Samuel Lundström skötte krogen och betalade ar­rendet enligt uppgjort kontrakt till Michaeli 1789 (29 september).  Hur avtalet om Skeppsbacka krog löper efter försälj­ningen av Ådö 1790 vet vi ännu inte.

     För att tillverka brännvin får han ha pannor i för-hållande till gårdens storlek. Minsta andel (1/24 mantal) har rätt till en panna som rymmer 22 kannor (1 kanna = 2,6 liter) och största andel (1 mantal) har rätt till 58 kannor. Flera jordägare kan slå sig samman om en större panna och då motsvarar kannetalet vars och  ens jorddel. (mantal betecknar jordegendomens storlek. 1 mantal ansågs under 1600-talet kunna ge uppehälle åt en familj och samtidigt kunna bära en fastställd skatteenhet).
     Från 1 oktober till 1 maj, dvs sju månader om året, får bränning pågå. Eftersom bränneriredskapen inte längre förseglas är det förbjudet att tillverka brännvin på annan tid. Straffet för olovlig tillverkning är sexton riksdaler 32 shilling specie samt konfiskering av pannan.
     Om det skulle inträffa missväxt i landet eller om andra oförmodade omständigheter inträffar behöver inte arrendet betalas för den berörda tiden.
     Man får inte transportera brännvin mellan landet och staden eller vice versa. Inte heller mellan gårdar och byar så vida det inte rör sig om den tilldelade mängden eller transporter till gästgiverier, krogar och värdshus.
     Förbrytelser mot detta kontrakts innehåll, Kungl Majts författning mot olovlig brännvinstillverkning och minutering eller allmänna kungörelsen om detta lyder under allmänna lagen och vanliga domstolen.
Kontraktets antagande beror på Kungl Majts god-kännande eftersom det ännu inte är klarlagt om kon-trakt för husbehovsbränning ingås över hela landet. Kungl Majt ombedes därför att inställa de inrättade regaliebrännerierna och låta de slutna arrendekon-trakten gälla.
Två likalydande exemplar, undertecknade i Bro kyrka den 30 augusti 1787 av E Schröderheim å Kungl
Majts och Kronans vägnar samt Pehr Ljung.
Eftersom detta kontrakt gäller Stora Granskog undrar vi givetvis om det även fanns kontrakt för de andra hemmanen som hörde till Ådö. I dagsläget har det inte framkommit något från gårdshandlingarna men det kanske döljer sig något i de ännu ej bearbetade.

Dävensö vägstycke
Kungl. Majt:s Befallningshavandes utslag på Pehr Ljungs ansökan rörande Dävensö vägstycke i Bro.
      I inlagd skrift påpekar Ljung att vid delningen av vägarna inom Bro och Lossa socknar hade följden blivit att hemmanen i varje socken följde på varandra efter deras läge utom vad beträffar kammarrådets hemman på Dävensö. Såsom mest avlägsen från landsvägen hade Dävensö fått ännu längre till sina vägstycken vilket medförde att under vintertiden skulle endast de närmast boende kunna underhålla vägen. Ljung begär därför, sedan förhållandet blivit utrett, om rättelse enligt sakens beskaffenhet och författningar.
     Bro häradsbor har vid tinget den 1 maj blivit informerade och avgivit sitt utlåtande inför protokollet. Häradsrätten har yttrat sig enligt vad samma protokoll innehåller och allt behörigt övervägt.
     Landskansliet tillstyrker Ljungs yrkande om ändring och jämkning av Dävensö vägstycken. Häradsborna godkänner även de men påpekar att detta borde ha åtgärdats redan vid vägdelningen.
     Således bör nämnde Dävensö hemman i likhet med de övriga få det vägstycke att underhålla, som dem lagligen tillkommer på så sätt som häradsrätten yttrat. Detta medför att alla övriga hemman i Lossa socken utom Sanda bys vägstycken kommer att flyttas från deras förra läge och Stora Ullvi i stället får sitt väg-stycke mellan Dävensös och Jurstas vägstycken. Den lantmätare som kammarrådet föreslår skall ombesörja och noga tillse att varje väglotts ägare har sitt väg-stycke i fullgott skick innan ändringen företagel.
      Kostnaden för denna förrättning stannar vid Dävensö ägare och skall betalas av honom.
Den som är missnöjd skall besvära sig inom fyra månader från härav erhållen del till Kungl. Kammarkollegiet.
Uppsala Landskansli 21 september 1789.

Inteckningsbevis
Bro Härads Rätt har på begäran av Pehr Ljung lämnat bevis om vilka inteckningar som finns på Ådö Frälse-säteri med tillhörande ägor.
     Uppgifterna, som avser tiden från 1780 års vinterting och 10 år framåt, visar att vid hösttinget den 23 september 1788 förnyades en inteckning för ett lån vid Riksens Ständers Banque på 4.500 riksdaler specie med 4 procents ränta.
     Vid samma höstting beviljades till Vadstena Andliga Jungfrustifts Cassa en ny inteckning för ett lån av 1000 riksdaler specie med 6 procents ränta.
    Utom dessa två inteckningar finns inga andra varken sökta eller beviljade.
Finnstaholm den 27:de Januari 1790.
För ämbetet Carl Anckern

Köpebrev
1790 skriver Pehr Ljung och hustrun Johanna ett köpebrev där de upplåter och försäljer till Kammarherren, överstelöjtnanten och baronen Louis de Geer Sätesgården Ådö belägen i Uppsala län, Bro härad, Bro och Lossa socknar, med tillhörande hemman, torp och lägenheter.
     Detta jämte kreatur, möbler, husgeråd, åker, kör- och annan redskap samt lösöre enligt upprättad inventarieförteckning (finns ej i gårdshandlingarna) erhåller nye ägaren för en köpesumma av 28.000 riksdaler specie i banco transport sedlar.
     Underskrivet i Stockholm 1 mars 1790 av Pehr och Johanna Ljung och bekräftat med sigill i vittnens närvaro.

Köpebrevet är uppläst och uppvisat för häradsrätten vid Bro härads lagtima vinterting i Tibble gästgivaregård och infört i uppbuds- och lagfartsprotokollet varvid Louis de Geer beviljades uppbud utan klander första gången 27 januari 1792, andra gången 1 maj 1792 och tredje gången 24 september 1792.

Utdrag ur bouppteckning efter Pehr Ljung:
År 1791 den 11 maj förrättades uppteckning och värdering över kvarlåtenskapen efter kammarrådet högädle herr Pehr Ljung som den 20 mars 1791 barnlös död blifwit. Till rättelse för enkan Fru Johanna Neostadius och afledne mannens närmaste arfwingar.
Efter påminnelse om egendomens rigtiga angifwande uppgaf enkefru som följer:
Tabellen finns i UKF:s bok Vad hände egentligen? Del 1 sid 171 - 173, 1990.