Notiser - i skilda ämnesområden (96-08-25)
uppdatering av vissa ämnen 2003,  2006, 2007
(notiser.htm)

UKF:s Startsida    Vikingar världen runt     Forntida färder     Rösaringsprojektet     Labyrinter 

Vikingar världen runt
(96-08-25)  (mer aktuella artiklar finner du under Ämnesområden och Rapporter på Startsidan. 2002-11-03)
Vikingarna och deras tid har tydligen kommit riktig på modet runt om i världen. Man började ana en renässans för vikingarna i samband med de stora utställningarna i Paris, Berlin och Köpenhamn för några år sedan och därefter har intresset bara ökat.  Det torde främst bero på en betydelsefull omvärdering av vikingarnas insats i historien. Man ser positivt på deras framfart i Europa - först i Västeuropa och efter Sovjetunionens fall även i Ryssland och Baltikum.

Franska historiker framhöll (liksom tidigare en del skandinaviska!) att vikingarna blivit ensidigt beskrivna. De enda som egentligen skrev historia vid denna tid (ca 800 - 1000) var munkar och präster och deras berättelser handlade då helt naturligt om plundringen av kloster och kyrkor, där stora förmögenheter samlats genom århundradena.

Dessa förmögenheter - framhåller man nu - var inte produktiva; de gav ingen avkastning! Genom vikingarnas plundringar kom de dolda förmögenheterna ut i ett ekonomiskt kretslopp. Det var nämligen inte så att merparten av det plundrade togs hem till Skandinavien. Dels omsattes de i handelsvaror på platsen, dels kom väldigt många vikingar aldrig någonsin tillbaka till sina hemländer. Om detta vittnar den mycket stora mängden av ortnamn i bl a England och Frankrike. Jag behöver bara erinra om själva namnet Normandie. Dessutom kom de nordmän som bosatte sig här att påverka lagstiftningen i en nordisk anda

Vilka konkreta uttryck tar sig nu denna omvärdering runt om i världen?
Här följer ett litet urval.

Sverige
År 1995 kunde vi i media följa jungfrufärden för Sigrid Storråda, det största vikingaskepp som byggts i Sverige sedan 1000-talet. Det är byggt i Lidköping efter modell av Gokstadskeppet.

I Gene fornby i trakten av Örnsköldsvik, där man rekonstruerat en järnålderstida gård, planerar man att under året börja bygga ett fartyg av 500-talsmodell.

På Björkö har nyligen öppnats ett museum kring utgrävningarna i Birka, där bl a de uppmärksammade 6 årens grävresultat visas. Dessa utgrävningar har gjorts av Riksantikvarieämbetet. Mindre uppmärksammade utgrävningar på Björkö har äget rum både före de nu nämnda undersökningarna och samtidigt; de har skett i regi av Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet. Under sommaren fortsätter denna institution med undersökningar av bl a fornborgen på Björkö.

Upplands-Bro
I Upplands-Bro har vi ett flertal projekt/händelser med anknytning till vikingatiden. Vi kan härnämna Rösaring med sin unika processionsväg från 800-talet  och kungsgården Fornsigtuna vid herrgården Signhildsberg.

När det gäller vikingatidafärder var det många Upplands-Bro-bor som 1994 bevittnade den första "vikingafärden" mot Ryssland i modern tid, då Expedition Holmgård genomfördes. På sin färd från Sigtuna till Novgorod i Ryssland tog roddarna på skeppet Aifur sin första rast vid Stäket, där UKF bjöd på mat och dryck.
   År 1997 forsatte resan från Novgorod ner till Svarta Havet. Fem färdrapporter publicerades 1997 på Sigtunamuseums hemsidor

