ÅDÖ vid 1700-talets slut
hembygd/ado-kvista.htm

UKF:s Startsida         Ämnesområden

Artikeln är en sammanställning av en arbetsgrupps studie av gårdshandlingarna vid Ådö. Den publicerades i UKF:s första bok Vad hände egentligen? Del 1, 1990
Kommentarer och tillägg med kursiverad stil inom parentes av Börje Sandén

Avtal och kontrakt med gårdens anställda ger en god närkontakt med  människornas arbetsförhållanden
.


ÅDÖ vid 1700-talets slut
Ur gårdsarkivet - sammanställt av Agneta Allerstav och Gunilla Stenström
(för UKF:s bok Vad hände egetnligen? Del 1, 1990)

Ur innehållet:
* Inledning
* Qwista hemman
* Grinnstugan vid Verkaviken
* Stora och Lilla Gräsholmen, Rönnskär
* Skeppsbacka krog på Dävensö
* Fiskevatten, krogen Köpenhamn
* Fiskerättigheter på Brosidan
* Freden, nybygge vid häradsvägen
* Husbehovsbränning på Stora Granskog
* Ändring av Dävensös väghållningsstycke
* Inteckningsbevis 1790
* Försäljning - Köpebrev med Louis de Geer
* Utdrag ur bouppteckning  (se Vad hände egentligen? Del 1)
* Karta över området,   med kommentarer av Börje Sandén (från 1990)
 
Inledning
Ådö gårdsarkiv som funnits på gården i nära 300 år omfattar en mängd dokument. Det är arrenden, kö­pekontrakt, inventarieförteckningar, olika skrivelser m.m. som belyser förändringarna som skett under de olika ägarna.
     Det är många handlingar som skall granskas och göras tillgängliga. Originalskrifterna med sina vackra och ibland svårlästa handstilar sorterades efter tidpunkt, ämne och ägare/namn. De kopierades sedan för att bli hanterbara under arbetet. Hittills har vi hunnit gå igenom 1700-talets dokument.
     I denna första bok (Vad hände egentligen? Del 1, UKF 1990) ger vi ett litet smakprov på materialet och väljer att bjuda på den period då Per Ljung ägde Ådö (1784 - 1791).

Ny kunskap
Den tid av Ådös månghundraåriga historia som vi berättar om ger många roande inblickar i människors levnadsförhållanden samtidigt som man förfasar sig över hur villkoren för torparna gestaltade sig .
     Studiet av gårdshandlingarna och arbetet med att göra dem tillgängliga har också gett ny kunskap om den lokala historien.
     Ett exempel på detta är när vi, vid genomgång av en värderingshandling för säteriet för år 1779, upptäckte att ett tegelbruk hörde till gården vid denna tid. Än i dag kan man se lertäkterna samt rester av tegel på platsen.

Gården
Ådö omtalas 1404 när frälsemannen Gottschalk Bengtsson sålde gården till ärkebiskop Henrik i Uppsala, som i sin tur testamenterade den till kyrkan. 1522 var Ådö sätesgård för Anna Andersdotter (Banér), som ärvde gården efter sin mor Ingegerd Olofsdotter.
     De på gården bevarade handlingarna sträcker sig från 1710, då greven Axel Gabriel Leijonhufvud ägde gården. Han sålde den 1712 till greve Arvid Horn, som var kanslipresident (den tidens statsminister) i Karl XII:s regering. Arvid Horn ägde gården till sin död 1742. (den beboddes då av en dotter).

