Budkavle från Dalarna till
Regeringskansliet
Passerar Upplands-Bro på gamla
landsvägar
torsd 1 juli går man mellan Bålsta och
Karlbergs
slott
subjects/marsch99.htm
UKF:s startsida
Register över artiklar
Ämnesområden
Tibble-dokumentet
Dalfolkets arbetsvandringar
Demonstrationsmarschen 1743
Prof. Alf Åbergs artikel i
SvD
Offentlighetsprincipen 1743
Representativ demokrati
Förändrad syn på 1743 års
demonstration
Ur Upprop utfärdat
av
Dalregementets Kamratförening och
Frivilligorganisationerna i Dalarnas och
Gävleborgs
län
Överbefälhavarens förslag hotar
arméns existens
och därmed även våra läns eget regemente.
Vi värnar om ett folkförankrat
värnpliktsförsvar
och Dalregementets fortlevnad
Med start sönd. 27 juni kl 11 från Stora Torget
i Falun
förs en budkavle till Stockholm och Regeringskansliet. Den skall
överlämnas
på fredag kl 12.00.
Marschvägen är den gamla "Dalavägen" till Stockholm
från herrarbetenas tid.
Olika grupper av deltagare marscherar 5 delsträckor på
vardera
ca 4 mil.
Torsd 1 juli går man mellan Bålsta och Karlbergs
slott.
Fred 2 juli förs budkavlen från Karlberg till
Regeringskansliet.
UKF har engagerats för rekognoscering av de gamla
landsvägarna.
Man kan ännu idag följa bevarade vägsträckningar
från Grans f d gästgivargård via Tibble f d
gästgivargård
i Kungsängen till Dalkarlsbacken. Här går nämligen
de gamla vägarna till stor del vid sidan av de moderna
vägarna.
Marschvägen Grans gård - Dalkarlsbacken
En 7 km lång gång- och cykelväg finns således
från Grans gård till numera nedlagada
järnvägsbommarna
vid Thoresta. På Bålstasidan kom den "Gamla
Enköpingsvägen"
uppe på Åsen försvinna rakt ut i luften när
motorvägen
byggdes. Men en parallellväg leder fram till det stora grustaget,
och därifrån går en väg ner under motorvägen
och ansluter på nytt till den gamla 1700-talsvägen. Efter
några
mindre kringelkrokar vid Dragets industriområde kommer du
återigen
upp på 1700-talsvägen, som löper fram genom Håbo
häradsallmänning.
Nya järnvägssträckningen har tvingat fram en ny
gångstig
till Rövargrottan eller
Fridegårdsgrottan,
som den också kallas.Se kartskiss.
Från Tätorps skola kan du gå på gamla
vägar
fram till Bro samhälle, där den gamla vägen mestadels
ligger
under asfalten på huvudvägen genom samhället. Men
naturligtvis
kan du begagna den gamla stenvalvbron alldeles intill asfaltvägen,
just som du passerat den första bensinmacken i Bro.
Mellan Bro och Kungsängen finns särskild gång
och cykelväg.
Vid busshållplatsen för villaområdet Sylta bör du
gå upp på den gamla grusvägen som leder fram till
Tibble
gård, dvs den månghundraåriga
gästvivargården.
Strax innan den kan du förse dig med en broschyr som berättar
om det som ligger längs vägen, milstolpe, postgård,
gästgivargård,
hållstall, väghållningssten.
Tibble gästgivargård - offentlighetsprincip
- representativ demokrati
Några ord om vad som hänt vid gästgivargården
kan vara på sin plats. Vid två tillfällen har Tibble
gästgivargård
varit centrum för storpolitiska händelser. 1743 var den under
något dygn högkvarter vid det största - och
framförallt
- farligaste demonstrationståget mot en svensk regering
någonsin.
Vår egen kronofogde rapporterade till landshövdningen
att sammanlagt 15000 demonstranter var på väg mot Stockholm.
Vid gästgivargården sammanställde man de viktigaste
punkterna
i den långa klagolista man redan något år tidigare
officiellt
burit fram till riksdag och regering, men som man inte fått
något
klart svar på. Två av punkterna lyfter fram frågor
som
är högaktuella ännu i dagens politik - och som då
var nya inom praktisk europeisk politik. Nämligen:
offentlighetsprincipen
och principen för representativ demokrati.
Kan lokalhistorisk forskning lyfta fram en annan sida av
traditionell
historia?
Läs mer här
Över hundra demonstranter dödas av militären
1743
Bägge frågorna var alltför ömtåliga för
en lyftas fram i ljuset, varför det politiska etablissemanget inte
lade hinder i vägen när militären gick till aktion mot
flera
tusen demonstrater som samlats på nuvarande Gustav Adolfs torg.
