| Väderstrecken och det s.k. 'baltiska havet' i Adam av Bremens berättelse från 1070-talet Artikel 3 lokalhistorsk/Forskning/Baltiska-havet_vaderstreck_forskare-htm 2012-01-08; 2012-01-29; 2012-03-07 Kortare sammanfattning - främst avsedd för dem som redan känner till Adam av Bremen. Utförligare beskrivet i artiklarna 1 och 2 UKF:s Startsida Iakttagelser - artikel 1 Fler iakttagelser artikel 2 Aktuella forskningsområden Kommentar-Weibull 1928 Schmeidlers latinska text I:60-61; IV:4-25 Adam-excepter-anteckningar Urval -Börje Sandéns kommentar till latinska textens tolkning Ur Adams text/ Nybergs kommentar Förslag till annan läsning av några motsägelsefulla tolkningar i Adam av Bremens text i 1984 års översättning. . Det finns flera olika tolkningar av geografin i norden beroende dels på hur man uppfattar Adams väderstrecksangivelser, dels på hur man uppfattar Adams beskrivning av det centrala begreppet ’det baltiska havet’. Det senare varierar i sin tur efter hur man tolkar Adams väderstreck. I den här presentationen diskuteras använda fakta och teser: om väderstrecken under litt. 1_ och om baltiska havet under 2_ 1 _ Förslaget till tolkning av Adams väderstreck visar att de blir riktiga, när man tolkar dem relativt från en viss plats och efter dåtidens annorlunda tankemönster; man betraktade ju inte omvärlden som en karta. 2 _ Här görs en kritisk granskning av 1984 års tolkning av Adam av Bremens text med anledning av att den av honom beskrivna handelsleden från Hedeby till Kievriket konsekvent benämns som ett hav - ’det baltiska havet’, som bara är en del av handelsleden. För att förstå begreppet baltiska havet beskaffenhet måste man bl.a. tolka Adams väderstreck enligt den tidens två principer. De två infallsvinklar är på det intimaste sammanvävda med varandra. I de många nedanstående exemplen måste man vara väl införstådd med bägge frågorna för att kunna ta ställning till de förutsättningar som uppstår. Mycket viktigt är att man gjort sig underrättad om hur den geografiska miljön gestaltade sig för tusen år sedan. Likaså måste man försöka lista ut hur såväl sjöfarare som folk i allmänhet då föreställde sig den fysisk världen. Den första avdelningens exempel är utvalda för att belysa några centrala problem vid tolkningen av texten och förhoppningsvis underlätta förståelsen för hur man föreställde sig världen före kartornas tid. Den sista avdelningen tar upp sådana ställen där översättarnas uttryck ’det baltiska havet’ förekommer. Jag lyfter fram innebörden av de tre olika enskilda latinska ord som Adam själv använt, men som översättarna generaliserat till ’havet’. Där finns också några rader av den aktuella svenska översättningen från 1984 och motsvarande latinska text. Exemplen är i sista avdelning ordnade efter den kapitelindelning, som man skapat för att kunna hänvisa till diskuterade ställen i den långa berättelsen. * I början av 1900-talet fick våra historiker för sig att det gick att göra vetenskap av oprecisa väderstreck i isländska sagor. Ett antal utredningar gjordes som menade att nordborna inte uppfattade norr på samma sätt som övriga Europa. År 1928 gick Lauritz Weibull – den källkritiska forskningens stora föregångare – in i debatten. Med hjälp av isländska sagor OCH Adam av Bremens samtida berättelse bevisade han att nordbornas väderstreck måste vridas ca 45 grader medsols för att stämma med verkligheten. Se utförlig diskussion härom på hemsidan Länk * Sedan dess – och ännu 1984, när första översättningen av hela berättelsen gavs ut - har man uppenbarligen tyckt att det varit fritt fram att laborera med andra väderstreck än de Adam har använt. I förekommande fall – särskilt 1984 och senare - har man ökat vridningen till 90 grader. Detta, i kombination med rena översättningsexperiment, har skapat förvirring om vad Adam egentligen sagt. * Men det finns ett ännu större problem att komma tillrätta med. Vi måste utreda vad Adam lägger för innebörd i det han kallar Bälthavet. Han förklarar själv att det är en vattenled som går som ett bälte hela vägen från Jylland via nuvarande Östersjön, Ladoga och ryska flodsystemet ner till Svarta havet. Han säger att färdvägen kallades Bälthavet redan två hundra före hans egen tid. När han översiktlig talar om det långsträckta vattendraget använder han någon gång ordet Bälthavet = ’mare Balticum’, men vid utförligare beskrivning av dess egenskaper använder han latinska ord för bukt/vik, sund eller helt enkelt vatten. Han är uppenbarligen