Forts. på Sista avrättningen i Bro härad - mordet i Bro 1840 del 3 Av Gudrun och Börje Sandén.  Ur Vad hände egentligen?  del 1 1990 /hembygd/mord-3.htm UKF:s Startsida     Del 1     Del 2    Utförlig artikel av Johnny Ljung    Ämnesområden 8. Skriftliga bevis till häradsrätten angående Mållbergs tidigare brott 1840 den 18 Sept. §. 24 S.D. Uti det å Urtima Ting den 22 sistl. Augusti sednast förehafde Mål, angående förre correctionisten (tukthusfången) Johan Gustaf Mållberg, den der och kallat sig Jacob Valentin Flinta, häktad och tilltalad för mord å Kortfabriks arbetaren J.F.Hudell, hade, jemligt Härads R:ns Beslut samma dag, målets vidare handläggning blifvit upskjuten i afbidan på nödige ansedde uplysningar infordrade i anledning af det af Mållberg inom Westerås Län föröfvade tjufnads brott; och war den ytterligare Ransakningen utsatt till denna rättegångs dag å Lagtima Höste Tinget i Häradet, sedan till t.f. Domhafvanden i orten ankommit följande ifrån Kongl. Maij:sts och Rikets Högloft. Svea Hofrätt aflåten skrifvelse: Signum 1 "Tillförordnade Domhafvanden, Vice Häradshöfdingen Kammarjunkaren Knut Sandels. Sedan etc. De berörde skrifvelse vidfogade handlingar voro:      1:o Utdrag af Domboken hållen å Urtima Ting med Siende härad den 14 juli innevarande år, hvaraf inhämtades, att Correctionisten N:o 225 Jacob Valentin Flinta, såsom förwunnen, att den 3 uti sistberörde månad hafva hos Statkarlen Eric Hedman på Ulfvi ägor inom Ihresta Socken genom inbrott tillgripit ett par gamla blå byxor, 3 st. skjortor, 4 halsdukar, 1 messingskam och 23 d i penningar, till ett sammanräknadt värde af 4 Rdlr 24 sk. Banco, blifvit dömd, att, för andra resan stöld och andra resan inbrott, i ena bot straffas med Tjugoåtta Par Spö, undergå uppenbar kyrkoplikt, 2 år arbeta å fästning samt ersätta hvad han af det stulna förskingrat med 47 sk. Banco.      2:o Utdrag af Protocollet hållet inför Landshöfdinge Emb:t i Westmanland den 15 Julii 1840, hvilket befanns vara af enahanda innehåll med det, som är intagit uti Härads R:ns Protocoll i Målet för 1 sistl. Augusti.      3:o En ifrån Stockholms Kämners Rätt, angående Mållbergs bestraffningar för stöld aflåten Promemoria, så lydande: P.M. 1830 den 20 September dömdes Drängen Johan Gustaf Mållberg för andra resan dels med och dels utan inbrott föröfvad stöld, till belopp af 140 Rd. 22 sk Banco, samt Sabbatsbrott att i ena bot afstraffas med fyratio par Spö, tre slag af paret, samt å en Söndag stå uppenbar Kyrkoplikt i Kungsholms församlings Kyrka och 1 år hållas till allmänt arbete å Malmö fästning. Efter undergånget spöstraff samt Kyrkoplikt afsändes skrivelse från Rätten den 28 Sept. 1830 om Mållbergs förflyttande till fästning. Stockholms Kämners Rätts första afdelning den 4 Augusti 1840. Ex officio G. Fr Almquist " 9. Bro häradsrätts dom Tilltalade Mållberg, hvilken blifvit från Länshäktet i Upsala utförpassad, instäldes nu, i närvaro af Krono Länsmannen Carl Oscar Julin, såsom allmän åklagare; dervid Mållberg utan minsta omsvep, under strida tårar, förnyade sin vid sista Urtima Ting aflagte bekännelse, att hafva, efter det han, utkommen ifrån Jungfrukrogen i sällskap med Hudell, då inom sig fattat det upsåt att afhända Hudell lifvet, för att åtkomma dennes medhafde penningar och annat af wärde, öfvertalat Hudell att jemte Mållberg hvila i en bredvid landsvägen varande backe, och dit anlände, slagit ihjäl Hudell på förut upgifne sätt. Äfvensom Mållberg på gifwen anledning medgaf, att han blifvit dömd år 1830 och jemväl undergått bestraffning för 2. resan stöld med första gången inbrott, samt straxt efter mordet å Hudell föröfvat inbrottsstölden hos Statdrängen Svedman inom Westerås Län, derföre Mållberg blifvit under namn af Jacob Valentin Flinta dömd af Siende Härads Rätt, på sätt ofvan är nämndt.      