det han kallar Bälthavet och som översättarna kallar Baltiska havet.  Oceanologerna har en annan uppfattning om begreppet Baltiska havet. Adam förklarar själv att det är en vattenled som går som ett bälte hela vägen från Jylland via nuvarande Östersjön, Ladoga och ryska flodsystemet ner till Svarta havet. Han säger att färdvägen kallades Bälthavet redan två hundra före hans egen tid. (Einhard)
     När han översiktligt talar om det långsträckta vattendraget använder han vanligen ordet Bälthavet = ’mare Balticum’, men vid utförligare beskrivning av dess egenskaper använder han latinska ord för bukt/vik, sund eller helt enkelt vatten. Han är uppenbarligen medveten om att redan hans samtid har missuppfattat saken och han vill med sitt ordval säga att Bälthavet inte är ett hav i egentlig mening.

     Eftersom dagens historiska forskare tycks anse om att Bälthavet är detsamma som Östersjön har man i 1984  års översättning avsiktligt likställt orden 'bukt, vik och sund' med ’havet’. Svenskar som inte kan latin har därför tyckt det vara naturligt att Bälthavet bytts ut mot Baltiska havet. Jag tror att man omedvetet - och felaktigt! - kopplar ihop det med ordet Baltikum - de baltiska staterna; de baltiska språken från 1845.

* Havsforskarnas definition av begreppet Baltiska havet 

Havsforskarna använder  Baltiska havet som benämning på  hela Östersjön från Haparanda  till Kattegatt. Men de använder Bälthavet för den del av det Baltiska havet där idag de två Bälten och Öresund ligger. Även i vår tid kan man således använda ordet hav för något som inte är ett hav i egentlig mening utan en samling sund. Detsamma kunde man uppenbarligen göra även på Adams tid - och århundraden dessförinnan. Jag upprepar att med Bälthavet/Baltiska havet menade man hela bältet av vattenleder från väster till öster.

     När jag nu en längre tid arbetat med begreppet har jag förstått att ordets makt över tanken är mycket stark. Använder man ordet 'hav' så som översättarna gjort, tror man till slut också att 'sund' är ett hav även om det inte är det. Vi borde mynta ett begrepp som inte för tanken till havet. Adams färdled är naturligtvis den gamla vikingaleden som varjagerna använde. Den skulle kunna ses som Norra vägen till Österlandet.  Man borde använda 'vägen' eller 'leden' i stället för 'havet'. Adam återkommer flera gånger till att vattenvägen leder till Novgorod och Kiev.  Vi skulle kanske byta ut 'Baltiska havet' mot Kiev-leden eller Novgorod-vägen. En svensk analogi är naturligtvis Göta kanal.

* Nya definitioner av Baltiska havet enligt "Projektet Östersjöregionen" 2004
Under min pågående utredning av saken får jag veta av historikern Anders Fröjmark att begreppet 'Baltiska havet' diskuteras i dokumentationen av projektet "Östersjöregionen" från år 2004, i vilket sju länder bl.a. beskriver områdets historia. Där berättas om vikingatidens nätverk av inre vattenvägar inom Ryssland på samma sätt som Adam har beskrivit saken.
    _ Dessutom finns det ett synnerligen intressant tillägg av den lettiska forskaren Daina Bleiere och Anders Fröjmark att lettiska och litauiska ord med roten balt- aldrig använts för att beskriva Östersjön. Däremot är en mycket vanlig som del i insjö- och våtmarksnamn.  Detta uttalande är ett tungt vägande inlägg i den förvirrade debatten om innebörden av begreppet 'Baltiska havet'. Här har vi nu fått en ny infallsvinkel helt fristående från de senaste hundra årens diskussioner i ämnet.
     _ Dessutom - för första gången i den officiella vetenskapliga debatten - blir Adams uttryck 'Baltiska havet' beskrivet under beteckningen 'det Baltiska sundet'.  Precis som Adam själv beskriver saken och
precis den tolkning av den latinska texten som jag hela tiden efterlyst. När Adam syftar på hela vägsträckan använder han ordet freti som betyder sund eller ström. Det är en tydlig markering av att begreppet 'Baltiska havet' inte är ett annat namn för Östersjön. Inte nog med att freti används som ett begrepp för hela sträckan.  När Adam första gången nämner vattenleden (Bok I: 60) som blivit kallad 'Bälthavet' eller det 'Barbariska havet' så säger han att det är ett slags sund så att säga (!)   Den svenska översättningen 1984 liksom den danska år 2000 har utan vidare bytt ut Adams ord för sund (freti) till vik/bukt. Sund och vik är topografiskt sett inte samma sak.
     Dessutom nonchalerar man de latinska orden som inskränker betydelsen (de kursiverade här ovan) därför att man vet att Mälaren var en havsvik på den tiden. Man tycks tro att Adam har blandat ihop begreppen. Om han gjort det hade det varit OK att översätta/tolka freti som vik. Det sund Adam talar om är emellertid den gamla sjövägen förbi Södertälje. Det vill säga farleden  mot Uppsala, Valsgärde, Vendel och senare även Fornsigtuna, Birka och Sigtuna.

* Landhöjningen - inte Birkabornas stenutfyllnader - försvårade framfarten genom sundet
Att Adam använder uttrycket 'ett sund så att säga' beror på att södertäljesundet vid tiden för Adams berättelse och århundradena närmast dessförinnan inte längre var segelbart på grund av landhöjningen. Adam för ett resonemang om orsaken till att sjöleden upphört när han nämner att Birkas innevånare skulle ha blockerat sundet med stenar för att hindra fri framfart för rövare.
     Trots landhöjningen fortsatte trafiken att fungera som ett sund, på så sätt att varorna i stället transporterades landvägen över det ed som uppkommit. Vi vet också att långt senare  kunde innevånarna stå till tjänst med båtar för fortsatt transport till platser i Mälarområdet. Det skedde i så stor omfattning att Stockholms borgare försökte få den handeln olagligförklarad. Mer om detta på annan plats.

* Vådan av att ta bort och byta ut latinska ord som inte passar
Om forskarlaget 1984 tagit Adam på orden hade man sluppit ett annat svårt översättningsproblem i meningen. "Här bildar en vik av det hav som kallas det Baltiska (Bältiska!) eller Barbariska en hamn, som vetter mot norr."  Först fraågar man sig. Är det Birkas hamn som vetter mot norr, eller är det sundet? Avsnittet anses vara ett av svårare att komma tillrätta med enligt Björn Ambrosiani. Han väljer alternativet att det är en havsvik som sträcker sig mot norr från det baltiska havet. Som specialist på Birka har han antagligen inte funnit någon hamn mot norr på Björkö. Resultatet blev att Adam måste ha menat att det är Mälarviken som pekar mot norr. Adams riktning måste naturligtvis ändras därför att Mälaren inte sträcker sig norrut. Men det gör det så kallade sundet vid Södertälje.