medveten om att redan hans samtid har missuppfattat saken och han vill med sitt ordval säga att Bälthavet inte är ett hav i egentlig mening. Eftersom dagens historiska forskare anser att Bälthavet är detsamma som Östersjön har man i 1984 års översättning avsiktligt ersatt orden bukt, vik och sund med ’havet’. Svenskar som inte kan latin har därför tyckt det vara naturligt att Bälthavet bytts ut mot Baltiska havet. Jag tror att man omedvetet kopplar ihop det med Baltikum. Nu till något märkligt. Havsforskarna använder samma ord Bälthavet för den del av det Baltiska havet där idag de två Bälten och Öresund ligger. Även i vår tid kan man således använda ordet hav för något som inte är ett hav i egentlig mening utan en samling sund. Detsamma kunde man uppenbarligen göra även på Adams tid - och århundraden dessförinnan. Med Bälthavet menade man hela bältet av vatten från väster till öster. Det här blir ännu intressantare när ordet 'balt' i de två länderna Livlands och Litauens repektive språk är en "mycket vanlig del i insjö- och våtmarksnamn", läs floder, sjöar och träskmarker. När jag nu en längre tid arbetat med begreppet har jag förstått att ordets makt över tanken är mycket påtaglig. Står det 'hav' så är det också ett hav. Vi borde mynta ett begrepp som inte för tanken till havet. Adams färdled är naturligvis den gamal vikingaleden som varjagerna använde. Den skulle kunnas ses som Norra vägen till österlandet. Det borde stå 'vägen' eller 'leden' i stället för 'havet'. Adam återkommer flera gånger till att vägen leder till Novgorod och Kiev. Om vi byter ut 'Baltiska havet' mot Kiev-leden eller Novgorod-vägen * Under min pågående utredning av saken får jag veta av historikern Anders Fröjmark att begreppet 'Baltiska havet' diskuteras i dokumentionen av projektet Östersjöregionen från år 2004, där sju länder bl.a. beskriver områdets historia. Där berättas om vikingatidens nätverk av inre vattenvägar inom Ryssland på samma sätt som Adam har beskrivit saken. Även Adams uttryck 'Baltiska havet' diskuteras. Nu - hör och hämna - under beteckningen 'det Baltiska sundet'. Precis den tolkning av den latinska texten som jag hela tiden efterlyser. När Adam syftar på hela vägsträckan använder han ordet freti som betyder sund eller ström, en tydlig markering att han betraktar begreppet 'Baltiska havet' mera som ett sund. Till yttermera visso får jag veta att i det baltiska området finns ordet 'balt' med som en mycket vanlig del i insjö- och våtmarksnamn i Lettland och Litauen. Det har aldrig funnits med som benämning på någon del av Östersjön i de ländernas språk. Träsk och våtmarker stämmer väl med Adams beskrivning av färdvägen ner genom Ryssland. * Den stora betydelse som Adams skrift tillmäts i de allra flesta historiska sammanhang solkas av de återkommande påståendena om hans otillförlitlighet beträffande geografin. (Dick Harrison, Sveriges historia 2009). En allsidig utredning om innebörden av begreppet 'baltiska havet' borde kunna förklara både väderstreckens tidigare användning och det intressanta sambandet mellan Adams beskrivning av Norden och de tidiga seglationsbeskrivningarna. * I UKF:s Nyhetsbrev, på hemsidan och i kontakter med forskare har jag frågat om någon uppmärksammat att Adam med det baltiska havet menat hela sträckan och inte bara Östersjödelen. Några få har hört av sig. Av särskilt intresse är naturligtvis svaret från Tore Nyberg, en av de ansvariga för tolkningen 1984. Han ser mycket positivt på min uppfattning - samma uppfattning - hör och häpna - finns också i Weibulls artikel från 1931. Anders Fröjmarks bidrag här ovan ser jag som ett synnerligen värdefullt bidrag till lösningen av frågeställningarna. Kanske fler upplysningar droppar in så småningom. * Många länkar till hemsidan ger utförliga redogörelser av tidigare forskning och nya tolkningsförslag. …………………………………………………………….. Försök att förklara motsägelsefulla tolkningar av Adams text och bidraga med andra förslag Kommentarerna läses bäst från hemsidan (med tanke på att länkar kan brytas vid övergång till underordnade länkar på hemsidan) Såväl väderstrecksfrågan (1_) som begreppet ’det baltiska havet’ (2_) har utförligt redogjorts för i Forskningsinstitutets Nyhetsbrev och på hemsidan under år 2011 Artikel 1 – ”Iakttagelser vid läsning av den äldsta detaljerade geografiska beskrivningenav vårt land” Nyhetsbrev 2011:3 Artikel 2 - ”Fler iakttagelser vid läsning av Adam av Bremens skrift. Hemsidan 1b_Väderstrecken. De