Lokalhistorisk
forskning före och efter UKF:s
tillkomst
Att upptäcka sin
hembygd - makarna Sandén Upplands-Bro
Av Börje Sandén 2001-10-16, rev
2010, 2012
/hembygd/sanden.html
OBS html
UKF:s startsida
Hembygdsstudier-Börje,
utförligare
beskrivning
Mer
biografiska upplysningar
Officiell uppmärksamhet
Att
upptäcka sin hembygd (större PDF-fil)
Hembygdsforskning
före UKF
Att upptäcka sin
hembygd
Vår väg till lokalhistorisk forskning - Gudrun
och Börje Sandén
I augusti 1952 fick jag och min hustru Gudrun en ny hembygd,
som vi varit trogna allt sedan dess och i vilken vi förmodligen
kommer att sluta våra dagar. Vad gjorde att ett par
främlingar uppvuxna i stora tätorter kom att fastna i en
avsides liggande landsortsbygd med det oförklarliga namnet
Låssa i utkanten av den samma år bildade storkommunen
Upplands-Bro. Kanske var det den vackra och oförstörda
naturen. Men det kan inte vara det enda skälet. Den vardagliga
miljön med intressanta och meningsfulla arbetsuppgifter inom och
utanför vår lärartjänstgöring har nog varit
det som gjort att vi blivit kvar i kommunen. Vi flyttade nämligen
till stationssamhället Bro, när Säbyholms folkskola
lagts ned 1964.
Lokalhistorisk
forskning före
tillkomsten av
Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut - UKF
Välj
Engagemang i kommunens historia och politik
Hela kommunen som arbetsfält
Musiksällskapet - Lär känna din
bygd - Musik i det gröna
Bandade intervjuer och guidade rundturer
Det 3-åriga Hembygdsprojektet
1977-80 bekostat med statliga pengar
"Historiska
Nyheter- Upplands-Bro nr 7" Historiska museets
20-sidiga tidskriftsliknande
utställningskatalog också
utdelad i samtliga hushåll, Upplaga på ca 10 000. ex
Turistkartan -
kulturhistorien i särskild typografi
Hembygdsboken öppnar vägen till
datorvärlden
Hembygdsboken Det hände i
Upplands-Bro
Krönikespelet om Almarestäket
Lokalhistorisk forskning efter
UKF:s tillkomst
Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
- UKF
Datorn har blivit mitt minne
UKF:s verksamhet läggs på internet
- Hemsidan påbörjas 1996
Fornborgen - en kultplats från
stenåldern
Hålvägar - största
fornvägsområdet i Mellansverige
Fornsigtuna - en kungsgård i
Upplands-Bro
Rösaring - unik kultplats med
landets bäst bevarade processionsväg
Geologi -
förutsättningen för bygdens historia
Forskningsobjekt under de senare åren
Läsa kartor med dåtida ögon
Kritiska studier kring Adam av Bremens text
Väderstrecken i isländska sagor
Kritiska studier kring tolkningen av Olav Haraldssons besök
i Mälarviken Skarven / Lagen
Kritiska studier kring tillkomsten av 1809 års
regeringsform och varför på revolutionen och
regeringsformens tillkomst "mörkas" under
firandet av "Märkesåret 1809" år 2009
Länk
till bl.a. ovanstående forskningsprojekt med lokalhistoriskt
intressanta inslag
Engagemang i kommunens historia och
politik
Med tanke på vårt engagemang i bygdens historia och de
omständigheter som gjort det möjligt för oss att sprida
och publicera våra studier kan det kanske vara på sin plats
att närmare redogöra för de händelser som lett fram
till dagens situation, som tagit form av ett forskningsinstitut, som
inte bara utgett egna och andras böcker, utan även tryckt dem
med en egen, unik metod.
Gudrun och jag blev i vår yrkesverksamhet årsbarn
med storkommunen Upplands-Bro, som 1952 hade ca 3500 invånare
fördelade på sex kyrksocknar. Den kommunala aktiviteten
leddes nästan uteslutande av ideellt arbetande kommunalpolitiker.
Den största gruppen avlönade tjänstemän var
lärare och präster, men de stod utanför den kommunala
budgeten. Det kommunala arbetet leddes av en halvtidsanställd
kommunalkamrer och en kommunalingenjör. I styrelser och
nämnder satt enbart förtroendevalda personer, där
ordföranden kunde ha ett mycket blygsamt årsarvode.
Reseersättningar och sammanträdesarvoden existerade inte.
