UKF:s startsida    Fler ortsbor berättar     Ämnesområden

Erik Rexhammar var född i Dalarna och kom som ung man 1930 till Bro, där han först arbetade på Rättarboda som trädgårdsarbetare. Han hette ursprungligen Karlsson, men bytte namn under sin tid i Bro. Det var en aktiv och kreativ person, som var med om mycket. I början av 30-talet fann han kopparmynt i ett jordgolv på Rättarboda. Redan som barn var han intresserad av teater. Ur klippark i Allers familjejournal klippte han ut och klistrade ihop dockteater. Med teaterarken följde pjäser, som man kunde spela. Han delade ut roller till kamrater och dessa erbjöd honom 5 öre om de bara fick vara med. Sitt teaterintresse tog han med sig till Bro, där han startade teaterverksamheten i IOGT-föreningen. Denna verksamhet pågick i många år. Erik var en mästare i att fånga upp märkliga händelser och personer och berättade gärna på ett underhållande sätt. 1941 blev han och hans hustru Margareta föreståndare för ett vårdhem, Lövsätra, för utvecklingsstörda män vid Nygård. Paret Rexhammar var aktiva i att lära ut gammalt hantverk t ex ljusstöpning och halmarbete. Erik var mycket intresserad av Värmland och Selma Lagerlöf och ställde upp i TV-tävlingen “Kvitt eller dubbelt”, där han vann 10.000 kronor. 1957 flyttade han från Bro för att förestå ett annat inackorderingshem i Hjorthagen. På äldre dar åkte han runt i Sverige och berättade om Selma Lagerlöf.
(Ur Boken om Bro, Ingegerd Brofalk, 2001)
 

Godtemplarlokalen i Bro Målarvägen
Erik berättar hur han som barn hade en dockteater, men absolut inte kunde tänka sig att spela teater hemma i födelsebyn. Men när man kommer till en annan socken tycker man att man kan nästan allting. Det var när Einar Ljungberg "Texas" kom till logen och tyckte att vi skulle spela teater, för att få in lite pengar. Vi valde ett stycke, som han skrivit, som hette Spritlangaren. Man tyckte att jag skulle passa för den rollen, vilket inte jag tyckte var så roligt. Det skulle utspelas i en kafélokal och vi tyckte att vi fått det ganska bra. Premiären skulle vara en söndagskväll klockan 8 och vi hade satt upp litet affischer. Redan klockan 7 kom det folk under väntetiden spelade vi Alte Kameraden på grammofon. Klockan 8 var det så mycket folk att Rick sa att nu får vi inte släppa in flera. Vi spelade 5 gånger och Astrid Öberg recenserade och skrev i tidningen att vi spelade överdådigt. 1937 avstannade teaterverksamheten och jag flyttade.
 

1941 kom bagarfrun Ingrid Jonsson, Anna Lisa Boje och fru Grill och några till, som hörde till lottorna och ville att Erik skulle hjälpa dem med teatern. De valde en pjäs, som hette Den blomstertid nu kommer, men när damerna fick se hur mycket de skulle lära utantill backade flera ut och kvar blev Anna Lisa Boje och Eva Grill och Erik. Då engagerade vi folk utifrån bl a Hedbergs i Snyggboda. Pjäsen utspelade sig utanför en kyrka och Erik målade en kyrkdörr som kuliss. Det skulle höras en kyrkklocka och då slog man på en bricka. Teaterverksamheten fortsätter. Någon hade sett en så rolig pjäs, som hette Marknadsafton och var skriven av Vilhelm Moberg. Vi måste ha tillstånd av författaren, så jag skrev till honom. Han skulle ha 10 kronor för den första föreställningen och 5 kronor för de följande. Vi reste runt med den här pjäsen till Bålsta och Spånga och även Stockholm. Överskottet av pengarna skänkte vi till De Gamlas Dag. Vi fortsatte med en pjäs av August Blanche, som handlade om en pensionatsinnehavarinna. Anna Lisa gjorde stor succé. Hon var mer skådespelerska än damfrisörska. Hon skrev egna pjäser. En handlade om förvecklingar med namnet Jonson, som både handlaren, bagaren och kyrkoherden hette.  Valter Norman. Vi spelade Vinterkväll hos nämndeman med Valter Norman, som började sin teaterkarriär där.

Julmysterispel i Bro kyrka 1945 Ur Enköpingsposten. Astrid Öberg Inför ett andäktigt lyssnande auditorium framfördes på lördagskvällen i Bro kyrka ett mysteriespel under medverkan av Bro teateramatörer, Bro kyrkokör och koralkören. Spelet illustrerade julevangeliet i fyra tablåer.     Efter stilla orgelmusik, alla de kända julmelodierna - framträdde kyrkoherde Johnsson och läste en prolog på vers, i vilken han talade om, vad som skulle visas. Första tablån föreställde Josef och hänvisade till stallet. Andra tablån visade hur herdarna på Betlehems ängd av ängeln Gabriel få budskapet om Jesusbarnets födelse. Måhhända var den scenen den, som mest etsade sig in i åskådarens minne. Genom ljuseffekter och fru Sundquists skickliga framställningssätt fick scenen stor visionär kraft. Ett tjugotal små änglar, tillhörande koralkören, sjöngo. "Av himmelens höjd oss kommen är". Så följde växelsång mellan herdarna och änglakören, varefter kyrkokören sjöng "Stilla natt".      Nästa tablå visade Maria, Josef och herdarna i stallet, där herdarna frambära sina skänker och hylla barnet i krubban.       Till sist kommo också de vise männen i all sin prakt och bragte barnet sin hyllning.      Det  utomordentliga framförandet mottogs under vältalig andakt. ledaren för spelet var kantor Abel Åkerbrant, som haft duktiga krafter till hjälp. Kulisser och dräkter ha tillverkasts av de medverkande, endast ett fåral dräkter ha behövts lånas. Alla ha varit synnerligen intresserade och med inlevelse gått upp i sina roller.