påstått missvisande väderstrecken hos Adam blir riktiga med en annan läsning av texten. Med mitt förslag till läsning blir inte bara Adams text riktig, även islänningars och vikingars påstått felaktiga uppfattning om placeringen av norr elimineras. Sambandet mellan nordiska väderstreck och Adams väderstreck går tillbaka på Lauritz Weibulls artikel i tidskriften Scandia 1928, där han använder Adam som bevis för att nordmännen inte visste exakta läget för norr. Detta är redan förut utförligt behandlat på UKF:s hemsidan. Bl.a. att Isländska Sällskapets årsbok 1965 tar avstånd från Weibulls uppfattning om väderstrecken. Internationella Saga Konferensen i Uppsala 2009 känner inte till någon oklarhet i väderstrecksfrågan. Om väderstrecken i Adams text läses relativt från den plats som behandlas blir de riktiga. Jag erinrar på nytt om att det är så vi gör när vi vandrar i naturen. När vi pekar då ut ett vädertreck är vi i samma situation som Adam när han skriftligt anger sina vädertreck. 2b_Baltiska havet Adams beskrivning av det ’baltiska havet’ blir missvisande eftersom 1984 års översättning utgår från att Adam skulle ha haft samma definition av ’det baltiska havet’ som dagens havsforskare, vilka sedan 1974 har benämningen Baltiska havet på hela Östersjön från Skagerack till Haparanda. Adam deklarerar utförligt gång på gång att det baltiska havet inte var ett hav i egentlig mening. Det var en handelsväg/färdled som gick genom norra Europa från Nordsjön till de ”grekiska länderna”. Uttrycket ’baltiska havet’ fanns redan när Adam skrev sin berättelse. Olyckliga omständigheter efter Adams tid gjorde att begreppet ”Mare Balticum” konfirmerades i ett antal kartor, t. ex. Zieglers två kartor från 1530-talet och Münster 1540. (Olaus Magnus använder inte uttrycket i kartorna 1539 och 1557) Tre kartor Adam använder ordet mare = hav bara ett fåtal gånger, exempelvis när han talar om andra hav, Barbariska havet, Skytiska havet. Endast vid en översiktlig beskrivning (IV:23) använder han mare Balticum, men då med tillägget ”det så kallade Baltiska havet”. Orden 'så kallade' (Eva Odelman 1991) finns inte med 1984, vilket är ett mycket intressant konstaterande i min granskning av de ord 1984 års översättare använder. Varför tar man 1984 inte med det inskränkande tillägget? Det förvånar mig ännu mer att i nästan alla de drygt 30-talet gånger som Adam berättar om handelsvägen, så använder han inte något entydigt latinskt ord med betydelsen ’havet’. Bakom 1984 års ständigt återkommande uttryck ’det baltiska havet’ ligger oftast inte ordet ’mare’ utan orden ’sinus’, ’freti’ och ’pontus’. Av de tre orden är det bara ’pontus’ som enligt lexikon har en sekundär betydelse av ’hav’. Ordens grundbetydelse är: sinus = havsbukt, (vik?); freti = sund, ström; pontis/pontus = poetiskt: vida havet; havsvåg, sjö. Baltiska havet är alltså inte en ”kartföreteelse” utan snarare ett kultur-geografiskt begrepp. Det är uppenbart att Adams ordval visar att han inte ser uttrycket ’det baltiska havet’ som ett verkligt hav. Det är en företeelse sammansatt av hav, havsvikar, sund och dragställen. Det senare gäller särskilt det ställe där färdvägen beskrivs som ”ett sund så att säga”. Det har nämligen ’blockerats’ av landhöjningen så att båtarna måste dras innan ’sundet’ når fram till nästa vattendrag. (I:60). Därav uttrycket ’så att säga’ eller ’ett slags sund’. Den saken behandlas i första boken, den som inte översattes förrän 1984. Det är intressant att konstatera att Adam redan i detta tidiga stadium framhåller att det inte var en vik utan ett slags sund som var en del av det s.k. baltiska havet. Här har översättningen av år 1984 spårat ur och skapat ”ett av de mest diskuterade felen” i Adams uppfattning av väderstrecken enligt Ambrosiani. Se I:60 i exempelsamlingen nedan. Avsiktsförklaring – annan tolkning av de geografiska upplysningarna hos Adam Jag vill med mitt inlägg – i en avsomnad debatt ? - visa att med större lyhördhet inför Adams ordval skulle många problem aldrig ha uppstått. Jag hoppas att mitt bidrag skall kunna hjälpa till att göra Adams text trovärdig. Jag har ingen skolutbildning i latin. Att med lexikons hjälp finna de olika orden för hav är naturligtvis lätt. Det jag inte kan avgöra är flera av latinets syftningar. Det finns även bland latinare oklarheter i den saken, och vi skall komma ihåg att oklarheterna kan ha uppstått när avskrifter har gjorts och att någon då ändrat lite så att det skall