Sedan Åklagaren under enahanda Ansvarspåstående emot den tilltalade som vid siste Urtima Tinget, öfverlemnat Målet till Domstolens pröfning, fingo wederbörande afträde under öfverläggningen till följande för dem, åter förekallades, afsagde Utslag: Aldenstund förre Correctionisten Johan Gustaf Mållberg hvilken ock kallat sig Jacob Valentin Flinta, frivilligt erkänt, att sedan han Tisdagen den 30 Junii innevarande år begifvit sig från Stockholm, och utom Norrtull på Stora Landsvägen till Barkarby Gästgifvaregård, anträffat en för honom okänd Mansperson, hvilken, enligt hvad under ransakningen är vordet uplyst, varit en kortfabriks arbetare med namnet J.F.Hudell, i hvars sällskap Mållberg fortsatt vägen förbi Barkarby dels gående, dels åkande med Statdrängen Anders Peter Johansson från Skromsta i Tibble Socken uti hans medhafda färdvagn, först till Stäket, där de tillsammans intagit någon förtäring, och vidare till den invid landsvägen belägne så kallade Jungfrukrogen i Bro Socken, dit de ankommit omkring kl. XI på aftonen ofvannämnde dag och där Mållberg och Hudell, efter det Johansson ensam fortsatt resan, qvarstadnat i ändamål att söka natthärberge, så har Mållberg, som, då deras begäran blifvit afslagen, jemte Hudell begifvit sig från stället, utkommen på landsvägen inom sig fattat upsåt att afhända Hudell lifvet, för att bemägtiga sig Penningar och annat af värde, som han förmodat Hudell innehafva; Norrgrind och derefter verkställt det fattade upsåtet sålunda, att, då de anländt till en grind på Stora Landsvägen vid Bro Prestgårds gärde, Mållberg föreslagit Hudell att hvila en stund å en på nämnde gärde ej långt ifrån vägen befintlig backe, hvilket denne jemväl antagit, hvarefter vid framkomsten, Mållberg med en snusdosa af messing gifvit Hudell ett slag å tinningen så att han genast sanslös omkull fallit, utan att gifva ett ljud ifrån sig, och sedermera med stenar ytterligare gifvit Hudell flera slag å hufvudet till dess Mållberg öfvertygat sig att Hudell vore rigtigt död, då Mållberg fråntagit Hudell 6 Rd 24 sk. Rgs i Penningar, ett fickur af Silfver, ett Par byxor och en skjorta, samt deruppå nedlagt Hudell i ett dike straxt nedanför Gärdesbacken; Bevisen på hans brott Ty och då denna bekännelse är styrkt genom flere andra ransakningar, utredde omständigheter, såsom - att Mållberg varit sedd i sällskap med Hudell sent på aftonen före den natt då mordgerningen å honom skall föröfvats;      att Mållberg, som bittida på morgonen dagen derefter ensam infunnit sig på ett par ställen, för att erhålla bränvin, wisat en särdeles orolig och förvirrad upsyn samt darrat och skälft i Kroppen, oagtadt han enligt upgift, haft två par byxor på sig;      att det ställe där Hudells döda kropp anträffats, varit till läge och beskaffenhet lika med det, hvarest Mållberg erkänt sig hafva mördat Hudell; samt      att, enligt hvad wederbörande Läkare, efter werkstäld besigtning å den funna kroppen, intygat, döden warit en omedelbar och ovillkorlig följd af det wåld som å hufvudet blifvit tillfogadt; Johan Gustav Mållberg döms till halshuggning och att bli steglad      fördenskull och som Mållberg, hvilken tillförene undergått bestraffning för andra resan dels med och dels utan inbrott föröfvad stöld, är, under namn af Jacob Valentin Flinta, genom Siende Härads Rätts Utslag den 14 sistl. Julii, ansedd förvunnen att hafva ånyo begått stöld med inbrott till ett sammanräknadt värde af 4 Rd. 24 sk B:co; pröfvar Härads Rätten rättwist döma förre Correctionisten Johan Gustaf Mållberg att, för det af honom på sätt berört är, föröfvade Mord och rån, samt tredje resan stöld med andra resan inbrott, i förmågo af 12 Cap. 1 Paragrafen, 20 Cap. 9 Paragrafen och 40 Cap. 3 och 6 Paragraferna Missg:s Balken samt K.F. d. 20 jan. 1779 i ena bot mista lifvet genom halshuggning och varda steglad.      Och skall i händelse tillgång hos Mållberg icke finnas, kostnaden för besigtningen af Hudells döda kropp gäldas af allmänna medel till det belopp, som Kongl. Sundhets Collegium, efter Granskning af derå uprättad räkning, godkänner.      