Frihetsbrevet - vid Mora sten
år 1319 - Sveriges första grundlag
nya/frihetsbrev.htm
Börje
Sandén 91-09-18
UKF:s Startsida
Håtunaleken i rikshistoriskt
perspektiv >Rimkrönikans
ord om Håtunaleken
Fornsigtuna i historisk perspektiv Del 1
och Del 2 (ur
Det hände i Upplands-Bro)
Ordalydelsen är hämtad ur boken
Röster från svensk
medeltid. Översättning av Claes Gejrot..
Alla som kommer att se detta brev hälsas i Herren Jesus Kristus av
Olof, med
Guds nåde ärkebiskop i Uppsala, Karl i Linköping, Bengt
i Skara .. samt
ytterligare ett 30-tal undertecknare, bland dem den Heliga Birgittas
fader,
Birger Persson, lagman i Uppland. i som ca 20 år tidigare
hade varit med
och formulerat Upplands-lagen, vilken i sin tur blev något
förmer än en
landskapslag, eftersom den godkänts av kung Birger och
således var att betrakta
som en landslag.
Vissa av våra tidigare konungar och furstar har mindre väl
bevarat de
rättigheter, privilegier och goda sedvänjor, som (rikets
män och kyrkorna i)
Sverige av gammalt åtnjutit, genom att olagligen och
egenmäktigt pålägga
skatter och andra bördor och därigenom förbryta sig mot
Gud, rättvisan och de
sedvänjor som iakttagits av gammalt i vårt land.
Därför vill vi, vid valet av denne
vår förutnämnde
konung. med anledning av de klagomål och besvär som
framkommit från menigheten
i hela Sverige, framdeles söka förhindra sådana
olagliga tunga bördor.
Vi, alla och envar av de ovannämnda,
lovar sålunda på
tro och heder på denne vår ännu omyndige konungs
vägnar att med hela vår
förmåga obrottsligt bevara och försvara
rättigheter, friheter, privilegier och
gamla sedvänjor för
1) alla och envar, 2) rikets män och 3) kyrkorna i Sverige.
Men om någon oväntad olycka kommer över oss - vilket
Gud förbjude! - och det
blir nödvändigt att för hela rikets försvar och
gemensamma nytta begära och
söka hjälp från hela riket, då skall detta
först tillkännages och framläggas
för menigheten i var och en av rikets delar.
När detta skett och man noggrant
övervägt och
undersökt saken efter vårt och hela rikets menighets
gemensamma beslut och
samtycke, då skall det ske som skall tyckas gagna oss mest.
Endast på det sätt som ovan
beskrivits skall i
framtiden nya pålagor kunna utverkas.
Men - om det efter sådant samstämmigt beslut bestäms
att skatt skall uttagas,
får ingen mottaga eller uppbära denna - utom den som vi
särskilt utvalt till
detta, samt två bönder ur menigheten i vart och ett av
biskopsdömena; dessa två
skall av bönderna själva bliva förordnade för denna
sak.
Min kommentar:
- imponerade
tankegångar i ett land långt
utanför inflytande från västeuropeiskt
tänkesätt ("de gamla
grekerna")
- eller är det tack vara denna frånvaro av
påverkan?
Inte heller skall skatt uttagas för några andra
ändamål än just dem för vilkas
skull skatten pålagts och uppburits.
Vidare, eftersom dess så nåderika friheter givits
menigheten i hela riket och
man har garanterat att dessa skall iakttagas utan att kränkas,
lovar vi, alla
och envar av de ovannämnda, att med råd och dåd
på lämpligt sätt bestå värdig
man herr Mats Kettilmundsson, vår konungs drots, och den som kan
komma att
ersätta honom i utövandet av lag och rätt, till dess
vår merbemälde konung - om
Herren tillåter - uppnår myndig ålder.
Till vittnesbörd om vart och ett av allt detta har våra
sigill vidhängts denna
skrivelse.
Uppsala, Herrens år 1319, den 8 juli, det vill säga dagen
för valet av vår
förutnämnde konung.
Översättning
Claes Gejrot i boken
Röster från svensk medeltid.
|