Ådö - Per Ljung
För att lära känna Per Ljung och få en mer personlig bild av denne man räckte inte gårdens handlingar till. Det fanns t.ex. inte något köpebrev som bekräftade när gården kom i hans ägo. Vi begav oss därför till landsarkivet i Uppsala och gick igenom husförhörslängderna. 1784 fanns han och hans hustru noterade på gården, varför vi antar att de tillträdde gården strax före detta år.
     Per Ljung föddes 1740 i Vrigstad i Småland där han växte upp tillsammans med fem syskon. Hans föräld­rar var kyrkoherden och prosten Jonas Ljung och dennes hustru Helena Sophia Ternerus. Han kom sedermera till Stockholm där han gifte sig 1782 med Johanna Neostadius (änka efter hovapotekaren Ge­orgii). Deras äktenskap blev barnlöst. Paret bodde i
     Stockholm i kvarteret Riddaren (Klara Norra Kyrko­gata-Mäster Samuelsgatan). Ådö användes som lant­ställe. Per Ljung arbetade som protokollsekreterare i utrikesexpeditionen. Han utnämndes till kammarråd 1 sept 1782.
     Säteriet med inventarier, underlydande torp, kro­gar samt ett tegelbruk säljer Per och hans hustru enligt ett köpebrev daterat 1 mars 1790 till baronen Louis de Geer. Köpesumman uppgick till 28.000 riksdaler specie. Lagfarten stämplades första gången 27 januari 1792.
     Vid 51 års ålder, den 20 mars 1791, avled Per Ljung av slag. Hans hustru Johanna avled 1798.
     Bouppteckningen som inte finns med i gårdshand­lingarna tog vi fram på Stadsarkivet i Stockholm. Vi har valt att ta med ett utdrag ur den därför att den visar något om hans hem och om honom som person.
 
Till Ådö sätesgård hörde vid denna tid följande fräl­sehemman, torp och lägenheter:
   Torpet Wärcka
   Frälsehemmanen: Granskog, Dävensö, Qwista
Torp inom Säteriets rå och rör:
   Ormudden,
   Hackelsund (där tegelbruket var anlagt)
   Högholmen (en liten ö)
   Gräsholmen
Torp på fasta landet:
   Sätra
   Hammartorpet
   Grinnstugan
   Freden (ett nybygge)
Torp på Dävensö:
   Norrskog Västervik Simonskär Skeppsbacka
Krogställe vid gården:
   Köpenhamn

Qwista hemman
Fram till 1785 har på Qwista hemman funnits tre torpare. Då gör Pehr Ljung den förändringen att anta två torpare som tilldelas hälften vardera av Qwista ägor.
     Med Eric Nilsson, en av torparna enligt den tidigare indelningen, upprättas ett arrendekontrakt på fyra år gällande från midfastan 1787. Där föranstaltas att för en halva i Qwista skall Eric Nilsson ge till Ljung årligen "femton (15) tunnor strid och god säd, hälften råg, hälften korn." Skatter som åtföljer hemmanet betalas av torparen.
     De skyldigheter som tidigare gällde tre torpare skall nu två ansvara för. Dessa bestod av hö- och sädbärg­ning vid Säteriet, köra gödsel och sand, spannmålsut­förande, löv- och vasstagning, bygga och underhålla en tilldelad väg från Ådö gård, båtresa till Stockholm, lämna vanliga tjog ägg och höns (det framgår ej hur mycket) samt tröska och köra höet på Sätra äng m. m. Med så mycket skyldigheter vågar vi inte ens fundera över vad m. m. betyder.
     Eric Nilsson skall tillsammans med den andre tor-paren, utan avdrag på de vanliga dagsverkena även ansvara för underhåll av de vägar, både allmänna och häradsvägen, som hör till Ådö Säteri. Om Ljung blir dömd p. g. a. dåligt underhåll får/skall de två torparna ta straffet.
     Torparna skall också se till att inte obehöriga fäller skog. Han måste anmäla om sådant sker. Inte heller torparen själv får fälla skog och till bränsle får han bara använda vindfällen. Varje år skall han även göra nyodling.
     För den händelse Eric Nilsson inte håller avtalet, visar "otrohet och tredsko" eller inte håller sams med den andra torparen, upphävs kontraktet. Detsamma gäller om byggnader, åkerbruk och ängar missköts.
     Om Eric Nilsson avlider under kontraktstiden har hustrun rätt att stanna, bara hon fullföljer avtalet. Hon kan överlåta sin rätt till annan, men denne skall godkännas av Pehr Ljung.
 
