Granhammarsmannen
- dokumentationen i Fornvännen 1959
hembygd/granham3.htm

UKF:s Startsida            Lindströms artikel                Antropologisk analys         Zusammenfassung
UKF:s ämnesområden  UKF:s Rapportavdelning      Samtida tidningsartiklar

BRONSÅLDERFYNDET FRÅN GRANHAMMAR
I VÄSTRA RYDS SOCKEN, UPPLAND

Av Andreas Odelberg och Nils-Gustaf Gejvall

Under sommaren 1953 påträffades vid täckdikning på ca 1 m djup på ett gärde ca 700 m NO om huvudbyggnaden på gården Granhammar i Västra Ryd socken, Uppland, diverse skelettrester av människa.

En undersökning av fyndplatsen utfördes under juni 1953 av 1:e antikvarien Wilhelm Holmqvist.(1)  Det visade sig vid undersökningen, att markytan vid fyndplatsen låg ungefär i höjd med Mälarens nuvarande medelvattensnivå. Fyndplatsen ligger 300 ni V om en liten sjö, som står i nära förbindelse med Skarven, en vik av Mälaren. Vid ett första besök på platsen kunde Holmqvist konstatera att diverse skelettrester stucko fram i det grävda dikets kanter under grundvattennivån och voro täckta av orörd blålera. Vid den fortsatta undersökningen, som i hög grad försvårades genom det överallt framträngande grundvattnet, visade sig, att täckdiket skurit igenom en central del av det fyndförande området, varigenom rubbningar av skelettresternas ursprungliga lägen uppstått. Men oavsett detta kunde det konstateras, att även inom de helt intakta områdena på ömse sidor om schaktet rådde en högst betydande oordning hos fyndmassan. Sålunda lågo skelettresterna mycket starkt spridda och utan naturlig kontakt med varandra; nyckelbenen lågo t. ex. icke mindre än 80 cm ifrån varandra och bäckenparti samt nedre extremiteter så när som på några fotben saknades alldeles och kunde trots ihärdigt sökande inom ett utvidgat område ej påträffas. Beträffande skelettdelarna kommer antikvarien N. G. Gejvall att lämna en redogörelse här nedan.
 
1) 1:e antikvarien Holmqvist har benäget låtit mig publicera fyndmaterialet och jag begagnar tillfället att här frambära ett förbindligt tack till honom för hans tillmötesgående.

Ifråga om övriga fynd kan nämnas, att två bearbetade flintstycken, ett stycke svavelkis samt ett spjälkat fårben, möjligen en pryl, lågo nära intill skelettresterna; av dessa föremål låg ett flintstycke på schaktets botten, möjligen i sekundärt läge, medan de övriga lågo i orubbat läge. Ca 30 cm S om bensamlingen låg ett mejselliknande föremål och något längre bort ett bryne. Omkring 30 cm Ö om bensamlingen låg ett käppliknande föremål av trä samt en benpryl och 60 cm NO om benresterna lås en starkt begränsad samling blåmusslor helt inlagrade i leran. Vid frampreparerandet av musselsamlingen påträffades nära intill denna en svart och mörkbrun substans utan iakttagbar form men tydligt framträdande i leran. Den hade närmast sotliknande karaktär, men innehöll även några fastare partiklar. En undersökning av denna massa, utförd av bergsingenjör Carlsson pä Metallografiska institutet, visade att den innehöll järn men även koppar och mangan. I lerklumpar, som tagits upp ur fyndlagret, hittades som lösfynd en pryl av älghorn samt en bronssyl instucken i ett trästycke.

En serie pollenprover togs från fyndplatsen. En undersökning av dessa, utförd av assistent Carl Larsson vid Sveriges Geologiska Undersökning, har visat att »,fyndet ligger omedelbart under den nivå, som kännetecknas av grankurvans kraftiga uppgång från ett par procent till 15-20 procent. Denna nivå har daterats till omkring år 1000 f. Kr. Då skelettet synes hava legat endast 10 à15 cm under 1000-tal-nivån och i en lera, vars tillväxt varit "ganska snabb, kan man med stor sannolikhet antaga, att skelettet härstammar från den äldre delen av bronsåldern.»
 

 
Vi skola nu lämna en kort beskrivning av föremålen.

Ett mejselformat beslag av brons med isittande rest av träskaft, fig. 1 b. Detta har i sin nedre del, där det varit instucket i holken, genom metallens och det vattenhaltiga slammets inverkan blivit petrifierat. En likartad process har orsakat, att på metallbeslaget ett ca millimetertjockt lager har avskiljt sig och till större delen bortfallit och likaledes har övre delen av metallbeslagets holk bortfallit eller förstörts, så att det kvarsittande petrifierade träskaftet blottats. Metallbeslaget har varit omgivet av ytterligare ett millimetertjockt lager eller en vittringsskorpa, av vilken rester föllo bort vid upptagandet. Det förefaller som om beslaget på utsidan haft ett mångkantigt, möjligen sexsidigt tvärsnitt. Att

 

Fig. 1 a-b. Mejselformigt beslag. 3/5. 
Meiselförmiger Beschlag.