*  Adams geografiska upplysningar är officiellt osäkra i modern historieskrivning
Den stora betydelse som Adams skrift tillmäts i de allra flesta historiska sammanhang solkas av de återkommande  påståendena om hans otillförlitlighet beträffande geografin. (Dick Harrison, Sveriges historia 2009). En allsidig utredning om innebörden av begreppet 'baltiska havet' borde kunna förklara både väderstreckens tidigare olyckliga användning och det intressanta sambandet mellan Adams beskrivning av Norden och de tidiga seglationsbeskrivningarna.

*  Forskningens reaktion på de synpunkter som framförts i UKF:s Nyhetsbrev
    och på hemsidan

I UKF:s Nyhetsbrev, på hemsidan och i kontakter med forskare har jag frågat om någon uppmärksammat att Adam med det baltiska havet menat hela sträckan och inte bara Östersjödelen. Några få har hört av sig. Av särskilt intresse är naturligtvis svaret från Tore Nyberg, en av de ansvariga för tolkningen 1984. Han ser positivt på min uppfattning - samma uppfattning - hör och häpna - finns faktiskt också i Weibulls artikel från 1931.
     Anders Fröjmarks bidrag här ovan ser jag som ett synnerligen värdefullt bidrag till lösningen av frågeställningarna. Kanske fler upplysningar droppar in så småningom.
Börje Sandén  2012-01-08; 2012-02-24, 2012-06-30


Försök att förklara motsägelsefulla tolkningar av Adams text och
bidraga med andra förslag

Den här artikeln skall ses som en sammanfattande redogörelse för de tankegångar som lett fram till min tolkning av Adams text. Den här versionen vänder sig i första hand till dem som redan känner till Adams roll i historien. Alla berörda textavsnitt redovisas med mer eller mindre utförliga kommentarer.  Här, liksom i nedan nämnda artiklar, finns rikligt med länkar till fördjupningar, studierapporter och dokument som stöder min syn på problemen.
     Observera att det endast är de geografiska inslagen i Adams text som jag diskuterar. Således bara en mindre del av Adams berättelse.
     Kommentarerna läses bäst från hemsidan. Högerklicka  på länkarna och välj eget fönster. Då kan du läsa dem utan att tappa kontakten med din plats i huvudtexten.

Såväl väderstrecksfrågan (1_) som begreppet ’det baltiska havet’ (2_) har utförligt redogjorts för i Forskningsinstitutets Nyhetsbrev och på Hemsidan - där med revideringar och uppdateringar

De två artiklarna är:
Artikel 1
Adam av Bremens berättelse - inget fel på hans väderstreck. Ny tokning av hans text."

  Uppdatering av "Iakttagelser vid läsning  av den äldsta detaljerade geografiska beskrivningen av vårt land"
                                Nyhetsbrev 2011:3   Revideringar och uppdateringar  på hemsidan

Artikel 2 -  ”Fler iakttagelser vid läsning av Adam av Bremens skrift.  Hemsidan - med uppdateringar.
 
1_Väderstrecken.
De påstått missvisande väderstrecken hos Adam blir riktiga med en annan läsning av texten. Med mitt förslag till läsning blir inte bara Adams text riktig, även islänningars och vikingars påstått felaktiga uppfattning om placeringen av norr elimineras. Sambandet mellan nordiska väderstreck och Adams väderstreck går tillbaka på Lauritz Weibulls artikel i tidskriften Scandia 1928, där han använder Adam som bevis för att nordmännen inte visste exakta läget för norr. Detta är redan förut utförligt behandlat på UKF:s hemsidan. Även det faktum att Isländska Sällskapets årsbok 1965 tar avstånd från Weibulls uppfattning om väderstrecken. Inte heller Internationella Saga Konferensen  i Uppsala 2009 känner till någon oklarhet i väderstrecksfrågan.
       Om väderstrecken i Adams text läses relativt från den plats som behandlas blir de riktiga. Jag erinrar på nytt om att det är så vi gör när vi vandrar i naturen pekar ut ett väderstreck Vi är i samma situation som Adam när han skriftligt anger sina väderstreck.

2_Baltiska havet

I artiklar i UKF:s Nyhetsbrev, och i kommentarer till dessa på hemsidan, har några märkliga brister påtalats i den vetenskapliga behandlingen av Adam av Bremens skrift om geografiska förhållanden i Norden. Dessa brister har också menligt påverkat tolkningen av såväl andra äldre skrifter som tidiga kartor.
     Det senare beror på att Adams skrift haft ett avgörande inflytande på hur väderstreck i Norden skall tolkas. I artiklarna hävdar jag bl.a. att Adams väderstreck är riktiga såsom de är skrivna. Han använder nämligen väderstrecken i texten på samma sätt som ute i naturen och inte som om de var insatta på en karta. När översättarna sedan försökte forma texten så att den passade in i verkligheten ansåg de sig tvungna att vrida väderstrecken hela 90 grader. Officiellt tycks det vara forskningsläget idag enligt vad jag kan se från min horisont.

Forskningens hantering av Adams text
När de felaktigt påstådda väderstrecken sedan används har översättarna av den latinska texten lockats till konstruktioner som kommer i konflikt med tolkningen av enskilda latinska ord. Med påföljd att latinska ord ges en annan betydelse än den av Adam avsedda. Man t.o.m. utelämnar latinska ord om de skulle komma i konflikt den påstådda verkligheten.
     Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att forskningnen kunnat ta sig så stora friheter vid översättningen till svenska som man gjort i Adam Aav Bremens text.
      Begreppet det "Baltiska havet." ger oss bra exempel på forskningens hanteringen av både väderstrecken och latinet.   Adams latinska benämning Mare Balticum är inte samma sak som de geografiska namnen "Baltiska havet" eller the "Baltic Sea" vi har idag. 
Hur kan jag påstå något sådant, när begreppet Baltiska havet har funnits ända sedan Adam av Bremens tid?  Sanningshalten i historiska uttalanden blir inte större för att en viss tolkning hävdats länge.

