| Baltiska havet - ett tusenårigt namn
med två betydelser Kan en viss tolkning av begreppet Baltiska havet ge oss ny historia? Till uppdaterad version Artikel nr 1 UKF:s Startsida Uppföljande Artikel 2 Kortfattad version Artikel 3 Andra forskningsprojekt Öppna
artikelns länkar i Nytt
fönster ?- Högerklicka !
Till uppdaterad version Artikel nr 1 Iakttagelser vid läsningen av vårt lands äldsta detaljerade geografiska beskrivning Börje Sandén, sommaren 2011 Se även uppföljande artiklar här ovan - artiklar 2 och 3 Varför sysslar en hembygdsforskare med ett så nischat ämnesområde som Adam av Bremens geografiska berättelse om Norden? Finns det någon lokalhistoria att hitta i ett 1000-årigt dokument skrivet på latin? Jo, Adams text har haft avgörande betydelse för förståelsen av de väderstreck som används i vår lokala forntidshistoria. Adam var en kyrklig dignitär som på 1070-talet fick i uppdrag av ärkebiskopen av Bremen att göra en allsidig beskrivning över Norden, som vid denna tid stod på tur att kristnas. Hela texten blev först år 1984 översatt till svenska med viktiga kommentarer av Tore Nyberg och C. F. Hallencreutz. Det var ett mångårigt studium kring den norska kungen Olav Haraldssons - Olav den heliges – förmenta besök i Kungsängenområdet i Upplands-Bro för tusen år sedan, som ledde raka vägen in Adams värld. Studiet av Adams skrift tog nämligen en omväg över forntida norrmäns och islänningars påstådda okunskap om den exakta nordriktningen. Det märkliga vetenskapliga resonemanget kring väderstrecken pågick i närmare hundra år. Men det har också – som jag funnit – skapat onödig oklarhet om vad denne Adam verkligen skrivit i sin berömda berättelse om geografi och kultur i Norden. På fullaste allvar hävdade en av våra mest kända historiker i början av 1900-talet, Lauritz Weibull, att otydligheter i Adams text bekräftade att nordborna använde felaktiga väderstreck. Lokalhistorien i Upplands-Bro har trots väderstrecksdebatten fått sin beskrivning i föredrag, exkursioner och inte minst i artiklar på UKF:s hemsida och Nyhetsbrev. Hela tiden har dock utgångspunkten varit att våra forntida sjöfarare vetat exakt var de hade norr. De hade åtminstone sin ledstjärna - polstjärnan - att rätta sig efter. Med de skäl som redovisades i UKF:s Nyhetsbrev 2011:2 borde diskussionen vara avslutad. Där hänvisades till de synpunkter som Isländska Sällskapet publicerade 1965 och de upplysningar som lämnats oss från historikerhåll, nämligen att frågan inte längre diskuteras, inte ens vid den internationella sagakonferensen år 2009. Detaljerna kring detta tar jag inte upp här. Klicka här för att läsa Scripta islandica 1965. Att Adam av Bremen kommer in i sammanhanget beror på att ovan nämnde Lauritz Weibull år 1928 utnyttjade Adams beskrivning för att vetenskapligt kunna visa att det inte var någon tvekan om att nordmännen hade en egen uppfattning om var norr var beläget; en uppfattning som inte överensstämde med den gängse europeiska. Weibull ansåg sig kunna påvisa felaktigheter i Adams väderstrecksupplysningar. Dessa anklagelser har ännu inte på allvar diskuterats på UKF:s hemsida eller i Nyhetsbreven. Där publicerades dock artikeln Källkritik och granskning av texter avsedd som grund för den kommande diskussionen. Saken är naturligtvis mycket komplex och divergerande åsikter om tolkningen av Adams skrift har framförts ända från den första översättningen till svenska 1718 till den senaste från 1984. Jag har fört en begränsad intern diskussion med ett antal intresserade personer och länge grubblat över hur det hela skulle kunna introduceras för den oinvigde på ett någorlunda överskådligt sätt. Här kommer det första försöket. I den här artikeln - och några följande - vill jag diskutera intressanta iakttagelser om hur väderstrecksfrågan även påverkat tolkningen av Adams mycket detaljerade geografiskt-kulturella beskrivning av förhållandena i vårt land vid slutet av vikingatiden. Det visar sig nämligen att uttolkarna av hans text (1984) utgått från att väderstrecken i några viktiga fall måste ändras – och det rejält, inte bara Weibulls påvisade 45 grader utan hela 90 grader. På det viset skulle man få berättelsen att bättre stämma med verkligheten, något som torde vara forskningens stora