UKF.s startsida     Huvudartikeln    Register över artiklar       Hörsamt memorial

Detta system utvecklas inte minst på allmogens eget initiativ, vilket framgår av de två följande dokumenten. I ett s.k. "Underdånigst Memorial" har skräddaren Kihlberg formulerat hemmavarande folkopinionens önskan och beslut att sända fullmäktige från varje socken till Stockholm för att vara de valda riksdagsmännen till hjälp. I det andra, "Hörsamt Memorial" har dalallmogens fullmäktige vänt sig till bondeståndet i sin helhet med sina synpunkter.

Numera använder man begreppet representativ demokrati för den företeelse som kom till uttryck i dalallmogens skrivelser och handlingar åren omkring 1743. I inget annat land var bönderna så starkt representerade. Man har gjort jämförelser med den engelska paralmentarismen, där de valda ledamöterna redan före 1700-talet var ansvariga inför sina valmän. Men det finns en mycket viktig skillnad. Parlamentsledamöterna valdes inte av bondebefolkningen. (Michael Roberts).

Observera att de två skrivelserna inte med ett ord berör vare sig kverulans över höga skatter, tullar och missväxt eller tronföljdsfrågan; de två argumenten som ständigt framhålls som drivkrafterna bakom den mäktiga demonstrationsmarschen till Stockholm.

Eftersom vi, samtliga invånare här i "Dalelagen", nu på sex månaders tid, ända sedan riksdagen begyntes, inte fått vetskap om resultatet av fredsförhandlingarna eller om något beslut fattats beträffande generalerna som anförde svenska armén uti Finland, och eftersom vi för största delen av Dalarna endast avsänt en fullmäktig till pågående riksdag, och denne inte kan hinna bedriva allt så skyndsamt som sig bör, så har samtlige allmogen nu förenat sig i ett beslut att avsända en fullmäktig från varje socken att vara våra redlig herredagsmän till hjälp och biträde. Vi har också funnit oss föranlåtna att särskilt framhålla följande punkter inför den pågående riksdagen.

Nämligen:
l:o
Att få kunskap om rådslagen i Kungl. Maj:ts och Riksens Höglovlige Krigs-Collegio angående krigsväsendet.
2:o
Att någon av svenskt blod måtte utses till svensk tronföljare.
3:o
Att alla regementschefer skall noga rannsakas om hur var och en fullgjort sin anförtrodda tjänst, såväl till lands som till sjöss, eftersom inget motstånd gjordes och en stor arme gick till spillo. (...)
4:o
Att ingen tysk eller utländsk man måtte brukas vid de svenska regementena, ännu mindre anförtros något överkommando, utan att därtill antages svenska män, under vilkas styrelse vi kunna anförtro våra barn i ett så högviktigt värv; vilket jämväl grundar sig på regeringsformen och Kungl. Maj:ts höga försäkran.
5:o 
Att de herrar, som fört överkommando i Finland, varigenom riket råkat i en obotlig skada, skola skyndsammast, efter föregången rannsakning, undergå de laga straff som lag och Kungliga förordningar innehålla.
6:o
Förmodar allmogen i underdånighet, samt därom jämväl i underdånighet anhåller, att ingen soldat måtte kommenderas på något krigståg förrän man kan vara försäkrad om ett redligt och troget överkommando för manskapet och armen (...).
7:o
Som vi erhållit säker underrättelse om att vår talesman för bondeståndet, samt sekreteraren försummat något mål och några dagar varit utur ståndet, så är vår ödmjuka anhållan att på vår egen omkostnad få hålla vår egen sekreterare och talesman. (...).

Fahlun d. 2 Martii 1743.

Efter begäran uppsatt av Johan Kihlberg

... Såsom på en eller annan ort i riket försports ibland allmogen någon orolighet och misstänksamt förfarande, och det icke ligger ringa makt på att sådant vid närvarande konjunkturer må strax i början kunna förekommas och avböjas, så att det icke måtte utbreda sig och förorsaka några skadliga påföljder, finna Vi Oss föranlåtna (trots eder bekanta nit och ömhet för Vår och rikets tjänst etc, etc), att vid detta tillfälle i nåder påminna om att ett vaksamt öga och uppmärksamt inseende hålles på minsta steg och rörelse, som kunna göras till att uppväcka missnöje och orolighet bland menigheten.

Därefter uppmanas landshövdingen att uppspåra uppviglare, men inte omedelbart döma honom efter lagens stränghet, utan försöka tala honom till rätta. Särskilt bör allmogen uppmanas att inse vikten av ett samfällt försvar av riket. Detta som svar på dalallmogens krav att inte låta Dalregementet lämna det egna landskapet

... Om mot förmodan någon sådan vedervilja skull hos någon förspörjas i edert län förväntar Vi eder underdåniga berättelse därom genast det sig yppar; och om Ni ej skulle se eder kunna det straxt hindra och hämma, så må ni, såsom bäst kunnig om folkets sinnelag, giva Oss vid handen vilka medel som Ni förmenar kunna tagas och brukas däremot. Men om något skriftligt skulle hos någon finnas, måste författaren snarast efterspanas och allvarsamligen straffas. Varmed Vi befalle etc. etc.

Stockholm i Rådskammaren den 4 Martii 1743.

Brevväxlingen mellan regeringen och landshövdingen fortsätter i stegrad ormfattning 
under våren.

UKF.s startsida     Huvudartikeln    Register över artiklar       Hörsamt memorial