Allt
förutsattes ske på ideell grund.
Tillfälligheter gjorde att vi bägge kom med i
kommunalpolitiken i mitten av 50-talet på olika poster i
nämnder och styrelser, Gudrun t.o.m. som landets troligen yngsta
kvinnliga kommunfullmäktigeledamot. Detta gjorde att vi lärde
känna bygden även från detta håll. I vår
lärarroll ingick att undervisa i hembygdskunskap. Man kan
säga att det var på den vägen som sökandet efter
bygdens historia började. Så småningom kom jag att bli
engagerad i de tre hembygdsföreningarna som ledare för
exkursioner i deras närområden och därmed utvidgades
min kunskap om kommunen. För min del fick det växande
hembygdsintresset sin inriktning på hela kommunen.
Hela kommunen som arbetsfält Upp
Hela kommunen blev naturligtvis mitt arbetsområde när jag
1968 utnämndes till Riksantikvarieämbetets lokalombud och
senare samma år blev den nybildade kulturnämndens
ordförande. Det var i den positionen som jag fick närmare
kontakt med Herman Svenngård i Kungsängen, som i decennier
samlat kunskap i form av böcker och historiska dokument. Med
några få års avbrott vidarebefordrade han under 25
år sin kunskap i Stockholms-Näs hembygdsföreningens
Medlemsblad. Efter förhandlingar med kulturnämnden donerade
han 1970 sin hembygdssamling till kommunen. I väntan på en
permanent placering i Kungsängen kom samlingen, 75-80 hyllmeter,
att i åtskilliga år stå i biblioteket i Bro centrum.
Där blev den en ovärderlig inspirationskälla för
mina studier i bygdens historia.
Med hela kommunen som bas för verksamheten fann jag att
viktiga delar av den svenska rikshistorien
kunde speglas utifrån
ett lokalhistoriskt
perspektiv.
På grund av kommunens geografiska
placering låg den mycket centralt under forntiden och medeltiden
med två viktiga sjötrafikleder på bägge sidorna
av kommunen och omgiven av Mälardalens första
samhällsbildningar Birka, Sigtuna och Uppsala. När
tyngdpunkten senare försköts till Stockholm kom även de
viktiga landsvägarna och vintervägarna mellan Bergslagen och
huvudstaden att skapa rikshistoria i vårt område.
Musiksällskapet - Lär
känna din bygd - Musik i det gröna
Även på annat sätt kom jag att få hela kommunen
som arbetsfält, nämligen inom Upplands-Bro
Musiksällskapet, där jag var verksam i ett 20-tal år,
varav ca tio som ordförande. Vi fann snart att publiken
strömmade till när vi kopplade ihop musikframföranden
under teman som Lär känna din bygd och Musik i det
gröna. Vi ordnade även konserter i våra
herrgårdar, slott
och kyrkor. Vi tog musiker och sångare med till de stora
fornminnesplatserna. Vi gjorde fem ångbåtsturer,
såväl runt kommunen som till andra platser i Mälaren.
Då hade vi med oss blåsorkester, hembygdskör,
sång- och instrumentgrupper. Min fond av historia kring platserna
ökade ständigt.
Bandade intervjuer och guidade
rundturer
Upp
Exkursioner i de tre hembygdsföreningarnas regi liksom ett stort
antal bandade intervjuer med ortsbor ökade än mer min
kunskap. När invånarantalet snabbt växte under 70-talet
uppstod behov hos de många nya lärarna att för sin
undervisning få kunskap om sin nya hembygd. Jag måste mer
systematiskt ta itu med studiet av bygdens historia, vilket resulterade
i en lärarhandledning. Skolan och så småningom
också andra kommunala förvaltningar anordnade bussrundturer.
Föredrag, cykelturer, vandringar och utfärder med olika
organisationer gör att jag både håller kunskapen vid
liv och ökar den.
Ortsbor
berättar
Hembygdsprojektet Sammanfattning av
Hembygdsprojektet 1977-79
Hembygdsprojektet 1977-79/80 blev en viktig milstolpe i profileringen
av kommunens historia. För statliga pengar drevs det 3-åriga
projektet tillsammans med Historiska museet och Socialstyrelsen. Den
senare kom med i sammanhanget eftersom en ledstjärna var att man
ville ge de många inflyttade till kommunen en ny hembygd. Jag
fick en slags konsulterande uppgift att tillsammans med ett par
anställda kulturarbetare förmedla kunskap om bygden till de
nya Upplands-Broborna. I den av Historiska museet publicerade skriften
"Historiska Nyheter" skrev jag drygt hälften av artiklarna, de
flesta såsom tänkt reporter vid spännande
händelser och platser i kommunen. Skriften var i
kvällstidningsformat och gjordes i två upplagor på
sammanlagt i 20 000 ex som delades ut i alla hushåll och
till alla som successivt flyttade till kommunen under flera år..