Histoieskrivningens källskrifter  - översättning eller tolkning ?
Den viktigaste källan - men inte den enda - för historieskrivningen är skrifter av olika slag, i vårt fall kan även gamla kartor räknas dit eftersom de i verkligheten är att betrakta som skisser, i vilka man ritat in skriftliga upplysningar. Men sådana skrifter måste tolkas med hänsyn till både ordens bokstavliga betydelse vid den aktuella tidpunkten och deras logiska samband med varandra. Därför är all historieskrivning alltid - och per definition - en författad sak. Den kan godkännas och den kan ändras alltefter det aktuella forskningsläget.
     I den kartografiska litteraturen hävdas det t.ex. att Adam gör en väsentlig insats när han lanserar ordet "balticus". Hänvisning sker till en bestämd plats (IV:10) i Adams latinska text. När Adams ord överförs till svenska språket hamnar kartografen i händerna på vårt lands officiella tolkningen från 1984, vilken har visat sig vara påverkad av en övergripande tolkningsföreställning, som går i en annan riktning än Adams latinska text. (Tore Nyberg i kommentaren till översättningen). Slutresultatet blir att den nya svenska tolkningen i två avseenden avviker från både den latinska texten och den mer bokstavstrogna översättningen till svenska från 1718. När detta skrivs har den ansvarige för tolkningen ändrat uppfattning. Men skrivet är skrivet!
     Om någon läsare känner till någon som rapporterat om de tolkningsmissar som jag anfört skulle jag vara glad för ett tips för fortsatt diskussion i ämnet.

Det är inte bara latinöverssättaren som skall var noggrann.
Även den som läser den skapade svenska texten skall förvissa sig om att allt kommit med i den egna tolkning. Kartografens påstående att Adam introducerat namnet  Baltiska havet på den vattenled som gick från Danmarks Hedeby via Östersjön, ryska sjön Ladoga och dess floder är inte riktigt. Det var Adams sagesman, som levde 200 år tidigare, som sagt detta. Adam deklarerar utförligt - gång på gång - att det "baltiska havet" inte var ett hav i egentlig mening. Det var en handelsväg/färdled som gick genom norra Europa från Nordsjön till de ”grekiska länderna”. Uttrycket ’baltiska havet’ fanns alltså redan när Adam skrev sin berättelse.
     Läser man latinska texten noggrant skall  man finna att inte ens Adams sagesman sagt att vattenleden var ett hav. Denne hade i sin krönika på 800-talet sagt att färdvägen var en slags havsbukt, således inte en vanlig bukt eller vik. När Adam själv skriver om det baltiska havets beskaffenhet (alltså det som inte var ett hav)  använder han det latinska ordet freti, som betyder sund eller ström.  Ett sund åker man igenom för att komma till ett annat vatten. Adam beskriver denna färdled som ett bälte, som sträcker sig  genom norra Europa.
     Geografin i Adams skrift behandlas i den fjärde och sista boken. När han i Bok1 för första gången tar upp färdvägens egenskaper använder han det latinska ordet för sund = freti. För att riktigt understryka ordvalet  hänvisar han till det enda stället i de tre föregående böckerna (I:60) där han beskrivit det så kallade baltiska havet. Även där använder han ordet freti = sund.  Tydligare kan han knappast vara när det gäller att beskriva beskaffenheten hos detta vatten, som alltså är ett sammanhängande vattensystem.
     Adams benämning sund eller ström är det närmaste vi kan komma hans beskrivning av verkligheten. En vik eller bukt kan inte vara hela Adams vattenväg till Svarta havet. Men en bukt kan beteckna Östersjön.
    Redan vid inledningen av tolkningingsarbetet hade man bestämt sig för att Adams Baltiska hav är detsamma som Östersjön. Därmed hade man sopat ett översättningsproblemen under mattan genom att så ofta som möjligt använda ordet hav i stället för Adams mer beskrivande ordval. Översättarnas poäng med ordvalet bukt är att Östersjön då kan ses som en bukt av Atlanten.

1700-talets översättning av Adams fjärde bok

Den svenska 1700-talsöversättningen använder ordet Beltiska havet. Adams text säger att handelsvägen var som ett bälte genom norra Europa. Befolkningen längs bältet hade kanske ursprungligen ett mer beskrivande namn i stil med Göta kanal som består av många olika vattendrag.  Men när kartor började användas, och man för första gången såg en skissartad bild av Östersjön, skulle begreppet Belthavet ha kunnat uppkommit. Just de som 1700-talsöversättningen använder!
     På Zieglers kartskisser från 1520-talet hittade jag för första gången namnet Mare Balticum skrivet i Östersjön. Det är emellertid skrivet längs Östersjöstranden ända in Finska viken, vilket jag tolkar som att Ziegler särskilt vill framhålla, att det inte är hela Östersjön som heter Mare Balticum. Att Ziegler kände till Adams skrift kan anses självklart. En antydan om det skulle kunna vara hans placering av Novgorod ungefär mitt på den sträcka som han på skissen kallar Mare Baltikum. Novogrod ligger ju längs Adams färdväg ner till Svarta havet.  Som vi ser så uppfattas inte Mare Balticum som ett hav.
     Det måste framhållas att Ziegler aldrig varit i Norden. Han hade träffat ett par svenskar nere i Italen som berättat för honom om Norden. Hans egen erfarenhet av området var antagligen bara läsning av Adam av Bremen. Det var Ziegler som gjorde den första skissen enbart över norra Eurropa, den skall ses som en första planskiss där kunskapen om Adams färdväg blivit bokförd.

Mare Balticum hamnar på kartorna
Olyckliga omständigheter efter Adams tid gjorde att begreppet ”Mare Balticum” konfirmerades i ett antal kartor, t. ex. Zieglers två kartor från 1530-talet och Münster 1540.
Tre kartorZiegler 1532 -a      Ziegler 1532-b     Münster Basel 1540

En mycket entressant iakttagelse är att Olaus Magnus inte använder uttrycket Mare Balticum i kartorna 1539 och 1567. Där står Mare Sveticum, Mare Gothicum, Mare Botnicum, Mare Finonicum  och Sinus Boddicus,  Finnicus  Sinus

Begreppet Baltiska havet blir Baltiska sundet  i Projektet  Östersjöregionen 2004
Att det Baltiska havet (Beltiska!) skulle kunna härledas till uttrycket Baltikum, dvs de tre baltiska staterna avfärdas i kapitlet "Begreppet baltisk" i boken "Östersjöregionen" år 2004. Den lettiska forskaren Daina Bleiere och svensken Anders Fröjmark förklarar att lettiska och litauiska ord med roten balt- aldrig använts för att beskriva Östersjön. Däremot är en mycket vanlig som del i insjö- och våtmarksnamn.  Detta uttalande är ett tungt vägande inlägg i den förvirrade debatten om innebörden av begreppet 'Baltiska havet'. Här har vi  nu en ny infallsvinkel helt fristående från de senaste hundra årens diskussioner i ämnet.
     Dessutom - och för första gången i den officiella vetenskapliga debatten - blir uttryck 'Baltiska havet' beskrivet under den rätta beteckningen 'det Baltiska sundet'.  Det vill säga precis som Adam själv beskriver saken och  precis den tolkning av den latinska texten som jag hela tiden efterlyst.

