| Stora
sagan om Olav den helige - el Särskilda sagan - originaltext enligt Kungl. Bibl:s pergamentshandskrift tolkad av Oscar Albert Johnsen - Jon Helgasson Oslo 1941 nya/Olav_stora_037.htm rev. 2013-10-11; 2016-02-04; 2016-05-04; UKF:s Startsida
Isländska texten
till Legendariska sagan Isländska texten Heimskringla-Finnur Först en kort sammanfattning av problemställningarna kring Olav den heliges saga. Vad hände egentligen i Stockholmsområdet för 1000 år sedan? Olika versioner av isländska sagor har skapat förvirring om vad som verkligen hände, när Olav besökte vår bygd åren 1007-08. Vi börjar med det aktuella avsnittet i den äldsta och längsta versionen av Olav den heliges saga, den s.k. Stora sagan om Olav den Helige, även kallad den Särskilda Olofssgan. Det finns en yngre variant av samma saga skriven av den välkända isländska lagmannen och författaren Snorre Sturlason efter ett besök i Västergötland. Den är känd under namnet Heimskringla och är i själva verket en bearbetning av den ovan nämnda ursprungliga sagan, som är ett resultat av nedskrivning av muntligt traderade versioner av sagorna. "Starka skäl har anförts för att Snorre är författaren till den särskilda Olavssagan" nämnd här ovan. (Bokförlaget Fabel del 1 sid 8). Den del av de olika texterna som den här studien behandlar är endast Olavs besök i Mälarområdet. Texterna skiljer sig åt bara i fråga om några väderstreck, men ack så viktiga! Den officiella versionen ? På 1600-talet, när Heimskringla-varianten blev känd, var det inte svårt att hitta platsen för den episod i sagan som beskriver hur Olav lyckades ta sig ut ur "Mälaren", trots att svenska kungen Olov Skötkonung blockerat dess enda utlopp till havet. Sagorna berättar att Olav vid vårflodens högvatten kunde ta sig ut över ett näs - en mindre landbrygga. Det är emellertid bara i en av texterna, som det lite tveksamt sägs att han till och med skulle ha grävt sig ut genom näset där sedan Söderström uppkommit. Redan på 17-1800-talen påvisar historiker det orimliga i att en hel flotta kunnat gräva en kanal bara några hundratal meter från den svenska hären. En annan viktig saga i denna studie som presenteras på UKF:s hemsida och nyhetsbrev säger i klartext att sundet Stoccsunda (Stocksunden, pluralform! Se* här nedan) var det smala sundet vid Almare-stäket. Det är den s.k. Legendariska sagan i en annan version benämnd "Olafs saga hins helga" Där finns också det i texterna omnämnda näset. Emellertid - ett 40-tal författare som skrivit om Stockholms historia genom tiderna har ansett - eller snarare trott - att Olav tagit sig ut vid platsen för den blivande staden Stockholm. Detta blev snart den "officiella versionen" för flertalet svenskar. Enligt ett par av de äldsta text-varianterna ägde händelsen rum vid Skarvens utlopp i havet, ett sund som var "smalare än en mången å". Namnet Skarven används redan för 1000 år sedan i de två ovan nämnda sagorna Dessutom vet nu att Mälaren inte fanns för 1000 år sedan. Den var då en vik av havet och skulle så förbli i ytterligare några århundraden. Dessutom: Almare-stäket låg på den tiden vid havet - "al mare"!. (* I själva verket låg hela sjösystemet från Gamla Uppsala till Almarestäket vid ett och samma hav. Under några vårveckor blev - och blir! - det alltid strömdrag vi Stäket eftersom smältvattnet från ett mycket stort område på bägge sidorna av Skarven skall ut ur Skarven vid de två Stocksunden, som kommit att kallas Stäket och Bakstäket. Vattensystemet beskrivs i sagan som 'övermåttan stort och kretsformigt inåt landet. Dess mynning är så smal att mången å är bredare' ) Förklaringen av begreppet Stocksunden är utförligare beskrivet under länken här. Klicka här. Väderstrecken i isländska sagor måste ändras ?/! Äldre sagor, de från tiden före Snorres andra version i Heimskringla, pekar ut en annan plats där topografin helt stämmer med textvarianternas geografiska och geologiska miljöbeskrivning. Den platsen stämmer också med de väderstreck som Snorre ursprungligen använde i sin återberättelse av de gamla sagavarianterna.(se handskriften överförd till tryckbokstäver här nedan). När han gav ut den kortare versionen av sagan, den som enligt svensk forskning ingår i hans samlingsverk Heimskringla, så har han - eller någon annan - uppenbarligen ändrat på väderstrecken som gällde för platsen av den försvarsanläggning, vilken ursprungligen skulle ha legat väster om sundet. I Heimskringla står det således enligt svensk forskning att den låg öster om sundet, eftersom det bättre stämmer med den topografiska verkligheten vid dagens Norrström. Man har alltsedan dess bortsett från det faktum att Norrström enligt de arkeologiska undersökningarna på Helgeandsholmen visar att sundet på Olavs tid var ca 200 meter brett. Enligt sagan var sundet ha varit smalare än mången 'å'. Sagans Stocksund - vid Almarestäket - går i riktningen norr-söder medan Norrström går i väst-östlig riktning. Vi vet att Snorre Sturlason besökte Sverige 1219, dock inte Mälarområdet, och att han då kan ha fått höra att det ibland var strömmande vatten i Norrström . Vi vet idag att Mälaren inte blev helt erkänd som insjö förrän kring sekelskiftet 1300 då landhöjningen efter istiden lyft upp hela mälarområdet ovanför havets nivå. (Ödman: Stockholms tre borgar, 1987) Lägg märke till att isländska texten inte använder namnet Norrström. I den står det Stocksunda.   Den