stämma med den verklighet som man anser sig se. Jag har exempelvis funnit att i en avskrift har ’pontus’ blivit ’portus’ (!). Min förhoppning är att mitt bidrag skulle kunna få någon kunnig latinist att först och främst bokstavligen översätta texten – med ev. varianter – så att historiker utan grundlig latinkunskap kan välja mellan olika översättningar och på den grunden få fram tänkbara tolkningar. Som saken står nu tror naturligtvis svenska historiker och andra att Adam själv har använt ett och samma ord för havet. Vilka ord använder Adam när det står ’havet/Baltiska havet’? I sista avdelningen undersöks de aktuella ställena i texten Jag vill börja med det ställe, där Adam ’tar tillfället i akt’ att berätta om det så kallade Baltiska havet’ i bok 4, kap 10. I fortsättningen tecknat: IV:10. IV:10. Det är Adam själv som förklarar begreppet Baltiska havet på följande sätt: Enligt Peringskiöld 1718 (riksantikvarie): ”…det synes mig icke oanständigt med mitt vpsåt, at jag något talar om Baltiska hafwetz egenskap (natura Baltici maris), om vilket sund (freti) jag tilförende hafwer förmält vtaf Finhardi skriffter …. Han säger at en hafzwijk (sinus) sträcker sig ifrån Wester-hafvet emot öster, then samma (sinus) kallas af des inbyggare Belt (baltei), hon blifwer ock kallat thet Barbariska hafwet. (mare Barbarum), samt den Scythiska hafzwijken, af de Scyter och Barbarer, til hwilket thetta hafwet insskölljer.” Lägg märke till att bukten (= färdvägen) kallas bält (baltei), men också det Barbariska havet, enligt Peringskiöld. Ordet kommer av: baltei = a) gördel, gjord, bälte; b) gehäng; c) rand band; Har Peringskiöld möjligen insett att färdvägen egentligen heter bältet-/bandet-/vägen ? Han skriver nämligen inte ’det baltiska havet’ när Adam beskriver det baltiska havets natur eller beskaffenhet! Han skriver - intressant nog - det Barbariska havet och han använder ordet 'freti' = sund Ulla Ehrensvärd påstår i Mare Balticum s. 22 flera motsatta åsikter: _ Adams väsentligaste insats i detta sammanhang är, att han lanserar ”balticus” ! _ Namnet Balticus är skapat av Adam själv Men i IV:10 står det Balticus Skapades av folket längs kusterna (Einhard?). ego: Har Ulla E. påverkats av Svenbergs översättning ? Har hon insett att Adams definition 'baltiska havet' inte är samma som oceanologernas? 1984 heter det: ”… Då jag nu har fått ett lägligt tillfälle, finner jag det lämpligt att säga något om det baltiska havets beskaffenhet (natura Baltici maris). Eftersom jag tidigare omnämnt detta hav(!) (freti = sund) med utgångspunkt Från Einhards skrifter …. Det är en havsbukt (sinus), säger han, som sträcker sig från västerhavet mot öster. Av dem som bor vid denna bukt (sinus) kallas den den baltiska, eftersom den sträcker sin som ett bälte (baltei) ett långt stycke genom de skytiska länderna ända till de grekisk-katolska länderna” ”Vägen” gick alltså som ett bälte hela denna långa väg. Namnet lever kvar i de två sunden Stora och Lilla Bält. Det s.k. havet hade ett av sina ”inlopp” genom Limfjorden i norra Jylland. Ehrensvärd: Annan åsiskt. Säkerligen bildat av danska baelt. ego: Stöder sig troligen på Tunberg. Man måste läsa Adams snart 1000-åriga berättelse med ”dåtidens ögon” och med hänsyn till eventuella avskriftsfel och syftningsfel som uppkommit genom århundradena för att rätt förstå vad han har menat. 1_c Väderstrecken på Adams tid – två principer – A: och B: här nedan Ett av problemen när 1984 års översättning gjordes, har varit Adams användning av väderstrecken. Man anser att de inte stämmer med kartan. Men väderstrecksangivelserna har inte sin grund i någon sorts kartbild. Om man ser på det viset så blir de felaktiga. Adam använder dem från den plats, som berättelsen ’befinner sig på’. Hans berättelse följer nämligen samma tankemönster som gällde innan vi började använda kartor. Till hjälp för sjöfarande hade man listor med beskrivningar över de platser man passerade, när man exempelvis färdades längs norra (eller södra) kusten av nuvarande Östersjön. På den äldsta bevarade kartan över Skandinavien, som inte gjordes förrän på 1320-talet är följaktligen Östersjön ritad som en långsmal vik, som går från Nordsjön österut – utan hänsyn till att Östersjön gör en 90 graders sväng mot norr just som man har nått fram till vårt land, vars sydligaste del var det verkliga Götaland dvs Öster- och Västergötland. Östersjöns norra kust har schematiserats till en väst-östlig linje - läs kust - längs vilken