Kontraktet är underskrivet med bomärke av Eric Nilsson första gången 26 oktober 1785, andra gången vid förlängning 10 september 1789. Den andre torparen Jan Jansson har undertecknat ett liknande kontrakt.

Grinnstugan

Upplåtelse av på Ådö ägor belägna Grinnstugan till dannemannen (hederlig allmogeman, gift man) Eric Olsson mot villkor att han bygger upp och förbättrar stugan. Till detta skall han använda ladan på Sätra äng.
     Olsson får ett lass hö från Sätra äng och får låta sin ko beta där när Ljungs kreatur släpps in. Till bränsle gäller som vanligt att bara vindfällda träd får använ­das. För allt detta skall Eric Olsson göra 12 dagsverken om året, en båtresa samt se till "att inget ohägn sker på Sätra äng."
     Fisket i Stallängsviken arrenderar han för 3 pund fisk om året, på det sätt "twenne pund gäddor afläm­nas om wåhren och 1 pund längre in på sommaren uti annan god och stor fiskesort."
     Kontraktet gäller i sex år och därefter skall Olsson lämna stugan i gott skick.
Underskrivet på Ådö 4 november 1785 med bomärke. 

Stora och Lilla Gräsholmen och Rönnskär
Upplåtelse och arrende till dannemannen Anders Persson av öarna Stora och Lilla Gräsholmen i Västra fjärden.
     Kontraktet löper på sex år från Michaeli 1787 och arrendesumman är 6 riksdaler 32 shilling specie. Arrendatorns skyldigheter är dessutom att se till att inte obehöriga tar sand utan tillstånd.
     Han skall ansvara för och hålla husen i stånd samt odla och förbättra så mycket som möjligt. Till ved får han ta vindfällen och således inte fälla färska träd.Un­derskrivet med bomärke på Ådö Sätesgård 12 oktober 1787.

Skeppsbacka krog
På Ådö Sätesgård undertecknades den 13 juli 1787 ett kontrakt mellan Pehr Ljung och skepparen från Stockholm, Samuel Lundström, gällande arrende av Skeppsbacka krog, med tillhörigheter på Dävensö.
     Han skall ansvara för byggnaden samt förbättra och laga om den förfaller. Ljung åtar sig att bestå med material och Lundström sörjer för att det blir rätt använt samt åtar sig övriga kostnader. Efter arrendeå­ren tillfaller den ägaren.
    Han ansvarar även för att huggning utan lov inte sker i björkhagen. Till bränsle får han endast nyttja vindfällen från Dävensö skog.
     Fiske är tillåtet att nyttja till husbehov, dock inte så att Dävensöborna och de redan uthyrda vattnen runt Ådö blir missgynnade. Avgiften för krogrätten beta­lar arrendatorn som även förbinder sig att hålla krogen "wid wagt och att de resande blifwer wäl betjente och på beskiedligt sätt emottagna."
     Arrendesumman är 28 riksdaler specie och erlägges med 14 riksdaler varje halvår räknat från Mikaeli, då krogen tillträdes.

Samuel Lundström skötte krogen och betalade ar­rendet enligt uppgjort kontrakt till Michaeli 1789 (29 september).  Hur avtalet om Skeppsbacka krog löper efter försälj­ningen av Ådö 1790 vet vi ännu inte.

