Frihetsbrevet - vid Mora sten år 1319 - Sveriges första grundlag
nya/frihetsbrev.htm
Börje Sandén 91-09-18

 UKF:s Startsida    Håtunaleken i rikshistoriskt perspektiv     Rimkrönikans ord om Håtunaleken
                             Fornsigtuna i historisk perspektiv Del 1 och  Del 2     (ur Det hände i Upplands-Bro)

Ordalydelsen är hämtad ur boken Röster från svensk medeltid. Översättning av Claes Gejrot..

Alla som kommer att se detta brev hälsas i Herren Jesus Kristus av Olof, med Guds nåde ärkebiskop i Uppsala, Karl i Linköping, Bengt i Skara .. samt ytterligare ett 30-tal undertecknare, bland dem den Heliga Birgittas fader, Birger Persson, lagman i Uppland. i  som ca 20 år tidigare hade varit med och formulerat Upplands-lagen, vilken i sin tur blev något förmer än en landskapslag, eftersom den godkänts av kung Birger och således var att betrakta som en landslag.
 
Vissa av våra tidigare konungar och furstar har mindre väl bevarat de rättigheter, privilegier och goda sedvänjor, som (rikets män och kyrkorna i) Sverige av gammalt åtnjutit, genom att olagligen och egenmäktigt pålägga skatter och andra bördor och därigenom förbryta sig mot Gud, rättvisan och de sedvänjor som iakttagits av gammalt i vårt land.
     Därför vill vi, vid valet av denne vår förutnämnde konung. med anledning av de klagomål och besvär som framkommit från menigheten i hela Sverige, framdeles söka förhindra sådana olagliga tunga bördor.

     Vi, alla och envar av de ovannämnda, lovar sålunda på tro och heder på denne vår ännu omyndige konungs vägnar att med hela vår förmåga obrottsligt bevara och försvara rättigheter, friheter, privilegier och gamla sedvänjor för

1) alla och envar, 2) rikets män och 3) kyrkorna i Sverige.

Men om någon oväntad olycka kommer över oss - vilket Gud förbjude! - och det blir nödvändigt att för hela rikets försvar och gemensamma nytta begära och söka hjälp från hela riket, då skall detta först tillkännages och framläggas för menigheten i var och en av rikets delar.
     När detta skett och man noggrant övervägt och undersökt saken efter vårt och hela rikets menighets gemensamma beslut och samtycke, då skall det ske som skall tyckas gagna oss mest.
     Endast på det sätt som ovan beskrivits skall i framtiden nya pålagor kunna utverkas.
Men - om det efter sådant samstämmigt beslut bestäms att skatt skall uttagas, får ingen mottaga eller uppbära denna - utom den som vi särskilt utvalt till detta, samt två bönder ur menigheten i vart och ett av biskopsdömena; dessa två skall av bönderna själva bliva förordnade för denna sak.

Min kommentar:                                  

  - imponerade tankegångar i ett land långt utanför inflytande från västeuropeiskt tänkesätt ("de gamla grekerna")
- eller är det tack vara denna frånvaro av påverkan?
 
Inte heller skall skatt uttagas för några andra ändamål än just dem för vilkas skull skatten pålagts och uppburits.
 
Vidare, eftersom dess så nåderika friheter givits menigheten i hela riket och man har garanterat att dessa skall iakttagas utan att kränkas, lovar vi, alla och envar av de ovannämnda, att med råd och dåd på lämpligt sätt bestå värdig man herr Mats Kettilmundsson, vår konungs drots, och den som kan komma att ersätta honom i utövandet av lag och rätt, till dess vår merbemälde konung - om Herren tillåter - uppnår myndig ålder.
 
Till vittnesbörd om vart och ett av allt detta har våra sigill vidhängts denna skrivelse.
Uppsala, Herrens år 1319, den 8 juli, det vill säga dagen för valet av vår förutnämnde konung.
 
Översättning Claes Gejrot i boken Röster från svensk medeltid.