uppgift, för att inte säga drivkraft, och något som gemene man är intresserad av. Därmed borde väl allt vara frid och fröjd kan man tycka. Men forskning – på alla stadier och alla ämnesområden – har en benägenhet att ibland hitta nya infallsvinklar som kan ”rubba cirklarna”. I början av år 2011 inträffade just något som rubbade mina cirklar. Samma iakttagelse som jag gjort för flera år sedan inom mitt lokala forskningsområde stod nu plötsligt helt klar framför mig på ett annat plan, som jag närmast vill kalla regionalt. Jag hade med framgång kunna driva min idé att floder, sjöar och dragställen i själva verket var färdvägar som på de äldsta kartorna ritades som ett sammanhängande system. Den saken tar jag inte upp nu. Den finns i två versioner på hemsidan, dels artikeln i Nyhetsbrevet, dels mitt föredrag vid Kartografiska Sällskapets seminarium i mars 2011. I början av år 2011 läste jag emellertid till min stora förvåning, att Adam av Bremen beskrev en bestämd handelsväg, i vilken också ett hav ingick tillsammans med floder, sjöar och dragställen. Färdvägen ledde från Danmark ända till de grekiska länderna, till vilka han räknar Novgorod. Östersjön var således en del av en lång etablerad farled. Adam berättar att människorna före hans tid t.o.m. givit vattenvägen namnet det Beltiska havet (svensk övers.1718). Den låg som ett bälte tvärs genom norra Europa. I själva verket återger Adam vad en tysk historieskrivare från 800-talet hade berättat om detta bälte: ”Det är en havsbukt som sträcker sig från västerhavet (Nordsjön) mot öster. Av dem som bor vid denna bukt kallas den den baltiska, eftersom den sträcker sig som ett bälte ett långt stycke genom de skytiska (ryska) länderna till de grekisk-katolska länderna”. På många ställen i sin långa skrift berättar Adam om denna färdled, detta bälte från väster till öster. Ordet användes således för tusen år sedan på samma sätt som när vi idag kan få rapport om att ett oljebälte är på väg mot kusten. Vi har uttrycket också i geografin för ett långsträckt, sammanhängande område som exempelvis det subtropiska bältet. En viktig iakttagelse. När Adam berättar vad andra har att säga om denna färdled benämner han den ”Baltici maris” (baltiska havet). Det sker 5-6 gånger vid de 30-talet tillfällen han för farleden på tal. Mer än 20 gånger använder han andra ord i stället för latinska mare = hav: såsom sinus (10) = bukt /m.m., freti (7) = sund/vik eller ponti (6) = en poetisk form för hav, ungefär som i ”så skimrande var aldrig havet”. Adam undviker ordet ”mare” så mycket som möjligt eftersom det inte är enbart havet som är bältet. Jag har tagit fram en statistik över användning av orden i såväl 1984 års översättning, som i den äldre från 1718 och i den latinska texten. Jag fann det nämligen märkligt att den officiella översättningen så ensidigt inpräntar i läsaren att Adams baltiska hav i ursprunglig mening skulle vara ett riktigt hav. Vad säger mitt latinska lexikon om sinus? Detta centrala ord i Adams text visar sig ha en stor mängd s.k. avledningar, alltså ord med annan innebörd än grundbetydelsen bukt. Det kan betyda landet vid bukten eller bukta sig, gå i vågor som i sinuskurva, det kan symbolisera ormens ringling och varför då inte också flodernas ringling genom Ryssland och den krumbuktande färdvägen längs kusten. Adam påpekar gång på gång att begreppet inte bara är ett hav. Men det har exempelvis inte den forskare upptäckt, som anmärker på att Adam tycks tro att Novgorod ligger vid Östersjön! Riksantikvarien Peringskiöld (1718) har uppenbarligen haft en bättre blick för nyanserna i sin tolkning av Adams latin, vilket jag visar i den ovan nämnda statistiken. Nu hör det till saken att havsforskarna 1974 bestämt att uttrycket ”Baltiska havet” skall användas när man talar om hela Östersjön från Kattegatt till Haparanda, således också Bottenhavet och Bottenviken.. Jag tror att oceanografernas beslut om definitionen av begreppet Baltiska havet och den svenska översättarens ideliga upprepande av namnet ”havet” har gjort att forskarna 1984 tagit för givet att också den norra delen av Östersjön på Adams tid ingick i Baltiska havet. I en lång omständlig kommentar till översättnigen leder man detta i bevis. Men Bottenhavet-Bottenviken