Lejondal
56
Börje Sandén
Vi skriver i Upplands-Bro 1983 Nr 56
Till Lejondal åker broborna numera för att bada. När
kommunen för några år sedan förvärvade
området öster om Lejondalssjön och gjorde det till
naturreservat fick man i Bro ett idealiskt friluftsområde och
mycket närmare till badbar strand än förut.
Själva slottsområdet är dock i privat ägo och
där öppnades 1978 ett konferenshotell. Tidigare hade
Stockholms Stadsmission använt. slottet i ett 30-tal år som
gästhem med möjlighet till vila och rekreation i en
naturfager omgivning.
Slottsbyggnaden kallas ibland Sveriges yngsta slott. Det är
ännu inte hundra år gammalt. Det byggdes 1892-94 i vasastil
och ritades av arkitekten på modet, professor Isak Gustaf Clason,
som skapat många större och mindre byggnader i olika
stilarter, t ex Nordiska Museet, Hallwylska palatset vid Berzelii park
i Stockholm och Östermalms saluhall.
Egendomen Lejondal var adelsgods redan på 1600-talet och den
gamla herrgårdsbyggnaden vid sidan om slottet är troligen
densamma som i mitten av 1700-talet beboddes av den legendariske
"Hovjunkaren på Lejondal", Jakob Gripenstedt.
Från slutet av 1600-talet kallas egendomen för Lejondal
efter landshövdingen Gustav Lejonhufvud. Tidigare talar man om
Bro-Lövsta till skillnad från Lövsta i Tibble vid
Lövstasjöns/Lejondalssjöns norra strand.
I mitten av 1700-talet blev Lejondal vida uppmärksammat genom
Jakob Gripenstedts verksamhet. Inom flera vitt skilda områden
gjorde han sig bemärkt. först på det religiösa
planet genom att han och hans familj blev pietister, senare inom det
praktiskt/tekniska området där han blev en
föregångare inom jordbruket och dessutom skapade något
som kan kallas Bros första industri.
Den pietistiska rörelsen, som var mycket individualistisk och tog
avstånd från alla världsliga nöjen, och som
krävde ett personligt religiöst engagemang, hade kommit till
Sverige med de återvändande karolinerna från ryska
fångenskapen i Sibirien. Pietismen kom snart att motarbetas av
kyrkan, vilken skapade det sorgligt bekanta konventikelplakatet, som
förbjöd andaktsutövning i grupp utanför kyrkan.
Straffet för ledarna av denna vår första frikyrkliga
rörelse blev långa frihetsberövanden och
landsförvisning.
På Lejondal sökte dessa förföljda ledare ibland
"asyl". med påföljd att prästerna i Bro fick
ärkebiskopens uppdrag att övervaka levernet på
Lejondal. Gripenstedts pietism yttrade sig på det sättet att
han inte ville låta döpa sina barn. Inga övertalningar
hjälpte och när inte ens ärkebiskopen personligen kunde
betvinga den ståndaktige hovjunkaren blev det
tvångsdöpning med bistånd av länsman.
Det är inte känt hur många avmakarna Gripenstedts 17
barn, som blev tvångsdöpta, men som en kuriositet kan
nämnas att den yngsta dottern dock blev gift men en präst i
Bro och senare bodde som änka på Lejondalstorpet
Lindhagaberg.
"Fallet Gripenstedt" fördes ända upp i hovrätten
där man yrkade på landsförvisning, vilket dock ej
godtogs av K. Majt. Gripenstedt lämnades i fred, dock med
tillägget att anhöriga skulle ta hand om barnens fostran "uti
den sanna evangeliska läran", när de blev så stora att
de kunde. tas från föräldrarna.
Man ska emellertid inte tro att Gripenstedt var en fanatisk grubblare.
Med sitt religiösa engagemang hade han egentligen bara visat att
han var öppen för nymodigheter, och det fortsatte han att
vara. På grund av myndigheternas hållning hade han
tyvärr inte alltid framgång. Hans anhållan hos K.
Majt. att få sätta upp ett tryckeri mötte
motstånd i alla kyrkliga instanser, särskilt som det
ryktades om att man bl a ville få fram en
nyöversättning av bibeln "närmare efter grundtexten".
Det blev heller aldrig något tryckeri.
Efter detta misslyckande anhöll Gripenstedt hos Bergskollegium att
få anlägga en s k manufaktursmedja vid Lejondal för
tillverkning av jordbruksredskap, bl a en av honom själv
konstruerad plogbill, för vilken han också begärde
patent.
Patentet beviljades inte men han fick tillstånd att årligen
utsmida 22 1/2 ton stångjärn vid sin anläggning i
Lejondal. Nu behövde han vattenkraft och därför lät
han dämma upp ett stort kärr i skogen mot Bro.
Fördämningsvallarna finns fortfarande kvar att beskåda
invid den åker som i dag kallas Västerkärr. Under ett
par decennier upprätthölls driften av två smeder boende
i Lilla Tingsviken och Alsätra. Med sin plogkonstruktion och sitt
intresse för att vändplöja jorden var Gripenstedt en
föregångare. I Uppland slog egentligt plogbruk inte igenom
förrän 100 år senare. En av våra präster
skrev i en sockenbeskrivning 1821 att "plöjning... är obekant
för bonden"". Det vara bara på vissa herrgårdar som
vändplöjning ingick i den årliga beredningen av jorden.
Gripenstedts plogkonstruktion byggde på en annan princip. Den finns i modell på Lantbruksakademiens museum.
Ett stycke bortom badplatsen inom naturreservatet kan man s e
lämningar av en vattendriven såg med tillhörande
fördämningsvall. Sågen användes under 1800-talet
och förstördes genom oskickligt hanterande 1901.
Att Lejondalsområdet är mycket naturskönt och att en
vandring i dess marker kan ge ro åt själen, torde med
önskvärd tydlighet framgå av namnen på de gamla
torpen Paradiset och Roligheten.
Börje Sanden
Ur Vi skriver i Upplands-Bro. Kulturnämndens skriftserie 1983
|