Förändrad syn på Dalupproret 1743 börjar växa fram

Förändrad syn på Dalupproret börjar växa fram
Var Dalupproret 1743 en revolution eller en demonstration?
Var det "upprorsmän" som vandrade till Stockholm 1743?
Vad säger Nationalencyklopedin?
(demonstr.htm; 990625)

UKF:s startsida
Dalfolkets arbetsvandringar          Demonstrationsmarschen 1743              Tibble-dokumentet
Prof. Alf Åbergs artikel i SvD      Offentlighetsprincipen 1743
Representativ demokrati              Förändrad syn på 1743 års demonstration

Två händelser vid Tibble gästgivargård 1743 och 1809 kan belysa frågeställningen

Tibble gästgivargård - I
Frågor kring offentlighetsprincip -och representativ demokrati
Några ord om vad som hänt vid gästgivargården kan vara på sin plats. Vid två tillfällen har Tibble gästgivargård varit centrum för storpolitiska händelser. 1743 var den under något dygn högkvarter vid det största - och framförallt - farligaste demonstrationståget mot en svensk regering någonsin. Vår egen kronofogde rapporterade till landshövdningen att sammanlagt 15000 demonstranter var på väg mot Stockholm. Vid gästgivargården sammanställde man de viktigaste punkterna i den långa klagolista man redan något år tidigare officiellt burit fram till riksdag och regering, men som man inte fått något klart svar på. Två av punkterna lyfter fram frågor som är högaktuella ännu i dagens politik - och som då var nya inom praktisk europeisk politik. Nämligen: offentlighetsprincipen och principen för representativ demokrati.

Kan lokalhistorisk forskning lyfta fram en annan sida av traditionell historia?
Läs mer här

Över hundra demonstranter dödas av militären 1743
Bägge frågorna var alltför ömtåliga för en lyftas fram i ljuset, varför det politiska etablissemanget inte lade hinder i vägen när militären gick till aktion mot flera tusen demonstranter som samlats på nuvarande Gustav Adolfs torg. Av "riksdagens talman" hade man fått löfte om en hedersam behandling av de frågor som diskuterats. Redan innan överläggningarna avslutats gick militären till aktion och det som sedan hände fick inte en adekvat beskrivning förrän 1993 vid det "Historiska året" 250 år efter 1743. Historiska museet beskrev det som hände, som en parallell till Peking 1989. Sammanlagt 140 demonstranter fick sätta livet till.

Tibble gästgivargård - II Tillägg 2009 - påbörjat ett antal dokument kring saken
Högkvarter för revolutionsarmé 1809.
Vid denna tidpunkt stod Napoleon på höjden av sin makt. Av Europas stater var det egentligen bara Storbritanien och Sverige som ännu inte gett vika för honom. Ryktet från hemliga förhandlingar berättade att Sverige skulle utplånas från kartan. Ryssland skulle få Sverige ovanför Motala ström och resten skulle tas om hand av Danmark-Norge. Dessa rykten var bevekelsegrunden för aktörerna i den kommande revolutionen.

Motståndet mot Napoleon kom från den enväldige kungen Gustav IV Adolf. Några bestämde sig för att avsätta kungen. Ledare var befälhavaren för den västra armén, Georg Adlersparre, som befann sig i Värmland för att möta ett befarat anfall från Norge. Han samlade ca 3000 frivilliga soldater som tågade mot Stockholm för att tvinga kungen att ändra sin politik eller avgå. Dessförinnan hade han kommit överens med sin norske kollega att denne inte skulle gå in i Sverige förrän man prövat möjligheten att avsätta den enväldige kungen. När Adlersparre kom till Tibble hade kungen vidtagit sådana motåtgärder att ett inbördeskrig var hotande nära. I det läget hade några militärer i Stockholm på eget bevåg tagit sig in på slottet och arresterat kungen.

