Vad hände egentligen?
nya/Vadhande.htm

UKF:s Startsida    Synpunkter och betraktelser      Ämnesområden


Vad hände egentligen?
* UKF:s bokserie
* Viktig frågeställning i all forskning

 
I artikeln diskuteras några grundläggande synpunkter på historisk forskning.
Betydelsen av källforskning

Artikeln ingår som referens i hemsidans Synpunkter och betraktelser i historiska och antikvariska ämnen
 
Ur förordet till del 2 i UKF:s bokserie Vad hände egentligen?
- med aktuellt tillägg

VAD HÄNDE EGENTLIGEN? Vad ligger bakom namnet på vår bokserie? Vi visste inte 1990, när vi bestämde oss för namnet, att uttrycket under senare år blivit alltmer aktuellt i den lärdomshistoriska debat­ten, vilket jag strax skall återkomma till. Vid arbetet med hembygdsboken DET HÄNDE I UPPLANDS-BRO, 1984, kände jag en önskan att mer ingående få presentera det källmaterial som jag använde. Namnet DET HÄNDE I UPPLANDS-BRO var i sin tur en anspelning på kommunens informationsblad DET HÄNDER I UPPLANDS- BRO.
 
För något år sedan fick jag i min hand en skrift med titeln Historia i tiden. Det är en bok om historieforsk­ningens utveckling, med andra ord: historiens historia. Författaren, Sven Lilja, är lärare vid Stadshistoriska institutet vid Stockholms universitet och gör i boken en beskrivning av de olika synsätt som historikerna genom tiderna lagt på historieskrivningens ändamål.
Under 1700-talet fick historien tjäna som exempelsamling på goda och dåliga beteenden; den skulle lära samtiden att inte begå samma misstag som tidigare generationer gjort. För att vinna åsyftad moralisk ef­fekt blev emellertid historikerna lätt vårdslösa med sin källkritik.
 
Under 1800-talet framträdde då Leopold von Ranke som den nya historievetenskapens portalfigur. Hans ledande idé var att historien inte skulle fälla moraliska domar över det förflutna och inte heller uttala några råd för framtiden; nej, historiens uppgift var helt enkelt att berätta 'vad som egentligen hänt' - "wie es eigentlich gewesen ist".
 
Detta var för över 150 år sedan; vad har det med dagens historiesyn att göra? Sedan von Rankes tid har historievetenskapen genomgått många faser. Nu tycks man ha kommit tillbaka till von Rankes teser, och det är hans idéer som studenterna nu uppmanas ta till sig. "von Ranke framhålls i historiografin åter och åter som den vetenskapliga historieskrivningens fadersgestalt", säger Sven Lilja i sin lärobok.
 
Tolkandet av historien skall inte grunda sig på an­drahandskällor utan på dokument, dagböcker, ögonvittnesskildringar och andra liknande urkunder.
 
UKF:s ambition är inte primärt att lämna bidrag till den vetenskapliga historieforskningen, den lämnar vi till universiteten, utan att - när det gäller vår skriftpro­duktion - hjälpa den för lokalhistoria intresserade läsaren att komma åt texter som kan ge en djupare förståelse för historiska händelser i vår nära omgiv­ning; med andra ord: att själv kunna bedöma om de som skrivit vår bygds historia tolkat urkunderna på ett rätt sätt.
 
I den kommande tredje boken, med temat Stora Daldansen - det sista stora folkupproret - känner vi att vi verkligen har anledning att ställa frågan: Vad hände egentligen?
 
