När järnvägen kom till
Stockholms-Näs
Av Gustav Axelsson
/hembygd/jernbana.htm
Till UKF:s startsida
Till Kommunikationer i Upplands-Bro
Till Ämnesområden
Ett av de första tåg, som drog fram genom bygden,
medförde 280 personer och 464 hästar samt gjorde
nattuppehåll
vid Örnäs gård innan det drog vidare mot Stockholm via
Dalkarlsbacken. Tåget kom närmast från Uddevalla och
medförde
förutom ovannämnda besättning vår store konung
Carl
XII som färdades väl balsamerad i en stor ekkista. Det
närmaste
målet var Karlbergs slott. Restiden Uddevalla - Karlberg var c:a
25 dagar. Året var 1719.
Järnvägar planeras i Sverige
Senare planer på mera permanenta tåg tog inte fast form
förrän på 1850-talet. Förslag till en
järnvägsförbindelse,
en så kallad stambana från Stockholm genom Uppland och
Västmanland
via Örebro till Göteborg, framlades av greve A.E. von Rosen i
början av 1850-talet. En kunglig kommitté, tillsatt
år
1855, delade i huvudsak det av greve Rosen framlagda förslaget.
Banan
skulle utgå från Nybrohamnen i Stockholm över
Almare-Stäket
och Giresta samt fortsätta via Västerås till
Örebro. |
Första malmtåget vid
Stäket
12 dec 1876 |
Dessa planer korsades emellertid av ett annat förslag, framlagt av
överste Nils Eriksson, som hävdade att stambanan borde
framföras
söder om sjön Mälaren. Överste Erikssons
förslag
blev av Riksdagen antaget till utförande. År 1862
föreslog
Kungl. Maj:t rikets ständer att anslå medel för den
så
kallade norra stambanan från Stockholm över
Almare-Stäket
och vidare genom södra Uppland fram till Örsundsbro, för
vidare anslutning via Sevalla kyrka till Västerås.
Ständerna
ville dock ej bifalla denna sträckning av Järnvägen utan
föreslog istället att stambanan skulle dragas via Sigtuna
till
Uppsala, genom norra Uppland och Västmanland fram till sjön
Siljan
i Dalarna.. Vid riksdagens möte 1865 - 66 väcktes ånyo
motion om en järnväg genom södra Uppland. Då
emellertid
penningställningen var dålig ansågs icke att medel
skulle
anslås till byggandet av denna bana. Möjligen kunde
tänkas
en bana utgående från trakten av Tureberg på den
planerade
norra stambanan och sedan vidare mot Sevalla kyrka.
Kungl. befallningshavaren i Västmanland framhöll i
sin årsredogörelse
år 1866 att det var märkligt att denna landsända, som
sedan
uråldriga tider genomskurits av rikets förnämsta
handelsvägar
och som producerade produkter från såväl jord- som
skogs-
och järnbruk, icke för länge sedan erhållit en
järnbana
som förband norra mälarlandskapen med rikets huvudstad.
Möjligen
kunde detta bero på förutfattade meningar om att alla varor
lämpligen kunde fraktas sjövägen. Han framhöll
även
att de oerhörda framsteg järnvägen berett de provinser,
där den redan genomlöpte, kunde ge även denna
landsända
oanade möjligheter att utvecklas, om en järnbana byggdes
från
Stockholm norr om sjön Mälaren till Västmanland.
Ingen stambana byggs längs norra Mälarstranden
Ledande män inom Stockholms stad, såsom
överståthållaren,
friherre G. Bildt och revisionssekreteraren Albert Lindhagen,
började
nu istället arbeta för en enskild järnväg mellan
Stockholm
och Köping, med anslutning till Köping - Hults
järnväg
och grenbana från Sevalla till Ängelsberg och där
ansluta
till den befintliga banan till Norbergs bergslag. Uppdrogs åt
majoren
Cl. Adelskiöld att göra undersökningar och
kostnadsberäkningar.
I nov. 1870 kunde inbjudan till aktieteckning utfärdas för
Stockholm
- Västerås - Bergslagens (SWB) järnvägs AB och i
Jan.