ingick inte i den färdväg i österled som Adam så utförligt beskrivit. De europeiska resenärerna var nämligen för tusen år sedan inte intresserade av färder uppe i Bottenhavet. Liksom de första kartograferna tog man bara upp sådant som var av praktiskt intresse. Man var definitivt inte ute efter en totalbeskrivning av världen. ”Det Baltiska havet i hela dess längd” Nu vill jag bjuda dig med på en spännande färd i forskningens korridorer och berätta om hur man resonerat - och resonerar – bl.a. om hur den nämnda latinska texten skulle kunna läsas. Att ifrågasätta hävdvunna åsikter inom humanistisk forskningen måste ses som angeläget i en forskningsdisciplin där fysiska, mera ovedersägliga experiment, inte står till buds. Grunden för denna forskning består i själva verket av olika tankemönster och den reella innebörden av vissa definitioner. Om detta handlar bl.a. denna artikel. Kortfattade uppföljning Artikel 3 Men först några ord om hur de första kartorna ritades. På Adams tid fanns ingen karta över Norden, man hade inte ens någon bildlig föreställning av landskapet sett ”uppifrån”. Det man hade var beskrivningar av kuster med namn på orter och anteckningar av vissa landmärken som hjälp för orienteringen. Sådana seglationsanvisningar användes i århundraden. Så småningom placerades orter och landmärken in i en enkel kartskiss. Den äldsta bevarade skissen över Östersjön gjordes på 1320-talet. Som du ser på bilden är Östersjön förenklad till en smal vik som går i väst-östlig riktning. Den är gjord av en sydeuropé utan rekognosering. Han kanske inte ens varit i Östersjön. Det är bara en enkel skiss med upplysningar hämtade ur äldre seglationsbeskrivningar med namn på platser och kanske konturen av något karakteristiskt landmärke längs färdvägens vänstra resp. högra sida. Du förstår hela tänkesättet mer påtagligt om jag säger att på den här typen av tidiga ”kartor” kunde man rita ut öarna i profil, det var ju så man såg dem! Om kustlinjen vek av från huvudriktningen var det inget bekymmer för navigatören, kusten var dennes kompass. Kartritaren har läst ett antal seglationsbeskrivningar och sett riktningsanvisningar här och där och vet troligen att kusten inte går rakt mot öster hela tiden. Att göra kustlinjen noggrann hade varit omöjligt. Man ville helt enkelt inte ge vilseledande detaljer. Jag föreställer mig att navigatören borde vara nöjd med att den ”nya sortens seglationslista” inte bredde ut sig alltför mycket. Man hanterar den lättare på det viset.  Carignanos karta förklarar för oss varför våra forskare ännu 1984 kan skriva: ”Det är känt, att många författare före Adam trodde, att den skandinaviska halvön sträckte sig österut från Danmark, inte norrut.” Jag vill snarare påstå att det är författare efter Adam som inte förstått hur en karta som Carignanos skall läsas. Adam själv visste i alla fall att halvön gick i nord-sydlig riktning. Det framgår av hans riktiga användning av väderstrecken för alla orter i vårt land – och Danmark. Detta kan jag påstå efter att ha konstaterat att före kartornas tid angav man väderstrecken relativt till den plats det för tillfället handlar om. Man förställde sig inte landskapet sett i fågelperspektiv. En bild av hela Carignanos karta visar varför Östersjön inte fått en riktigare form. Det fanns inte utrymme på det pergamentsskinn som presenterade det kända Europa inklusive norra Afrika. Nordens kulturella bidrag inskränkte sig till handelsvägen som redan Adam beskrivit flera hundra år tidigare. Här en bild av hela kalvskinnet / pergamentet. Carignanos hela karta. Efter Blekinge bär det iväg norrut, men i Adams svenska text står det att man skall fortsätta mot öster! I den latinska texten står emellertid inte något ord, som i sig självt betyder öster. Här står ett ord som efter viss tankemöda avslöjar hela dåtidens tänkesätt, vilket är så främmande för den moderna människan att det inte kan förklaras i några få meningar. För att förstå detta måste först betydelsen av uttrycket "det baltiska havet" redas ut. Ett viktigt val görs Jag vill därför visa vad som händer med Adams text om man väljer den i mitt tycke felaktiga betydelsen. Därför vänder vi tillbaka till det ställe i Adams text där valet står mellan de två sätten att definiera