(skrivet år 2006)
Det skulle visa sig att den frågan var mer motiverad än jag från början trott.
När delar av förordet till del 2 skrevs var den tredje delen som skulle skildra den s.k.  Stora Daldansen långt ifrån färdig. Det skulle visa sig att genomgången av ett femtiotal källskrifter gav så överraskande resultat att påståendet här ovan från 1992 om att vår ambition inte var att blanda oss i den professionella forskningens tolkningar måste ändras. Samma år som del 3 kom ut hade också en annan bok skrivits i samma ämne. I ett väsentligt avseende blev tolkningarna diametralt motsatta. Allteftersom arbetet fortskred hade jag blivit mer och mer övertygad om att den traditionella bilden av vad som hände för 250 år sedan inte var korrekt när det gällde grundorsaken till den folkliga protesten. Jag  fann dessutom att själva händelseförloppet i viktiga avseende inte stämde med samtida källor. I boken låg jag ganska lågt i min kritik mot den traditionella bilden av händelserna i Stockholm centrum. Jag trodde nämligen att jag missat de argument som officiellt riktats mot det s.k. upproret.

Efter bokens utgivning har händelserna kring året 1743 belysts med andra förtecken t.o.m. i en doktorsavhandling. På hemsidan har jag tydligare framfört mina invändningar mot den officiella bilden av denna historia. Du hittar ett dussintal artiklar via denna länk.

Läs professor Alf Åbergs recemsion i SvD - under strecket 1994

Min slutsats blev i alla fall uttryckt i klartext. Det var inget försök till revolution, det var en demonstration som så allvarligt träffade regeringens politik, att man med militärt våld dödade fler människor i Stockholms centrum än vad som skedde vid Stockholm Blodbad. Detta  för att stoppa demonstranternas krav att få veta hur Sverige kommit i krig mot Ryssland utan att det hotat oss och inte heller tagit initiativ till kriget mellan Sverige och Ryssland. Det var Sverige som genom ett riksdagsbeslut – således i svenska folkets namn – själv startat det sämst genomförda av alla svenska krig.
 
Frågan Vad hände egentligen? finns det skäl att återkomma till i många andra sammanhang. Sådana situatione kommer bl. a. att tas upp i den nu påbörjade artikelserien på hemsidan.
Nu återgår vi till det förord som skrevs 1992, där vi kan läsa om vad som ligger bakom uttrycket Vad hände egentligen?
 
Vi räknar med att ha boken klar till midsommartid 1993, då det är precis 250 år sedan det hände; på tre plan hos oss i Upplands-Bro, och på riksplanet vid Gustav Adolfs torg i Stockholm.
 
1993 är också året för Den Svenska Historien, då de flesta museerna i landet vill slå ett slag för att "låta svenskarna återupptäcka sin historia". Bland mycket annat vill man "ta upp den okända historien, eller dra oväntade paralleller till modern tid. Ett exempel, som man framhåller, är Stora Daldansen 1743, vars epilog nästan helt motsvarar händelserna på Himmelska Fridens torg i Peking år 1989. Bara det att den gången utgjordes scenen av Gustav Adolfs torg i Stockholm". Så sägs det i en proklamation inför historieåret 1993.
Vad hände egentligen? frågar man sig.
 
Vi kan utlova en mycket spännande tredje del av vår serie. Ur lokalhistorisk synpunkt har vi tre skäl att ta upp händelserna kring Stora Daldansen, förutom det stora allmänhistoriska intresset:
1. Det var på gästgivargården i Kungsängen som de upproriska dalkarlarna äntligen samlade sig till en skriftlig prokla­mation om avsikten med protesttåget.
2. Det var i farvattnen i Norra Björkfjärden i trakten av Holmen (Västra Högholmen!) som svenska flottan sköt med kanoner på en stor mängd demonstranter.
3. I Bro verkade vid denna tid prästen Jakob Mörk, i litteraturhistorien känd som den förste att skriva romaner på svenska språket. Han skrev så kritiska inlagor i tidens politiska debatt att han kom med i den svenska censurens historia.
 
Frågan VAD HÄNDE EGENTLIGEN? är alltid aktuell.
Börje Sanden, oktober 1992 <> 

Tillbaka till huvudartikeln Synpunkter och betraktelser  i historiska och antilvariska ämnen