länderna placeras allt eftersom de dyker upp för sjöfararens ögon. När man studerar hela kartbilden ur vilken nedanstående utsnitt är hämtat förstår vi att Östersjön fått sin väst-östliga utsträckning av rent praktiska skäl. Kartan är en Europakarta med Medelhavet som centrum, vilket betyder att Saharaområdet i Afrika upptar 1/3 av det tillgängliga utrymmet! Norra Europas "kulturbidrag" på kartan är färdvägen i österled, vilken tidigare varit en viktig förbindelseled med österlandet. En deformerad Östersjö är priset för att överhuvud taget finnas med på kartan. Samma mönster finns på andra "kalvskinnsritade" kartor 1339 och 1413. Se den kommande avdelningen på hemsidan med beskrivningar och kommentarer till en lång rad tidiga kartor. Samma fenomen uppträder även när kartorna började skäras ut i trä, som exempelvis Olaus Magnus s.k. Carta Marina 1539, där mindre betydelsefulla Finland är kraftigt deformerat. Så kallad: Olaus Magnus använde inte det namnet trots att det finns i titeln.  Adams berättesle följer samma mönster som i de urgamla seglationsbeskrivningarna. I hans text finns således ett samband med dessa. Det var själva kustlinjen som var seglarens kompass (ledstjärna) skulle man kunna säga. Detta för Adam naturliga tänkesätt har gjort att våra forskare dragit slutsatsen att Adam inte har kontroll över väderstrecken i Skandinavien. Han följer nämligen två principer. A: Den medeltida principen – och vår nutida i nedanstående exempel Jag beskriver först den princip som användes vid 1320-talets karta. Den kartan har egentligen bara två väderstreck – väster och öster - färdvägen går i österled trots att man i verkligheten färdas mot norr vid ett tillfälle. IV:14 I detta exempel lämnar Adam den för oss felaktiga (enl. översättningen!) upplysningen att Sverige ligger öster om Danmark. (I verkligheten är Adam medveten om 'kollisionen' mellan den 1- resp. 2-dimensionella principen och använder därför ordet supra) Adams Sverige ligger ju bevisligen norr om Danmark, därför att vi ser kartan som en 2-dimensionell bild. För de forna sjöfararna var färdvägen längs Östersjön mot Ryssland 1-dimensionell. Principen är lättare att förstå med hjälp av en bild, där jag låter den 2-dimensionella principen bli 1-dimensionell. Länderna längs norra kustlinjen från Norge till Finland ligger i ordningen Norge med Bohuslän, Danmark med Halland, Skåne, Blekinge, Sverige, Åland, Finland. Dessa läggs alltså i en lång rad såsom seglaren möter dem längs en fiktiv rak öst-västlig linje, såsom i Carignano-kartan från 1320-talet. Sverige och Finland flyttas ner till den öst-västliga baslinjen. Vi ser att Sverige kommer öster om Danmark!  I själva verket var Adam medveten om felet med öster. Det förstår vi när vi ser vilket latinskt ord han använder, när han enligt den svenska översättningen säger att Sverige ligger öster om Danmark. Han använder nämligen inget av de vanliga orden för öster. Han väljer ordet ”supra” som helt enkelt betyder fortsätt till nästa land i den påbörjade riktningen. Peringskiöld 1718 och Allan Lund 2000 översätter med "där ovanför" resp. "oven over det" Observera att den 1-dimensionella modellen endast används mellan länderna längs färdvägen. När han beskriver platser inom Sverige används den modell jag först berättade om, i vilken vädersträcken anges från den plats man utgår från: Exemplet i B: här nedan. B: Väderstrecken anges från den plats man befinner sig på IV:25 Som utgångspunkt tar Adam beskrivningen av Sverige. Adam följer i berättelsen handelsleden längs den norra stranden. Först Norge, sedan Danmark med Halland. Skåne och Blekinge. Därefter kommer Sverige in i bilden. Adams text i 1984 års översättning: ”I väster omfattar det götarna och samhället Skara, i norr värmlänningarna med skridfinnarna, som styrs från Hälsingland, i söder (ab austro) det förut omtalade baltiska havet i 'hela dess längd'. Där ligger det stora samhället Sigtuna. I öster (ab oriente) slutligen gränsar det till de ripheiska bergen ….” Här finns ingen motsägelse om man anger väderstrecken från den plats man befinner sig på. När Adams beskrivning kommer fram till Sverige-Småland så finns naturligtvis västgötarna och Skara i väster. Och norr därom ligger Värmland. Från Hälsingland sett ligger det baltiska havet i hela dess längd liksom Sigtuna i söder. (se 1-dimensionella skissen) I detta kapitel är det helt naturligt för Adam att använda det latinska ordet för öster när han talar om befolkningen i Finland