Forts. på Sista avrättningen i Bro härad - mordet i Bro 1840 del 2
Av Gudrun och Börje Sandén.  Ur Vad hände egentligen?  del 1 1990
/hembygd/mord-2.htm

UKF:s Startsida         Ämnesområden

5. Vittnesförhör - Protokoll

Mem. Pr den 3:dje Julii 1840
1:o

13-årige Arons berättelse
Statdrängen Eric Erssons i Råby son Aron, 13 år gammal, upger: att förleden onsdag, då han från Råby begifvit sig ned till Stora Landsvägen, för att för en
resande uplåta den s.k. Norrgrind, hade han vid förbigåendet af en i Kyrko Herde Boställets Åkervret belägen mindre backe ej långt från Stora Landsvägen uptäckt i en backe hvarjehanda lappar, som föranledt honom att närmare skärskåda stället, då han uti ett vid backen gående dike upptäckte en död mansperson, öfvertäckt med Jordmylla, så att endast hufvud och fötter till en del varit synlige.
Aron hade om sin uptäckt genast underrättat Gustaf Barthellson samt Drängarna Gustaf Jansson i Knöpplan, Carl Andersson från Köpenhamn, Carl Gustaf Jansson i Rom och Carl Larsson i Finkan, hvilka i nästgränsande gärde varit sysselsatta med arbete, då dessa genast begifvit sig till stället.

2:o
Nio Jungfrur - skyldighet visa respass
Pigan Maria Margaretha Larsdotter på Jomfrukrogen berättar: att natten emellan förleden Tisdag och Onsdag då dess Husbonde Gustaf Rossling warit till staden, hade, klockan emellan 11 och 12, till Lägenheten inkommit 2:ne okände Manspersoner, hvilka sagt sig vara Bomullsväfvare Gesäller; Rossling hade begärt att få se deras pass, hvilket den äldre och kortare af de båda vandrarna synts varit hågad göra, men den yngre och längre hade hindrat den andre derifrån, under yttrande till Rossling, att det icke vore deras skyldighet, att upvisa pass för bönder, och då Rossling yttrat, att det vore vanligt, att vandrande personer inhade pass då de ville låna nattherberge, hade den längre härtill svarat, " det tänka vi icke begära."
     Till Jomfrukrogen hade de båda vandringsmännen åkt med en färdbonde, som varit stadd på hemresa från Stockholm, men huru lång väg de varit Bonden följagtig, kan berätterskan icke upgifva, ej heller Bondens namn och Hemvist. De båda vandringsmännen hade på Jomfrukrogen köpt 9 jumfrur bränvin (1/32 kanna pr jumfru) hvaraf de supit och äfven gifwit sig å väg, åtföljd af en Slagtare Dräng vid namn Nilsson, hvilken förmodades ämna sig till Skråmsta.

Sill till supen
Wandringsmännen hade qvarstadnat omkring 1/2 timme och under tiden köpt samt till hälften förtärt en Sill och återstående hälften hade den längre af de båda männen förvarat uti ett litet blott knyte, som han burit och hvari berätterskan ej sett honom hafva någonting annat än omkring 2 å 3 klockor sönderbrutit bröd. Då berätterskan öfverlemnat den begärdta sillen, hade den längre mannen starkt förebrått henne för det hon ej lagt sillen på en Tallrik. Den mindre Mannen hade velat betala förtäringen, men den längre hade redan förekommit honom och bedt kamraten gömma sine penningar. Berätterskan har ej sett den längre mannen innehafva mera penningar än en sedel å 8 Skil. Banco hvilken han haft förvarad i sin Västficka och hvaraf han för den erhållna förtäringen till Berätterskan betalt 61/2 Skl. samma mynt. Den mindre Mannen tycktes innehafva mera penningar.