1871 konstituerades bolaget och fick sitt säte i Stockholm.
Kostnadsförslag
Kostnadsförslaget upptog för linjen fram till Sevalla kyrka
3.407,000:-. Inköp av mark var ej inräknat i detta belopp. I
maj månad 1871 var planerna klara att järnvägen skulle
utgå från stambanan vid Karlberg över
Almare-Stäket,
Kalmarsand och Yttergran till en punkt vid Tillberga kyrka.
Rälsvikten
skulle uppgå till 16 skålp. per fot ( c:a 21 kg/m).
Viadukter
av trä under och av järn över lägsta vattenytan
skulle
uppföras över den så kallade Ryssgraven nära
Kungsängen
och över Ekolsundsviken.
Banan planeras
Många meningsskiljaktigheter uppkom om banans byggnad.
Direktör
Agrelius ansåg att banan borde byggas solidare. Rälsvikten
skulle
höjas till 19 ½ skålp. per fot (ca 26 kg/m) för
att 31-tons lok skulle kunna framföras på banan med en
hastighet
av 40 eng. mil/t (64 km/t). Bankfyllning borde användas vid
Ryssgraven
och Ekolsundsviken. Vid urtima stämma 28/2 1873 avgjordes
frågan
till förmån för det dyrare förslaget. Detta
jämte
en del andra tillkommande utgifter medförde en brist i
anläggningssumman
på 2.500.000:- kr. Efter många besvärligheter med
penningmedel
och entreprenörer ombildades bolaget i oktober 1875 till SWB.
Trafik
AB, som övertog det tidigare bolagets alla förbindelser.
För
vinnande av tid vid byggnationen omstakades banan senare mellan
Stäket
och Kungsängen i dubbla S-formiga krökar varvid
bankfyllningen
vid Ryssgraven undveks.
Invigningen
Allt eftersom byggnationen fortskred, började trafikeringen av
banan. Den högtidliga invigningen skedde dock med kungligt
extratåg
från Stockholms Central den 12 dec. 1876 kl. 9 f.m. Ett
uppehåll
gjordes i Bålsta för intagande av frukost på
järnvägsrestauranten
samt ett uppehåll i Enköping, där frukt och vin
serverades.
Vid ankomsten till Västerås hölls invigningstal och
konung
Oscar II förklarade järnvägen invigd och öppnad
för
allmän trafik. Efter invigningen följde gudstjänst i
Västerås
domkyrka samt serverades festmiddag i Rådhuset.
Tidtabell
Den första officiella tidtabellen upptog ett tåg från
Västerås kl, 9.48 på f.m. med ankomst till Stockholm
kl.
1.49 e.m. samt ett tåg från Västerås kl. 4.25
e.m.
med ankomst till Stockholm kl. 8,58 e.m. Tidtabellen från
år
1884 upptar tre tåg i vardera riktningen mellan Stockholm och
Enköping,
Till Kungsängen ankom tåg från Stockholm kl. 9,09 och
10,24 på f.m. samt kl. 6.29 (18,29) på e.m. Från
Kungsängen
mot Stockholm avgick tåg kl. 6.22 på f.m. samt kl. 2,14
(14.14)
och 8,31 (20.31) på e.m. Mellan Stockholm och Sundbyberg gick
därutöver
7 lokaltåg i vardera riktningen.
Biljettpris
Biljettpriset mellan Kungsängen och Stockholm utgjorde vid samma
tid i I klass 2:10, i II klass 1:65 samt i III klass 1:10
Lokomotiven
Som dragkraft användes under den första tiden ånglok
av engelsk tillverkning till ett inköpspris av 29.737:75 kr,
Senare
beställdes nya lok som kunde gå med en hastighet av 60 km/ t
och som kunde draga 250 ton. Priset för dessa var 41.340:75 kr.
Från
år 1890 levererade Nyqwist & Holm i Trollhättan
persontågslok
och från år 1907 maskinfabriken i Falun lokaltågslok
för förortstrafiken mellan Stockholm och
Kungsängen.
Elektrifiering
Åren 1946-48 skedde elektrifiering av tågdriften.