och därpå följande Ryssland. Observera att jag ”har förflyttat mig” och dessutom ser jag landet med den 1-dimensionella modellen. En viktig iakttagelse är att vi här har ett bevis för att Adam använder naturliga väderstreck ’inom’ ett land. Fler ex. finns i IV:5 (beskrivningen av de danska öarnas placering) Översättarnas reaktion på Adams beskrivning är den rakt motsatta. I kommentaren sid 319 verkar det som om Adams beskrivning är alldeles på tok. Så här säger man om Adams väderstrecksangivelser i IV:25 här ovan. ”Det är klart för var och en, som jämför denna uppfattning med kartan, att antingen har Adam begått flera grova fel i placeringen av folkstammarna efter väderstrecken eller också har en annan uppfattning om var norr, söder, väster och öster var.” Det verkliga problemet för översättarna här är av annat slag: Det är orden: ”i söder det förut omtalade baltiska havet i hela dess längd” . Vad menas med det? Så vitt jag kan förstå av deras översättning så anser man att det baltiska havet i hela dess längd syftar på hela Östersjön ända upp till Haparanda (Detta enligt uppgift som Nyberg bekräftat i korr. med mig med motiveringen att Adam redan i sin text korrigerat väderstrecket, så att när han skriver 'ab oriente' så har han redan vridit väderstrecken från norr till öster. Med ytterligare förklaring att baltiska havet = Östersjön i hela dess längd mycket väl kan sägas ligga öster om Sigtuna längs en linje i nord-sydlig riktning. Forskargruppen har helt enkelt vridit tillbaka väderstrecket till norr. Så är förklaringen även i 1984 års kommentar sid 319) Den uppfattningen förklarar varför tolkarna av Adams text konsekvent använder orden ’det baltiska havet’ trots att Adam ca 30 gånger inte använder ’mare’ utan ord som i första hand betyder havsbukt, sund, ström eller det mer poetiskt latinska ordet ponti/pontus. Se utförligare redogörelse i avdelning 2b_Baltiska havet här ovan 1_d fortsättning på relativ läsning av väderstrecken Länk till karta över Danmark IV:5 När Adam befinner sig på ön Själland säger han: (latinet använder inte alltid pronomen, såsom ’den’, ’det’. Sammanhanget avgör vart syftningen går) ”Den har i väster Jylland, samhällena Århus och Ålborg samt Vendel.” ”(Men) i norr, där den är öde, har den det norska havet” Om ’den’ tolkas som Jylland stämmer beskrivningen med verkligheten eftersom Jyllands nordspets är öde med väldiga sanddyner. Vi känner alla till Skagen. På Adams tid hette platsen Vendel. Det nyss nämnda Norska havet är dagens Skagerack. (på ett annat ställe i textens sägs att därifrån är närmaste överfarten till Norge) ”I söder däremot ligger det förut omtalade Fyn samt den slaviska havsviken” Från Århus-Ålborg-Vendel sett är påståendet alldeles riktigt, även slaviska havsviken ligger söder om Fyn. Se länken till kartan här ovan Berättelsen/berättaren befinner sig fortfarande i norra Jylland när texten forsätter: ”I öster vetter den (Vendel) mot en utskjutande del av Skåne, där samhället Lund är beläget.” Det stämmer också om det av översättningen hade framgått att den utskjutanden delen är ett berg som man skymtar lång borta. Ad ortu respisit promunctorium. Förvisso är Kullaberg en udde (och en del av Skåne), och mitt lexikon säger att det latinska ordet också är ett utskjutande parti av ett berg! Från Själland syns Kullaberg väl. Från Vendel skymtar det långt bort i fjärran. Om man tolkar den som Själland, vilket Weibull gjorde 1928, så kunde han bevisa att väderstrecken var fel hos Adam. Fyn ligger inte söder om Själland. Den ligger de önskade 45 gr vridna medsolst från Själland sett. Här har vi också ett paradexempel på vanskligheten med en text som inte är i original. Skall ordet 'men' (inom parentes i latinska texten här ovan) finnas med eller inte? I en textvariant saknas 'vero' som betyder men; i en parallell text finns ordet 'vero' med. Vill man att syftningen går till Själland så väljer man versionen med ordet 'vero', annars tar man den andra versionen. Det är omöjligt att avgöra rent språkligt vad som är rätt. Man måste jämföra med verkligheten. I den latinska texten stämmer väderstrecket. (Om man ser väderstrecken som relativa till utgångsplatsen även i en åberopad isländsk saga så stämmer texten med verkligheten) Ett annat viktigt tolkningsproblem finns i samma text. Men i norr, där den är öde, har den det norska havet (freti = sund) Ser vi med Adams ögon stämmer således väderstrecken. Tyvärr finns det ingen handskrift kvar av hans