begreppet ”det baltiska havet i hela dess längd”. De två forskarna, som skrivit långa genomarbetade kommentarer till den gällande officiella översättningen 1984, väljer alternativet att det nuvarande Östersjön också är Adams Baltiska hav. De anser att Adams text är tydlig med att den handlar om Östersjön i hela dess längd - således från tyska kusten upp till Haparanda. Havets längdriktning går ju i nord-sydlig riktningen. De menar också att havet ändå kan sägas ligga öster om Sigtuna, dvs öster om Sverige. Adam använder här ordet oriente = öster. För att orternas placering något så när skall stämma med verkligheten anser man sig dock behöva ändra på väderstrecken. För det får man ju göra - enligt Weibull, eller om det är efter deras egen övertygelse! Man gör det med motiveringen att Adam själv uppenbarligen måste ha vridit väderstrecken efter att ha påverkats av den lokala felaktiga uppfattningen. När Adam skriver öster så har han således i själva verket vridet väderstrecken 90 grader medsols. Därför återställer man öster så att det blir norr. Det stämmer också om man uppfattar Adams baltiska färdväg i hela dess längd såsom varande Östersjön i sin nord-sydlig riktning. Följden blir då att de redan av romarna sägenomspunna Ripheiska bergen ligger bortom Bottenhavet dvs i Skandinavien. De Ripheiska bergen är ett av många exempel på svårigheter som uppstår, när motsägelsefulla fakta blandas med olika tolkningar av en text som inte finns i original utan är ett resultat av sammanförda avskrifter. Länken leder till ett försök att förklara svårigheterna. Vad händer om man väljer det andra alternativet? Om man väljer det andra alternativet skall det visa sig att man inte alls behöver vrida några väderstreck. Förutsättningen är att man uppmärksammar och tar hänsyn till det system som Adam och sjöfarare använde - både före och efter Adams berättelse - för att beskriva förflyttningen i österled här i vårt exempel. Se skissen som försöker förklara hur man tänkte för 1000 år sedan - en slags "Adams projektion". 
"Adams projektion"
med baltiska färdvägen i relation till den
väst-östliga baslinjen.
Systemet kan förklara de två företeelser, som Lauritz Weibull kraftigt angriper i sin kritik år 1928 över Adams förvirrande väderstreck. Den ena företeelsen är att Adam i själva verket har ett motiv för sitt påstående att ”samhället Jumne ligger mitt emot Birka”. Jumne ligger ungefär mitt på tysk-polska Östersjökusten. Den andra företeelsen återfinns i kap 25 där Adam ”reser runt ” i den del av Sverige som ligger norr om Skåne. Han säger att Västergötland med Skara ligger i väster, Värmland och Hälsingland ligger i norr, och i söder (vid baslinjen, och från Hälsingland betraktat) ligger Sigtuna med ”det baltiska havet i hela dess längd”. I öster slutligen de Ripheiska bergen. Allt stämmer. Inga väderstreck behöver ändras. Du kan läsa mer om sättet att läsa de äldre kartorna i forskningsprojektet "Att läsa kartor med dåtida ögon." Så här lyder Adams text i det aktuella kapitlet 25, i Svenbergs översättning 1984: Jag skall nu ge en kort beskrivning av sveonernas land eller Sverige: i väster (occidente) innefattar det götarna och samhället Skara, i norr (borea) värmlänningarna med skridfinnarna, som styrs av Hälsingland, i söder (ab austro longitudinem) det förut omtalade baltiska havet (illius Baltici maris) i hela dess längd. Där ligger det stora samhället Sigtuna, I öster (ab oriente) slutligen gränsar det till de Ripheiska bergen, där det finns väldiga ödemarker och höga snömassor, och där flockar av vidunderliga människor hindrar ett ytterligare framträngande. Där finns amazoner, hundhuvuden, cykloper, som har ett enda öga i pannan, vidare de varelser som Solinus kallar himantopoder och som springer på ett ben, vidare de som tycker om människokött som föda. Därför undflyr man dem och tiger också med rätta om dem. Här kan vi alltså finna den av Weibull år 1928 efterlysta konstruktionen som Adam och hans tid använde. Weibull: ”Helhetsbilden blir på detta sätt ur orienteringssynpunkt ren konstruktion” (S.296) och ”Som man ser: en konsekvent, en efter en och samma grund genomförd orientering. Denna orientering är inte nutidens.” (s.299) Öppna artikelns länkar i Nytt fönster ?