UKF:s Startsida         Ämnesområden         Rapporter      Artikeln Upplands-Bro och vikingatiden

Innehållet på denna sida
Vattenvägar - dragställe - hålvägar
Fornborgen vid Draget - nu en kultplats
Olov den heliges färd till Sigtuna
Svenskar i österled
Sigtunas förstöring 1187
Ingvar den vittfarne

Länkar till andra sidor
Upplands-Bro och vikingatiden

Vattenvägar - dragställe - hålvägar
Forntidens riksvägar på bägge sidor om Upplands-Bro
När riksantikvarieämbetet valde temat Forntida färder för 1994 års Arkeologidag var det något som passade oss här i Upplands-Bro alldeles förträffligt. Kommunen ligger ju mitt i det forntida kommunikationsnätet. Två viktiga "riksvägar" var sjölederna öster och väster om Upplands-Bro. De ledde bägge upp mot gamla Uppsala och de ännu äldre orterna Valsgärde och Vendel. 

Den östra vägen över Stäket via Fornsigtuna och Sigtuna är nu den enda sjövägen och den var av mycket stor betydelse under medeltiden och ända fram till Uppsalajärnvägens tillkomst i mitten av 1800-talet. 

Längre tillbaka, före och under vikingatiden - således från 1000-talet och tidigare - gick den stora färdvägen mot Upplands inre genom sundet vid Södertälje rakt norrut till Birka-Adelsö. Därefter fortsatte den mot norr förbi kultplatsen vid Rösaring - den högst belägna platsen i området - och in i Kalmarviken. där man under vikingatiden kunde segla ända in i nuvarande Lillsjön. Landhöjningen hade emellertid redan vid vår tidräknings början stoppat den bekväma seglingen vidare mot norr. Man drog då båtarna den korta landsträckan fram till Lilla Ullfjärden och sedan var det fritt vatten igen ända till Uppsala. 

Dragställe och hålvägar (ridvägar)
Minnet av draget över näset finns bevarat på de äldsta kartorna, och rester av en anlagd dragränna kunde iakttagas ännu för ca 70 år sedan. Det uppkomna näset gav möjlighet för färder till lands, och dessa har lämnat storslagna spår efter sig i form av två hålvägssystem, av vilka det största inte blev uppmärksammat av forskningen förrän Bro hembygdsförening gjorde en utfärd till området 1988.

Fornborgen vid Draget
Fram till de arkeologiska undersökningarna 1996-97 hade den stora fornborgen vid den strategiskt viktiga passagen över Draget betecknats som ett spärrfäste. De dateringar som nu blev gjorda visar att "borgen" var anlagd långt före de traditionella fornborgarnas tillkomst under folkvandringstiden. Stockar i en vallanläggning kunde nämligen dateras till ca 2000 f. Kr. Här fanns med andra ord en av människor uppförd anläggning redan i slutet av stenåldern. Den har tolkats som en kultplats.
Om undersökningarna och hittills gjorda tolkningar kan du läsa på vår hemsida.

Upp

Olov den heliges färd till Sigtuna
Det berättas i litteraturen om många forntida sjöfärder, och flera av dem har företagits i just "våra" farvatten. Den norske vikingen Olov Haraldsson - senare känd som Olov den helige - for i början av 1000-talet härjande fram längs mälarstränderna än upp till Sigtuna och Fornsigtuna. 

När han skulle hem igen blev han stoppad av den svenska kungen Olov Skötkonung. Flera skriftliga isländska sagor berättar att det skedde vid Stocksund. Den norske vikingen "grävde sig då ut" genom ett näs inte så långt därifrån. Helt klarlagt har det aldrig blivit var detta "stocksund" i verkligheten låg. I allmänhet säger man att det handlar om Norrström i Stockholm. 

Men det är verkligen inte så säkert. Stöder man sig på den isländska skalden Snorre Sturlassons berättelse om Olov den helige kan man få det till att gälla Norrström. Men han skrev sin berättelse mer än 200 år efter händelsen, och han hade ingen aning om att det fanns en landhöjningen, som just på 1200-talet gjorde Mälaren till en insjö från att förut ha varit en saltvattensvik av östersjön. Sagan säger att händelsen ägde rum där det var "starkt forsfall", vilket det således inte var vid platsen för Stockholm på 1000-talet . 