Av
"riksdagens talman" hade man fått löfte om en hedersam
behandling av de frågor som diskuterats. Redan innan
överläggningarna
avslutats gick militären till aktion och det som sedan hände
fick inte en adekvat beskrivning förrän 1993 vid det
"Historiska
året" 250 år efter 1743. Historiska museet beskrev det som
hände som en parallell till Peking 1989. Sammanlagt 140
demonstranter
dödades.
Tibble gästgivargård - högkvarter för
revolutionsarmé
1809.
Vid denna tidpunkt stod Napoleon på höjden av sin makt.
Av Europas stater var det egentligen bara Storbritanien och Sverige som
ännu inte gett vika för honom. Ryktet från hemliga
förhandlingar
berättade att Sverige skulle utplånas från kartan.
Ryssland
skulle få Sverige ovanför Motala ström och resten
skulle
tas om hand av Danmark-Norge.
Motståndet mot Napoleon kom från den
enväldige kungen
Gustav IV Adolf. Några bestämde sig för att
avsätta
kungen. Ledare var befälhavaren för den västra
armén,
Georg Adlersparre, som befann sig i Värmland för att
möta
ett befarat anfall från Norge. Han samlade ca 3000 frivilliga
soldater
som tågade mot Stockholm för att tvinga kungen att
ändra
sin politik eller avgå. När Adlersparre kom till Tibble hade
kungen vidtagit sådana motåtgärder att ett
inbördeskrig
var hotande nära. I det läget hade några militärer
i Stockholm på eget bevåg tagit sig in på slottet och
arresterat kungen.
Initiativet till denna revolution hade således glidit
över
från Adlersparre till konkurerande revolutionärer och
här
stod nu Adlersparre i Kungsängen med en revolutionsarmé som
inte behövdes! På gästgivargården författade
han under några dagars bryderi en skrift vari han motiverade sitt
beslut att trots allt fortsätta till Stockholm med sin
armé.
Den kunde behövas som påtryckning på riksdagen som
skulle
godkänna arresteringen av kungen.
Som bekant blev kungen avsatt och skickad utomlands. Man kunde
knappast
tydligare följa Napoleons vilja när riksdagen till
tronföljare
valde Napoleons vapenbroder Bernadotte, sedermera Carl XIV Johan.
Revolution - eller demonstration?
Händelsen 1809 kan verkligen beskrivas som en revolution. då
man i akt och mening hade för avsikt att ändra på
styrelseskicket
i vårt land. Vilket såldes gjordes med våld,
låt
vara utan blodsutgjutelse.
En förändrad syn på
Dalupproret
börjar växa fram.
Vanligtvis brukar även händelsenra 1743 kallas revolution.
Men frågan är verkligen om det är en sann beskrivning
av
vad som hände. Förvisso fanns det enskilda deltagare som
"ville
runka perukerna på herrarna" och som var beredda att bruka
våld.
Men sådana tendenser stoppades av ledning ända tills
militären
gick till aktion mot demonstranterna medan ännu ledningen satt i
förhandlingar.
Det var således inte allmogen som tog initiativ till striderna
på
Gustav Adolfs torg.
Att avsikten från början endast varit att med
eftertryck
få komma till tals med regeringen framgår med
önskvärd
tydlighet av sista punkten i Tibble-dokumentet, där man uttrycker
en önskan att få träffa kungen för att "muntligen
få betyga sin undersåtliga vördnad" innan man
vänder
åter hem.
Ingenting i ett års skriftlig korrespondens mellan
allmogen och
regeringen kan tolkas som revolutionstendenser. Inte ens det som
allmogen
alltid beskyllts för ända sedan 1743, nämligen dess krav
att välja danska kronprinsen till tronföljare i Sverige. Han
var ju bara en kandidat av många, vilken riksdagen faktiskt
accepterat
men förhalat verkställigheten av. Inte i någon
historiebok
för allmänheten kan man läsa att allmogen vid
förhandlingarna
samma dag som massakern ägde rum hade accepterat den ryska
kandidaten
till tronföljarposten i Sverige.
Eftervärldens syn på händelserna 1743
Allmogens utgångskrav vid förhandlingarna var endast att
riksdagen skulle verkställa ett redan fattat principbeslut. Detta
principbeslut, omnämnt i Tibble-dokumentets första punkt,
togs
påpassligt bort av regeringen när man i en omfattande
"vitbok"
redogjorde inför samtiden - och för eftervärlden!! - vad
som hände under de dramatiska dagarna; ett klassiskt exempel
på
att segraren skriver historien.