- Högerklicka ! Länk till en kortfattad kritisk analys av Weibulls argument för att Adams väderstreck måste vridas medsols 45 grader. Analysen inte slutligt formulerad, men argumenten finns i en utförlig förstudie) Länk till hela Weibulls artikel 1928 med identiskt nytryck i Weibulls Nordisk historia 1948 Länk till aktuell del av Weibulls artikel 1931 ”Geo-etnografiska inskott och tankelinjer hos Adam av Bremen”, i Del 1 av Nordisk Historia 1984. Början av samma artikel. Kort kommentar av Börje Sandén: Weibulls överilade fördömande år 1928 av Adams missvisande väderstreck bygger på avsaknad av elementär källkritik enligt min åsikt. Det framhåller jag i min kortfattade analys i första länken här ovan. Det är uppenbart att saken måste ha uppmärksammats både av Weibull själv och andra. Jag visste att hans uppsats skulle finnas nytryckt i hans Nordisk Historia 1948. Därför skaffade jag fram den för att se om han infogat den 20 år gamla artikeln i reviderad form. Men den var identisk! Den gäller således som källmaterial. Troligen har den legat till grund för 1984 års utgåva av Adams bok. Det var särkilt det där med ”tankelinjer hos Adam av Bremen” i en av Weibulls uppsatser som väckte min uppmärksamhet. Artikeln visade sig till stor del vara en genomgång av textens komposition, med diskussion om varför exempelvis saker och ting är ologiskt placerade m.m. (den s.k. originaltexten är vetenskapligt sammanfogad av en mängd olika avskrifter!). Artikeln är späckad med mycket djupsinniga vetenskapliga analyser kors och tvärs genom Adams text - ibland med synnerligen svårbegripliga. Men på de två sista sidorna kommer Weibulls kapitulation inför Adam. Han inser nu att denne följer ett visst system och inte svamlar hit och dit. Han upptäcker inte, såvitt jag ser, själva grunden i detta system, men han stannar upp vid Adams påstående att, om man seglade i ”den baltiska vikens längdriktning” (observera att han inte säger det baltiska havets längdriktning som alla andra) så skulle man komma till Novgorod. Inte nog med det! Artikeln hade skrivets 1931, således tre år efter hans famösa avhandling som avsågs bevisa nödvändigheten av att ändra nordiska väderstreck. Här - på sista sidan visar det sig att Weibull är en bättre översättare/tolkare av Adams text än någon annan av dem som jag kommit i kontakt med. Weibull citerar den viktiga mening där Adam tydligast visar att 'det baltiska havet' har sin längdriktning i väst-öst. (inte nord-syd som i svenska översättningen) Weibull citerar Adams ord sålunda: "jag skulle gärna tro, att det baltiska havet är samma vatten, som av de gamle med andra namn kallades de skytiska eller maeotiska träsken". Det latinska ordet för Svenbergs (envist använda) 'hav' är på den här platsen 'ponti'. Lexikonet har här som första alternativ betydelsen "hav i poetisk mening". Uppenbarligen har Svenberg och författarna till kommentarerna inte läst Weibulls artikel. Han är kanske den enda forskare som - så småningom - uppfattat den verkliga innebörden i Adams benämning på färdvägen. Det var således först på "sista raksträckan" som jag fick mycket värdefull support av Lauritz Weibull. Om någon läsare känner till något mer härvidlag vore jag tacksam för tips och uppslag. Bland de avslutande raderna finnar man nedanstående uttalanden:: ... Tankelinjerna mynnar ut i en stor vetenskaplig konstruktion ... Det har skett med ledning av uppgifter om skeppsfärder till Ostrograd och Grekland från Norden. (Ostrograd = ryska Novgorod-Kiev-riket) ... Adam av Bremen är den store pionjären i vetenskapen om Nordens utforskande. … De kunskapsmoment, som stod till Adams förfogande, fördes av honom samman till den första enhetligt utformade bilden av denna del av världen. Varför Weibull inte reviderade sin väderstrecksartikel vid nytrycket 1948 kan man bara spekulera över. På mig verkar det dessutom som om forskarna i allmänhet aldrig uppfattat 'bälte-funktionen' i namnet, trots att Adam många gånger ger exempel på resor gjorda inom det han kallar det baltiska havet. Är verkligen Lauritz Weibull den enda forskare som tagit till sig dessa Adams ord? Ett för saken viktigt tillägg Härtill skall läggas att Tore Nyberg, som i kommentaren till översättningen av Adams text lämnade ett förslag på hur man