Musikalisk salong på Almarestäket
På visit hos Helena Charlotta af Ugglas
musik/herrgarden.htm

UKF:s Startsida   Programbladet    Kommentarer till  musikhistoriska fakta   Tonartsbeskrvining 1713

Musikalisk salong på  Almarestäkets herrgård
På visit hos Helena Charlotta af Ugglas
i början av 1800-talet

hhhhhhhhhhhhhhHur klingade musiken på 1700- och 1800-talen?

Vi har sedan ett par år en unik möjlighet att uppleva den klangvärld som gällde för klavérinstrumenten på Beethovens tid. Almarestäkets hammarflygel från 1811 har återuppväckts ur sin törnrosasömn och är nu ett fullödigt historiskt konsertinstrument.


Kring detta instrument höll Helena Charlotta af Ugglas och hennes make Gustaf Fredrik Åkerhielm "musikalisk salong" med samtidens kulturpersonligheter, såsom exempelvis Esaias Tegnér. Maken var under en tid chef för Kungliga Operan. Instrumentet stod då enligt bouppteckningen i Divansrummet i deras Stockholmsbostad antecknat som ”1 flygel fortepiano af mahogny” värderad till 100 riksdaler. På Stäket stod då ”1 klavér af mahogny”  40 riksdaler. De närmare omständigheterna kring hammarflygelns flyttning till Almarestäket känner jag inte till.

Instrumentet har troligen inte använts alltför flitigt för när Johan Seth lät renovera instrumentet av en specialist visade det sig att de rörliga delarna vara så väl bibehållna att instrumentet kunde återställas helt i sitt ur­sprungliga skick. Man behövde egentligen bara laga några sprickor i träet och sätta dit nya strängar och justera mekaniken. Nu finns till och med musik från Almarestäkets notbibliotek tillgänglig på CD-skivor. Instrumentet är ett av de bästa i landet enligt Musikaliska Akademin som övervakar användningen av det och sköter stämningen.

Fyra konserter med gammal musik
Våren 1994 kunde kommunens innevånare för första gången få lyssna på detta instrument och ta del av den förändring i klang och spelsätt som uppstod när man övergick från cembalo till det som så småningom skulle bli den moderna flygeln. På plats fanns nämligen också min cembalo byggd efter historiska principer. Intresset för konserten var så stort att vi inom loppet av två veckor gjorde tre repriser.  Se programbladet.          
    I mer än femtio år hade man brottats med problemet att skapa ett klavérinstrument där man kunde variera tonstyrkan allt efter önskemål, såsom snabba växlingar mellan svagt och starkt och framför allt möjligheten att framhäva melodin och hålla tillbaka de ackompanjerande stämmorna. Cembalo och orgel hade – och har - ett antal register med olika karaktär, men styrkan av tonerna är konstant inom respektive register. Det fanns visserligen sedan gammalt ett tangentinstrument – klavikordet - med de önskade egenskaperna, men det var så tonsvagt att musiken bara kunde avnjutas av de allra närmast sittande. Det hade emellertid en egenskap som inte något annat tangentinstrument kunnat frambringa – nämligen en möjlighet att ge önskade toner ett visst vibrato
kkkkkkkkkkkk

 
  Som en Engels stämma klingar,
  Som han känns på sin blick,
  Fast han gömmer sina vingar,
  Så Hon genom lifvet gick;
 
  Tills en gång, när dagen grydde
  Hon såg ömt uppå sin vän
  Lyfte vingarna och flydde
  Till de Himmelska igen
                               T - r

