UKF:s startsida  

Så skulle man kanske på modern svenska kunna återge de kända orden ur ERIKSKRÖNIKAN:
"Minnes ider nakot aff Hatuna leek
Fulgörliga minnes han mik!
Thenne er ey bätre än hin." 

Så påstår författaren till Erikskrönikan, att kung Birger uttryckte sig när han svekfullt lät sitt folk övermanna bröderna Erik och Valdemar, sedan han inbjudit dem till sitt slott i Nyköping - det omtalade NYKÖPINGS GÄSTABUD.         Läsa mer om Håtunaleken

Konung Birger skyndade ned
med stirrande ögon och mycket vred,
ivrig att se, hur de togos till fånga.
- Minnens I Håtunaleken än?
Denna blir ej bättre den. 

Barfota blevo de sedan förda
till tornet med händerna sammansnörda
och Valram Skytte var ej sen
att lägga bojor på deras ben 

Tornet, där Birger lät fångarna sitta,
stängde han till med lås och slå
och kastade nyckeln i Nyköpings å;
Där var den icke lätt att hitta

Och det var Birger, som i Nyköping lät sina bröder svälta ihjäl. Birger fick då en gruvlig hämnd för att han blivit tillfångatagen av sina bröder i Håtuna den 29 september 1306;
1996 är det exakt 690 år sedan. 

Vad säger då källorna (ERIKSKRÖNIKAN) om själva Håtunaleken?
Den historiska situationen hösten 1306 är följande. - Birger är 'myndig/krönt' kung sedan några år tillbaka. (1302) Han hade då i åtskilliga år haft en förmyndare - han blev nämligen kung 4 år gammal - Fadern hade gett de andra sönerna - Erik och Valdemar stora landområden att förvalta - De hade fått kalla sig hertigar. - Bröderna var avundsjuka på Birger som var kung - De hade smitt ihop en plan för att ta makten från Birger. 

Ett medeltida ortnamn av intresse figurerar i berättelsen - HUNDHAMMAR - vid nuvarande NORSBORG - känd ändhållplats för en tunnelbanelinje. 

Det är hos Erik - den ene avundsjuke brodern - vi låter händelserna börja:

                                                  Vill en ädel herre visa sig nöjd
                                                  med tjänster han rönt - eller hoppas röna,
                                                  är det ofta hans sed att belöna
                                                  med giftermål och bröllopsfröjd. 

Så gjorde nu hertigen Vårfrudagen
på Bjällbo bröllop för fem sina män. 

Men knappt var gillet slut,
förrän en märklig resa blev företagen.
Nu ville han taga sin skada igen
och visa Birger, vad klockan var slagen. 

En hop blev skickad till Svealand,
till Hundhammars gård vid Mälarens strand. 

Bröderna redo i hemlighet sedan
att möta männen, som vor där redan
för att därpå gästa i konungs hov,
fast denne ej givit dem bud eller lov. 

De togo båtar vid stranden och rodde
till Håtuna gård, där Birger bodde,
och kommo utan ett varslande ord,
just som denne gick till sitt bord. 

Konungen bad sina bröder vara
välkomna dit, och såg ingen fara.
Männen sågo ut som lamm,
men genast de lämnats till natten allena,
sprungo de upp och voro ej sena
att draga vapen ur kläderna fram. 

Och innan kvällen var helt förgången,
var konung Birger med drottningen fången. 

Konung Birger sattes på Nyköpings slott.
Men öl och mat och vackra kläder,
och mycket annat som fägnar och gläder
fick han där i rikligt mått.
Ett sovhus främst med värmestuga
och stekhus, som hette duga. 

En ädel man blev satt att akta
på varje hans minsta vink, och vakta
att allt, som icke var till hands,
skaffades fram, evar det fanns.
Ty rikligt skulle han alltid spisas,
och hänsyn i ord och later visas. 

Så höll man konungen gott och väl,
icke svältes han ihjäl.
Men ändå kunde hans lott ej prisas,
ty allt han ägt av hus och land
föll i de båda hertigarnas hand.