En annan version av sagan berättar till och med i klartext att forsen var vid Skarvens utlopp i Mälaren. Skarven är fortfarande namnet på fjärden omedelbart norr om Stäket! Tar man sedan hänsyn till de angivna väderstrecken för placeringen av en försvarsanläggning vid sundet så stämmer det med Stäksundet som platsen för det i sagan nämnda Stocksund. 

Ryssgraven eller Söderström? Var grävde sig Olov den helige ut? Var det vid Söderström eller vid Ryssgraven? När Göran Dahlbäck redogör för Stockholms historia i boken om utgrävningarna på Helgeandsholmen framhåller han att "de skriftliga källorna om stadens äldsta historia är utomordentligt magra. Det går att finna stöd för snart sagt varje tänkbar teori om stadens uppkomst och grundläggning". 

Nils Ahnlund skrev sin bok om "Stockholms historia före Gustav Vasa" år 1953. Han fann då att tre platser var tänkbara för händelsen i den isländska sagan och att Norrström nog var den mindre sannolika platsen. Han uttrycker sig mycket diplomatiskt när skriver att "ett av de mindre osannolika (alternativen) tar sikte på ett näs strax intill Skarvens trånga utlopp vid Stäket, vilket namn just anger förpålning i farleden". 

Med den tolkningen behöver man inte heller, som i en modern Stockholms-historia, ändra på väderstrecken i sagan för att det skall stämma med förhållandena i Stockholm.
Läs mer om denna kontroversiella fråga.

Upp

Svenskar i österled
De stora vikingautställningarna i Paris, Berlin och Köpenhamn för några år sedan har inte bara gjort vikingatidens historia aktuell i Västeuropa. I Ryssland har forskningen om vikingatiden kommit i ett helt annat ljus efter Sovjetunionens sönderfall. Under den kommunistiska regimen tog den ryska forskningen avstånd från den gamla ryska krönikan, som sade att strider mellan de slaviska folken skulle ha lett till att man vänt sig till folket i Rus, dvs Roslagen, med uppmaningen: "Vårt land är stort och fruktbart, men där saknas ordning. Kom och regera över oss." Krönikan berättar att Rurik från Rus blev härskare i ett mäktigt rike kring staden Novgorod, dvs vikingarnas Holmgård. 

Nu är vikingaforskningen i Ryssland i full blomning. Nya fynd från vikingatiden hittas ständigt och det finns nu mer vikingafynd i öster än vad man känner till från vikingarnas färder i västerled. Under sommaren 1994 har stora mängder ryska vikingafynd visats på utställningar i såväl Sigtuna som Stockholm. 

I detta sammanhang kan det vara av intresse att påminna om vad den kände ryske oppositionelle författaren Andrej Amalrik råkade ut för, när han under sina universitetsstudier intresserade sig alltför mycket för de forntida ryska förbindelserna med Sverige. Först avstängdes han från universitetsstudierna och när han försökte lämna sin avhandling i danska ambassadens brevlåda blev han arresterad. Han hamnade snart i fångläger i Sibirien. 1969 förutspådde han Sovjetunionens snara sönderfall i skriften Kommer Sovjetunionen att bestå till 1984? Han levde sedan i exil och omkom under mystsika omständigheter vid en bilolycka!  Läs mer om Amalrik.

Expedition Holmgård Den återupprättade vikingatidsforskningen gjorde det under sommaren 1994 möjligt att segla med ett rekonstruerat vikingaskepp från Sigtuna till Novgorod. Det var en liten båt, endast 9 m lång och drygt 2 m bred. Den kunde hålla 9 mans besättning och den gjorde färden på 41 dagar. Att man valt en så liten båt hänger bl a samman med de nya åsikterna om att man i själva verket aldrig skulle kunnat dra eller släpa stora havsgående båtar mellan de ryska floderna, såsom man i allmänhet föreställt sig. 

Eftersom Upplands-Bro ligger mitt i den gamla vikingaleden var det naturligt att vi inbjöd besättningen att göra en första vilo- och matplats vid Stäket efter fyra timmars rodd. För det arrangemanget svarade UKF och Kultur 1743, som passade på att visa planerna för det stora vikingaprojektet som man arbetat med i ett par år. 