Mycket framgångsrik var mina s.k. pendeltågsskrifter
som vid tre tillfällen delades ut till samtliga resenärer
förmiddag och eftermiddag.
Intresset för kommunens historia var i topp, när en
Upplands-Bro-dag ordnades på Historiska museet 1977.
Upplands-Brobor tog sig dit på egen hand och i abonnerade bussar
i ett för museet då rekordstort antal. Mitt föredrag i
hörsalen måste dubbleras. Föredraget gavs i repris
när kommunens samtliga lärare gjorde studiebesök
på museet. Även kommuninvånarna aktiverades att
skriftligt bidraga till kommunens historia. Varje vecka under det
tredje året gav kulturnämnden ut de stencilerade
häftena "Vi skriver i Upplands-Bro" med uppsatser av skilda
slag. UKF stod för skriftligt sammandrag av bandade
intervjuer
Vi skriver
Uplands-Bro (431 sidor)
Ortsbor
berättar - sammanfattning av ca 140 intervjuer (439
sidor)
"Turistkartan"
1982 ("Fritidiskartan" 1998 )
- lyfter fram kulturhistorien
i särskild
typografi
Upp
Gudrun och jag lärde känna kommunen på ett annorlunda
sätt när vi under de första åren på 80-talet
letade efter gamla vägsträckningar och rester av torp,
kvarnar, tegelbruk och ångbåtsbryggor. Vi hade åtagit
oss uppdraget att lägga till kulturhistorisk intressanta platser
till en högst preliminär turistkarta. Till grund för
detta använde vi de ca 300 färgdiabilder av
lantmäterikartor med tillhörande register som vi under ett
par sommarveckor fotograferade vid kartverket i Gävle och på
länsstyrelsen i Stockholm. För att finna runstenar,
fornborgar och forngravar skaffade vi de drygt 20 ekonomiska kartblad
som behövs för att täcka den stora kommunen. Resultatet
blev det kulturhistoriska inslaget i
kommunens Turistkarta 1982
med mer
än 50-talet lokaliserade och namngivna torpgrunder, dussinet
ödebyar, 10-talet tegelbruk och över 20
ångbåtsbryggor. På kartan ritades in geologiska
formationer och biologiskt intressanta områden. Till det
som var gammalt och fornt användes en särskild färg.
Kartan ansågs vara den första i sitt slag. Den kortfattade
beskrivande texten blev ett förarbete till den kommande
hembygdsboken. Gudrun och jag har nog vandrat och cyklat på de
flesta mindre
vägar och större gångstigar och strövat i stora
delar av de
flesta skogsområdena i kommunen. Bägge upplagorna har
givit Upplands-Broborna rika möjlihgeter att "turista" i sin egen
hembygd. Tyvärr går det inte så bra i den
senaste upplagan 2012. Fråga efter den i kommunhusets
reception.
"Natursköna &
Historiska sevärdheter i Upplands-Bro" - UKF:s karta 1994
Under ca 10 år mellan de två ovan nämnda kartorna
fanns ingen kommunal karta att köpa samtidigt som befolkningen
ökades. På mittuppslaget i UKF:s tidskrift Kultur
& Historia 1994 lade vi in en karta med kortfattade beskrivningar
av kommunen. Tidningen var i stort tabloidformat (större än A3).
Den finns på UKF:s hemsida.
Turist- och fritidskartan 2012
Kan närmast ses som en karta för fritidsaktiviteter och de
"Adresskartor" över tätorterna som Kartbolaget i
Sverige AB givit ut under många år och som kommunen
länge hänvisat till när det gäller information om
bygden. Man påstår sig vilja locka hit turister och man
markerar väldigt många historiskt intressanta platser med
symboler, men utan att ange namn eller förklaring. Ytterst
få får en kort beskrivning i texten. ibland på en
närmast undangömd plats. Kartan är av ringa värde
för de Upplands-brobor som vill veta detaljer i bygdens rika
kultur och historia.
Att kartan överhuvud taget nämns i
detta sammanhang beror på att den i praktiken raderar merparten
av den information om bygdens kultur som varit så
uppmärksammad. När den första kartan kom ut 1982 var den
unik i Sverige.