skulle kunna lösa det "klassiska" kravet på ändring av Admas väderstreck, nu har ändrat sig beträffande tillförlitligheten av Adams väderstrecksanvisningar. Det skedde 1992 i en kortfattad skrift tillsammans med Ove Jörgensen med namnet "Sejlruter i Adam af Bremens danske överden". Författarna gör en kortfattad redogörelse för Weibulls tidigare nämnda "tillägg" från 1931. Men hur många forskare nås av det budskapet efter att ha läst Svenbergs översättningen från 1984? Om någon läsare känner till någon diskussion i något forum om väderstrecksproblematiken och upplösningen av den vore jag tacksam för besked. ukf@ukforsk.se (Börje Sandén) Adams val av ord för öster avslöjar grundidén i tidens tankemönster Att Weibull inte fullt ut kommit på Adams principtänkande tycker jag mig kunna konstatera. Min granskning av Schmeidlers latinska text och hans omfattande notapparat leder till att inte heller denne tycks ha uppfattat kärnan i Adams budskap. Det är återigen väderstrecket öster, som ställer till problem. Denna gång inträffar det när färden endast symboliskt går mot öster, nämligen där kustlinjen rent fysiskt vänder mot norr vid passage av gränsen mellan nuvarande Blekinge och Småland. Det är Schmeidlers notapparat - i samband med Adams val av ord för öster - som blev den slutliga bekräftelsen på att Adams geografiska beskrivning var korrekt och inte fordrade några som helst ändringar när det gäller väderstrecken. Nu till den punkt som jag ser som ”ett facit längst bak i räkneboken”. Vilket/vilka latinska ord används när det handlar om att man i dåtidens modell förflyttar sig i österled samtidigt som man färdas mot norr i verkligheten? Det står supra eam tenso. Lexikon: supra = geogr. ovanför/bortom; ea = på den vägen; eadem längs samma väg; tenso = hålla ngt riktat åt ngt håll. Således: fortsätt i samma riktning Schmeidler som skapat den latinska texten har en fotnot vid supra: ”2) Supra bedeutet östlich nach Björnbo = Supra betyder österut enligt Björnbo”. Den danske historikern Björnbo vet av någon anledning att frånvaron av regelrätt latinskt ord för öster ändå betyder öster. Märkligt att Schmeidler själv inte vågar stå för att texten, i denna för betydelsen mycket viktiga passage, skulle kunna betyda: österut på samma väg. Jag tror att tveksamheten kan tolkas så att denne språkman inte riktigt förstått varför Adam inte använt ett riktigt ord för öster. Man kan verkligen förstå att generationer av forskare och språktydare har stått inför problem vid läsning av Adams text. Dags för ny
översättning?
Om det finns någon substans i mina iakttagelser borde det var hög tid för någon kunnig språkvetare att ta sig an Adams text och pröva svenska ord som bättre anknyter till Adams ordval för "hav". Det förefaller mig som om historiker och språkvetare borde utveckla att ännu närmare samarbete kring den latinska texten. Tänk om det gick att få till stånd en tävling om bästa översättningen? Svenbergs ensidiga tolkning när det gäller det latinska ordet för hav tycker jag är uppseendeväckande. Med tanke på Schmeidlers egen oklarhet i fråga om ordvalet öster och det faktum att han inte redovisar ett bättre motiv för sitt val än fotnoten 2) här nedan, kunde det kanske kännas som en utmaning för någon att ta om allt från början.  |
Forsättning följer. Vår vandring i forskningens korridorer är inte avlutad. Under hösten avser jag att komma med ett antal fallstudier som visar vad som händer när den ena eller andra tolkningen utnyttjas. Det gäller särskilt frågan om nordbornas påstådda felaktiga uppfattning om väderstrecken i kombination med Lauritz Weibulls agerande med Adam av Bremens text som tillhygge. Men jag vill också märmare belysa den historia som uppstår när man tillämpar den ena eller andra tolkningen av begreppet "Det baltiska havet". Mycket av detta kan du redan nu finna, om du följer de länkar till texter, kommentarer och bilder som jag angivit i den här artikeln. Litteratur Den litteratur som jag har tillgång till finns i Litteraturförteckningen. Den gäller tolkningen av såväl isländskda sagor och den aktuella latinska texten som gamla kartor. Det var således kartstudiet som ledde fram till min annorlunda tolkning av Adams text. Börje Sandén 2011-08-23 Uppdaterade version |