Fiske- och krogrättigheter
Enligt kontrakt upprättat på Ådö den 24 september 1789 arrenderar fiskaren Eric Gustaf Lindberg fiskerättigheterna på Ådö Säteri för en avgift av 35 pund (pund = lispund = 8,5 kg) fisk om året. Undantagna är vattnen vid Fruängen och Stallängen som ägaren Ljung använder själv, samt Brofjälen.
     I övrigt framgår av kontraktet att i Qwistaviken får arrendatorn dra nors tillsammans med bönder och torpare i Qwista. Trädgårdsmästaren får fiska på vå ren, samt bönder och torpare med ägor till sjön får nyttja husbehovsfiske.
     För att dra not på vintern måste man ha ett särskilt tillstånd från ägaren Ljung.
     De 35 punden fisk skall levereras levande i alla sorter, även ål. Avräkningen göres så att på våren vid lektiden lämnas 10 eller 12 pund gädda och 4 eller 5 pund gös, samt vid lakens lektid några pund av denna. Resten av arrendet lämnas då ägaren så önskar. Dess-utom måste arrendatorn innan han far till staden för försäljning av fångsten, alltid fråga ägarens hushåll om de är i behov av mer fisk.
     I samma kontrakt upplåtes till Lindberg krogen Köpenhamn vid Ådö gård.
     Till krogen lämnar Pehr Ljung öl och brännvin för försäljning att betalas varefter det säljes. Förtjänsten för Lindberg är 2 öre kopparmynt per daler.
     Arrendatorn skall ansvara för inventarierna samt vara varsam med elden. Den ved som behövs får han framkörd och har således inte tillstånd att fälla färska träd eller sälja ved.
     En ko får arrendatorn ha och för att föda denna ger Ljung honom 2 lass hö, 1 tjog halm  samt sommarbe­te. Lindberg får även ta hand om vassen som växer mellan vindbryggan och Tegelängen. Det påpekas att fordret inte bör säljas utan användas på stället för att öka gödseln.
     Till sist skall han fungera som tillsyningsman - om han märker något galet eller om någon går med bössa måste han "sådant straxt tillkännagifwa."
Kontraktet gäller 1 år med början vid Michaeli 1789

Fiskevatten
Fiskaren Ulric Lindberg arrenderar Pehr Ljungs fis­kevatten på Brosidan eller Brofjälen under ett år från den 1 oktober 1789. Arrendet är att in natura lämna 8 pund levande och stor fisk.
     Qwista hemmansbrukare, torparen i Hammartor­pet, åboerne i Stora och Lilla Granskog samt torparna i Wärcka, Sätra och Grinnstugan har rätt att vattendra landnot. Alla andra utan tillstånd utesluts därifrån. För vinternot krävs särskilt tillstånd. Laktinor skall Lindberg nyttja och utsätta tillsammans med fiskaren vid Ådö gård.
     Han skall se till att skogen inte ofredas samt att "gifwa akt om någon går med bössa i min skog och der fäller fågel eller andra djur. Skulle sådant ohägn ske, bör han straxt gifwa sådant tillkänna och äfwen om möje­ligt är derpå skaffa wittnen eller taga från en sådan person gewäret och upptaga hundarne samt sådant till gården afföra, då jag arrendatorn derföre serskilt will wedergälla."
     Vid avtalets tecknande kan Ljung inte lämna något boningshus så Lindberg får bo i ena stugan i Lilla Granskog.
Underskrivet med bomärke 12 oktober 1789.

Freden, nybygge.
Den 17 september 1789 skrevs kontrakt där Pehr Ljung till sockenskräddaren Peter holmström upplå­ter platsen och byggnaden vid häradsvägen mellan Qwista och Husby ägor. Holmström har med Ljungs 
samtycke tillhandlat sig stället efter avlidne vaktmäs­taren vid brandvakten i Stockholm Erik Palmgrens arvingar.
     Han skall på egen bekostnad bygga på platsen, men får hjälp till timmer som ses ut på Qwista skog. Den påbörjade uppodlingen har han rätt att fullfölja och till stängsel för denna används träden från uppodlings-stället. Inget annat än vindfälle får användas till bräns­le.
     Det åligger honom att vakta grinden så att inga obehöriga kreatur släpps in på Qwista skog. Även skogen skall vaktas och fredas mot åverkan och olaga jakt. Försummar han detta upphör kontraktet och hans nedlagda arbete går förlorat.
     I detta kontrakt har Holmström åtta frihetsår och när dessa förflutit skall han i tio år utföra ett dagsverke i månaden till sätesgården. Efter den tiden tillhör byggnaden och uppodlingen Pehr Ljung.
Nybygget kommer att kallas Freden.