Dock varder detta Utslag, jemlikt 25.Cap. 5 Paragrafen R B Kongl. Maij:ts och Rikets Högloft. Svea Hof Rätts Pröfning i ödmjukhet underställdt. Den som med Utslaget är missnöjd, äger att deröfver hos K. Hof R:n anföra besvär, hvilka böra af Klag. sjelf eller lagligen befullmägtigadt Ombud författas och underskrifvas samt sist före kl.12 å 20:de dagen härefter, som denne dag ... blifver ... den 8 nästkommande October dit ingifves; Dock att Mållberg såsom häktad, derest han till ändringssökande sig befogad finner, må inom nämnde tid aflemna sin besvärsskrift hos Kon. Bef:h:de, som densamma till Kongl. Hof Rätten insänder och i öfrigt lärer tillse, att Mållberg icke saknar nödigt biträde vid besvärens författande. Skolande för sådant ändamål ett Exemplar af H:ds R:ns Utslag till Kon. Bef:h:de öfversändes för att Mållberg tillställas.      Mållberg återförpassas till Länshäktet i Upsala, för att derstädes afbida Kongl. Hof Rättens Utslag i Målet. B. Den folkliga traditionen kring mordet och avrättningen Skriftlig nedteckning av Erik Rexhammar (Karlsson) daterad 5 febr 1936 Berättare Alfred Hedström, skomakare i Bro Erik Rexhammar har lämnat efter sig några manuskript i vilka han berättar vad han på 1930-talet fick höra om tider som varit. Rubriken är "Gamla historier och folktro från Bro socken, Uppland". Som källa anger han Alfred Hedström, som var skomakare i Bro, när Erik Karlsson kom till Bro som dräng vid Rättarboda. Hedström var ca 60 år vid denna tid. Han var mycket beläst och en mångsysslare. Stugan han föddes i är borta nu. Den låg mellan Eriksberg och Sandhagen strax utanför Bro samhälle. Hedströms far hade också varit skomakare.      Senare tog sig Erik namnet Rexhammar. Han var många år verksam som föreståndare för ett handikapphem, Lövsätra, som mangårdsbyggnaden vid Nygård kallades under den tiden. Han var en mycket god berättare, kulturellt och litterärt intresserad. Många minns honom säkert än som 10 000:- vinnare i ämnet Selma Lagerlöf i TV:s barndom. I denna skriftserie får vi anledning att återkomma även till hans många berättelser om sina egna upplevelser i Bro. Olikheter mellan dokumenten och den muntliga traditionen Nu låter vi Hedström berätta genom Erik Rexhammar om avrättningen av Gustav Mollberg, den sist avrättade på vår lokala avrättningsplats. Men lägg märke till att mycket inte stämmer överens med de nyss återgivna rättegångshandlingarna. Tydligen är inte den muntliga traditionen att lita på i detaljer. Gemensamt för bägge källorna är praktiskt taget bara att ett mord begåtts i Bro och att mördaren avrättats. Jungfrukrogen Nere vid vägskälet vid Ekboda låg fordom en krog, som man kallade "Jungfrukrogen"; och "Kroggärdet" kallas därför också åkern som går upp till Bro efter vägen. Denna krog låg efter stora stadsvägen och alla som kom farande, om de så var från Västmanland eller Värmland, tog alltid in där, för längre bort vid Kockbacka fanns värmestuga eller rastställe för folket, samt ett skyle att ställa hästarna under. Eftersom Jungfrukrogen låg blott ett par minuter från raststället, så band man hästarna och gick till krogen.   Rörligt liv på stadsvägen Det var ett rörligt liv som rådde på stadsvägen förr; liksom i långa karavaner kommo bönderna i sällskap, när de åkte till Stockholm för att sälja säd eller andra produkter från lantbruket. De hade s.k. långkärror, alltid förspända med en häst. Hästarna fick gå själva och karlarna gick och språkade, vanligtvis i två grupper, den ena i täten och den andra bakefter. Hedström räknade en gång till 18 kärror i rad.      En kväll när karlarna sutto i skänkrummet och språkade om väder och vind kom en dräng från socknen in vid namn Mollberg. Han hade blod på kläderna och man frågade honom om han varit med på slakt. Han svarade jakande, beställde brännvin och blev snart full!      Efter en stund kom man inbärande med en yngling, som man funnit vid Norrgrind; han var död, tydligen ihjälslagen, blodet flöt ur hans panna genom ett stort krossår. Med ens blev Mollberg nykter, när han såg den döde; folket tittade på Mollbergs nedblodade kläder och man fick en teori, som ytterligare besannades, när Mollberg tänkte smita sin väg. Norrgrind Han fasttogs, hämtades i fångkärran; och han bekände att han mördat en dräng vid Norrgrind, hemmahörande i Skällsta. Motivet var osämja som rått mellan dem. Mördaren och offret voro i 25-årsåldern. Han fördes till häktet i Tibble; det blev ting och han dömdes att mista livet genom