En hembygdsbok öppnade vägen
till datorvärlden
Efter flera års diskussioner i kulturnämnd och
kommunstyrelse blev det år 1982 bestämt att jag skulle ta
itu med en länge efterfrågad hembygdsbok. Jag erbjöds
av fullmäktige en termins ledighet från skolan med
bibehållen lön. I och med detta kommer datorn in i mitt liv.
Det enda jag kände till om datorer var att man kunde radera och
ändra text innan den skrevs ut på papper. Det var vid denna
tid som Microsoft i samarbete med IBM lanserade den första PC:n -
persondatorn. Men det fanns ännu inga bra program, så jag
tillråddes att köpa en microdator, s.k. hemdator med ett
ordbehandlingsprogram och en skrivare. Den investeringen, gott och
väl en halv årslön, har jag aldrig ångrat. Den
ledde mig in i en värld, där jag med hjälp av ett
datorspråk samlar historiska fakta i databaser, där jag med
ett annat språk visar mycket av vår historia på
forskningsinstitutets internetsidor.
Hembygdsboken Det hände i
Upplands-Bro
Upp
Hembygdsboken fick namnet "Det hände i Upplands-Bro". Den kom ut
på hösten 1984 i en upplaga på ca 4000 ex. Från
början hade kulturnämnden för avsikt att dessutom
låta experter inom olika områden skriva den stora
vetenskapliga boken om kommunen. Den försämrade ekonomiska
utvecklingen i kommunen omintetgjorde emellertid detta. Hembygdsboken
blev en stor framgång och var efter några år
slutsåld. En ny och reviderad upplaga har ännu inte kommit
till stånd. Mycket nytt material har kommit till och jag hoppas
kunna ta itu med revideringen, när jag är klar med
pågående dokumentations- och forskningsprojekt.
Vår
metod att göra böcker utan anlitande av tryckeri.
Erfarenheterna har också
gjort det möjligt för institutet att ge ut ett 20-tal
trådbundna
böcker med hårda pärmar i upplagor om några
hundra i stället för tryckeriernas krav på mer en tusen
exemplar för att dra igång tryckpressen. Första
boken "Kuskens pojke" gjorde vi i flera tryckningar. Böckerna har
således aldrig gått vägen via ett tryckeri. Våra
fyra första böcker gjordes emellertid traditionellt i ett
ex. som
tryckeriet sedan kunde mångfaldiga (i alldeles för stor upplaga!). Med
vår, som det skulle visa unika metod, gick
det att skriva ut önskat antal exemplar av böckerna hemma i
bostaden. Det jag kommit på visade sig vara ett
"utskjutningsprogram" som placerade sidorna i sådan ordning
att de kunde trådbindas på ett bokbinderi.
När skrivartillverkaren HP fick se
Kuskens pojke köpte de 20 ex att användas i
deras marknadsföring för utgivning av böcker i mindre
upplagor på standardskrivare och vanlig dator. Vi erbjöds
lansera den unika metoden i HP:s monter på
datormässorna i Sollentuna tre gånger i början av
2000-talet. HP försåg oss 1998 med sin stora
professionella färglaserskrivare. Jag gjorde sedan
böcker även försedda med färgbilder till
överkomliga priser. Det var möjligt eftersom själva
arbetet var oavlönat. Vi var sedan två pensionärer som
stod för de ca 20 produktionerna. HP hade nämligen
försett oss med ytterligare en färg- och svartvit skrivare. I
några år var vi ensamma om att göra böcker
på detta vis.
Nu kan även tryckerier göra
böcker i mindre upplagor och billigare än vi. Vi gör
för närvarande endast böcker och häftade skrifter
på upp till 60 sidor för vårt interna behov och
för placering på kommunens
bibliotek.