Husbehovsbränning
Angående tillstånd till husbehovsbränning har kon-trakt upprättats mellan Kungl Majt och Kronan samt Pehr Ljung för Stora Granskog i Lossa socken.
     Detta avtal gäller så att Ljung i tio år får till husbe­hov bränna brännvin. För det skall han till Kronan betala fyra lispund (lispund = 8,5 kg)  god och ren kvarntorr råg per år. Han har möjlighet att välja om han skall leverera direkt till Kronans magasin eller betala avgiften i pengar efter magasinsprisen.

     För att tillverka brännvin får han ha pannor i för-hållande till gårdens storlek. Minsta andel (1/24 mantal) har rätt till en panna som rymmer 22 kannor (1 kanna = 2,6 liter) och största andel (1 mantal) har rätt till 58 kannor. Flera jordägare kan slå sig samman om en större panna och då motsvarar kannetalet vars och  ens jorddel. (mantal betecknar jordegendomens storlek. 1 mantal ansågs under 1600-talet kunna ge uppehälle åt en familj och samtidigt kunna bära en fastställd skatteenhet).
     Från 1 oktober till 1 maj, dvs sju månader om året, får bränning pågå. Eftersom bränneriredskapen inte längre förseglas är det förbjudet att tillverka brännvin på annan tid. Straffet för olovlig tillverkning är sexton riksdaler 32 shilling specie samt konfiskering av pannan.
     Om det skulle inträffa missväxt i landet eller om andra oförmodade omständigheter inträffar behöver inte arrendet betalas för den berörda tiden.
     Man får inte transportera brännvin mellan landet och staden eller vice versa. Inte heller mellan gårdar och byar så vida det inte rör sig om den tilldelade mängden eller transporter till gästgiverier, krogar och värdshus.
     Förbrytelser mot detta kontrakts innehåll, Kungl Majts författning mot olovlig brännvinstillverkning och minutering eller allmänna kungörelsen om detta lyder under allmänna lagen och vanliga domstolen.
Kontraktets antagande beror på Kungl Majts god-kännande eftersom det ännu inte är klarlagt om kon-trakt för husbehovsbränning ingås över hela landet. Kungl Majt ombedes därför att inställa de inrättade regaliebrännerierna och låta de slutna arrendekon-trakten gälla.
Två likalydande exemplar, undertecknade i Bro kyrka den 30 augusti 1787 av E Schröderheim å Kungl
Majts och Kronans vägnar samt Pehr Ljung.
Eftersom detta kontrakt gäller Stora Granskog undrar vi givetvis om det även fanns kontrakt för de andra hemmanen som hörde till Ådö. I dagsläget har det inte framkommit något från gårdshandlingarna men det kanske döljer sig något i de ännu ej bearbetade.