Signalement
Ingen osämja hade försports emellan de båda männen, dock har Berätterskan hört sin Husbonde säga, att den mindre Mannen vid afgången från lägenheten, ute på vägen, förebrått sin kamrat dess ohöflighet emot Rossling och Berätterskan, icke heller tycktes de vara af starka drycker öfverlastade vid afgången från Lägenheten kl. omkring 12 på natten. Den yngre af de båda männen har varit lång och smal till växten, långt bleklagt ansigte, mörka hår och ögonbryn samt af ett frånstötande yttre, klädd i hvita bulldans byxor, bara fötter och i skjortärmarne, bärande i ena handen ofvan omnämnde lilla knyte och en blå Tröja samt, i den andra ett par Stöflor, den äldre af männen har varit något kortare än nyss beskrefne, med trindlagt ansigte och ett tystlåtit upförande, klädd i hvita Buldans byxor, bara fötter och i skjortärmarna, bärande en vanlig Fjäll Ränsel å Ryggen och af sin beklädnad, en grå Rock och ett par skor på armen. Hurudanna hufvudbetäckningar de båda männen begagnat kan Berätterskan icke bestämt säga, tror dock att de nyttjat hattar.

Berätterskan, som sett den mördade Mannen, vill i denne igenkänna den sist beskrifne af ofvan omtalade vandringsmän. Tvänne andra resande Gesäller hade den ifrågavarande natten legat och sofvit inne å Jornfrukrogen, under det ofvan omberörde bägge vandringsmän varit tillstädes, men huruvida de förre observerat dessa känner ej berätterskan.

3:o
Beskrivning av brottsplatsen
Ynglingen Gustaf Barthellson vid Finsta afger den berättelse: det han forleden Onsdag, straxt efter kl. 2 eft. m. på Gossen Arons rop, begifvit sig till ifrågavarande å Bro Kyrkoherde Boställes Åker vret belägen backe, der han funnit den mördade liggande på sida i ett dike öfvermyllad med Jord så att endast en del af ansigtet, vänstra armbogen och fötterne varit synlige;
     Den mördade, som varit lerig i ansigtet, hade legat på höger sida vänd till åkern, med högra armen under sig och den vänstra öfver bröstet; det till diket gränsande lilla berget och flere der befintlige stenar hade varit betäckte med blod, äfvensom marken på flere ställen varit betäckt med blod, tre små blodiga stenar deraf en synnerligen hvass befunnos liggande invid stället, och marken hade burit tydliga spår, att den mördade blifvit släpad opp ifrån berget ned i diket der liket påträffades, men å den jord hvaraf det var betäckt kunde ej uptäckas några spår att den mördade gjort någre rörelser der det anträffades.
     Ett par Glasögon hade legat ofvanför Jorden, hvaraf liket betäcktes och en Skinn Chaskett på berget invid. En vanlig Gesäll ränsel jemte densamma urrifne kläder och en tom plånbok hade i oordning legat i en enbuske straxt derofvanföre samt en mängd sönderrifne papper kringströdde, dels i backen och dels på åkern dernedanföre.

Tolvmannen underrättas - liket flyttas till Bro kyrka
Berättaren hade underrättat 12:n Eric Anderssons i Qvista Dräng om uptäckten, hvarefter 12:n sielf anländt och i Prästgården lånat en häst och långkärra å hvilken liket blifvit transporteradt till Bro kyrka, 12:n Anders Andersson i Skällsta och Bonden Tibblin i Lilla Ullevi hade varit Nämndemannen Eric Andersson i Qvista behjelplig att lägga liket å långkärran, hvarvid allt avgått med varsamhet och försigtighet. Berättaren, som vistades i den mördades grannskap hela förmiddagen, har ej sett några kreatur å det ställe, der den mördade påträffades.

4:o Drängarne Gustaf Jansson i Knöpplan, 5:o Carl Andersson i Köpenhamn
6:o Carl Gustaf Jansson i Rom och
7:o Carl Larsson i Finkan
förena sig uti föregående berättelse.

