Forskningsläget angående "relativa väderstreck" har nu ändrats
/lokalhistforsk/Forskning/Forskningslage2011-vader.htm
av Börje Sandén    
 
 Till UKF:s Startsida   


Forskningsläget har ändrats sommaren 2011
Ur UKF:s Nyhetsbrev info11-2.pdf     Viss kompletering  år 2016

I nyhetsbrevet förklarade jag att aktuell historieforskning inte känner till att det skulle föreligga några problem med felaktiga väderstreck inom den isländska forskningen.
     År 2006 hade jag läst en doktorsavhandling benämnd ”Sagans svenskar - synen på vikingatiden
och de isländska sagorna under 300 år”. En förnyad grundlig läsning borde avslöja om väderstrecksfrågan var aktuell i modern sagaforskning. Jag fann inget, varför jag vände mig direkt till författaren med frågan. Jag fick ett prompt svar att saken inte diskuteras i historiekretsar!
     Till yttermera visso fick jag en hänvisning till en internationell 7-dagars Sagakonferens i Uppsala i augusti 2009, vars samtliga föredrag fanns samlade i två stora PDF-filer på internet. Med den inbyggda sökmotorn kunde jag kolla alla föredrag om vår typ av väderstrecksanvisningar fanns med. Jag hittade ingen diskussion. Nu hör det till saken att själva sagaforskningen lever ett eget liv kring de många texterna; i vissa avseenden utanför den vanliga historieforskningen. Dessutom har väderstrecksfrågan under de gångna hundra åren mest legat på några arkeologers bord.

Varför diskutera en fråga som det inte är några problem med?
Svar: Under ett halvt sekel från 1920-talet fram till slutet av 1980-talet forskades det mycket om Stockholms äldsta historia. 1952 var det 700-årsjubileum för Stockholm. Man blev då väldigt intresserad av Stockholms historia före de äldsta  skrifltliga dokumenten som användande namnet Stockholm. Det var främst isländska texter som berättade om namn och geografiska förhållanden. Adam av Bremens  samtida text på latin berättade också om svenska förhållanden.
      Den svenska forskningen grundades på en idé om att väderstrecken i såväl de isländska sagorna som i den latinska texten måste vridas avsevärt för att stämma med verkligheten

Lauritz Weibull - den forskare  som i flera avseenden haft det största inflytande på svensk forskning någonsin  tillsamman med sin yngre bror Curt  -   hade år 1928 i tidskriften Scandia publicerat bevisen för att väderstrecken måste ändras i  texter på såväl isländska som i det latin som Adam av Bremen använde på 1070-talet. De stämde nämligen inte med verkligheten
     En het debatt mellan historiker och några kända arkeologer pågick under 20-40-talen. En av dem var Birger Nerman, som med stor frenesi drev historien kring Olav Haraldssons – sedermera ”den heliges” - seglats i ”mälaren”. Enbart med hänvisning till isländska sagor och andra berättelser från olika tider fastslog han att händelsen ägt rum i nuvarande Stockholm och naturligtvis med utgångspunkt från att väderstrecken i sagan varit felaktiga och därför ändrats.
     Argumenten från Nermans sida är så märkliga i ett seriöst forskarperspektiv, att jag kommer att på hemsidan närmare diskutera och exemplifiera denna debatt eftersom den står i direkt samband
med, och i motsats till mina argument för att händelsen med Olav borde ha ägt rum vid Stäket och
inte i Stockholm. Här tar jag för tillfället bara ett exempel. En av våra mer kända historiker, Erik
Lönnroth, avslutade sin kritik av Nermans brist på modern vetenskaplig metod med orden:
”Att någon historiker av facket skulle godkänna professor Nermans metoder för historisk forskning torde vara uteslutet.”
     Väderstrecksdebatten är i emellertid långt ifrån avvecklad. Den finns på mycket framträdande
plats i en tungt vägande bok ännu 1984, i vilken en ny översättning presenterar den äldsta utförliga
beskrivningen av geografiska förhållanden i norden. Den är författad på 1070-talet av en kyrklig dignitär, Adam av Bremen. Översättningen kommenteras av flera forskare från olika ämnesområden.
Två av dem gör vad de kan för att försvara tesen om nordbornas felaktiga uppfattning av väderstrecken.
Glädjande nog är en av dem fortfarande vid liv och har 1992 tagit avstånd från saken i en danskspråkig skrift utgiven av svenska Vitterhetsakademin. Men hur många vet det? Jag vet, eftersom jag frågat forskaren.
     Väderstrecken överensstämmer därför nu med den tolkning som jag kommit fram till genom att
dels jämföra Adams latinska text med olika tolkningar och dels genom att granska resultatet gentemot den geografiska verkligheten och dagens kartografiska kunskap. Jag arbetar med en särskild artikel som kommer att belysa den proceduren närmare. Där finns märkliga ting att rapportera.
     Döm om en verklig överraskning när min beställda bok om Isländska väderstreck dimper ner i min brevlåda 2011-07-21. Boken är Isländska Sällskapets årsbok Scripta Islandica 1965. Där lämnar författaren följande beska replik till Lauritz Weibulls uppsats från 1928:
"- Jag är ganska säker på att de inte seglade efter hur solen går upp vid en viss tidpunkt på året i
Lund."
" Utan goda insikter i hur väderstrecken bestämdes, skulle vikingarna knappats ha kunnat resa till
Grönland och tillbaka igen. Redan en färd till Island förutsatte, att man inte riskerade att segla förbi ön. För de nybyggare, som for över till det nya landet med allt sitt folk och allt sitt bohag, skulle det ha varit en alltför stor risk att ta. Som redan påpekats av många andra, är detta en viktig invändning mot den av många forskare förfäktade hypotesen, att vikingarnas 'norr' inte var det polära norr utan en punkt 45° eller t.o.m. 90° medsols från vårt norr. Det skulle ha varit ett om inte omöjligt så dock alltför opraktiskt system att segla efter, och vikingar var nu en gång inte opraktiskt folk. De hade sett en del av världen och hade förstått att inrätta sig i den."

Vår allra tidigaste historia borde nu kunna skrivas med de ursprungliga väderstrecken
Förutsättningarna i det pågående forskningsprojektet om Kungsängens tidigaste historia har således
ändrats. Närmaste tiden avgör vad som kommer att ske.
     Till att börja med tänker jag inte, som förra året, ikläda mig Olaf Haraldsons roll när jag på årets medeltidsdag 11 september vid Kungsängens kyrka redogjorde för händelseförloppet med de rätta förtecknen. 
    Då ansåg det vara mer spännande att låta vikingen Olav Haraldson själv framträda och berätta om hur det gick till vid Stäket och Ryssgraven, när han lyckades fly undan Olof Skötkonungs stängning av Stäksundet.

Länken här nedan leder till det anförande jag höll iklädd vikingakläder och spelande Olavs roll vid den traditionella Medeltidsdagen vid Kungsängens kyrka.

Manus till Börje Sandéns anförande år 2010 på Medeltidsdagen vid Kungsängens kyrka..