Till UKF:s förstasida           Till Skälstagruvan           Till Ämnesområden

Grafitgruvan i Skällsta, Håtuna
Personer: Bergman, Bergendahl, Rothelius, Vallinder
Ortnamn: Stockholm, Göteborg, Norge, Norberg, Nyborg, Skällsta, Loggruvan
Ämnen: Lagring, brytning, användning, pris, försäljning, smuggling, provgrävningar, guld, sönad, slam, Grans ankomst, dagbrott, gruvlaven byggs, Gran flyttar, sporadiska brytningar, bostäder, antal anställda, smutsigt, torkning, elektricitet

Lagring, brytning, användning, pris.
Lagringen av grafiten skedde under huset. Den packades i 50 kilossäckar och kördes iväg så snart man fått i ordningen ett parti. Den var mycket dyr under kriget. Priset var 1000 kronor per ton, då sockret kostade 430 kronor. Man skilde på den riktiga grafiten och den som användes till smörjmedel. Den innehöll endast 25-30 % grafit. Den packades i gruvan direkt, krossades och säckades och kördes iväg. Det rörde sig om 300-400 ton bara till Stockholms stad och Göteborg, där man smörjde växlarna i spårvägen med den. Den finare grafiten användes till smörjning av lager o dy. Den används fortfarande som smörjmedel i båtmotorer. Blandas i rostfritt stål. Det finns ingen brytning av grafit i Sverige nu, men fyndigheter finns i Norrbotten och nära norska gränsen. Det finns brytning i Norge. Tidigare bröt man i Norbergstrakten. Den grafit som används i pennor innehåller endast 25% grafit. (- 085)

Försäljning, smuggling.
Vi var självförsörjande under kriget av grafit. En del såldes och mycket smugglades också till Tyskland. Det var mycket hemligt. Det fanns flera malmådror i Håtunatrakten, men endast i Skällsta 1 blev brytning. En ådra gick under kraftledningen vid Nyborg. (- 113)

Provgrävningar, guld sönad.
Karta. Provgrävningar runt om vid Skällsta. Bergendahl var ingen bergsman. Han ville endast ta ut vinsten och där skulle behövts investeringar på 300.000 kronor 1942. Det blev inget bra resultat, då maskinerna inte passade ihop. Det blev inget guld. Gruvorna är sönade 1967, vilket betyder att gruvan inte längre är inmutad. (- 170)

Slam, Grans ankomst, dagbrott.
Eftersom slamhanteringen är mycket miljöfarlig för fisk och vatten är bestämmelserna mycket restriktiva. Det gör att det inte längre lönar sig att bryta. Gran började sin verksamhet i juli 1941. Då var det bara dagbrott. Malmådran var 2-3 meter bred. Den fortsätter troligen hundratals meter ned med bättre och bättre grafik. 250

Loggruvan, gruvlaven byggs.
Rothelius tog grafit ur dagbrottet på 1930-talet och sålde till Stockholms Spårvägar som smörjmedel. 1917 fanns en brytning vid Loggruvan. 1924 fanns brytning vid Skällstagruvan och sedan sporadiskt under åren 1935-1949. Det var dagbrott ända till 1940. 1937 var Gran vid Skällstagruvan under en månad och sprängde ut 130 ton. Det togs med en vanlig byggnadskran. Redovisas ur Statistisk årsbok hur mycket det togs de olika åren. Laven byggdes 1940. (- 299)

(Kommentar: gruvan inmutades redan 1858 enl protokoll 1924.)

Mycket material om gruvan, kopierat hos Bergmästarämbetet i Falun 1979-07-02, finns i UKF:s pärm p3. Bl a protokoll, resolutioner, statistik över brytningen, brytningsberättelser, utdrag ur mutsedeldagboken med samtliga inmutade gruvor i Skällsta/Nyborg, geologisk beskrivning, kartor, gruvkartan. Jfr ovanstående muntliga minnesberättelser med skriftliga protokoll m.m.)

Gran flyttar, sporadiska brytningar.
1944 flyttade Gran. Sedan finns bara brytningsberättelse men ingen brytning bara försäljning. Sista gången 1949. (- 325)

Bostäder, antal anställda, smutsen, torkningen.
Gran byggde sig bostad och ett par små stugor till. Det fanns två arbetarbostäder och en del bodde runt omkring. Vallinder bodde vid garaget. Det var 15-16 man anställda, när det var som mest. Man arbetade dygnet runt i tre skift. Det byggdes tvättstuga, då arbetet var mycket smutsigt. Grafiten stannade dock inte på lungorna, då den var så fet. Snön var alldeles svart på åkrarna. I torkugnen brändes det och då blev det svavelutsläpp. Det stack i ögonen. Det var vid torkningen det blev så svart. (- 378)

Beskrivning på ädelmetallsbrytning, elektricitet.
Det finns beskrivningar om hur brytning går till. Med all ädel malm görs på samma sätt. Man sätter till kemikalier och gråstenen skjunker och den ädla metallen flyter i skum. När man hanterar järn används magneter. Energien var elektrisk med en stor transformator. (Bandet slutar tvärt.) (- (- 415 )

Bandsida 2

Sidan 2 på bandet är bortraderad, men Börje Sandén gjorde en sammanfattning direkt efter intervjun, där Gran berättar om arbetsmetoden.