 
Att döma av spåren på det isittande träskaftet torde bronsbeslaget ha haft en ursprunglig längd av ca 6 cm och den inre diametern vid holkmynningen torde ha utgjort 1,4 cm. Den mejselformade spet-sens nuvarande bredd utgör 9 mm. Den i holken kvarsittande, delvis dolda skaftdelen torde ha en längd av ca 3,5 cm. Resten av det avbrutna träskaftet har en nuvarande längd av 12,6 cm och en största diameter vid överdelen av 1,6 cm. Denna överdel synes ha blivit snett avskuren eller avhuggen med ett skarpt instrument. Den nedre, något smalare avbrutna delen nära holkmynningen har en diameter av 1,2 cm. Skaftet synes icke vara bearbetat med någon större omsorg. Träskaftet, som blivit undersökt av professor Torsten Lagerberg, har visat sig vara förfärdigat av bentry (Lonicera xylosteum), en buskliknande växt, vars vita finporiga ved är utomordentligt hård och seg. Det bör nämnas, att skaftet var oskadat vid påträffandet, som framgår av fig. 1 a, men blev avbrutet vid upptagandet. Jag är benägen att tolka föremålet hellre som doppsko med tillhörande stav eller spjutskaft än som en mejsel, främst på grund av det långa träskaftet. Statens historiska museum har tidigare ett gravfynd från Skåne, daterat till äldre bronsålder, vari ingår ett mejselliknande brons-föremål, som tolkats som en doppsko. Likaså finnas danska fynd från äldre bronsålder med likartade föremål, såväl spetsiga som mejselformade, vilka anses vara doppskor .(2)
 
2)  O. Montelius, Minnen från vår forntid, 1230; S. Lindqvist, Svenskt forn-tidsliv (1944) fig. 113; H. G. Broholm, Danmarks Bronzealder Bd. I s. 43, 44, 71, 100; II, s. 106.

 
Sju träfragment tillhörande ett käppliknande föremål, fig. 2, av allt att döma med ett omböjt, kryckliknande handtag. Detta har ett ovalt tvärsnitt med en största diameter av ca 2 cm och en tjocklek av 1,7 cm. Handtagets eller skaftets avslutande ände bär spår efter hugg och kanterna äro nötta; den ände, som varit fortsättning av käppen, uppvisar dels ett avskuret parti, dels brottyta efter brytning, de övriga delarna av käppen äro avsevärt smalare med ett rundovalt tvärsnitt och en största tjocklek av
Fig.2  Käpp av trä med krycka. 3/5.

Stock aus Salweideholz mit einem krückenähnlichen Handgriff
1,2 cm; ytan hos dessa bitar uppvisar delvis bearbetningsspår; handtagets nuvarande längd är 8,7 cm, de smalare bitarnas längder äro 6 cm, 5,8 cm, 4,6 cm, 4,5 cm, 3 cm och 2,8 cm. Käppen var vid påträffandet relativt oskadad med en längd av ca 37 cm och låg i intakt läge på 89 cm djup, men den sönderföll vid framprepareringen i flera bitar, eftersom det gamla och vattendränkta träet hade samma mjuka konsistens som den omgivande, halvflytande leran. Det är anmärkningsvärt, att käppens handtag synes ha varit avsevärt tjockare än käppens övriga del och det bör framhållas, att den är gjord av självvuxet trä Materialet är enligt Lagerberg sälg.
Ett sylliknande föremål av brons, fig. 6, litet, instucket i änden på ett delvis bearbetat trästycke; bronsspetsen är trind och avsmalnar så småningom mot spetsen; sannolikt har den del av sylen, som sitter inbäddad i trästycket formen av en tånge; sylens största tjocklek är 3 mm och dess fria del har en längd av 1,5 cm; träskaftet avsmalnar nedåt mot spetsen och överdelen har blivit avbruten; trästycket har ett ovalt tvärsnitt, längden är 5,2 cm, bredden 1,2 cm, tjockleken 0,9 cm; föremålets totala längd är 6,7 cm; träet härrör enligt Lagerberg från en Salix-art, sannolikt sälg. Trästycket med sylen har samma tvärsnitt och utseende som käppen fig. 2 och man skulle vara frestad att tro, att de hört tillsammans och att sålunda bronsspetsen varit fästad i käppens ände. Om detta varit fallet, så har emellertid träfrag-mentet med den isittande bronsspetsen redan i gammal tid blivit avbruten från käppen, ty käppen påträffades in situ, medan fragmentet med bronsspetsen hittades sekundärt i en vid täckdikningen uppkastad lerklump.
 
Fig. 3-6. 3-5. Prylar av ben. 6. Bronsspets med träskaft. 
ca 2/3
3-5. Pfrieme ays Knochen. 6. Bronzespitze mit Holzschaft.
En pryl, fig. 3, förfärdigad av horn, troligen från älg. Den tillformade spetsen är hård, massiv och tämligen trind samt obetydligt krokig. Övre delen är något tillplattad, med svagt skålade smalsidor och benet hos detta parti är något poröst; själva basänden är avbruten; ytan är tämligen hård. Längd 18,2 cm, storlek vid basen 1,9 x 1,4 cm.