Historik om vårt projekt "Book
on Demand"
Krönikespelet om Almarestäket
Samma år som hembygdsboken kom ut beställde
studieförbundet Vuxenskolan manus till ett krönikespel om
händelserna kring Stäket. Det uppfördes med stor
framgång våren 1987. Manuset spände över hela det
aktuella händelseförloppet, men föreställningen
reducerades till den sista fasen, den mest kända med anknytningen
till Stockholms Blodbad. Även om inte allt mitt material kom till
användning hade arbetet med det gett mig anledning att ta del av
omfattande litteratur och historiska handlingar. Detta berikade i
högsta grad min kunskap och det insamlade materialet kunde jag
använda i forskningsinstitutets första bok Vad hände
egentligen? - Almarestäket och Stockholms blodbad (1990)
Upplands-Bro Kulturhistoriska
Forskningsinstitut - UKF
Upp
Tillkomsten av forskningsinstitutet 1987 gav Gudrun och mig,
likaväl som andra medlemmar, en kraftfull plattform att arbeta
från. Idén till ett forskningsinstitut föddes vid
köksbordet hemma på Målarvägen i Bro efter att
Curt Dahlgren hört mig tala om de arkeologiska
undersökningarna vid Fornsigtuna. Han menade att det
framgångsrika samarbete, som under många år skett
mellan amatörarkeologer och antikvariska myndigheter också
borde kunna utvecklas mellan hembygdsforskare och historiker. En annan
tanke med institutet var att visa att datorn med fördel borde
kunna användas i den humanistiska forskningens tjänst.
Dittills hade den mest kommit till användning inom
naturvetenskapen. 1991 var vi första gången inbjudna till
historiska institutionen vid Stockholms universitet för att visa
våra databaser. Universitetet hade inget liknande då.
Även länsmuseet fick ta del av vår datorkompetens
på ett tidigt stadium
Datorn har blivit mitt minne
Här ges inte plats att redogöra för institutets
verksamhet i allmänhet. Den har under de nu gångna 28
åren (2014)
framgått av nyhetsbrev,
verksamhetsberättelser, skrifter, böcker och hemsida. Jag ger
endast några exempel på hur tillkomsten av UKF hjälpt
Gudrun och mig att upptäcka mer av vår hembygd. Samarbetet
med Ortnamnsarkivet i Uppsala gav oss tillgång till samtliga
ortnamnskort gällande Upplands-Bro (ca 6000), Gudrun
överförde den handskrivna texten till datorfil. Jag gjorde
sedan en databas av den med många olika sök- och
utskriftsmöjligheter. Innehållet i omkring 200 bandade
intervjuer med ortsbor finns i sökbar form i våra datorer.
På samma sätt har vi bearbetat ca 2000 artiklar ur det som
brukar kallas vårt lands första ekonomisk tidskrift, Journal
uti Hushållningen 1776-1813. Där finns upplysningar
även om förhållanden i vår bygd. Likaså har
jordeboksuppgifter och register över kartor, orter och litteratur
tillkommit. (När detta skrivs 2014 arbetar vi med ta fram en
digital utgåva av Hushållningsjournalen.
Kanske allra värdefullast är ett
gemensamt
sökprogram för 30-talet deldatabaser med fakta och
anteckningar som jag samlat
genom åren. En deldatabas är UKF:s diarium med nära nog
dagliga anteckningar. Sekundsnabbt får jag tillgång till
innehållet i flera tiotusental databasposter och textfiler. Inte
så sällan sådant som totalt fallit mig ur
minnet. Åskådligt exempel är när jag i mail
lovat att ta reda på vissa sakuppgifter men att det kunde
dröja innan jag fick tid till detta. När jag skulle ta itu
med saken hade jag glömt personens namn och vad ärendet
egentligen handlade om. Det enda jag mindes var att jag i
svarsmail skrivit "hör av dig om du inte hört
något inom rimlig tid". Eftersom jag brukar kopiera viktiga mail
i diariet, både in- och utgående, behövde jag bara
skriva "hör av dig" så hade jag sekundsnabbt namnet
på personen.
UKF:s
verksamhet läggs på
internet - Hemsidan påbörjas
1996
Upp
Den ovan nämnda databasen kommer till daglig användning.
Där ligger inte bara diariet över UKF:s inre arbete. Ett
ständigt växande antal artiklar med resultaten av
forskningsarbetet från medlemmar i föreningen publiceras och
naturligtvis också de publika aktiviteterna. Alla nyhetsbreven
(88 år 2010) finns i sökbar form. Hemsidan är
också ett sätt att spara forskningsresultaten för
framtiden. Nu finns det över 10 000 A4-sidor på
vår hemsida och nya sidor tillkommer varje vecka.