 Helena Charlotta af Ugglas 1786 - 1828

Cembalo – hammarklavér

Cembalon är ett knäppinstrument till skillnad från pianot. När tangenten trycks ner lyfts strängen av ett plektrum – förr gjort av kråkfjäderpennor. Cembalisten kan inte påverka tonstyrkan i nämnvärd grad. Det är andra, mycket subtila faktorer, som måste till för att musiken skall profilera sig på njutbart sätt. Hur det går till är en annan - och lång - historia.
     Innan det moderna pianot skapats - eller flygeln som vi kallar ett piano med liggande strängar – har vi en period med hammarklavér eller hammarflyglar, även kallade fortepianon. Den stora nyheten jämfört med cembalon var att strängarna bringas att ljuda med hjälp av spetsiga läderklädda hammare, inte breda och filtklädda som i moderna pianon. Modellen fanns redan före Johan Sebastian Bachs död 1750, men mekaniken tillät inte de snabba upprepningar som behövdes i exempelvis drillar av olika slag. Bach utdömde det instrument han testat. På cembalon gick att spela mycket snabbare passager. Det var först framemot slutet av Mozarts liv problemet var ur världen. Men hammarklavéret var ännu under Mozarts tid alltför tonsvagt för att kunna användas inför många åhörare och tillsammans med orkester. Vid sådana tillfällen använda man cembalo. Mozart har därför spelat de flesta av sina pianokonserter på cembalo!  Hammarflygel kallades också piano-forte eftersom det gick att spela både svagt och starkt beroende på hur de enskilda tangenterna slogs an.
     
Åt
Helena Charlotta af Ugglas’s
älskade minne
af Hennes Make
Gustaf Fredrik Åkerhjelm
 
Sinnebilden uttrycker
Hennes anletsdrag,
Hennes aningar i lifvet,
Hennes lön i evigheten
 
Sannare tårar än Saknaden
egnar Hennes Minne, uttryckte
aldrig menniskohjertat,
Ty huldare Maka, säkrare Wän,
ädlare Menniska än Hon
har jorden icke burit
 
Minnesvården
restes 1834
                                 
Texten på  monumentet
 

Sambandet mellan stämning av gamla instrument  och Barber Shop
Konserterna på Almarestäket bjöd också på en jämförelse mellan den ”rena” stämningsprincipen av äldre klavérinstrument och den moderna "konstgjorda" stämningen på dagens pianon, där alla ackord faktiskt är lite falska. De närmare omständigheterna kring detta fenomen kommer jag att utreda på annan plats. Men frågan leder in på ett för många oväntat spår, nämligen Barber Shop Singing.  
    Sångstilen syftar till att få sångarna att sjunga harmoniskt rena ackord. Genom långvarigt sjungande utan ackompanjemang av instrument med fasta tonsteg såsom dagens pianon och gitarrer kan sångarna lära sig att individuellt moderera tonhöjden i ackorden lite grand så att avståndet mellan tonerna i ett och samma ackord skapar fysikaliskt rena kvinter och terser. Lyckas man med det uppstår det som är Barbershoppens adelsmärke: ”Expanded Sound”. Fysikaliskt rena ackord skapar övertoner som förstärker ljudet.
     För att förstå hur det går till vill jag ställa metoden att stämma pianon mot violinistens sätta att stämma. Därmed kommer vi in på synnerligen komplicerade saker som fordrar en väldig förenkling för att kunna begripas. En pianostämmare berättade en gång att han egentligen måste stämma flera pianon varje dag för att inte förfalla till att stämma intervallen rent, såsom violinisten gör när denne spänner strängen tills svävningarna mellan de två tonerna upphör. Varje två toner på pianot skall ha en liten svävning, med en viss hastighet. Det gäller alla intervaller utom oktaverna. Namnet på stämningsprincipen är talande: liksvävande.
 
I Barbershop sjunger vi inte liksvävande stämning. 
Vi strävar efter att sjunga harmoniskt rent s.k. ”Harmony Singing”. I vår sånggrupp upplevde vi en gång något mycket intressant i detta sammanhang. Vi har genom åren ibland sjungit tillsammans med våra barn. Vid ett sådant tillfälle skulle en flicka vara solist omväxlande med  en trumpetare på 10-11 år. Jag övade med trumpetaren genom att spela sångstämmorna på ett keyboard. Det skulle  naturligtvis inte vara med på konserten. Vid generalrepetitionen lät det lite falskt hela tiden. Han spelade naturligtvis liksvävande som han var van vid. Det gick ju inte säga att han inte skulle få vara med. Jag hämtade keyboardet och ackompanjerade sången på det. Vi i kvartetten påverkades av dess stämning och utan att vi märkte det så sjöng vi liksvävande och allt lät bra. Jag tog upp problemet med en pianostämmare som bekräftade mina misstankar att det var vårt rensjungande som ställde till besväret för grabben.
 