Adam av Bremens tokning av begreppet 'Baltiska havet'  finns också i isländska skrifter
I början av Snorre Sturlasons Heimskringla beskrivs en färväg som är väldigt lik Adam av Bremens definition av begreppet 'Baltiska havet'. Jag väljer Hans Hildebrands tolkning från år1869 eftersom hans ordval säger mig att han vill göra en så texttrogen översättning som möjligt.
     "Ur norden från de fjäll, som äro utanför all bygd, flyter en å genom Svitjod .... Hon kommer till sjös in i Svarta havet."  Hildebrands ordval vid tolkningen visar att han har förstått att ordet 'å' inte kan betyda 'å' i vår mening. Det betyder inte heller 'flod'. Det finns nämligen ingen flod som rinner upp i Skandinavien och når ända fram till Svarta havet.  Men det har alltid funnits en vattenförbindelse mellan dem. Den är dessutom omtalad redan under Romartiden långt före vikingatiden. Den utnyttjas även i Olof Rudbecks historieskrivning från 1600-talet.
    Sturlason kallar vattenförbindelsen helt enkelt 'ån' - och det är han inte ensam om. Även i en annan vikingasaga - och av en annan författare - används ordet 'Ån'. Den sagan finns i en översättning från 1700-talet där 'Ån' stavas med stort Å hela sagan igenom, även när färdvägen går vidare som den nutida floden Kura ända till Kaspiska havet. 
     Särskilt intressant  är Snorres avslutande ord här ovan:  "Hon kommer till sjös in i Svarta havet"  Färdvägen - "Ån"-  går således 'i' Svarta havet till länderna vid dess kuster.  'Ån' är liktydig med 'Baltiska havet' = ett bälte av vattenvägar med dragställen löpande från fjällen i Skandinavien genom Lilla och Stora Svitjod fram till - och igenom -Svarta havet. Ibland utsträcktes färden till Kaspiska havet.
     I en annan isländsk saga om Ingvar den vittfarne (översatt av Brocman 1762 sid 77), får vi ytterligare en bekräftelse på att man hade samma uppfattning om vattenvägen från Norden till Svarta havet som den Adam av Bremen beskriver i sin latinska text: ett bälte av vattenvägar med tillhörande dragställen.
     Ingvarsagan bidrar med ytterligare en bekräftelse på innebörden av Adams begrepp 'Baltiska havet.'   Det avslöjas när Ingvar vid ett tillfälle frågar den kung han vistas hos "om han wisste hwadan denna Å fölle; hwartill Julfr swarade sig i sanning weta, att hon komme från det Ursprung, som wi Watnbälte (lindibellti) kalle d.ä. et Haf emellan flera Länder". (Nils Brocman 1762)
Adams bälte är definitivt en samling vattenvägar längs en viss färväg.


Ovanstående ser jag som ett betydlesfulla inlägg till förmån för Adams försök att förklara att det verkligen funnits en i forntiden uppmärksammand färdväg mellan Norden och "de grekiska länderna" som Adam så ofta återkommit till.



Avsiktsförklaring – att få tillstånd en professionell tolkning
av de geografiska upplysningarna

Jag vill med mitt inlägg – i en avsomnad debatt ? - visa att med större lyhördhet inför Adams ordval skulle många problem aldrig ha uppstått. Jag hoppas att mitt bidrag skall kunna hjälpa till att göra Adams text trovärdig.
     Jag har ingen skolutbildning i latin. Att med lexikons hjälp finna de olika orden för hav är naturligtvis lätt. Det jag inte kan avgöra är flera av latinets syftningar. Det finns även bland latinare oklarheter i den saken, och vi skall komma ihåg att oklarheterna kan ha uppstått när avskrifter har gjorts och att någon då ändrat lite så att det skall stämma med den verklighet som man anser sig se. Jag har exempelvis funnit att i en viss avskrift har ’pontus’ blivit ’portus’ ('hav' har blivit 'hamnstad').
     Min förhoppning är att mitt bidrag skulle kunna få någon kunnig latinist att först och främst bokstavligen översätta texten – med ev. varianter – så att historiker utan grundlig latinkunskap kan välja mellan olika översättningar och på den grunden få fram tänkbara tolkningar. Eller: Är inte frågan om en trovärdig översättning och tolkning så betydelsefull att det - denna gång - borde vara ett uppgift för en universitetsinstitution att ta itu med saken.
Börje Sandén 2012-07-19 


Jag vill erinra om - ifall du inte känner till mina artiklar om tolkningen av de första kartorna - att utförliga beskrivningar av ett stort antal äldre kartor håller på att läggas upp på UKF:s hemsidan



Kommentarer till några utvalda tolkningsavsnitt i Adams text
(ej reviderat eller uppdaterat)

Adam använder ordet mare = hav bara ett fåtal gånger, exempelvis när han talar om andra hav, Barbariska havet, Skytiska havet.
     Endast vid en översiktlig beskrivning (IV:23) använder han mare Balticum, men då med tillägget ”det så kallade Baltiska havet”. Orden 'så kallade' (Eva Odelman 1991) finns inte med 1984, vilket är ett mycket intressant konstaterande i min granskning av de ord 1984 års översättare använder. Varför tar man 1984 inte med det inskränkande tillägget?  Det förvånar mig ännu mer att i nästan alla de drygt 30-talet gånger som Adam berättar om handelsvägen, så använder han inte något entydigt latinskt ord med betydelsen ’havet’. Bakom 1984 års ständigt återkommande uttryck ’det baltiska havet’ ligger oftast inte ordet ’mare’ utan orden ’sinus’, ’freti’ och ’pontus’.  Av de tre orden är det bara ’pontus’ som enligt lexikon har en sekundär betydelse av ’hav’. Ordens grundbetydelse är:  sinus = havsbukt, (vik?);  freti = sund, ström;  pontis/pontus = poetiskt: vida havet; havsvåg, sjö. Baltiska havet är alltså inte en ”kartföreteelse” utan snarare ett kultur-geografiskt begrepp.

Det är uppenbart att Adams ordval visar att han inte ser uttrycket ’det baltiska havet’ som ett verkligt hav. Det är en företeelse sammansatt av hav, havsvikar, sund och dragställen.
     Det senare gäller särskilt det ställe där färdvägen beskrivs som ”ett sund så att säga”. Det har nämligen ’blockerats’ av landhöjningen  så att båtarna måste dras innan ’sundet’ når fram till nästa vattendrag. (I:60).  Därav uttrycket  ’så att säga’ eller ’ett slags sund’. Det handlar då om Södertäljeleden.
     Den saken behandlas i första boken, den som inte översattes förrän 1984. Det är intressant att konstatera att Adam redan i detta tidiga stadium framhåller att det inte var en vik utan ett slags sund som var en del av det s.k. baltiska havet. Här har översättningen av år 1984 spårat ur och skapat ”ett av de mest diskuterade felen” i Adams uppfattning av väderstrecken enligt Ambrosiani. Se I:60 i exempelsamlingen nedan.
 