Den vetenskapligt använda beteckningen för demonstrationen
är "Dalupproret 1743". I populärlitteratur och
skolböcker
har den ända sedan 1700-talet haft den förklenande
beteckningen
"Stora daldansen", ett tydligt uttryck för exemplets makt
över
tanken. Regeringen ville få demonstrationen att framstå som
något ofarligt, när den i själva verket var en av de
allvarligaste
inrikespolitiska kriser som Sverige varit med om, bevittnad av ledande
europeiska stater som sänt ambassader till Stockholm inför
det
viktiga tronföljarvalet.
Armborstet - Dalregementets kamratförenings
årsbok
Med tanke på bakgrunden till den här artikeln,
Dalregementets
demonstrationsmarsch till Stockholm 1999, vill jag lyfta fram vad
Dalregementets
kamratförening skrev i sin årsbok Armborstet 1958 om synen
på
marschen 1743. Skribenten har naturligtvis tagit intryck av den
traditionella
historieskrivningen och får till det på följande
sätt
vid beskrivningen av två uppmärksammade händelser vid
Tuna
och Tuna bro för mycket länge sedan, nämligen Gustav
Vasas
räfst- och rättarting och marschen till Stockholm 1743:
"Lika ogärna som om Wasens
räfst- och rättarting
tala vi dalkarlar om det krigs- och
löskefolk,
som drog över bron mot Stora Daldansen" |
Vad säger Nationalencyklopedin?
Att en förändrad syn på demonstrationsmarschen 1743
börjat växa framgår med önskvärd tydlighet i
Nationalencyklopedin. Artikeln om daluppror skrevs år 1990. Min
bok
från 1993 avslutade jag med följande ord:
Dalupproret 1743 behandlas inte under slagordet
daluppror. Slagordet
daldansen hänvisar till Stora daldansen. Det bandet har ännu
inte utkommit. Det kan dock vara värt att lägga märke
till
att Dalupproret 1743 i ett uppslagsverk av detta slag kommer att
beskrivas
under ett förklenande - om dock vanligt - uttryck. |
Vad står då i nationalencyklopedin när verket
kommit
fram till bokstaven "S" år 1995?
stora daldansen, vedertagen men till sitt
ursprung avsiktligt
nedsättande benämning på ett bondeuppror som utgick
från
Dalarna 1743, mer korrekt benämnt dalupproret 1743 |
Jag tänker inte här närmare gå in vad
Nationalencyklopedin
ytterligare säger i artikeln. Men några
randanmärkningar
kan jag inte undanhålla den som läst så här
långt
av min artikel.
Nationalencyklopedin nämner nedanstående
klagomål
från allmogen
* de först framhållna orsakerna till upproret (sic!)
är missväxt och ekonomisk misär
* missnöje med regeringens misslyckade krig mot Ryssland
* upprorsmännen krävde att kungamakten skulle
förstärkas
* de för krigsnederlaget ansvariga skulle straffas
* att danske kronprinsen skulle väljas till tronföljare
Kommentar till ovanstående
* inte ett ord nämns om att allmogen ville få veta hur
kriget
uppkommit
- förhandlingarna gav ett visst löfte om
tillgång
till riksdagens protokoll inom 8 dagar
* inget sägs om riksdagsmännens ansvar inför sina
väljare
- framhållet i såväl memorial som i
Tibbledokumentet
Observera
* man påstår att 4500 dalkarlar deltog i marschen
- kronofogen i Bro härad rapporterde att ca 15000
var på marsch
- kungens adjutant Axel von Fersen uppskattade antalet
till 10000 utanför nortull
- NE säger ingenting om att
västmanlänningar
och upplänningar deltog i förhandlingarna
* man påstår att upprorsmännen vägrade att
lämna
huvudstaden
- i själva verket hade man samlats på torget
för att ta emot erbjuden matsäck för
återtåget
- militären gick till attack flera timmar före
den utsatt fristen
* resningen spreds snabbt i Dalarna
- inget nämns om att många andra landskap
också
deltog i protestmarschen, men inte hann fram
* allmogeupproret medförde en del oroligheter på andra
håll
i landet
- militär trupp fick ett par gånger sändas
till Dalarna för att hålla befolkningen i schack
En ovanlig uppgift, som jag inte sett förut
* allmogen utsätts för beskjutning
- vanligtvis heter det att allmogen började
skjutandet,
vilket den de facto gjorde
Börje Sandén, juni 1999
UKF:s startsida
Register över artiklar
Ämnesområden
Tibble-dokumentet
Dalfolkets arbetsvandringar
Demonstrationsmarschen 1743
Prof. Alf Åbergs artikel i
SvD
Offentlighetsprincipen 1743
Representativ demokrati
Förändrad syn på 1743 års
demonstration
|