Det välstämda klavéret
Moderna tangentinstrument är alltså inte renstämda i fysikalisk mening. Det var först i slutet på 1800-talet som på man på allvar började inse att man skulle behöva stämma flyglar och pianon liksvävande. Med tiden hade nämligen kompositörerna fått behov av att kunna byta tonart mitt i ett stycke. Långt tillbaka gick ett musikstycke i princip i en viss tonart, men under 1700-talets senare hälft krävde bl.a. den s.k. sonatformen att musiken kunde lyftas upp i ett högre, och mer spänningsfyllt  plan. Man behövde alltså kunna byta tonart mitt i ett stycke. Ännu tidigare hade klavérspelare velat få möjlighet att använda olika tonarter för sina kompositioner utan att behöva stämma om sitt instrument inför en ny tonart. Flera sådan system hade utvecklats. Det bästa använde J.S. Bach i sitt berömda verk. ”Det välstämda klavéret” med 24 preludier och fugor i alla dur- och moll-tonarter.
     Men man kunde inte tänka sig att ha en liksvävande stämning. Namnet säger oss  att de olika tonarterna klingade väl, men inte alla likadant. Detta var en stor framgång gentemot det ännu tidigare stämningsförfarandet där man stämde tonarterna som hade 3-4 förtecken så rent som möjligt medan de med ännu flera förtecken klingade från oskönt ända till ospelbart. Å andra sidan blev de tonarter man använde de mest klangfulla, vilket ju inte är helt oväntat mot bakgrunden av vad jag sagt tidigare. En sådan stämning har kororgeln i Skoklosters kyrka. Eftersom bastonerna i de användbara tonarterna inte hamnar på någon svart tangent saknas de svarta i hela den nedersta oktaven.
     Om du läser tonartsbeskrivning från 1713 så förstår du att en viss tonart användes för musik med en särskild karaktär.
 
Expanded sound på cembalo!
Vid konserterna på Almarestäket fick vi tillfälle att göra ett intressant experiment. Jag bad Conny Carlsson från Musikaliska Akademin, som hade hand om stämningen av hammarflygeln, att stämma de två registren på cembalon olika. Det ena med helt ren stämning i C-dur. Det andra så att gick att spela i alla tonarter. Testet gick ut på att spela några ackordföljder i C-dur. Först i det registret som var stämt för att passa alla tonarter. Och sedan i det som var särskilt stämt för C-dur. I det senare fallet uppstod faktiskt expanded sound – ackorden blev fylligare, när fysikens lagar skapade övertoner. I det första fallet hördes den lätt surrande ton, som en cembalo får när den inte är rent stämd
    Vad är det i de moderna instrumentens konstruktion som gör att man kan använda en inte fullt ren stämning men ändå uppleva den ren och skön? Svaret ligger i strängarnas spänning. Genom att till att börja med förstärka flyglarnas träram, i vilken strängarna var inspända, med järnbalkar (som i den gamla flygeln på Lennartsnäs) och så småningom helt ersätta träkonstruktionen med en gjutjärnsram kunde man göra strängarna av betydligt starkare pianotråd och spänna dem mycket hårdare. Man blev då av med de egensvängningar som löst spända strängarna skapar och som ger det surrande ljudet på de äldre instrumenten.

Här finns många kortfattade kommentarer till programmet och programledarens förklaringar till de musikhistoriska fakta som presenterades. 16-sidig PDF-fil

Länk till presentation av sånggruppen Bro d'River Boys        Tonartsbeskrivning 1713