8:o
Soldathustrun berättar om ett nattligt besök
Soldaten för Qvista Rote Johan Dufvas Hustru Carolina Lundborg berättade: att sistl. Onsdag på morgo
nen klockan omkring 5, hade efter förut skedd knackning å fenstren å dess Boning en okänd Mansperson inkommit, som varit klädd i grårandiga mycket leriga och våta tygbyxor, mörkblå behållen Tröja med öfverklädda knappar och barfotad, bärande i ena handen ett par stöflor och i den andra ett litet blott knyte och antingen en Skjorta, eller ett par byxor under armen; Mannen har varit lång till växten med stadig kroppsbyggnad omkring 40 å 50 år gammal, med långt blekt ansigte, mörka ögonbryn och hår samt af ett frånstötande utseende.
     Mannen hade med enträgenhet begärt att hustru Dufva skulle skaffa honom att få köpa bränvin och visat sig innehafva Penningar, men till hvad belopp känner ej hustru Dufva. Då hustru Dufva ej kunnat efterkomma denna begäran hade den okände deröfver mycket beklagat sig, jämrat sig att han frös, oagtat han, efter egen utsago, haft 2:ne par byxor på sig, och begärt samt erhållit vatten, deraf han druckit omkring 1 stop. Mannen har sagt sig klockan 9 föregående afton hafva gått från Stockholm och ämnade sig till Göteborg, samt ville gärna lemna Hustru Dufva sitt Pass att läsa, det hon dock icke kunnat.
     Under den tid mannen varit inne hos Hustru Dufva hade han varit mycket besynnerlig och sett orolig ut; detta i förening med mannens stygga utseende, osammanhängande och motstridiga ytringar, hade förmått Hustru Dufva att afslå hans begäran att få stadna qvar. Mannen hade lemnat Hustru Dufva en halskrage såsom skänk och derefter begifvit sig bort gående å Landsvägen till Gran...
(Slut på länsmannens förhörsprotokoll)

6. Rättegångsprotokollet forsätter

Färden från Stockholm till Bro
Stat Drängen Anders Petter Johansson vid Skråmsta, Tibble Socken, upger att han sistledne Tisdags eftermiddag, klockan omkring 8 på resa från Stockholm till sitt förenämnde hemvist, en fjerdingsväg på andra sidan Stäket, uphunnit 2:ne Wandringsmän, hvilka, efter begäran, med honom fått åka först till Stäket och vidare till Jomfrukrogen. Johansson hade en liten stund betalt sine hästar vid Stäket och under tiden hade de båda Wandringsmännen ätit af den mat som den ene af dem burit uti ett blått knyte, utgörande, som Johansson tyckt, fläsk och bröd, hvartjemte de äfven supit något litet bränvin och äfven budit Johansson en sup, hvilken förtäring Johansson förmodar att den längre af de båda Wandringsmännen ligviderade.
     Under vägen till Jomfrukrogen hade den äldre af de båda Wandringsmännen upgifvit sig vara tryckare, denne hade synts vara omkring 50 år gammal klädd i Hatt, grå grof klädesrock, hvita Buldans byxor med skinnrem om lifet och skor på fötterna, den andre åter som varit lång och smal till växten med långlagt blekt ansigte, mörka utåt kinderna gående polisonger, svarta hår och ögonbryn, hade upgifwit sig vara Bomullsväfvare och tycktes vara emellan 30 närmare 40 år gammal, klädd i Mörkblå i godt stånd varande Tröja, med som Johansson tror, öfverklädda knappar, hvita Buldans byxor och blottade fötter, bärande i ena handen ett par stöflor med korta skaft i den andra ett blott knyte och på hufvudet en blå mössa med Waxdukskulle, hvilken han af en Bonde vid Stäket tillbytt sig emot en blå klädesmössa.
     Johansson har ej observerat denne man besvärad af något lyte, men han hade gått mycket, lutad och ömfotad. Den äldre af de båda Manspersonerna hade äfvenledes varit mörk, med brundt ansigte och grå Polisonger under hakan, bärande å ryggen en vanlig gesäll Ränsel, ingendera hade nämnt sine namn eller visat sine Pass, men sagt sig vara stadde på vandring till Götheborg; ej eller hade de visat sig vara innehafvare af några penningar. Till Jomfrukrogen hade Johansson och föreskrefne båda personer anländt klockan omkring 11 om natten emellan Tisdagen och Onsdagen, der de köpt tre jomfrur Bränvin, hvaraf de sielf supit och äfven gifvit Johansson med sig. Efter en stunds förlopp hade Johansson rest från Jomfrukrogen, der de båda Wandringsmännen då qvarstadnat. Under hela den tiden Johansson med dem var tillsammans kunde han ej dem emellan förmärka någon ordväxling.

