Till UKF:s förstasida
Till Skälstagruvan
Till Ämnesområden
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 1
av Gudrun Sandén
Knut och Margareta Bergman
Intervjuare Börje Sandén
14/1 1978
Grafitgruvan i Skällsta, Håtuna
Personer: Rothelius, Bergendahl, Höckert, Frits
Mark, Rutger Mark, Erik Sundblad, Anders Öberg, Birgit Kylberg, Edvin
Hedin, Andersson i garaget, bergsprängare Andersson, Ulin, Ture Thubin,
Unge, Fredrik Nauckhoff
Ortnamn: Älvkarleby, Nyborg, Svarvarholmen, Sumatra,
Lunda, Skällsta Säteri, Plåten, Aske
Ämnen: Gårdsköpet, brytningen, inflyttning,
gruvan sätts igång, vattenfrågan, byggnation, avvecklingen
av gruvan, rivning, smedjan, dagbrottet, slamhus, slagghög, elektricitetshus,
planer för framtiden, sista tiden, antal anställda, branden,
tidigare ägare, karta, redogörelse för namnet Skällsta
Säteri, trädgård, källare, mynt, fiskdammar, vatten,
fotografier
Skällstagruvan är en grafitgruva med god kvalitet. Den bröts under andra världskriget. Den är belägen vid Skällsta gård i Håtuna socken.
Gårdsköpet.
Man var rädd att köpa gården eftersom det var osäkert
hur gruvan skulle användas. Redan efter ett år sattes driften
igång, trots försäkringar att inget skulle ske.
Bergendahl och Höckert hade startat en
vägfirma och tjänat pengar. Bergendahl var släkt med ingeniör
Rotheleius, som intalade dem att köpa gruvan. När den sedan såldes
till Bergmans var Rothelius konsult.
Brytningen.
Stockholms spårvägar var intresserade av grafiten och köpte
en del som smörjmedel.
Inflyttning.
Köptes gården och inflyttningen skedde i dec 1937. Det var
snöstorm och gårdens folk måste möta med en hemgjord
snöplog vid stora vägen. Tidigare ägare var Birgit Kylberg
född Sjunnesson från Skåne. Hon var skild och hennes man
var son till Kylberg från Vattholma bruk, som var intresserad av
brandväsende. På Vattholma tillverkades brandsprutor. Under
Sven Kylbergs tid fördes stort hus med betjänt.
Gruvan sätts igång, vattenfrågan, byggnation.
Bergendahl hade ideér om gruvan och man upplevde det som svinaktigt,
när man fick garantier av Rothelius att inget intrång skulle
ske vid gården och redan efter ett år var arbetet igång.
Man tröstade sig med att det skulle bli stordrift och Knut Bergman
skulle få anställning och inkomster. Det var ingen inskränkning
av gårdens verksamhet, med en stor sanitär olägenhet med
buller och damm. Kompressorer och kulbanan skramlade och dammet låg
svart överallt. De sprängde sig ner 60 meter. Sprängningen
gick fram till allén och salongsklockan nästan hoppade av väggen
vid smällarna. De miste också vattnet i brunnen. Vattenfrågan
löstes när en pump sattes in vid en källa 500 meter ut på
åkern, men vattnet räckte inte, då mycket togs till flotteringen.
När vattnet inte räckte stängde man av för varandra
och det blev mycket bråk om det otillräckliga vattnet.
Under byggnationen bodde gubbar i någon
lägenhet på gården, innan gruvägarna köpte mark
och byggde de två arbetarbostäderna. Fogdebostaden hörde
till Råby. Man blev tvingad att sälja den mark som gick åt
till arbetarbostäderna till låg kostnad trots att man helt motsatte
sig försäljningen. Bostäderna var illa byggda och för
små. När gruvdriften upphörde löste Bergman in dem
för 15.000 kronor styck 1946. Där bodde rättaren i den ena,
den andra såldes för 30.000. Senare såldes även rättarbostaden.
Avvecklingen av gruvan, rivning, smedjan
1945 lades allt ner. Bergman köpte allt ovan jord och rev och använde virket, som visserligen var svart och med mycket spik, men även impregnerat av grafiten. Smedjan löstes in, men grunden tillhör fortfarande gruvan.
Smedjan, dagbrottet.
Huset närmast är smedja. Vid norra änden finns en damm,
som var dagbrottet, där hushållseleverna badade. Där togs
till Spårvagnarna innan brytningen började. Längre bort
låg kontoret och tvätthuset. Leran i området är så
fin att den kunde duga till tegeltillverkning. Det inträffade ett
ras med lera under byggnationen. Anrikningsverket var en stor betongbyggnad.
Längre bort låg ett mindre hus som var slamhus. Det ligger högt
upp och slammet rann bort. Vid resterna av ett skjul stod en arbetarbarack,
som Johan Hedin köpte. Slagghögen var ganska hög, slaggen
togs till fyllning i vägar. Området är sankt och två
hästar lär ska ha gått ner sig. På vänster hand
är ett ingärdat område, där ett elektricitetsverk
stått och som nu tillhör Älvkarleby.