Bilbväv kommunlogotypeI Upplands-Bro drevs under några år projektet Assurs by.  Ledare var Thore Isaksson, Kungsängen, som drev det med stöd av en rad antikvariska myndigheter. I slutändan kunde inte kommunen ställa upp. Projektet hade bl.a stöttats av  Dan Carlsson, länsantikvarie i Gotlands län och President of The Council of Europe's Viking Network. Projektet upplevde bara en säsong i Upplands-Bro. Thore  erbjöds under Kulturhuvudstadsåret 1998 att genomföra en repris på Galärvarvet i Stockholm. 
     Vid detta tillfälle delade UKF utställningsyta med såväl Historiska museet som Sjöfartsmuseet i en för tillfället uppförd paviljong. Som blickfång för UKF:s monter hade Gudrun Sandén gjort ett stor bildväv  med en rekonstruerad Odenfigur. Med hjälp av välbevarade hjälmbleck från vikingagravar i Sverige och England kan man se att det som på den lilla originalfiguen hade tolkats om horn på fugurens huvud i själva verket var de två korparna Hugin och Mumin. Han hade ett motsvarande ansvar för arrangemanget på Medborgarplatsen millennieskiftet år 2000
                                                                                                                 Bildväv - Gudrun Sandén 1998
Viking Heritage Newsletter
Vill du veta mer om de många projekten  med vikingamotiv kan du bli medlem i Viking Network - A center of Viking Knowledge med säte på Gotland. Du får då tidskriften Viking Heritage Newsletter fyra ggr om året. Den är fullmatad med upplysningar. En del av ovanstående är hämtade ur den.
    Centret har tagit fram en katalog över vikingaprojekt i Sverige. Den upptar 42 objekt i alla stadier från planerade till förverkligade. Utsidan pryds med en bildav Assurs by , ett av våra projekt i Upplands-Bro som aldrig kom till utförande. (Osäkert  vid denna revidering 2007 om projektet finns kvar)

BildvävUpplands-Bros logotype - ett fornfynd funnet i en grav vid Ekhammar när motorvägen E18 byggdes
Har du tänkt på att Upplands-Bros vapensköld är en vikingatida symbol: "Vapendansare" som den benämndes i katalogerna vid utställningarna i Paris, Berlin och Köpenhamn. Upplands-Bro är enda kommunen i landet med en logotype av sådant slag. 
Vidare forskning kring figuren har visat det är en Odenfigur.Det finns nämligen varianter av figuren där ena ögat är borta. Oden offrade - som bekant - ena ögat för att bli allvetande. Andra varianter visar att originalfiguren. Sedan invigningen av nya kommunalhuset 2006 är väven uppsatt där.

England
I Devon i England planerar man att 1997 - exakt tusen år efter vikingarna plundringståg i trakten - genomföra en slags festival under ett par veckor, då man håller föredrag och seminarier, visar skandinavisk konst, teater,dans, musik, litteratur och t o m mat. Finalen på det hela blir "Invasionen", då långskepp glider upp för floden, varefter man får bevittna en sammandrabbning mellan vikingar och saxare. Ett av de äldsta vikingamuseerna finner vi i York

Chicago
Här har man för avsikt att bygga "Viking World Museeum", en byggnad i form av en jättelik gravhög, där man vill visa hela den vikingatida världen. Inspiration har man naturligtvis fått av den kopia av det norska Gokstadsskeppet, som 1983 seglades till The Columbian Exposition och sedan dess finns i Chicago. Gokstads skeppet i original finns i Oslos vikingamuseum. Det hittades 1880 och är över 20 m långt och mer än 5 m brett midskepps. Det har haft en besättningen påminst 40 man och 16 par åror.

Australien
Till och med i Australien, Brisbane, har man nyligen bildat en vikingaklubb, där man studerar vikingarna. Tanken är att bygga ett långskepp för att kunna segla med det längs kusten. Man har också för avsikt att pröva på vikingarnas levnadssätt, hur nu det skall gå till Australiens varma klimat.

Baltikum
De 400 vikingagravar som arkeologen Birger Nerman tyckte sig ha funnit i Grobina på 1930-talet har nu befunnits vara ca 2000.

Ryssland
Det allra största vikingagravfältet man hittills träffat på finns i Ryssland, mer än 3000 gravar, fler än på Björkö i Mälaren.

Danmark
Forskningen kring vikingatiden är sedan länge etablerad i Danmark med centrum i Roskilde och forntidsbyn Leire. Förra året provseglades skeppet Helge Ask. Det befanns vara av en stadig konstruktion, snabbseglat och lättmanövrerat.

Norge
I Norge finns ett 30-tal projekt kring vikingatiden på gång. Man kommer särskilt att tänka på det rekonstruerade 83 m långa vikingahuset i Borg på Lofoten.

Rösaringsprojektet - 1996
(96-08-25)      (notiser#rosaproj)

Åter till Första sidan         Ämnesområden         Rapporter


(aktuella artiklar finner du under Ämnesområden och Rapporter, 2002-11-03)
Ett 15-tal amatörarkeologer från Stockholms läns hembygdsförbund är nu engagerade i Rösaringsprojektet. En grundlig fornminnesinventering av områdena kring Rösaring skall göras under sommaren. Den leds av Rolf Rydén från Riksantikvarieämbetet och vid inventeringstillfällena har han med sig 4-5 medhjälpare som bildar skallgångskedja. Man räknar med att klara av ca 1,5 kvkm om dagen. Hittills har vi varit ute sex dagar.