Personvagnarna
De första personvagnarna byggdes av Atlas verkstäder i
Stockholm.
De var 2-axliga och 8 meter långa samt försedda med fyra
fönster
på varje sida. Antalet sittplatser varierade mellan 40 och 60
beroende
av sätenas placering. De första boggievagnarna levererades
år
1891 och de insattes givetvis i snälltågen mellan Stockholm
och Köping. I mitten av 1930-talet började moderniseringen
komma
i form av stoppade och skinnklädda säten i 3:e klass
snälltågsvagnar.
I lokaltågen fick man stoppade säten först omkring
år
1950.
Dubbelspår
För att kunna tillgodose den ökande trafiken till
förortsstationerna
byggdes dubbelspår mellan Stockholm och Spånga år
1908.
Utflyttningen bortom Spånga mot Kungsängen kom igång
långt
senare och resulterade i dubbelspår till Kallhäll år
1964.
Statens Järnvägar tar över
Det av riksdagen beslutade förstatligandet av alla enskilda
järnvägar
drabbade Västeråsbanan den 1/7 1945. Några stora
förändringar
innebar ej detta varken för trafikanterna eller för
personalen.
Pendeltåg
Pendeltågstrafiken började den 23/5 1968 med
genomgående
lokaltåg Kungsängen - Södertälje. Detta
ändrades
redan efter ett år, då Kungsängen-pendlarna endast
gick
till Stockholm, medan istället Märsta fick genomgående
tåg till Södertälje. Numera är
Kungsängen-pendlarna
genomgående till Västerhaninge.
Godstrafiken
I och med beslutet om pendeltågstrafik och byggandet av ny
lokaltågsstation
i Kungsängen överflyttades all vagnslast- och
fraktstyckegodstrafik
till Bro, som då fick överta allt tyngre gods inom kommunen,
medan persontrafiken koncentrerades till Kungsängen. Till KF:s
storlager
i Bro går dagligen ett godståg i vardera riktningen
medförande
ca 40 vagnar. Persontrafiken vid Bro upphörde helt år
1972.
Stationspersonal
Personaluppsättningen i Kungsängen var från starten
1876 och till omkring 1950: en stins, en kontorist samt två
stationskarlar.
Största personalstyrkan var det mellan åren 1967 och 1973
med
9 man. I Bro fanns från början lika många man som i
Kungsängen
men minskade i början av 1960-talet till tre man. I dagens
läge
med KF:s storlager med i bilden har man en särskild expedition
på
KF med en SJ-man, en godsexpedition i Bro med en man samt två
växlare
för godsvagntjänsten.
Tekniska data:
Största lutning 10 o/oo
Minsta kurvradie 300 meter
Rälsvikt 27,7 kg/m (byttes under hand till 31,23 kg/m)
Från år 1922 byttes all räls till sådan av 40,50
kg/m utom på sträckan Stockholm - Bålsta, där det
var större belastning. Rälsvikten blev 43,50 kg/m.
Svängbron vid Stäket: Två fasta spann om 14,1 meter
och två rörliga spann om 9,65 meter.
Största hastigheten på banan var från början
40 km/t men ökades under hand till 60 km/t för att från
omkring 1910 öka ytterligare till 90 km/t.
För närvarande är största hastigheten för
vissa tåg 120 km/ t. (1979)
Lokaltrafikens förändringar under åren
framgår
av nedanstående tablå:
År
|
Restid
Sthlm-
Kungsängen
|
Antal resande i medeltal per dag |
Antal tåg i
medeltal per dag |
|
1876 |
1 tim 40 min |
|
2 par |
|
1884 |
45 min |
- |
3 par |
|
1935 |
45 min |
|
15 par |
samt några direktgående |
1950 |
45 min |
320 |
25 |
dito |
1962 |
45 min |
770 |
25 |
dito |
1967 |
43 min |
1500 |
30 |
dito |
1968 |
32 min |
1773 |
30 |
dito |
1971 |
32 min |
3895 |
38 |
dito |
1974 |
29 min |
7250 |
40 |
dito |
Till UKF:s startsida
Till Kommunikationer i Upplands-Bro
Till Ämnesområden
|