Avsiktsförklaring – annan tolkning av de geografiska upplysningarna hos Adam
Jag vill med mitt inlägg – i en avsomnad debatt ? - visa att med större lyhördhet inför Adams ordval skulle många problem aldrig ha uppstått. Jag hoppas att mitt bidrag skall kunna hjälpa till att göra Adams text trovärdig.
     Jag har ingen skolutbildning i latin. Att med lexikons hjälp finna de olika orden för hav är naturligtvis lätt. Det jag inte kan avgöra är flera av latinets syftningar. Det finns även bland latinare oklarheter i den saken, och vi skall komma ihåg att oklarheterna kan ha uppstått när avskrifter har gjorts och att någon då ändrat lite så att det skall stämma med den verklighet som man anser sig se. Jag har exempelvis funnit att i en avskrift har ’pontus’ blivit ’portus’ (!).
 
Min förhoppning är att mitt bidrag skulle kunna få någon kunnig latinist att först och främst bokstavligen översätta texten – med ev. varianter – så att historiker utan grundlig latinkunskap kan välja mellan olika översättningar och på den grunden få fram tänkbara tolkningar.   Som saken står nu tror naturligtvis svenska historiker och andra att Adam själv har använt ett och samma ord för havet.
 
Vilka ord använder Adam när det står ’havet/Baltiska havet’? 
I sista avdelningen undersöks de aktuella ställena i texten

Jag vill börja med det ställe, där Adam ’tar tillfället i akt’ att berätta om det så kallade Baltiska havet’ i bok 4, kap 10. I fortsättningen tecknat: IV:10.

IV:10
.
Det är Adam själv som förklarar begreppet Baltiska havet på följande sätt:

Enligt Peringskiöld 1718
(riksantikvarie):
”…det synes mig icke oanständigt med mitt vpsåt, at jag något talar om Baltiska hafwetz egenskap (natura Baltici maris), om vilket sund (freti) jag tilförende hafwer förmält vtaf Finhardi skriffter …. Han säger at en hafzwijk (sinus) sträcker sig ifrån Wester-hafvet emot öster, then samma (sinus)  kallas af des inbyggare Belt (baltei), hon blifwer ock kallat thet Barbariska hafwet. (mare Barbarum), samt den Scythiska hafzwijken, af de Scyter och Barbarer, til hwilket thetta hafwet  insskölljer.” 

Lägg märke till att bukten (= färdvägen) kallas bält (baltei), men också det Barbariska havet, enligt Peringskiöld. Ordet kommer av:
baltei =  a) gördel, gjord, bälte; b) gehäng; c) rand, band
Har Peringskiöld möjligen  insett att färdvägen egentligen heter bältet-/bandet-/vägen ? Han skriver nämligen  inte ’det baltiska havet’ när Adam beskriver det baltiska havets natur eller beskaffenhet!
Han skriver - intressant nog - det Barbariska havet och han använder ordet 'freti' = sund


Ulla Ehrensvärd
påstår i Mare Balticum s. 22 flera motsatta åsikter:
_ Adams väsentligaste insats i detta sammanhang är, att han lanserar ”balticus” !
_ Namnet Balticus är skapat av Adam själv  Men i IV:10 står det Balticus Skapades av folket längs kusterna (Einhard?). 
ego: Har Ulla E. påverkats av Svenbergs översättning
?
        Har hon insett att Adams definition 'baltiska havet'  inte är samma som oceanologernas?


1984 heter det
:
”… Då jag nu har fått ett lägligt tillfälle, finner jag det lämpligt att säga något om det baltiska havets beskaffenhet (natura Baltici maris). Eftersom jag tidigare omnämnt detta hav(!) (freti = sund) med utgångspunkt Från Einhards skrifter ….  Det är en havsbukt (sinus), säger han, som sträcker sig från västerhavet mot öster. Av dem som bor vid denna bukt (sinus) kallas den den baltiska, eftersom den sträcker sin som ett bälte (baltei) ett långt stycke genom de skytiska länderna ända till de grekisk-katolska länderna”
 
”Vägen” gick alltså som ett bälte hela denna långa väg. Namnet lever kvar i de två sunden Stora och Lilla Bält. Det s.k. havet hade ett av sina  ”inlopp” genom Limfjorden i norra Jylland.
Ehrensvärd: Annan åsiskt. Säkerligen bildat av danska baelt. ego: Stöder sig troligen på Tunberg.
      Man måste läsa Adams snart 1000-åriga berättelse med ”dåtidens ögon” och med hänsyn till eventuella avskriftsfel och syftningsfel som uppkommit genom århundradena för att rätt förstå vad han har menat.


 

1_c  Väderstrecken på Adams tid – två principer:
       A: och B: här nedan

Ett av problemen när 1984 års översättning gjordes, har varit Adams användning av väderstrecken. Man anser att de inte stämmer med kartan. Men väderstrecksangivelserna har inte sin grund i någon sorts kartbild. Om man ser på det viset så blir de felaktiga. Adam använder dem från den plats, som berättelsen ’befinner sig på’. Hans berättelse följer nämligen samma tankemönster som gällde innan vi började använda kartor. Till hjälp för sjöfarande hade man listor med beskrivningar över de platser man passerade, när man exempelvis färdades längs norra (eller södra) kusten av nuvarande Östersjön. På den äldsta bevarade kartan över Skandinavien, som inte gjordes förrän på 1320-talet är följaktligen Östersjön ritad  som en långsmal vik, som går från Nordsjön österut – utan hänsyn till att Östersjön gör en 90 graders sväng mot norr just som man har nått fram till vårt land, vars sydligaste del var det verkliga Götaland dvs Öster- och Västergötland.  Östersjöns norra kust har schematiserats till en väst-östlig linje  - läs kust - längs vilken länderna placeras allt eftersom de dyker upp för sjöfararens ögon.
      När man studerar hela kartbilden ur vilken nedanstående utsnitt är hämtat förstår vi att Östersjön fått sin väst-östliga utsträckning av rent praktiska skäl. Kartan är en Europakarta med Medelhavet som centrum, vilket betyder att Saharaområdet i Afrika upptar 1/3 av det tillgängliga utrymmet!  Norra Europas "kulturbidrag" på kartan är färdvägen i österled, vilken tidigare varit en viktig förbindelseled med österlandet. En deformerad Östersjö är priset för att överhuvud taget finnas med på kartan. Samma mönster finns på andra "kalvskinnsritade" kartor 1339 och  1413.
     Se mera i den påbörjade serien beskrivningar och kommentarer till en rad tidiga kartor.