Den anrikade grafitmassan torkades med hjälp av fläktar. Bristfälliga filter släppte igenom grafitpulver, som var som mjöl. I filtren fastnade den bästa grafiten, som var högprocentig 90-95%. Denna fläkt förde ett väldigt oväsen, vilket också krossen gjorde. Där krossades malmen mellan väldiga "käftar" och slungades sedan mot ett järnsåll. Sist maldes allt i en kulkvarn. I en cylinder blandades den krossade malmen med stålkulor av en tyngd av 1,5-2 kilo. Kulorna byttes, när vikten var nere i 1 kilo. Pulvret blandades med vatten och kemikalier gav ett skum, som lyfte grafiten. Själva bergarten sjönk till botten. Detta kallas flottering.

Resumé av Alfred Grans berättelse om Håtunagruvan 1981-03-11
- andra bandsidan som inte fungerade

Alfred Gran sysslade med malmletning i Norrland (han fann en gruva som just i dagarna läggs ned).
     1937 anlitades han tillfälligt för att undersöka Håtunagruvan - dagbrottet.
     1940 hade man bestämt sig för provbrytning längre ner. En lave restes över ena änden av dagbrottet (ca 10 m djupt) och man gjorde ett schakt
     1941 kom Gran till Håtuna (för att reda upp vissa besvärligheter) och han blev kvar till 1944. För att stanna kvar ställde han kravet på en bostad, som han också fick bygga. Han byggde också de två arbetarbostäderna.
     Under hans tid byggdes den anläggning som syns på kortet (se Det hände i Upplands-Bro)

Gran framhåller att någon verklig brytning aldrig kom till stånd. Den grafit som framställdes togs ur provsprängningsmaterialet. De stora mängderna grafit finns kvar mellan orterna - och kanske längre ned.
     Arbetet gick i 3 skift. Att stanna processen och starta den igen tog vardera ett dygn. Antalet anställde var ca 15-16 som mest (2 för flotteringen) . Processen gick huvudsakligen automatiskt. Övervakning skedde genom provtagning 30-40 ggr per dygn, vilken utfördes i laboratoriet i kontorsbyggnaden.

Utåt märktes verksamheten mycket väl:
     1) grafiten smutsade luften väldigt mycket, ett svart lager på växtligheten, kläderna blev mycket smutsade, snön blev stundtals svart. Föroreningen uppstod när den anrikade grafitmassan torkades med hjälp av fläktar. Bristfälliga filter släppte igenom grafitpulvret, som var 200 my - liksom mjöldamm. När filtren rensades fick man mycket högprocentig grafit, 90-95%
 2) Störande var naturligtvis också den stora stenkrossen. Malmen krossades mellan väldiga "käftar" och slungades sedan mot stora järnsåll.
     Sist maldes den i en stor kulkvarn. I en stor cylinder som snurrade blandades den krossade malmen med ett stort antal stålkulor av ca 1,5 - 2 kg tyngd. Dessa malde malmen till ca 200 my. Kulorna måste bytas när blivit ca 1 kg tunga. Därefter blandades pulvret med vatten. Genom tillsatser av kemiska medel (olika mycket beroende på malmens beskaffenhet) fick man ett väldigt skum, som tog med sig grafiten. Själva bergarten fick sjunga till bottnen. Detta kallas flottering (flotation)
     3) en tredje olägenhet var svavellukten som spreds över bygden. Den uppstod när det torkade pulvret brändes. Då avgick det mesta av svavlet med en stickan lukt över bygden som följd.
     4) Besvärligt var det också med det förorenade vattnet, som samlades i en särskild damm. Med dagens skärpta bestämmelser är det nog inte mycket av 1940-talets verksamhet som skulle ha godtagits.

Under kriget var det Håtunagruvan som försörjde Sverige med grafit. Gran nämner i förbigående att grafit "smugglades " till Tyskland. Gran "ordnade det" men det var mycket hemligt. I en intervju med en brobo nämns en järnvägsvagn som brukade stå vid stickspåret vid Bro station och kring vilket det "talades tyska". Vederbörande kände inte till grafitsmugglingen.

Grafit kostade ca 1000:- per ton, mer än dubbelt så dyr som socker.

Användning: 1) för olika legeringar. 2) smörjmedel i långsamtgående lager, 3) sämsta sorten för spårväxlar, 4) även för blyertstillverkning.

Upp

Till UKF:s förstasida           Till Skälstagruvan           Till Ämnesområden