Margareta Bergman gör en reflexion att
så här blir det med alla kärnkraftverk. Bergman anser att
kärnkraften får vi acceptera tills något annat kommer
istället.
Planer för framtiden
Det gjordes provborrningar ända bort till Nyborg. Det går
en grafitådra ända dit och planerna var en linbana och att grafiten
skulle fraktas på båtar vid Svarvarholmen. Det gjordes sonderingar
om den som ägde Svarvarholmen ville sälja. Grafiten behövdes
under kriget. Den importerades från Sumatra. Vid provtagningar visade
sig grafiten innehålla guld och Andersson i garaget, som var köpman,
var intresserad. Grafiten låg i dagen vid Lunda, där Andersson
satte gång under en sommar vid "Anderssons guldgruva".
Sista tiden
Sista tiden blev besvärlig. Då anställdes en del löst
folk och gårdens anställda klagade på lönen eftersom
gruvans folk betalades bättre.
Antal anställda.
Det fanns 10-12 fast anställda vid gruvan och 3 på gården.
Nu drivs Skällsta gård med 1 man. Bergman anser att det var
en olycka att de köpte Skällsta. Gården är på
208 har. 70 har åker, visserligen prima jord, men byggnaderna till
en herrgård fordrar alldeles för mycket underhåll för
att det skall löna sig. (-
Branden.
Vi bor i en av de två flyglarna. Där fanns ett vackert hus
som brändes ned 1898. Hushållerskan hade lagt in en brasa i
sitt rum och gått upp till sin husbonde för en tête-à-tête.
Glöden föll ut på golvet och hela huset brann lyckligtvis
ned. Det hade varit omöjligt att klara ett så gammalt hus i
dagens läge. Skällsta var mycket större med ett stort oxstall.
Ulin, som ägde Skällsta efter branden hängde sig i spjällsnöret.
(- 600)
Bandsida 2.
Tidigare Ägare.
Varför heter det Skällsta Säteri? Troligtvis för
att det inte skulle blandas ihop med Skällsta i Bro. Bro var postadress
till båda gårdarna. Det fattades en del jord när Bergman
skulle köpa. Efter Ulins tid kom Skällsta på sned, det
gick ur hand i hand. Thubin och Andersson köpte Skällsta för
att bryta gruvan. 1906 var Jan Vibom ägare. Skällsta hörde
till Håtunaholm under en tid. Skällsta var känt för
fin mjölk och mycket blåbär. Även Skällsta och
Markeby har hört ihop. Vid någon försäljning blev
det missförstånd och man förlorade jord.
Karta.
Gammal geologisk karta från 1922.
Unge betalar 1934 Thubin för gruvtillgången.
Redogörelse för Skällsta Säteri.
Det finns bevis för ett mantal Skällsta säteri. Vid
reduktionen fick Skällsta behålla sin säteribildning mot
att de lämnade ett mantal säteri på Åboland.
Eventuellt har Drottning Kristina velat gynna någon med en jordbit.
Trädgård.
Under Nauckhoffs tid hade Skällsta stor trädgård och
var känt för sina vita pioner. De finns fortfarande kvar
sedan 1800-talet. Många blåsippor är skära. En tidigare
ägare skänkte altarskåpet till Håtuna kyrka. Skällsta
har haft egen kyrkbänk.
Källare.
Det finns två fina valv, som användes till hushållskällare.
Rester av en trappa till huset. Det fanns bersåer. Tidigare gick
tjuren i parken och betade rent. Skällsta var totalt förfallet
när Kylberg kom. Ladugården hade brunnit runt sekelskiftet.
Gamla mynt.
Margareta Bergmans farfar var medicinalråd och Finlands största
samlare av mynt. Han hade stora samlingar av allt möjligt i en stor
våning i Helsingfors. Kvar finns några mynt, men det mesta
är sålt under tider när jordbruket varit dåligt.
Plåten.
Huset där sonen bor kallas Plåten. Har varit torkhus.
Fiskdammar.
Det fanns två fiskdammar, troligen för rudor.
Vatten.
Brunn borrades och gav vatten, som luktade och smakade illa. Hedins
i Norränge har också haft besvär med lukt i vattnet troligen
från gruvan. Det har också luktat gas vid fuktig väderlek.
Fotografier.
Fotografier visas. Laven, gaveln på anrikningsverket, flotteringen,
förråd där grafitsäckarna låg, kulkvarn, smedjan,
allt rivet med grunderna finns kvar.
Aske.
På 1870-talet köpte Askegrevens far Aske och en
del smågårdar och gjorde ett mönsterjordbruk.
Huvudbyggnaden uppfördes av brukspatorn Sehmann
omkring 1802.
Kopierat negativ av gruvan erhållet av familjen Bergman finns hos UKF.