Samma fenomen uppträder även när kartorna började skäras ut i trä, som exempelvis Olaus Magnus s.k. Carta Marina 1539, där mindre betydelsefulla Finland är kraftigt deformerat. Så kallad: Olaus Magnus använde inte det namnet trots att det finns i titeln.
1320-talet 
     Adams berättelse följer samma mönster som i de urgamla seglationsbeskrivningarna. I hans text finns således ett samband med dessa. Det var själva kustlinjen som var seglarens kompass (ledstjärna) skulle man kunna säga. Detta för Adam naturliga tänkesätt har gjort att våra forskare dragit slutsatsen att Adam inte har kontroll över väderstrecken i Skandinavien. Han följer nämligen två principer.
 
A:  Den medeltida principen – och vår nutida i nedanstående exempel
Jag beskriver först den princip som användes vid 1320-talets karta. Den kartan har egentligen bara två väderstreck – väster och öster - färdvägen går i österled trots att man i verkligheten färdas mot norr vid ett tillfälle.
 
IV:14        
I detta exempel lämnar Adam den för oss felaktiga (enl. översättningen!) upplysningen att Sverige ligger öster om Danmark. (I verkligheten är Adam medveten om 'kollisionen' mellan den 1- resp. 2-dimensionella principen och använder därför ordet supra)  Adams Sverige ligger ju bevisligen norr om Danmark, därför att vi ser kartan som en 2-dimensionell bild.
     För de forna sjöfararna var färdvägen längs Östersjön mot Ryssland 1-dimensionell.
Principen är lättare att förstå med hjälp av en bild, där jag låter den 2-dimensionella principen bli 1-dimensionell. Länderna längs norra kustlinjen från Norge till Finland ligger i ordningen Norge med Bohuslän, Danmark med Halland, Skåne, Blekinge, Sverige, Åland, Finland. Dessa läggs alltså i en lång rad såsom seglaren möter dem längs en fiktiv rak öst-västlig linje, såsom i Carignano-kartan från 1320-talet. Sverige och Finland flyttas ner till den öst-västliga baslinjen.
Vi ser att Sverige  kommer öster om Danmark!
Adams projektion
 
I själva verket var Adam medveten om felet med öster. Det förstår vi när vi ser vilket latinskt ord han använder, när han enligt den svenska översättningen säger att Sverige ligger öster om Danmark. Han använder nämligen inget av de vanliga orden för öster.  Han väljer ordet ”supra” som helt enkelt betyder fortsätt till nästa land  i den påbörjade riktningen. 
Peringskiöld 1718 och Allan Lund 2000 översätter med  "där ovanför" resp. "oven over det"
     Observera att den 1-dimensionella modellen endast används mellan länderna längs färdvägen. När han beskriver platser inom Sverige används den modell jag först berättade om, i vilken vädersträcken anges från den plats man utgår från:  Exemplet i B: här nedan.
 
B: Väderstrecken anges från den plats man befinner sig på
IV:25  
Som utgångspunkt tar Adam beskrivningen av Sverige. Adam följer i berättelsen handelsleden längs den norra stranden. Först Norge, sedan Danmark med Halland. Skåne och Blekinge.  Därefter kommer Sverige in i bilden.
Adams text i 1984 års översättning:
”I väster omfattar det götarna och samhället Skara, i norr värmlänningarna med skridfinnarna, som styrs från Hälsingland, i söder (ab austro) det förut omtalade baltiska havet i 'hela dess längd'. Där ligger det stora samhället Sigtuna. I öster (ab oriente) slutligen gränsar det till de ripheiska bergen ….”
      Här finns ingen motsägelse om man anger väderstrecken från den plats man befinner sig på. När Adams beskrivning kommer fram till Sverige-Småland så finns naturligtvis västgötarna och Skara i väster.  Och norr därom ligger Värmland. Från Hälsingland sett ligger det baltiska havet i hela dess längd  liksom Sigtuna i söder. (se 1-dimensionella skissen)
     I detta kapitel är det helt naturligt för Adam att använda det latinska ordet för öster när han talar om befolkningen i Finland och därpå följande Ryssland. Observera att jag ”har förflyttat mig” och dessutom ser jag landet med den 1-dimensionella modellen.
     En viktig iakttagelse är att vi här har ett bevis för att Adam använder naturliga väderstreck ’inom’ ett land. Fler ex. finns i IV:5  (beskrivningen av de danska öarnas placering)  
 
Översättarnas reaktion på Adams beskrivning är den rakt motsatta.
I kommentaren sid 319 verkar det som om Adams beskrivning är alldeles på tok. Så här säger man om Adams väderstrecksangivelser i IV:25 här ovan.
”Det är klart för var och en, som jämför denna uppfattning med kartan, att antingen har Adam begått flera grova fel i placeringen av folkstammarna efter väderstrecken eller också har en annan uppfattning om var norr, söder, väster och öster var.”
     Av ovanstående kommentar i 1984 års översättning kan jag inte dra annan slutsats än att forskarna har sett en vanlig karta framför sig när man tolkat texten.
 

Det verkliga problemet för översättarna här är av annat slag:
Det är orden:  ”i söder det förut omtalade baltiska havet i hela dess längd” . Vad menas med det? 
Så vitt jag kan förstå av deras översättning så anser man att det baltiska havet i hela dess längd syftar på hela Östersjön ända upp till Haparanda 
(Detta enligt uppgift som Nyberg bekräftat i korr. med mig med motiveringen att Adam redan i sin text korrigerat väderstrecket, så att när han skriver 'ab oriente' så har han redan vridit väderstrecken från norr till öster. Med ytterligare förklaring att baltiska havet = Östersjön i hela dess längd mycket väl kan sägas ligga öster om Sigtuna längs en linje i nord-sydlig riktning. Forskargruppen har helt enkelt vridit tillbaka väderstrecket till norr. Så är förklaringen även i 1984 års kommentar sid 319)
     Den uppfattningen förklarar varför tolkarna av Adams text konsekvent använder orden ’det baltiska havet’ trots att Adam ca 30 gånger inte använder ’mare’  utan ord som i första hand  betyder havsbukt, sund, ström  eller det mer poetiskt latinska ordet ponti/pontus.
Se utförligare redogörelse i avdelning 2b_Baltiska havet här ovan

1_d   fortsättning på relativ läsning av väderstrecken                 Länk till karta över Danmark

IV:5
  När Adam befinner sig på ön Själland säger han:                  
(latinet använder inte alltid pronomen, såsom ’den’, ’det’. Sammanhanget avgör vart syftningen går)
”Den har i väster Jylland, samhällena Århus och Ålborg samt Vendel.”
”(Men) i norr, där den är öde, har den det norska havet”
Om ’den’ tolkas som Jylland stämmer beskrivningen med verkligheten eftersom Jyllands nordspets är öde med väldiga sanddyner. Vi känner alla till Skagen. På Adams tid hette platsen Vendel. Det nyss nämnda Norska havet är dagens Skagerack. (på ett annat ställe i textens sägs att därifrån är närmaste överfarten till Norge)

Nästa menings översättning lyder:
”I söder däremot ligger det förut omtalade Fyn samt den slaviska havsviken”
Från Århus-Ålborg-Vendel sett är påståendet alldeles riktigt, även slaviska havsviken ligger söder om Fyn.
Se länken till kartan här ovan

Berättelsen/berättaren befinner sig fortfarande i  norra Jylland när texten forsätter:
”I öster vetter den (Vendel) mot en utskjutande del av Skåne, där samhället Lund är beläget.”
Det stämmer också om det av översättningen hade framgått  att den utskjutanden delen är ett berg som man skymtar lång borta. Ad ortu respisit promunctorium. Förvisso är Kullaberg en udde (och en del av Skåne), och mitt lexikon säger att det latinska ordet också är ett utskjutande parti av ett berg!
Från Själland syns Kullaberg väl. Från Vendel skymtar det långt bort i fjärran.
 
