Åter till Första sidan        Till Ämnesområden       När de sista älvkvarnarna smordes
Allmän beskrivning av skålgropar i Upplands-Bro

Öppna artikelns länker i Nytt fönster - Högerklicka!

Skålgropar är ett slags hällristningar. De är mycket vanliga i sydvästra Uppland, (27 000 är siffra som nämndes vid en inventering för för 15-20 år sedan), särskilt på Veckholmslandet, där de kompletteras med ett stort antal skeppsristningar. Deras funktion är inte klarlagd. De anses vara mycket gamla, ofta från bronsålderstiden. Ibland vill man förklara dem som tecken på fruktbarhetsdyrkan, men man talar också om dödskult i samband med dem.

Dessa gåtfulla gropar i berghällarna är som regel 4-8 cm i diameter och 1-2 cm djupa. I folktron har de kommit att spela en roll; de kallades i våra trakter för älvkvarnar eftersom man trodde att älvorna malde sin säd i dessa små kvarnar. De betydligt större groparna i bergen här och var, de som bildats i samband med istiden, kallades på motsvarande sätt för jättegrytor. Här skulle jättarna ha lagat sin mat.

Ännu på 1940-talet kunde gamla människor i Veckholm, på andra sidan Norra Björkfjärden från Upplands-Bro räknat, berätta om vidskepliga ritualer kring skålgroparna. Kloka gummor och gubbar sades smyga sig ut till dem vid alldeles bestämda tillfällen för att smörja dem med fett och lägga ner metallföremål i dem.  Nödmynt från Karl XII:s tid - ena sidan. andra sidan

* Beskrivning av skålgroparna hämtad ur den slutsålda hembygdsboken Det hände i Upplands-Bro (Börje Sandén 1984).
* Uppsatsen "När de sista älvkvarnarna smordes" av Mats Åmark, publicerad i tidskriften RIG 1956, i vilken författaren berättar om sina iakttagelser på 1920-talet.

Ur hembygdsboken Det hände i Upplands-Bro.
Börje Sandén, 1984.
 

Skålgropar - Hällristningar Skålgroparna är en form av hällristningar från bronsålderstid eller tidig järnålder. De är den enda formen av hällristningar vi har i Upplands-Bro (hittills!) och de är koncentrerade till Bro. (Sommaren 1996 har ett stort antal skålgropar hittats i Håtunaområdet. Anm 1997). De utgörs av små skålformiga fördjupningar av 4-8 cm diameter och är uthuggna i planslipade berghällar, som ligger invid och ovanför 15-metersnivån. Ca 300 gropar är hittills kända och nya upptäcks fortfarande. De finns i ett stråk från Skällsta tvärs över Härnevi ned till idrottsplatsen. Ett fåtal har också hittats i närheten av klockstapeln i Kungsängen, vid Frötuna i Håbo-Tibble och vid Almbacken i Håtuna. Kommunens närmaste grannar har inga större koncentrationer av skålgropar. Upplands verkligt stora ansamling av hällristningar och skålgropar finns i Enköpingsområdet, där man kan finna merparten av landskapets ca 27000 hittills kända skålgropar.

Skålgropar vid Solgården. Bro. Snön har borstats bort från berghällen Foto Börje Sandén

Vittnesbörd om religiösa seder
Skålgroparnas betydelse är ännu inte klarlagd. Få arkeologiska spörsmål har emellertid tilldragit sig så stort intresse som frågan varför dessa mängder av skålgropar gjorts. Man är dock överens om att de måste sättas i centrum, när man vill veta hällristningarnas betydelse över huvudtaget. Kan man lösa frågan om skålgroparnas funktion, så förstår vi också den fulla innebörden av hällristningarna, har man sagt. Att dessa bär vittnesbörd om religiösa seder är klart, men vilka riter det handlar om är osäkert. De förslag man har att komma med är soldyrkan, fruktbarhetskult eller dess motsats dödskult. De ofta förekommande sexuella anspelningarna bland hällristningsbilderna talar dock ett ganska tydligt språk.
     Ungefär 2/3 av alla hällristningsytor i landet har enbart skålgropar, men de finns också på ytor med bilder av olika slag. Skålgroparna är således den gemensamma nämnaren, och de är på grund av sin mängd minst lika intressanta som bilderna.

Skålgropar - älvkvarnar
Den traditionella benämningen på skålgropar i Uppland har alltid varit älvkvarnar. Hur det namnet uppkommit vet man inte. Senare generationer, som sett dessa gropar i berghällarna, har kanske förknippat dem med naturväsen av skilda slag. I dessa mindre gropar har älvorna malt sitt mjöl, i de betydligt större groparna, jättegrytorna, som finns här och där i skogarna, har jättarna och trollen lagat sin mat. Det förefaller mig emellertid inte otroligt att namnet kan hänga samman med sådana stora urgröpningar, som man ofta finner i älvarnas vattenfall.

Skålgroparna smordes på 1900-talet
Hur som helst har dessa gropar spelat en icke obetydlig roll i diverse magiska sammanhang långt in i sen tid. Det är välkänt att älvkvarnar smordes med fett och att man lade offergåvor i dem. Beträffande Enköpingstraktens många älvkvarnsplatser finns vittnesgilla beskrivningar från 1910-talet om den saken. "Hela stenhällen var mörk av flott, och kring hålen satt hela klickar av svinister, och i groparna låg nålar och små kopparslantar".
     Med smörjandet och offrandet skulle man blidka makterna och bota sjukdomar och krämpor. Uppgifter finns om invecklade ceremonier som skulle utföras vid vissa klockslag och veckodagar. Man fick t.ex. inte säga något om man mötte någon, när man var på väg till offerplatsen, och skålgropen skulle smörjas ett visst antal varv motsols. Dessa upplysningar om skålgroparnas användning i sen tid, kan mycket väl vara svaga minnen av en hednisk kult, som bevarats i folksjälen, där det ju alltid funnits utrymme för magi och vidskepelse. Man har helt enkelt fortsatt traditionen kring skålgroparna genom att dyrka älvor och andra naturväsen i de forna gudalundarna.

Karl XII:s nödmynt funnet i skålgrop vid Stora Ullevi
En värdefull bekräftelse på den gamla sedvänjan att offra kopparmynt i skålgroparna fick vi här i Bro år 1981, när ett nödmynt från Karl XII:s tid hittades i en skålgrop nära Stora Ullevi. Berghällen som den var uthuggen i, var till stor del täckt med lavar och mossa, och det var en ren tillfällighet att en rastande familj fann myntet i mossan och skålgropen.  Nödmynt från Karl XII:s tid - ena sidan. andra sidan

Litteratur:
Einar Kjellén - Åke Hyenstrand: Hällristningar och bronsålderssamhälle i sydvästra Uppland. Upplands Fornminnesförening 1977.
Einar Kjellén och Riksantikvarieämbetet. Upplands hällristningar. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien
Pehr Hasselrot. Hällbilder - hotade fornminnen. Liber. 1984

Åter till Första sidan        Till Ämnesområden         När de sista älvkvarnarna smordes