UKF.s startsida     Huvudartikeln    Register över artiklar    Underdånigst memorial

Vi vilja väl förmoda att skäl därtill lär ha varit, och att de av mogna män noga prövats; men freden som oss alla är så kär, och som vi, Gudi ärat, uti några år njutit, blev oss likväl fråntagen, och att den, så mycket oss enfaldige är bekant, ej förlorades genom vår fiendes infall med krigshär, utan av oss själva.

Ryktet därom i landet torde till en del vara ogrundat, men beklagligen djupt inrotat, och misstanken bland undersåtarna och menigheten mycket inplanterad, så att mången oskyldig, som till intet ont varit vållande, likväl måst lida omilda omdömen.

Vi hava fått veta att Höglovliga Riksens Ständer redan fattat den goda föresatsen att göra sig underrättade om detta högst angelägna ärende, och som följd därav låta alla undersåtar i landet ta del av denna kunskap, vilket skulle tillfredsställa alla sinnen. Vår ödmjuka och hörsamma begäran är därför att det hedervärda bondeståndet behagade hos Sekreta Utskottet anhålla, att för det första taga reda på vilken den trängande orsaken varit till trupptransporten till Finland år 1739, vilken våra riksdagsmän vid föregående riksdag på tillfrågan betygar sig aldrig haft kunskap om, än mindre samtyckt till; vilken transport sedan i 2 år på rikets odrägliga kostnad måst underhållas.

För det andra vilja vi veta de omständigheter som förorsakat krigsförklaringen mot Ryssland. Skulle allt sådant befinnas vara beslutat till riktes nytta böra då alla välsinnade ledamöter, som haft del däruti njuta heder och beröm; men om det skulle befinnas vara annorlunda ställt, och att ett så skadligt krig varit byggt på oviss grund och för andra avsikter än de som kunna förknippas med rikets säkra nytta, då måtte de som haft del däruti bliva kända och de oskyldiga från dem avskilda.

Nöden och eländet, som förorsakats härav, är den pådrivare, som givit menigheten anledning att genom oss och å deras vägnar härmed framlägga nyss framställda anhållan om undersökning; och elaka utspridda rykten äro därjämte ej det minsta; sådant kan inte på annat sätt hindras än att det lägges fram i ljuset, så mycket som ej är med hemlighet så förbundet, att det ej uppgivas kan.

Vi förmoda därför att vårt påstående icke obenäget upptages, såsom en angelägenhet varom vi blivit anlitade.

Stockholm den 23 mars 1743.