Om man tolkar den som Själland, vilket Weibull gjorde 1928, så kunde han bevisa att väderstrecken var fel hos Adam. Fyn ligger inte söder om Själland. Den ligger de önskade 45 gr vridna medsolst från Själland sett.
     Här har vi också ett paradexempel på vanskligheten med en text som inte är i original.
Skall ordet 'men' (inom parentes i latinska texten här ovan)  finnas med eller inte?
I en textvariant saknas 'vero' som betyder men;  i en parallell text finns ordet 'vero' med.
     Vill man att syftningen går till Själland så väljer man versionen med ordet 'vero', annars tar man den andra versionen. Det är omöjligt att avgöra rent språkligt vad som är rätt. Man måste jämföra med verkligheten. I den latinska texten stämmer väderstrecket.
(Om man ser väderstrecken som relativa till utgångsplatsen även i en åberopad isländsk saga så stämmer texten med verkligheten)

Ett annat viktigt tolkningsproblem finns i samma text.
Obs. Här är det första gången som det 'baltiska havet' beskrivs i bok4 och då används det latinska ordet för sund. -  som översättarna envisas med att översätta till  havet.
Men i norr, där den är öde, har den det norska havet (freti = sund)
Således ett exempel på den tendentiösa användningen av 'hav' i 1984 års översättning/tolkning
 
Ser vi med Adams ögon stämmer således väderstrecken.  Tyvärr finns det ingen handskrift kvar av hans egen hand. Det  verkar som om Weibull  inte förstår att Adam använder en relativ väderstreckshänvisning. 
Se Börje Sandéns kommentar.   Se Weibulls uppsats 1928
  .
Forskargruppens not 600 visar att man inte hade helt klart för sig vad det var Adam stödde sig på när denne uttalade sig om väderstrecken. Gruppen har i princip rätt när den säger: ”Väderstrecksangivelserna för områdena efter Skåne är behäftade med de fel som betingas av Adams beroende av de klassiska författarnas synpunkter. Se vidare s. 317-320 i Tore Nybergs kommentardel  Stad, skrift och stift.
 
I:60
Min skiss är ett försök att uttrycka den tidiga medeltidens tänkesätt, som var grundat på de observationer som de sjöfarande tecknade ned i de mångomtalade seglationsbeskrivningarna  I dem använder man relativa väderstrecksriktningar som inte har med vår tids kartor att göra. Det behövs ingen ändring av väderstrecken för att de skall stämma mot verkligheten. Det finns dock en alldeles speciell väderstrecksfråga som tycks ställa till besvär. I bok I:60 står det att Birka ligger i en mot norr inlöpande vik av havet (nuv. Östersjön). Vi vet ju alla att Birka ligger mitt i den havsvik som nu kallas Mälaren.
     För att komma dit måste man naturligtvis färdas västerut och inte norrut. När Adam av Bremen ändå säger norrut, så överensstämmer det i själva verket med då rådande geografiska förhållanden. Huvudinloppet till viken var nämligen via Södertälje. I århundraden hade den färdvägen mot det dåtida Svitjod varit så inrotat  hos de europeiska kartritarna att man ännu 1567 markerade havsviken ”Mälarens” huvudinloppet vid Södertälje med flera stora sund. Vid Stockholm finns bara ett mycket smalt sund. Den gamla kartan talar med sin egen kartbild till betraktaren än idag och berättar hur det var förr.
Se den utförliga beskrivning under 2b_Baltiska havet
I Nyhetsbrev 2010:2 hittar du kartan på sid 5.
Följande länk leder till Rannsakningarna efter antikviteter som talar sitt tydliga språk   
 
IV:23        Mare
I det här fallet där ’mare’= hav verkligen används av Adam har han lagt till ’så kallade’ eller ’så att säga’, som man kan göra när en sak inte är helt korrekt.
Eva Odelman: ”Där bortom sträcker sig Östergötland utmed det så kallade Baltiska havet…”
Svenberg: ”Därpå sträcker sig  Östergötland utmed det baltiska havet .. ”
OBS Svenberg har inte tagit med ’det så kallade havet’
 
Forskargruppen uppmärksammar alltså inte Adams försök att rätta till den felaktiga benämning ’det baltiska havet’ på den sedan urminnes tider kända segelleden mellan Östersjöområdet och Svarta.- resp Kaspiska haven.  Leden = bältet var också känt av de gamla romarna mer än 1000 år före Adam. (Argonaternas färd till Norden, uppmärksammad av Olof Rudbeck i Atlantikan.
     En lyhördhet inför Adams strävan att undvika ordet ’havet’ borde ha uppmärksammats vid översättningen, som då kunde ha lett till en tolkning liknande den jag föreslår. Det avgörande skälet till deras tolkningen av ’havet’ kan man spåra i IV:25, då man bestämmer sig för att det ’baltiska havet’ i hela sin - nord-sydliga! - längd mycket väl kan sägas ligga "öster om Sigtuna".
     Men ’hela dess längd’ syftar på sträckningen ända långt ner i Ryssland, vilket även Lauritz Weibull har uppmärksammat i slutet av sin uppsats Scandia 1931, där han gör en helomvändning från sin artikel 1928, i och med att han framhåller sitt stora förtroende för Adams tolkning av ’det baltiska havet’ som den långa färdväg Adam hela tiden förespråkat..
 