Dävensö vägstycke
Kungl. Majt:s Befallningshavandes utslag på Pehr Ljungs ansökan rörande Dävensö vägstycke i Bro.
      I inlagd skrift påpekar Ljung att vid delningen av vägarna inom Bro och Lossa socknar hade följden blivit att hemmanen i varje socken följde på varandra efter deras läge utom vad beträffar kammarrådets hemman på Dävensö. Såsom mest avlägsen från landsvägen hade Dävensö fått ännu längre till sina vägstycken vilket medförde att under vintertiden skulle endast de närmast boende kunna underhålla vägen. Ljung begär därför, sedan förhållandet blivit utrett, om rättelse enligt sakens beskaffenhet och författningar.
     Bro häradsbor har vid tinget den 1 maj blivit informerade och avgivit sitt utlåtande inför protokollet. Häradsrätten har yttrat sig enligt vad samma protokoll innehåller och allt behörigt övervägt.
     Landskansliet tillstyrker Ljungs yrkande om ändring och jämkning av Dävensö vägstycken. Häradsborna godkänner även de men påpekar att detta borde ha åtgärdats redan vid vägdelningen.
     Således bör nämnde Dävensö hemman i likhet med de övriga få det vägstycke att underhålla, som dem lagligen tillkommer på så sätt som häradsrätten yttrat. Detta medför att alla övriga hemman i Lossa socken utom Sanda bys vägstycken kommer att flyttas från deras förra läge och Stora Ullvi i stället får sitt väg-stycke mellan Dävensös och Jurstas vägstycken. Den lantmätare som kammarrådet föreslår skall ombesörja och noga tillse att varje väglotts ägare har sitt väg-stycke i fullgott skick innan ändringen företagel.
      Kostnaden för denna förrättning stannar vid Dävensö ägare och skall betalas av honom.
Den som är missnöjd skall besvära sig inom fyra månader från härav erhållen del till Kungl. Kammarkollegiet.
Uppsala Landskansli 21 september 1789.

Inteckningsbevis
Bro Härads Rätt har på begäran av Pehr Ljung lämnat bevis om vilka inteckningar som finns på Ådö Frälse-säteri med tillhörande ägor.
     Uppgifterna, som avser tiden från 1780 års vinterting och 10 år framåt, visar att vid hösttinget den 23 september 1788 förnyades en inteckning för ett lån vid Riksens Ständers Banque på 4.500 riksdaler specie med 4 procents ränta.
     Vid samma höstting beviljades till Vadstena Andliga Jungfrustifts Cassa en ny inteckning för ett lån av 1000 riksdaler specie med 6 procents ränta.
    Utom dessa två inteckningar finns inga andra varken sökta eller beviljade.
Finnstaholm den 27:de Januari 1790.
För ämbetet Carl Anckern

Köpebrev
1790 skriver Pehr Ljung och hustrun Johanna ett köpebrev där de upplåter och försäljer till Kammarherren, överstelöjtnanten och baronen Louis de Geer Sätesgården Ådö belägen i Uppsala län, Bro härad, Bro och Lossa socknar, med tillhörande hemman, torp och lägenheter.
     Detta jämte kreatur, möbler, husgeråd, åker, kör- och annan redskap samt lösöre enligt upprättad inventarieförteckning (finns ej i gårdshandlingarna) erhåller nye ägaren för en köpesumma av 28.000 riksdaler specie i banco transport sedlar.
     Underskrivet i Stockholm 1 mars 1790 av Pehr och Johanna Ljung och bekräftat med sigill i vittnens närvaro.

Köpebrevet är uppläst och uppvisat för häradsrätten vid Bro härads lagtima vinterting i Tibble gästgivaregård och infört i uppbuds- och lagfartsprotokollet varvid Louis de Geer beviljades uppbud utan klander första gången 27 januari 1792, andra gången 1 maj 1792 och tredje gången 24 september 1792.

Utdrag ur bouppteckning efter Pehr Ljung:
År 1791 den 11 maj förrättades uppteckning och värdering över kvarlåtenskapen efter kammarrådet högädle herr Pehr Ljung som den 20 mars 1791 barnlös död blifwit. Till rättelse för enkan Fru Johanna Neostadius och afledne mannens närmaste arfwingar.
Efter påminnelse om egendomens rigtiga angifwande uppgaf enkefru som följer:
Tabellen finns i UKF:s bok Vad hände egentligen? Del 1 sid 171 - 173, 1990.