Riksdagsmännens ansvar inför sina
väljare En svensk nymodighet på 1740-talet - representativ demokrati (dalmemo1.htm) UKF.s startsida
Huvudartikeln Register över artiklar
Hörsamt memorial De många och långa riksdagsperioderna vid tiden för allmogeoroligheterna är en värdefull experimenttid för riksdagens kommande arbetssätt. Nu utvecklas en praxis att de ofrälse ståndens riksdagsmän skall framföra den hemmavarande befolkningens synpunkter vid riksdagarna; att riksdagsmännen är allmogens fullmäktige och att hemmabefolkningen är dessas "principaler" eller huvudmän. Detta system utvecklas inte minst på allmogens eget initiativ, vilket framgår av de två följande dokumenten. I ett s.k. "Underdånigst Memorial" har skräddaren Kihlberg formulerat hemmavarande folkopinionens önskan och beslut att sända fullmäktige från varje socken till Stockholm för att vara de valda riksdagsmännen till hjälp. I det andra, "Hörsamt Memorial" har dalallmogens fullmäktige vänt sig till bondeståndet i sin helhet med sina synpunkter. Numera använder man begreppet representativ demokrati för den företeelse som kom till uttryck i dalallmogens skrivelser och handlingar åren omkring 1743. I inget annat land var bönderna så starkt representerade. Man har gjort jämförelser med den engelska paralmentarismen, där de valda ledamöterna redan före 1700-talet var ansvariga inför sina valmän. Men det finns en mycket viktig skillnad. Parlamentsledamöterna valdes inte av bondebefolkningen. (Michael Roberts). Observera att de två skrivelserna inte med ett ord berör vare sig kverulans över höga skatter, tullar och missväxt eller tronföljdsfrågan; de två argumenten som ständigt framhålls som drivkrafterna bakom den mäktiga demonstrationsmarschen till Stockholm. |
Regringens svar två dagar senare
Redan två dagar senare skickar konungen ett brev till landshövdingen Wennerstedt, där denne uppmanas att vara uppmärksam på händelseutvecklingen i hans län . ... Såsom på en eller annan ort i riket försports ibland allmogen någon orolighet och misstänksamt förfarande, och det icke ligger ringa makt på att sådant vid närvarande konjunkturer må strax i början kunna förekommas och avböjas, så att det icke måtte utbreda sig och förorsaka några skadliga påföljder, finna Vi Oss föranlåtna (trots eder bekanta nit och ömhet för Vår och rikets tjänst etc, etc), att vid detta tillfälle i nåder påminna om att ett vaksamt öga och uppmärksamt inseende hålles på minsta steg och rörelse, som kunna göras till att uppväcka missnöje och orolighet bland menigheten. Därefter uppmanas landshövdingen att uppspåra uppviglare, men inte omedelbart döma honom efter lagens stränghet, utan försöka tala honom till rätta. Särskilt bör allmogen uppmanas att inse vikten av ett samfällt försvar av riket. Detta som svar på dalallmogens krav att inte låta Dalregementet lämna det egna landskapet ... Om mot förmodan någon sådan vedervilja skull hos någon förspörjas i edert län förväntar Vi eder underdåniga berättelse därom genast det sig yppar; och om Ni ej skulle se eder kunna det straxt hindra och hämma, så må ni, såsom bäst kunnig om folkets sinnelag, giva Oss vid handen vilka medel som Ni förmenar kunna tagas och brukas däremot. Men om något skriftligt skulle hos någon finnas, måste författaren snarast efterspanas och allvarsamligen straffas. Varmed Vi befalle etc. etc. Stockholm i Rådskammaren den 4 Martii 1743. Brevväxlingen mellan regeringen och
landshövdingen fortsätter
i stegrad ormfattning UKF.s startsida Huvudartikeln Register över artiklar Hörsamt memorial |