Projektet har också ett pedagogiskt inslag som syftar till att utbilda länets amatörarkeologer i den svåra konsten att försöka avslöja landskapets dolda hemligheter. De svåraste fornminnena att upptäcka är gravar från s.k. äldre järnålder och det är just sådana vi hittills saknar i Rösaringsområdet. De vanligaste gravarna är från yngre järnålder ("vikingagravar") i form av större eller mindra jordkullar nedanför berg och åsar. Bronsåldersgravarna är också lätta att se och är nog alla redan registrerade. De är oftast i form av stenrösen uppe på höjder. Nu letar vi efter ganska små stenrösen bara några dm höga och omgivna av en stensättning. De kan vara nästan omöjliga att se i vegetationen.

Men vi letar inte på måfå och var som helst. På fältkartan följer vi 10 meters-kurvan och försöker föreställa oss var människorna för ca 2000 år sedan kunde finna skyddade och soliga lägen att slå sig ner på. Hittills har vi inte hittat några sådana gravar. Att vi letar efter gravar fast det egentligen är boplatser vi är intresserade av beror på att boplatser lämnar ännu mindre spår efter sig i naturen. Boplatserna finner man ofta på avplanade terrasser. På sluttningarna runt Rösaring vimlar det av terrasser men de allra flesta är geologiska bildningar, dvs strandvallar som uppstått genom ishavens inverkan på grusåsen, men det hindrar ju inte att människor slagit sig ner på dessa - snarare tvärtom.

Labyrinter (labyrinten vid Rösaring)
Ett stort antal artiklar finns nu om Rösaring där labyrinten är en del vid sidan av den märkliga processionsvägen.

För den som vill veta mer om labyrinter hänvisas till den engelskspråkiga tidskriften Caerdroia. Den utkommer med ca ett nummer om året. Hittills har 27 nummer utgivits. Här kan du finna det mesta om labyrinter världen över, inte minst från Norden och då framförallt Sverige, där merparten av dem finns.

Senaste numret (27) innehåller två artiklar med svenska författare. Rabbe Sjöberg redogör för dateringen av 50 stenlabyrinter längs Norrlandskusten. Genom att mäta tillväxten av en viss lav anser man sig ha funnit en metod att bestämma åldern på bl a stenlabyrinter. De flesta av de undersökta labyrinterna har nu daterats till tiden 1500 - 1650 e. Kr. Artikeln är en mycket noggran genomgång av mätmetoden och resultaten visas i tabeller och diagram.

Staffan Lundén har gjort en katalog över labyrinter runt Medelhavet, där det nästan bara finns avbildningar bevarade.Förteckningen innehåller såväl väsentliga data som bilder. Här kan du läsa om de labyrinter som figurerat i bakgrunden vid tolkningen av vår labyrint vid Rösaring: Lertavlan från Pylos i Grekland (1200-talet f. Kr.), vinkannan från Tragliatella i Italien (600-talet f. Kr.) i vars labyrint ordet Troja är inskrivet. Det senare intressant eftersom labyrinter på 1600-talet kallades Trojeborgar. Här finns också avbildningen (på en pelare i Pompeji) som sammanför denna labyrinttyp med den labyrint på Kreta, där Minotaurus höll till. Över 30 labyrinter är beskrivna och fortsättning följer i nästa nummer av labyrinttidskriften.

I tidigare nummer har John Kraft skrivit om nordiska labyrinter och naturligtvis om labyrinten vid Rösaring.
Prenumeration på Caerdroia kostar 60:- och kan göras genom John Kraft. Djäknebergsgatan 3A, 724 61 Västerås. tel 021-18 47 35.

Direktkontakt kan tas med "Caerdroia, the mazes and labyrinths research group" med E-mail: caerdroia@dial.pipex.com.

Rösaringslabyrinten behandlas ur en helt annan synvinkel i boken "Jordstrålning, hälsa och forntida vetande" av Dan Mattsson. Författaren redogör exempelvis för "jordmagnetiska" kraftlinjer som utgår från labyrintens centrum. Boken finns i Upplands-Bros bibliotek.
Ett försök att placera Rösaring i ett annat historiskt sammanhang görs av Börje Sandén i en engelskspråkig uppsats Rösaring - Cult Site.

En ny engelskspråkig artikel finns sedan 2002, där utgångspunkten är den romerska historieskrivarens Tacitus' beskrivning av fruktbarhetsdyrkan i landet bortom Germaninen.