isländska texten säger att försvarsanläggningen
låg väster om sundet. Svenska forskare har från
början hävdat att "kastalen" skulle vara en
föregångare till Stockholms slott, som ligger i östra
delen av sundet!. På den vänstra bilden ligger i dag ruinerna av en medeltida borgruin. Under den borde den forntida försvarsanläggningen ligga. Historikern Hans Hildebrand som år1869 gav ut sagan i bokform, försedd med många kommentarer, diskuterar denna fråga två gånger. Han säger på det ena stället: "Man torde kunna med visshet antaga, att Stocksund är en förvexling med Steksund [Stäksund] och att således hela tilldragelsen passerat vid det Norra Stäket, der utloppet är smalt, vårfloden ännu besvärlig och der för öfrigt finnes vid sidan af den n.v. farleden en annan kortare, igenvallad". Han syftar på näset vid Ryssgraven, där Olav i verkligheten tog sig ut på havet, som alltså började redan vid Stäket när Olav var här. Norska forskare håller med Hildebrand i denna fråga. Legendariska sagan En mycket viktig pusselbit att närmare studera är den isländska textens upplysning att det väster om sundet fanns en försvarsanläggning (kastal). Om platsen för händelsen förläggs till Almarestäket så stämmer både den topografiska utformningen av naturen, och kastalens plats väster om sundet, med den äldsta Legendariska sagans beskrivning av området. Vi har konstaterat att den nuvarande Mälarfjärden norr om Almarestäket har samma namn som för tusen år sedan, nämligen Skarven. Ytterligare ett ännu bevarat namn från den Legendariska sagan finns i området. Det näs som Haraldsson tog sig över, dock utan grävning, är det nuvarande området vid Ryssgraven eller Lilla Stäket, även benämnt Bakstäket. Sagan berättar om den kraftiga vårfloden vid Almarestäket där hela Svitjods överskottsvatten faller ut i havet. Högvatten på våren och den av oss kända landhöjningen säger oss att det inte var något brett näs vid Kungsängen vid denna tidpunkt. Begreppet 'näs' har gått vidare in i historien genom att det givit namn åt kyrkan och socknen. De hette officiellt Näs ända fram till år 1886, då namnet byttes ut mot Stockholms-Näs. Först 1967 fick socknen och kyrkan namnet Kungssängen. Det var järnvägsstationen som hette Kungsängen. Norrström - ett av fem sund på Olav Haraldsons tid När händelsen utspelades i början av 1000-talet var Norrström bara ett av fem sund i den Stockholmska skärgården, som då sträckte sig ända till gamla Uppsala och Arboga. Snorres bägge varianter framhåller tydligt att "stoccsunda" var det enda stället där vårfloden i hela Svitjod kunde komma ut i havet. En av de äldre isländska texterna använder väderstrecken väster och öster om det aktuella sundet för att beskriva var en försvarsanläggning legat och var svenska kungen placerat sin här och sin flotta som skulle hindra Olav att ta sig ut på havet. På kastalens plats byggdes senare ärkebiskopsborgen Almarestäket. Ingen arkeologisk undersökning vare sig under biskopsborgen eller under Stockholms slott har kunnat verifiera anläggningar av försvarsverk. Men för Stockholms del behövs inga arkeologiska bevis för en försvarsanläggningen förrän man hittat lämningar av sådana vid de fyra andra sunden som ledde in i havsviken "Mälaren". Det hade varit meningslöst att bara hindra ett fientlig intrång på ett av ställena. Av det ovan sagda framgår att Olav den Helige inte har något att göra med platsen för nuvarande Stockholm. Detta påstående är utförligare redogjort för i den artikel som närmare analyserar den första meningen i nedanstående text. Läs mer om detta i nedanstående artikel / länk, som använder den isländsk text som har de ursprungliga väderstrecken. på 1:a och 10:e raden i den abildade testen här nedan rad 1 ordet 'austr' = öster rad 10 orden 'vestan' och 'austan' Har verkligen Olav den Helige varit på platsen för Stockholm? Inte enligt texten. .................................... Här nedan finns nu den aktuella texten transkriberad bokstav för bokstav. Man ser att väderstrecken på rad 10 inte har ändrats. Där står orden för väster och öster. På rad står det öster.  Ovanstående är som synes ingen tolkning av texten utan en tolkning av bokstäverna i ett handskrivet isländskt dokument. Här en länk till Heimskringla - Snorre senare versionen. Du hittar väderstrecken på rad 13 |