Vittnenas muntliga redogörelse
Hvarjemte krono vice Länsmannen Julin tillkännagaf att han, med undantag af Statdrängen Eric Erssons i Råby son Aron, låtit till tinget inkalla alla ofannämnde af honom afhörde personer jemte Arrendatorn Gustaf Rossling vid Lägenheten Jomfrukrogen. Drängen Eric Ask i Skällsta och inhyses Enkan Christina Carlsdotter hos Soldaten Dufva i Qvista, af hvilka alla öfvriga nu voro närvarande, utom Rossling och Drängen Gustaf Jansson i Knöpplan, som med stämningen icke kunnat anträffas.
För pigan Maria Margaretha Larsdotter, Ynglingen Gustaf Barthelsson i Finsta, Drängen Carl Andersson i Köpenhamn, Carl Gustaf Jansson i Rom och Carl Larsson i Finkan, samt Soldaten Dufvas Hustru
Carolina Lundberg och Statsdrängen Anders Petter Johansson vid Skråmsta uplästes herefter tydeligen och långsamt deras hvar för sig inför Julin afgifne, här ofvan intagne berättelser, dem de till alla delar vidhölls, med tillägg.

Muntliga tillägg vid vittnesförhören
1:o af Hustru Dufva:
att då den af henne omvittnade Manspersonen onsdagen den 1. i denna månad kl. 5 på morgonen, under det vittnets man Soldaten Dufva varit borta, till vittnet inkommit, hade han hastigt dragit igen dörren efter sig och pålagt haken, haft ett vildt och förstördt utseende samt varit skälfvande i hela kroppen och nedsatt sig på en Kista i stugan. På vittnets fråga om orsaken, hvarföre manspersonen pålade haken, den vittnet då aftagit hade han icke gifvit något bestämdt svar, utan blott under yttrande att det vore så kallt ute, ifrigt begärt bränvin, och då det icke kunnat erhållas, vatten. Wittnet som anmärkt att Manspersonen, utom de förut beskrifne kläderspersedlarne, äfven haft blå klädeswäst med blanka knappar, hade ej å honom varseblifvit några blodfläckar. Efter ett kort vistande hos vittnet, hade manspersonen aflägsnat sig, sedan han likväl qvarlämnat en af vittnet nu upvist omärkt halskrage, med förmälan, att vittnet kunde gifva den åt sin man, då han hemkom. Upläst och erkänt.

2:o af Anders Petter Johansson vid Skråmsta och
3:o af pigan Maria Margaretha Larsdotter:
att de äfven anmärkt, att den af dem beskrifne yngre och längre manspersonen haft blå klädesväst med blanka knappar, äfvensom Johansson, då de af den mördade manspersonen i lifstiden nyttjade skor, som öfver vristerne voro försedde med 3 snörhål å hvardera sidan af en öpning, nu förevisades, bestämt igenkände dem vara desamme, som den af honom omvittnade mindre och äldre manspersonen påhaft, då han åkt med vittnet från Stäket till Jomfrukrogen; hvarjemte vittnet vid upvisandet nu tyckte sig igenkänna den af sistnämnde manspersonen begagnade Hatt.
Upläst och erkänt.

4:o Enkan Christina Carlsdoter, som legat, då den af hustru Dufva omvittnade Manspersonen Onsdagen den 1:sta i denna månad inkommit, afgaf en med Hustru Dufvas berättelse i allt öfverensstämmande utsago. Uplästes och erkändes.

5:o Drängen Eric Ask i Skällsta: att han icke ägde någon till uplysning i denna sak ländande kunskap. Upl. och erk.

I afseende på de i Obductionsprotokollet omnämnde 3:ne st. Gärdsgårdsstörar, som funnits på stället, där den mördade manspersonen anträffats, uplyste vittnena Carl Andersson i Köpenhamn, Carl Gustaf Jansson i Rom och Carl Larsson i Finkan, att samma störar blifvit af dem medförde till stället, där förut inga funnits, för att bära liket.
     Då något vidare nu icke förekom som kunde lända till uplysning om brottet eller Mördaren, beslöt Härads Rätten upskjuta den vidare undersökningen häraf intill dess Banemannen kunde varda ertappad; hvarefter Actor och vittnen afträdde. Eär något vidare på Rättens åtgärd beroende nu icke återstod, aflystes Tinget och Nämnden hemförlofvades.

År och dagar, som före skrifne stå.
På HäradsRättens wägnar
Knut Sandels

7. Hovrätten ger Bro häradsrätt i uppdrag att döma Mållberg för alla begågna brott

Till tillförordnade Domhafvanden, Vice Häradshöfdingen, Kammarjunkare Knut Sandels!