halshuggning. Detta skedde någon gång mellan 1830-1835. (1840 enl häradsrättens protokoll). Spetsgård runt stupstocken Uppe vid Sandaberg, vid korsvägarna, blev en stupstock hoptimrad, och nedanför schavotten, där huvudet skulle falla, grävdes en grop. Hedströms farfar var med och bildade s.k. "spetsgård" kring själva schavotten. Den bestod av de starkaste karlarna i socknen och tjänade till att hålla åskådarna borta på ett visst avstånd från stupstocken. Det kom mycket folk tillstädes, både kvinnor och män, och för att kunna följa hela skådespelet i detalj klättrade en del upp i närstående träd. Men när huvudet föll för yxan svimmade en del av de kringstående liksom även några som satt i träden, med den påföljden att de ramlade ned och gjorde sig illa.      Mollberg ligger begraven upp efter vägen i Lejondalsskogen, och vid hans grav kan man ännu se ett stenröse. Detta var den sista avrättningen i Bro, men på Stäketsskogen skedde den sista 1868. En bonde från Bro, som åkte hem från stan samma kväll, var med och såg på den; det var förresten rusthållaren i Råby. Bildtext Det berättas att "Rom-mor", den kloka gumman i torpet Rom, fick stiga fram med sin kruka för att få blod från den avrättade. Av det skulle hon göra medicin mot fallandesjuka - epilepsi. En bödel i arbete. Ur Hemmets Veckotidning 1989:27.  Kjell-åke Steen. "Bödelns entré var magnifik. Det gick ett sus genom folkmassan kring spetsgården när han klev ur den täckta vagnen. Han var helt klädd i svart med huva för att ingen skulle känna igen honom.   Det var bara de långa vita handskarna som bröt av bilden av denne personifierade lieman. De bestämda knastrande stövelstegen över den nyss upphuggna platsen betonade ytterligare den kusliga stämningen.   Bödeln granskade noga graven - utan att se åt den väntande dödsdömde - och kontrollerade därefter att avståndet från graven till den allmänna vägen var helt lagenligt. När han återvände hade hans medhjälpare tryckt ned den dödsdömdes huvud på stupstocken.   Med höger hand smög bödeln fram bilan som legat gömd under några kvistar och han använde bara ett hugg. Han släppte bilan, drog av de vita handskarna och kastade dem i graven och efter några snabba steg, ett par rapp på hästarna, var han borta." (Brev från Lars Svennberg 1991-06-08)   Om rådbråkning och stegling år 1584 Nedanstående är hämtat ur Göran Strömbäcks bok "Herr Mårten i Borgby - Aschaneus" sid 669. Boken är utgiven av Upplands Väsby hembygdsförening 1993. Några exemplar finns kvar för försäljning  hos Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut, som framställt boken. Pris 80:- + frakt. Ur Johan III:s registratur i Riksarkivet år 1584 fol. 110. Till Niels Hansson om Anders Bengtsson som haffuer slagit sin Son i hiäl. Datum then 20 October Anno p. 84.  Wår besynnerlige gunst och nådhe til förende. Effter thet, Niels Hansson, vij förnimme att then Anders Bengtsson som slogh sin Son ihiäl nu är fången, så wele wij icke att han scal länge sittia, vthan stå thett straf han wäl förtient haff:r. Befale edher för den skuld härmedh alffwarligen att strax haffua honom för retta, och sädhan domen är öffuer honom fälld och afsagd, och han haffuer giort skäl och scrifftermål och thezli­kest anammat Sacramentet effter thett sätt, som I wår meningh wäl förstått haffue, skole I låta föran vth på Södre malm in till galge bergett. Der skal först huggas honom handen af, dernäst slås bådhe skene benen af medh een Jern stång och låren af åffuan och nedan knän, sädan bådhe armarne af åffuan och nedhan armboghan. Der effter slås bröst och Ryg sunder, och på sistone hugges honom Huffudet af, och skal kroppen vthi ett stycket sättias på stegell strax nedan för galge berget, emot den wägen man går till Danwijken, och Huffudett slåss opp åffuanföre på en stake något högre än kroppen, och Handen vnder Huffudet. Här om I nu på första rättegångs dagh så wele lata beställa. Så frampt wår willia skal ske. Datum ut supra. rådbråka - tyska ratbraken;  rat = hjul/ratt;    braken = bryta;   bryta över stegel och hjul. UKF:s Startsida     Del 1     Del 2    Utförlig artikel av Johnny Ljung    Ämnesområden