egen hand. Det verkar som om Weibull inte förstår att Adam använder en relativ väderstreckshänvisning. Se Börje Sandéns kommentar. Se Weibulls uppsats 1928 Forskargruppens not 600 visar att man inte hade helt klart för sig vad det var Adam stödde sig på när denne uttalade sig om väderstrecken. Gruppen har i princip rätt när den säger: ”Väderstrecksangivelserna för områdena efter Skåne är behäftade med de fel som betingas av Adams beroende av de klassiska författarnas synpunkter. Se vidare s. 317-320 i Tore Nybergs kommentardel Stad, skrift och stift. I:60 Min skiss är ett försök att uttrycka den tidiga medeltidens tänkesätt, som var grundat på de observationer som de sjöfarande tecknade ned i de mångomtalade seglationsbeskrivningarna I dem använder man relativa väderstrecksriktningar som inte har med vår tids kartor att göra. Det behövs ingen ändring av väderstrecken för att de skall stämma mot verkligheten. Det finns dock en alldeles speciell väderstrecksfråga som tycks ställa till besvär. I bok I:60 står det att Birka ligger i en mot norr inlöpande vik av havet (nuv. Östersjön). Vi vet ju alla att Birka ligger mitt i den havsvik som nu kallas Mälaren. För att komma dit måste man naturligtvis färdas västerut och inte norrut. När Adam av Bremen ändå säger norrut, så överensstämmer det i själva verket med då rådande geografiska förhållanden. Huvudinloppet till viken var nämligen via Södertälje. I århundraden hade den färdvägen mot det dåtida Svitjod varit så inrotat hos de europeiska kartritarna att man ännu 1567 markerade havsviken ”Mälarens” huvudinloppet vid Södertälje med flera stora sund. Vid Stockholm finns bara ett mycket smalt sund. Den gamla kartan talar med sin egen kartbild till betraktaren än idag och berättar hur det var förr. Se den utförliga beskrivning under 2b_Baltiska havet I Nyhetsbrev 2010:2 hittar du kartan på sid 5. Följande länk leder till Rannsakningarna efter antikviteter som talar sitt tydliga språk IV:23 Mare I det här fallet där ’mare’= hav verkligen används av Adam har han lagt till ’så kallade’ eller ’så att säga’, som man kan göra när en sak inte är helt korrekt. Eva Odelman: ”Där bortom sträcker sig Östergötland utmed det så kallade Baltiska havet…” Svenberg: ”Därpå sträcker sig Östergötland utmed det baltiska havet .. ” OBS Svenberg har inte tagit med ’det så kallade havet’ Forskargruppen uppmärksammar alltså inte Adams försök att rätta till den felaktiga benämning ’det baltiska havet’ på den sedan urminnes tider kända segelleden mellan Östersjöområdet och Svarta.- resp Kaspiska haven. Leden = bältet var också känt av de gamla romarna mer än 1000 år före Adam. (Argonaternas färd till Norden, uppmärksammad av Olof Rudbeck i Atlantikan. En lyhördhet inför Adams strävan att undvika ordet ’havet’ borde ha uppmärksammats vid översättningen, som då kunde ha lett till en tolkning liknande den jag föreslår. Det avgörande skälet till deras tolkningen av ’havet’ kan man spåra i IV:25, då man bestämmer sig för att det ’baltiska havet’ i hela sin - nord-sydliga! - längd mycket väl kan sägas ligga "öster om Sigtuna". Men ’hela dess längd’ syftar på sträckningen ända långt ner i Ryssland, vilket även Lauritz Weibull har uppmärksammat i slutet av sin uppsats Scandia 1931, där han gör en helomvändning från sin artikel 1928, i och med att han framhåller sitt stora förtroende för Adams tolkning av ’det baltiska havet’ som den långa färdväg Adam hela tiden förespråkat.. ************************************************************************* Korta jämförelser mellan 1984 års tolkning och latinets ursprungliga innebörd I:60 freti sund/ström sinus havsbukt Första omnämnandet av Baltiska havet Här bildar en vik (freti) av det hav (sinus) som kallas det baltiska eller barbariska en hamn som vetter mot norr In quo loco sinus quidam eius freti, quod Balticum vel Barabarum dicitur ad boream vergens portum II:18 freti sund/ström Om detta havs (freti) natur har Einhard kortfattat skrivit i kejsar Karls levnadsbeskrivning De cuius freti natura breviter in Gestis Karoli meminit Einhardus OBS: Adam Östersjön = Baltiska havet = freti Att namnen syftar på samma hav framgår av ordet freti II:19 Sinus havsbukt Från den västliga Oceanen, säger han (Einhard) sträcker sig mot öster, med okänd längd och okänd bredd som ingenstädes överstiger 100 romerska mil och som på många ställen är mindre, ett hav (sinus), runt vilket många folkstammar bor Sinus, ait, quidam ab occidentali occeanus