Gustav Mållberg döms för brott i Västeråstrakten
Sedan Siende Härads Rätt, der en person, som utgifvit sig vara allmänna arbetsfången Jacob Valentin Flinta, blifvit tilltalad för en hos Statkarlen Eric Svedman på Ulfvi ägor den 3 nästlidne Juli medelst inbrott föröfvat tjufnad af penningar, kläder och annat gods till sammanlagdt belopp af Fyra Riksdaler Sk:r Banco genom Utslag den 14:de i samma månad, ansett Flinta om nämnde brott förvunnen samt, under åberopande af 40:de Capitlet 3:dje och 6:te Paragraferna Missgärnings Balken, Kongl. Förordningen av den 20:de Januarii 1779, Kongl. Brefvet den 1:a April 1773, samt Kongl. Förklaringarne den 30:de April sistnämnde år och den 23:dje Martii 1807
     ansett Flinta, som skulle tillförene blifvit för stöld straffad, vore förfallen att för sålunda begången andra resan tjufnad, böta Aderton Riksdaler och undergå uppenbar Kyrkoplikt, men för andra resan inbrott straffas med Aderton par spö och två års fästning att för desse förbrytelser i ena bot straffas med Tjugoåtta par spö, tre slag af paret, en söndag stå uppenbar kyrkoplikt hvilken, i händelse den annorstädes än uti Ihrsta kyrka verkställdes, borde derstädes kungöras,
     samt att derefter å fästning i två år till allmänt arbete hållas, äfvensom att ersätta Svedman hvad af det tillgripne godset icke tillrättakommit med 47 skillingar Banco, och åklagaren i målet, Länsmannen Eric Ytterberg hos Kongl. Hof Rätten anfört besvär öfver nämnde Utslag, samt, i sådant afseende företett Protocollet öfver ett hos Landshöfdinge Embetet i Westmanlands Län den 15:de i ofvannämnde Julii månad med Flinta anställt förhör,
hvaraf inhemtas, icke allenast att Flinta vid nämnde förhör upgifvit det hans namn rätteligen vore Johan Gustaf Mållberg och att han, under sådan benämning, redan år 1830 har i Stockholm blifvit dömd och straffad för andra resan stöld,
 
Mållberg erkänner mordet i Bro
     utan äfven att bemälte* Mållberg eller Flinta inom Bro Socken af Upsala Län föröfvat dråp å Fabriks arbetaren J.F. Hudell; så har Vice Häradshöfdingen uti en till Konungens Befallningshafvande i sistnämnde Län den 24:de innevarande månad aflåten och af Landshöfdinge Embetet derstädes till Kongl. Hof Rätten insänd skrifvelse, tillkännagifvit att Mållberg eller Flinta, som varit hos Bro Härads Rätt inställd för undergående af ransakning rörande den emot honom yppade misstanke, att hafva afdagatagit förrbemälte Hudell, dervid erkänt nämnde brott, men att Härads Rätten, i saknad af upplysning om det utlåtande Kongl. Hof Rätten kunde hafva uppå Länsmannen Ytterbergs ofvannämnde besvär gifvit, icke varit i tillfälle att öfver Mållberg meddela slutligt utslag; i hvilket afseende underrättelse således begärdes.

Mållberg skall slutligt dömas i Bro Häradsrätt
     I följd häraf varder Vice Häradshöfdingen meddeladt, att Kongl. Hof Rätten, vid föranledande af hvad i ofvanom förmälte måtte förekommit, jemlikt 10 Capitlet 21 Paragrafen Rättegångs Balken funnit skäligt, att undanrödja Siende Härads Rätts förrberörde Utslag i hvad det innefattar bestämmande af straff för den vid nämnde Rätt emot Mållberg eller Flinta åtalade inbrotts stöld,
     samt öfverlämna till den Domstol, der Mållberg sist lagfores, att på en gång dömma öfver alla de emot Mållberg åtalade förbrytelser, för hvilket ändamål Siende Härads Rätts Ransaknings Protocoll jemte Protocollet öfver ofvannämnde hos Landshöfdinge Embetet i Westmanlands Län hållne förhör och ett af vederbörande i Stockholms Kämners Rätt meddelat bevis, enligt hvilket Drängen Johan Gustaf Mållberg tillförene undergått bestraffning för andra resan stöld och första resan inbrott härhos öfversändes.
Stockholm den 27 Augusti 1840
På den Kongl. Hof Rättens vägnar
Eric G. von Rosén

Länk till fortsättning  del 3