Initiativet till denna revolution hade således glidit över från Adlersparre till konkurerande revolutionärer och här stod nu Adlersparre i Kungsängen med en revolutionsarmé som inte behövdes! På gästgivargården författade han under några dagars bryderi en skrift vari han bl.a. motiverade sitt beslut att trots allt fortsätta till Stockholm med sin armé. Redan innan revolutionsarmén började sin marsch mot Stockholm hade Adlersparre sagt att dess uppgift i Stockholm skulle vara att göra det möjligt för riksdagsmännan att fritt kunna debatera den svåra situtation landet befann sig.

Som bekant blev kungen avsatt och skickad utomlands. Man kunde knappast tydligare följa Napoleons vilja, när riksdagen till tronföljare valde Napoleons vapenbroder Bernadotte, sedermera Carl XIV Johan.

Revolution - eller demonstration?
Händelsen 1809 kan verkligen beskrivas som en revolution, då man i akt och mening hade för avsikt att ändra på styrelseskicket i vårt land. Vilket såldes gjordes med våld, låt vara utan blodsutgjutelse. Men hur var det med händelsen 1743 - revolution eller demonstration?

En förändrad syn på Dalupproret börjar växa fram.
Vanligtvis brukar även det som hände 1743 kallas revolution. Men frågan är om det är en sann beskrivning av vad som hände. Förvisso fanns det enskilda deltagare som "ville runka perukerna på herrarna" och som var beredda att bruka våld. Men sådana tendenser stoppades av ledning ända tills militären gick till aktion mot demonstranterna - medan ännu ledningen satt i förhandlingar! Det var således inte allmogen som tog initiativ till striderna på Gustav Adolfs torg.

Att avsikten från början endast varit att med eftertryck få komma till tals med regeringen framgår med önskvärd tydlighet av sista punkten i Tibble-dokumentet, där man uttrycker en önskan att få träffa kungen för att "muntligen få betyga sin undersåtliga vördnad" innan man vänder åter hem.

Ingenting i ett års skriftlig korrespondens mellan allmogen och regeringen kan tolkas som revolutionstendenser. Inte ens det som allmogen alltid beskyllts för ända sedan 1743, nämligen dess krav att välja danska kronprinsen till tronföljare i Sverige. Han var ju bara en kandidat av många, vilkens val riksdagen faktiskt accepterat (för att lugna folkopinionen) men förhalat verkställigheten av. Inte i någon historiebok för allmänheten kan man läsa, att allmogen vid förhandlingarna samma dag som massakern ägde rum, faktiskt hade accepterat den ryska kandidaten till tronföljarposten i Sverige. Därmed var frågan avförd från dagordningen, och den finns inte med i protokollen från förhandlingarna. Trots detta är allmogens inblandning i tronföljarfrågan en av de stora frågorna i de flesta historieböcker.

Eftervärldens syn på händelserna 1743
Allmogens utgångskrav vid förhandlingarna var endast att riksdagen skulle verkställa ett redan fattat principbeslut. Detta principbeslut, omnämnt i Tibble-dokumentets första punkt, togs påpassligt bort av regeringen när man i en omfattande "vitbok" redogjorde inför samtiden - och för eftervärlden!! - vad som hände under de dramatiska dagarna; ett klassiskt exempel på att segraren skriver historien.
Den vetenskapligt använda beteckningen för demonstrationen är "Dalupproret 1743". I populärlitteratur och skolböcker har den ända sedan 1700-talet haft den förklenande beteckningen "Stora daldansen", ett tydligt uttryck för exemplets makt över tanken. Regeringen ville få demonstrationen att framstå som något ofarligt, när den i själva verket var ett uttryck för en av de allvarligaste inrikespolitiska kriser som Sverige varit med om, bevittnad av ledande europeiska stater som sänt ambassader till Stockholm inför det viktiga tronföljarvalet.