orientm versus porrigitur IV:4 sinus havsbukt mare hav Fyn är näst efter Vendel en ganska stor ö, som ligger vid inloppet till de vilda folkens hav, … in ostio barbari sinus occurrens Havet (mare) är av naturen stormigt Mare natura tempestuosum IV:5 sinu maris Baltici Ön Själland, som är en mycket stor ö, ligger i en inre bukt (sinu) av det baltiska havet (maris Baltici) Seland insula est in sinu maris Baltici sita, quantitate maxima Men i norr, där den är öde, har den det norska havet (freti) Obs. Första gången som det 'baltiska havet' beskrivs i bok4 används det latinska ordet sund IV:6 mare hav Vilda folkslag som bo i stort antal runt detta hav (mare) predam exercere a barbaris, qui circa hoc mare plurimi abundant IV:7 mari hav … omgivet av hav (mari) på alla håll … undique enim cincta est mari OBS oriente för öster i 1-dimensionen se ovan IV:10 freti sund sinus havsbukt … lämpligt att säga något om det baltiska havet (maris) beskaffenhet (natur = på latin Eftersom jag tidigare har omnämnt detta hav (freti) med utgångspunkt från Einhards skrifter Det är en havsbukt (sinus) Av dem som bor vid denna bukt (sinus) kallas den den baltiska (endast Balticus) eftersom den sträcker sig som ett bälte (baltei) ett långt stycke genom de skytiska länderna ända till de grekisk-katolska länderna. Samma hav benämns de vilda folkslagens hav (mare Barbarum) OBS. Svenbergs kom. 611: "bälte mellan landområden" Bältet sträcker sig ner grekiska länderna IV:11 sinum havsbukt ponti hav = vatten sinus Einhards uppgift. att det baltiska havets (sinum) längd är okänd, har nyligen bekräftats …… utforskat detta hav( storlek Men danerna försäkrar att detta havs (ponti) utsträckning Detta kan man se vid början av denna havsbukt (sinus) När nu detta hav (pontus) har lämnat danernas område IV:12 sinum Runt om detta hav (sinum) , säger Einhard. bor många olika folk IV:13 sinus … som också utgör gränsen för denna havsarm (sinus) IV:14 Baltici freti sinus ponti ”hav” / vatten Men om vi nu vänder tillbaka till det baltiska havet (Baltici freti) mynning i norr, möter vi först nordmännen Där slutar åter denna havsbukt (sinus) Detta havs (ponti) kuster har alltså tagits i besittning IV:16 sinu freti I denna havsarm (sinu) finns många öar Vid inloppet till detta hav (freti) IV:17 ponto ”hav” / vatten Upplyst mig om att flera andra öar finns i detta hav (ponto) OBS. I A1 har det stått porto i stället för ponto påtalat på grund av diskussionen om att fel kan uppstå vid avskrifter IV:19 ponto ”hav” / vatten maris Det finns också flera andra öar i detta hav (ponto) det bor amazoner vid dessa det baltiska havets Baltici (maris) kuster IV:20 sinu fretum sund ponti ”hav” / vatten Så mycket har jag haft att berätta om det baltiska havet (sinu)vik,bukt) eller de vilda folkens hav. … Haec habui quae de sinu illo Baltico vel Barbaro Et fortasse mutatid nominibus arbitrir illud fretum av … … samhället Jumne, och har lika långt till alla kuster vid detta hav (ponti) … Iumnem paribusque spaciis omnes illius ponti amplecitur horas … samhället Jumne, och har lika långt till alla kuster vid detta hav (ponti) … Iumnem paribusque spaciis omnes illius ponti amplecitur horas IV:23 mare hav Därpå sträcker sig Östergötland utmed det baltiska havet (mare) ända till Birka Deinde Ostrogothia protenditur iuxta mare illud quod Balticum vocant, usque ad Bircan OBS det ‘så kallade Baltiska havet IV:25 maris hav … i söder det förut omtalade baltiska havet (maris) i hela dess längd …. ab austro longitudinem habet illius Baltici maris, de quo ante diximus IV:31 freti sund /ström (Nordlandet) tar sin början vid de klippor, som skjuter ut i det hav (freti = sund) som brukar kallas det baltiska Incipit autem ex prominentibus scopulis huius freti, quod Balticum appellari huius (gen, sing. av hic = denna); incipio = tager sin början; autem = men; emellertid; prominentibus = utskjutande; scopulus = klippor; quod = så kallad Ett bra exempel på att Adam verkligen menar att det baltiska havet inte är ett hav utan en ström, på samma sätt som vi talas om Motala ström, som vattendraget mellan Vättern och Bråvikenä. Den är 10 mil lång och består av älv och ett antal sjöar. Båtarna vid Strömmen i Stockholm Börje Sandén 2012-01-08; 2012-01-29; 2012-03-07 (Idéerna om nordmännens felaktiga uppfattning om norr med ty åtföljande krav på ändring av Adams vädersteck är en helt annan sak. Det var en långvarig myt som nu kan avfärdas. Se min redogörelse på annan plats.) |