I väntan på båten redogjorde vi för forntida färder i allmänhet och denna färd i synnerhet. En medlem i expeditionens ledning berättade om båten och förberedelserna för färden. En konsert på bronsålderslur hölls också. Vi hade i sista stund lyckats få med en artikel om evenemanget i lokalpressen. 

Allmänhetens intresse för vikingafärden var oväntat stort. Kanske 300 åskådare hade sökt sig till Stäket och stränderna däromkring, där de väntade på båten under ihållande regn.
Upp

Sigtunas förstöring år 1187
Det ryska besöket i Sigtuna behandlades på fullaste allvar i sovjetryska vetenskapsakademien 1949. Det skedde dock med helt andra förtecken än 1994. Man finner det således förvånansvärt att denna "ödeläggelse av rikets huvudstad" så lite berörs i "den borgerliga svenska litterturen". Men man tror sig veta förklaringen, nämligen att "svenska historiker icke vilja medge, att den månghundraåriga striden mellan Sverige och Ryssland från första början markerats av en stor militär seger för Ryssland."
I nästan alla svenska historieböcker får vi veta att Sigtuna förstördes av ester. Att det var ryssar som var här brukar inte nämnas, trots att källskrifterna aldrig nämner esterna. De talar mest om hedningar och då ett folk någon gång utpekas är det ryssar eller kareler det är frågan om. Vad orsaken till det svenska talesättet än må vara, förstår vi fuller väl att de stalinistiska historieskrivarna griper chansen att få skriva att det "ur den svenska borgerliga nationalismens synpunkt vore det mindre vanärande att anta, att Sigtuna ödelagts av Baltikums hedniska folk". 
Mer om Sigtunas förstöring
Myten om Sigtunas nergång och fall

Lilla Stäket - Ryssgraven Den ryska författaren säger (1949) att orsaken till den ryska militära framgången berodde på att man sedan länge var väl förtrogen med den slingrande farleden genom skärgården och Mälaren. Om historien med Sigtunaporten är sann måste vi antaga att porten fördes ut ur landet via Lilla Stäket - eller Ryssgraven som platsen senare skulle komma att kallas. Källorna berättar nämligen att det stora Stäksundet försvarades av svenskarna, när ryssarna försökte ta sig ut. Med tanke på deras förtrogenhet med den svenska skärgården (redan för 800 år sedan!) var det inte så svårt för dem att finna vägen förbi de svenska försvararna genom att dra båtarna över näset vid Ryssgraven. 

Sigtuna Nyckelsten Ryssarnas besök i Mälaren har lämnat ytterligare en tradition efter sig, nämligen historien med Sigtuna Nyckelsten. Under färden skulle man ha tappat stadsportens nyckel i vattnet. Folktraditionen har därefter alltsedan 1600-talet hållit minnet av ryssarnas besök vid liv genom att på en sten vid Sigtunafjärden hugga in eller måla dit nycklar. Den nyckel som nu regelbundet målas på stenen av hembygdsföreningen är av modell 1855. 

Det föreligger ännu en tradition kring detta. Det finns nämligen ett sätt få upp nyckeln - och nu är den gjord av guld. Om man föder upp en pojke på sötmjölk tills han blir så stor att han kan dyka, så kommer han att kunna hämta upp nyckeln ur djupet.
Upp

Ingvar den vittfarne
En känd utlandsfarare från mälarområdet var Ingvar den Vittfarne. Hans färd till Särkland på 1040-talet är omvittnad på mer än 30 runstenar runt Mälaren, varav en står i gravområdet söder om Håtuna kyrka. Ingvars färd finns också med bland de isländska sagorna. På senare år anser en forskare att han funnit färden omtalad även i den georgiska krönikan. Färden slutade i katastrof; endast ett fåtal kom tillbaka till hemlandet. Efter strider i Georgien mellan Svarta havet och Kaspiska havet dog de flesta i en mystisk sjukdom. Ingvars färd är särskilt intressant eftersom den är den enda enskilda vikingafärden från våra trakter, som det finns bevis för i historiska källor.
Läs artikeln Upplands-Bro och vikingartiden

Upp