Andra avdelningen
Korta jämförelser mellan 1984 års tolkning och latinets ursprungliga innebörd
Utförligare kommentarer till  IV:14;  IV:5

I:60                freti             
sund/ström               sinus             havsbukt
Första omnämnandet av Baltiska havet     
Här bildar en vik (freti)  av det hav (sinus)  som kallas det baltiska eller barbariska en hamn som vetter mot norr
In quo loco sinus quidam eius freti, quod Balticum vel Barabarum dicitur ad boream vergens portum
 
II:18              freti               sund/ström
Om detta havs (freti) natur har Einhard kortfattat skrivit i kejsar Karls levnadsbeskrivning
De cuius freti natura breviter in Gestis Karoli meminit Einhardus
OBS: Adam Östersjön = Baltiska havet  =  freti
Att namnen syftar på samma hav framgår av ordet freti
 
II:19            Sinus              havsbukt
Från den västliga Oceanen, säger han (Einhard) sträcker sig mot öster, med okänd längd och okänd bredd som ingenstädes överstiger 100 romerska mil och som på många ställen är mindre, ett hav (sinus), runt vilket många folkstammar bor
Sinus, ait,  quidam ab occidentali occeanus orientm versus porrigitur
 
IV:4              sinus             havsbukt        mare             hav
Fyn är näst efter Vendel en ganska stor ö, som ligger vid inloppet till de vilda folkens hav,
… in ostio barbari sinus occurrens
Havet (mare)  är av naturen stormigt
Mare natura tempestuosum
 
IV:5             sinu                maris Baltici
Ön Själland, som är en mycket stor ö, ligger i en inre bukt (sinu) av det baltiska havet (maris Baltici)
Seland insula est in sinu maris Baltici sita, quantitate maxima
Men i norr, där den är öde, har den det norska havet (freti)
Obs.
Första gången som det 'baltiska havet' beskrivs i bok4 används det latinska ordet sund
Således ett exempel på den tendentiösa användningen av 'hav' i 1984 års översättning/tolkning

IV:6             mare               hav
Vilda folkslag som bo i stort antal runt detta hav (mare)
predam exercere a barbaris, qui circa hoc mare plurimi abundant
 
IV:7            mari                 hav
… omgivet av hav (mari) på alla håll
undique enim cincta est mari
OBS  oriente för öster i 1-dimensionen   se ovan
 
IV:10            freti               sund               sinus             havsbukt
… lämpligt att säga något om det baltiska havet (maris) beskaffenhet (natur = på latin
Eftersom jag tidigare har omnämnt detta hav (freti)  med utgångspunkt från Einhards skrifter
Det är en havsbukt (sinus)
Av dem som bor vid denna bukt (sinus) kallas den den baltiska (endast Balticus) eftersom den sträcker sig som ett bälte (baltei) ett långt stycke genom de skytiska länderna ända till de grekisk-katolska länderna.  Samma hav benämns de vilda folkslagens hav (mare Barbarum)
OBS. Svenbergs kom. 611: "bälte mellan landområdenBältet sträcker sig ner grekiska länderna
 
IV:11            sinum      havsbukt              ponti      hav = vatten           sinus
Einhards uppgift. att det baltiska havets (sinum) längd är okänd, har nyligen bekräftats
…… utforskat detta hav( storlek     Men danerna försäkrar att detta havs (ponti) utsträckning
Detta kan man se vid början av denna havsbukt (sinus)
När nu detta hav (pontus) har lämnat danernas område
 
IV:12            sinum
Runt om detta hav (sinum) , säger Einhard. bor många olika folk
 
IV:13            sinus
som också utgör gränsen för denna havsarm  (sinus)
 
IV:14            Baltici freti   sinus             ponti              hav” / vatten
Men om vi nu vänder tillbaka till det baltiska havet (Baltici freti) mynning i norr, möter vi först nordmännen           Där slutar åter denna havsbukt (sinus)
Detta havs (ponti)  kuster har alltså tagits i besittning
 
IV:16            sinu               freti              
I denna havsarm (sinu) finns många öar
Vid inloppet till detta hav (freti)
 
IV:17            ponto             hav” / vatten
Upplyst mig om att flera andra öar finns i detta hav (ponto)
OBS. I A1 har det stått porto i stället för ponto  påtalat på grund av diskussionen om att fel kan  uppstå vid avskrifter
 
IV:19            ponto             hav” / vatten                       maris
Det finns också flera andra öar i detta hav (ponto)
det bor amazoner vid dessa det baltiska havets Baltici (maris)  kuster
 
IV:20            sinu               fretum           sund               ponti              hav” / vatten
Så mycket har jag haft att berätta om det baltiska havet (sinu)vik,bukt) eller de vilda folkens hav.
Haec habui quae de sinu illo Baltico vel Barbaro
  Men förmodligen är det detta hav (fretum=sund), tror jag, som med andra namn av de gamla romarna kallas det skytiska eller maeotiska träsken
Et fortasse mutatid nominibus arbitrir illud fretum av …
… samhället Jumne, och har lika långt till alla kuster vid detta hav (ponti)
… Iumnem paribusque spaciis omnes illius ponti amplecitur horas
Lauritz Weibulls översättning:  '... Adam drar slutsatsen: "jag skulle gärna tro, att det baltiska havet  är samma vatten,  som av de gamle med andra namn kallades de skytiska och maeotiska träsken"....'
… samhället Jumne, och har lika långt till alla kuster vid detta hav (ponti)
… Iumnem paribusque spaciis omnes illius ponti amplecitur horas
Lauritz Weibulls förklaring i artikeln från 1931 går helt på min tolkning att Adam inte ser Bälthavet som ett konkret hav  utan som namnet på  "ett vatten" eller "en ström". Jämför svenska Motala ström. Det är de sista sidorna som är de viktiga i det här sammanhanget

IV:23            mare             hav
Därpå sträcker sig Östergötland utmed det baltiska havet (mare) ända till Birka
Deinde Ostrogothia protenditur iuxta mare illud quod Balticum vocant, usque ad Bircan
OBS det ‘så kallade Baltiska havet. Se IV:23 i föregående avdelning med Eva Odelmans översättning.
 
IV:25            maris             hav
… i söder det förut omtalade baltiska havet (maris) i hela dess längd
…. ab austro longitudinem habet illius Baltici maris, de quo ante diximus
 
IV:31            freti               sund /ström
(Nordlandet) tar sin början vid de klippor, som skjuter ut i det hav (freti = sund) som brukar kallas det baltiska
Incipit autem ex  prominentibus scopulis huius freti, quod Balticum appellari
huius (gen, sing. av hic = denna); incipio = tager sin början;  autem = men; emellertid;
prominentibus = utskjutande;  scopulus = klippor; quod = så kallad
Ett bra exempel på att Adam verkligen menar att det baltiska havet inte är ett hav utan en ström, på samma sätt som vi talas om Motala ström, som vattendraget mellan Vättern och Bråvikenä.
Den är 10 mil lång och består av älv och ett antal sjöar. 
Båtarna vid Strömmen i Stockholm
 
 
Börje Sandén   2012-01-08; 2012-01-29; 2012-03-07
 (Idéerna om nordmännens felaktiga uppfattning om norr med ty åtföljande krav på ändring av Adams vädersteck är en helt annan sak. Det var en långvarig myt som nu kan avfärdas.
 Se min redogörelse på annan plats.)