Armborstet - Dalregementets kamratförenings årsbok
Med tanke på Dalregementets demonstrationsmarsch till Stockholm 1999, vill jag lyfta fram vad Dalregementets kamratförening skrev i sin årsbok Armborstet 1958 om synen på marschen 1743. Skribenten har naturligtvis tagit intryck av den traditionella historieskrivningen och får till det på nedanstående sätt vid beskrivningen av två uppmärksammade händelser vid Tuna och Tuna bro för länge sedan, nämligen Gustav Vasas räfst- och rättarting och marschen till Stockholm 1743. Ännu 1999 tycks uppfattning hos dalfolket vara, att det man gjorde 1743 var något suspekt, som man skäms för att tala om.

"Lika ogärna som om Wasens räfst- och rättarting
tala vi dalkarlar om det krigs- och löskefolk,
som drog över bron mot Stora Daldansen"

Vad säger Nationalencyklopedin?
Att en förändrad syn på demonstrationsmarschen 1743 börjat växa framgår med önskvärd tydlighet i Nationalencyklopedin. Artikeln om "daluppror" skrevs år 1990. Min bok från 1993 avslutade jag med följande ord:

Dalupproret 1743 behandlas inte under slagordet daluppror. Slagordet daldansen hänvisar till Stora daldansen. Det bandet har ännu inte utkommit. Det kan dock vara värt att lägga märke till att Dalupproret 1743 i ett uppslagsverk av detta slag kommer att beskrivas under ett förklenande - om dock vanligt - uttryck.

Vad står då i nationalencyklopedin när verket kommit fram till bokstaven "S" år 1995?

stora daldansen, vedertagen men till sitt ursprung avsiktligt nedsättande benämning på ett bondeuppror som utgick från Dalarna 1743, mer korrekt benämnt dalupproret 1743

Jag tänker inte här närmare gå in vad Nationalencyklopedin ytterligare säger i artikeln. Men några randanmärkningar kan jag inte undanhålla den som läst så här långt av min artikel.

Nationalencyklopedin nämner nedanstående klagomål från allmogen
* de främst framhållna orsakerna till upproret (sic!) är missväxt och ekonomisk misär
* missnöje med regeringens misslyckade krig mot Ryssland
* upprorsmännen krävde att kungamakten skulle förstärkas
* de för krigsnederlaget ansvariga skulle straffas
* att danske kronprinsen skulle väljas till tronföljare

Kommentar till ovanstående
* inte ett ord nämns om att allmogen ville få veta hur kriget uppkommit
- förhandlingarna gav ett visst löfte om tillgång till riksdagens protokoll inom 8 dagar
* inget sägs om riksdagsmännens ansvar inför sina väljare
- framhållet i såväl memorial som i Tibbledokumentet

Observera
* man säger traditionsenligt att 4500 dalkarlar deltog i marschen
   - kronofogen för Bro och Håbo härader rapporterde att ca 15000 var på marsch
   - kungens adjutant Axel von Fersen uppskattade antalet till 10000 utanför nortull
   - NE säger ingenting om att västmanlänningar och upplänningar deltog i förhandlingarna
* man påstår att upprorsmännen vägrade att lämna huvudstaden
   - i själva verket hade man samlats på torget för att ta emot erbjuden matsäck för återtåget
   - militären gick till attack flera timmar före den utsatta tidsfristen
* resningen spreds snabbt i Dalarna
   - inget nämns om att många andra landskap också deltog i protestmarschen, men inte hann fram
* allmogeupproret medförde en del oroligheter på andra håll i landet
   - militär trupp fick ett par gånger sändas till Dalarna för att hålla befolkningen i schack
   - fem enheter (ca 275 man) ur svenska flottan gick in i Mälaren för att skingra demonstranter

En ovanlig uppgift, som jag inte sett förut
* allmogen utsätts för beskjutning
- vanligtvis heter det att allmogen började skjutandet, vilket den de facto gjorde

Börje Sandén, juni 1999