Men själva databasen kan inte läggas
där. Eftersom det inte fanns något standardprogram för
lagring av texter, bilder och ljud i en databas år 1984
löste jag problemet genom att förvärva det då
gängse språket för uppbyggande av en s.k.
relationsdatabas. Men det språket används inte i
dagens persondatorer och det är knappast troligt att mitt
hemmagjorda program kan konverteras till dagens - och framtidens
datorprogram - utan en total omarbetning. Det kan inte ens
manövreras av någon annan än mig. Därför
ägnar jag nu mycket tid åt att göra viktiga fakta
åtkomliga i ett av de vanligaste ordbehandlingsprogrammen,
där filer av olika slag kan länkas till varandra ungefär
som i en databas. Ett påbörjat sådant program finns
på hemsidan. Länk
till historik om UKF:s verksamhet
Länk
till "Aktuella /
pågående studieobjekt"
Länk
till "Milstolpar (FaceBooks
benämning) i UKF:s forskning"
Ett antal utvalda ingångar till UKF:s hemsida
Fornminnesplatser - ett
urval byggs på
efterhand
Fornborgen - en kultplats
från stenåldern
Upp
Söker man en bygds rötter blir arkeologin en viktig
utgångspunkt. Från min ungdomstid i Spånga hade jag
med mig intresset för fornborgar och gamla vägar. Det blev
också främst inom dessa fornminnesobjekt som jag kom att ge
ett bidrag till forskningen. För ca 20 år sedan fann jag
något ovanligt vid den stora fornborgen vid Draget invid
gränsen till Bålsta. Nedanför borgberget syntes en
lång jordvall och utanför den ett dike. Dessa fanns inte med
i någon fornminnesinventering. Det skulle dröja många
år innan jag kunde intressera rätt forskare för detta
fenomen. Inför fakta blev det omedelbart arkeologiska
undersökningar. För den här typen av
undersökningar finns inga anslagna pengar, men då
ställer amatörarkeologerna upp. I "min grop" besannades mina
misstankar. Utanför anläggningen och nedanför berget
hade det funnits en träpalissad. När laboratoriet daterat
den, fick Upplands-Bro den äldsta och största
vallanläggningen i Mälardalen. Borgen var i sitt första
skede en 4000 år gammal kultplats, enligt vad man för
närvarande anser. Här hittades också keramik och
enklare redskap från stenåldern. Mina ord i hembygdsboken
om att de mycket få stenåldersfynden i kommunen tappats i
havet stämmer alltså inte längre.
Läs om de
arkeologiskaundersökningarna
Hålvägar - största
fornvägsområdet i
Mellansverige Upp
Den mansdjupa ridväg ("hålväg") som finns vid Dragets
fornborg ledde Gudrun och mig till semesterresor till platser i runt om
i landet för att studera hålvägars lägen och
uppbyggnad. Vi hade svårt att tro våra ögon när
vi 1988 hittade ett av landets allra största ridvägssystem i
vår bygd. Det dussintal 3-5 m djupa ridvägar i
åssluttningen ner mot Lillsjön var till dess "okända
för forskningen".
Gammalt
vägsystem vid Kalmarsand
Fornsigtuna - en kungsgård i Upplands-Bro
Professionella arkeologer tvingas mestadels arbete i områden som
skall bebyggas i något avseende. Amatörer får arbeta
med sådant som forskarna vill undersöka, men inte har pengar
till. Fornsigtuna hade jag hittat i skriftliga källor långt
innan de första arkeologiska undersökningarna gjordes
på 1980-talet. Så småningom hade tiden blivit mogen
för grävning i marken och då fick jag äran att
bidraga med mina grävningsresultat från arkiven. I
själva verket fick riksantikvarieämbetet min artikel om
Fornsigtuna i den kommande hembygdsboken mer än ett år innan
boken trycktes
Läs vad
hembydsboken säger om Fornsigtuna.
Läs om det
som sedan hände
Rösaring - unik kultplats med landets
bäst bevarade processionsväg
För lokalhistoriska forskare utan någon myndighet bakom sig
gäller det att skynda långsamt, att inte framfusigt tala om
vad forskare bör göra. Efter försiktiga framstötar
vid möten helt apropå har det gett resultat efter
några år. Bl. a gäller det återupptagandet av
Rösaringsundersökningarna 1996, fjorton år efter de
sensationella utgrävningarna 1981-82.
Läs
om det som sedan hände
Geologi
- förutsättningen
för bygdens
historia
Upp
Man känner inte sin bygds bakgrund om man inte har tagit till sig
dess geologi. Geologiska kartor med utförliga beskrivningar
är lätt att förvärva. Sedan blir det många
intressanta iakttagelser när man hittar objekten, de må vara
rullstensåsar, bergsformationer, moränkullar, ishavslera
(tegelbruken) eller jättegrytor.
Att upptäcka sin bygd tar lång tid.
Efter snart 60 års studier av vår bygd hittar Gudrun och
jag
ständigt mer att lära.
|