Till UKF:s förstasida           Till Skälstagruvan           Till Ämnesområden

Härvarande grafitfyndigheter, vilka redan år 1858 gjordes till föremål för inmutning, inmutades ånyo åren 1917 och 1928, varvid under försöksarbetet i en omkring 200 meter i sydostlig riktning från Skälsta gård i ovannämnda socken upptagen, omkring 6 m bred och lika lång skärpning några hundra ton grafithaltigt berg utvunnos, varmed sedermera i ett på Runmarö Djurö socken av Stockholms län befintligt, ursprungligen för tillgodogörande av zinkmalmerna på sistnämnda plats använt verk, anrikningsförsök anställdes med mig obekant resultat.

Emellertid sönades de nämnda grafitgruvorna ånyo, varefter deras nuvarande innehavare under 1924 å desamma erhöll mutsedlar samt sedermera i Oktober samma år utmål nämligen för Skälstagruvorna n:ris 1 och 2, belägna på Skälsta säteris mark.

På fyndigheterna, som synas ha sin strykning i nordostlig-sydvästlig riktning och bestå av fjällig granit, uppträdande tillsammans med något magnetkis och svavelkis jämte bollar av pegmatit i ådergneis, drev under fjolåret c:a 180 meter i sydostlig riktning från Skälsta gård en c:a 10,5 m lång och 3 m. djup skärpning, vari fyndigheten uttagits till en bredd av omkring 2,5 m. Halten av kol på denna bredd uppgavs till omkring 25 %.

För fyndigheternas tillgodgörande har c:a 3 kilometer från gruvan på en plats benämnd Svarvareholmen och belägen invid segelleden Stockholm - Sigtuna - Uppsala ett mindre anrikningsverk uppförts, som dock ej hittills arbetat tillfredsställande, varför detsamma nu är under omändring.

(E. G. Svanberg)
1925 t.o.m. 1928

(Ej omnämnd)

Till UKF:s förstasida           Till Skälstagruvan           Till Ämnesområden
Upp