En pryl av kluvet metarkarpalben av älgkalv, fig. 4, tämligen oskadad, kanterna skurna och tillspetsade mot änden, med väl arbetad spets; basänden har benets naturliga form; ytan tämligen vittrad. Längd 14.2 cm, största bredd 2,4 cm: påträffades in situ i schaktväggen till täckdiket med spetsen uppåtriktad; fynddjupet var 88-99 cm.
 
En pryl, fig. 5, förfärdigad av ett kluvet metarkarpalben av får; den tillspetsade änden är gracil och tunn och prylen är i sin helhet utpräglat flat; vid mittpartiet har sålunda prylen en bredd av 9 mm och en tjocklek av 5,5 mm; ytan är något vittrad; längd 10,5 cm, största bredd vid det orörda baspartiet ca 2 cm; påträffades in situ på 90 cm djup tillsammans med en liten bit av det här nedan beskrivna sandstensbrynet.(3)

3) Benbestämningarna äro gjorda av antikvarien N. G. Gejvall
 
Ett bryne av sandsten, fig. 7, bestående av en skiva av oregelbunden form med slipyta på ena sidan och på en smalsida, grå färg. Längd 9,8 cm, bredd 6,1 cm, tjocklek 1,8 cm.

Ett oregelbundet format stycke av pyrit eller svavelkis med de flesta kanter tämligen avrundade, fig. 9; stycket har otvivel-aktigt gjort tjänst som elddon; gråvit färg; storlek 4,1 x 3,8 x 3,2 cm.
 

Fig. 7-10.  2/3

7. Slipsten av sandsten. 
8. Flintavslag. 
9. Svavelkisstycke. 
10 Retuscherad flintskärva. 

7. Schleifstein aus Sandstein. 8. Flintabschlag. 
9. Schwefewlkiesstück. 
10. Retouchierte Flintschebe.

Ett oregelbundet format flintstycke av grå ojämnt färgad flinta, med släta avslagytor på flera sidor samt med starkt nötta kanter, fig. 8; flintstycket utgör sannolikt en eldslagningssten möjligen avslagen av en knacksten; alla kanter äro avnötta. Storlek 5,2 x 4,2 x 2,1 cm.

En skärva synbarligen av svartbrun kristianstadsflinta med små gråvita fläckar, fig. 10; skärvan har ett trekantigt tvärsnitt och kanterna förefalla att vara retuscherade och äro relativt nötta; troligen har skärvan tjänstgjort som något slags skrapa. Storlek 5,8 x 3,7 x 2,3 cm.
 

 
5 träspjälor av barrträd, synbarligen bearbetade, av varierande längd och tjocklek, med mer eller mindre ovalt tvärsnitt; bitarnas resp. längd 2,5 cm, 10,5 cm, 11,5 cm, 11,7 cm och 15,7 cm. En bit av en stör av barrträd med tillspetsad ände, rundat, oregelbundet tvärsnitt. Längd ca 18 cm, diameter 2,5 cm. Ett obearbetat trästycke av barrträd, längd ca 24 cm, fig. 11.

 
De här ovan beskrivna föremålen äro av ett betydande intresse. Som framgår av Gejvalls undersökningar torde skelettresterna ha tillhört en man och på grund av skadorna framförallt på kraniet men även på vissa andra skelettdelar torde man få draga den slutsatsen, att han blivit dödad på ett våldsamt sätt och synbarligen lemlästad. Föremålens läge i terrängen ger en antydan om att vid den tidpunkt under äldre bronsåldern, då mannen dödades, fyndplatsen stod under vatten till ett djup av 12-15 m och utgjorde en vik av dåvarande Mälaren. Det finnes ingenting som talar emot, att mannen varit en fiskare, som kanske dödats av en konkurrent. Han har burit på sig en del enkla verktyg såsom prylar av ben, ett bryne, en flintskrapa, ett elddon, en stav eller kanske ett kastspjut med doppsko av brons samt en käpp med kryckliknande handtag och möjligen med en sylliknande bronsspets i änden. De övriga tillvaratagna bearbetade träresterna kunna ha utgjort rester efter någon fångstanordning, kanske en ryssja. Troligen har striden varit mycket hård, mannen har fått svåra skador, hans bryne blev sönderslaget och hans stav blev avhuggen och möjligen även hans käpp. Att en del skelettrester saknas och att de som funnits jämte övriga föremål legat så spridda, kan bero på flera orsaker. Skulle händelsen skett på sommaren föreligger den möjligheten, att mannen blivit styckad och delarna kastade i vattnet på olika ställen. Skulle det inträffade ha ägt rum på vintern och eventuellt på isen, kan mannen helt enkelt ha blivit lämnad där han fallit, och rovdjur kan sedan ha huserat på platsen, varefter lämningarna efter issmältningen sjunkit till botten. 

A. O-g.

UKF:s Startsida            Lindströms artikel                Antropologisk analys         Zusammenfassung
UKF:s ämnesområden  UKF:s Rapportavdelning      Samtida tidningsartiklar