Assurstenen beskriven av Fritz Askeberg 1944
(askeberg.htm)

UKF:s startsida           Till Runstenstexterna       Assurs by



Fritz Askeberg: "Den enda kompletta runstenstexten med ordet viking".
Ett försök att klaragöra vem Assur var.

Innehållet och tolkningen av Assurstenens text har varit föremål för många och långa diskussioner. Här kommer ett exempel från 1944, då Fritz Askeberg utvecklar sina idéer i boken Norden och kontinenten i gammal tid. Där finns ett långt kapitel "Vikingarna", där olika synpunkter på ordets härkomst redovisas. Här återges den del av texten som hänför sig till Assurstenen i Bro. 

Askebergs tolkning utgör ett av de många inläggen i "Upplands runinskrifter", som är 3:e delen (Bro, Håbo och Trögds härader) i 8:de bandet av Sveriges runinskrifter, granskade och tolkade av Elias Wessén och Sven B.F. Jansson, 1949.

Sid 122 - 125.
Landvärnare mot vikingar
Substantivet viking finns i ett enda säkert belägg, nämligen Brostenen i Uppland med inskriften »Ginlög, Holmgers dotter och syster till Sigröd och till Gaut och hans övriga syskon, hon lät göra denna bro och resa denna sten efter Assur, sin make, Hakon jarls son. Han var vikinga vordr med Geitir. Gud hjälpe hans ande och själ.» I Uppl. Fornm. tidskr. översättes vikinga vordr med »vikinga-väktare (?)», vartill fogas den anmärkningen, att uttrycket väl åsyftar »en uteliggare, som skulle passa på och hindra vikingar att göra strandhugg». von Friesen har översättningen »landtvärnsman mot vikingar» utan att ingå på frågan, vilket institut därmed skulle åsyftas. Säkerligen har han kombinerat uttrycket med de i fornsvenska lagar välkända termerna bya-, bota-, stranda-vardrr etc. Det är dock knappast troligt, att den högättade Assur fått sitt eftermäle som en enkel vaktpost av detta slag. Sammansättningen talar ej heller därför, ty genitiven är i dylika fall objektiv och åsyftar det som beskyddas. Som teknisk term inom försvars- och sjöväsendet användes vordr även i fornnorska lagar men där tydligen genomgående i abstrakt betydelse som beteckning för vakttjänstgöring av olika slag, t. ex. vitavördr 'vakthållning vid vårdkase', ravördr 'vakttjänst ombord för seglen', nattvordr 'nattväkt' etc. S. Bugges översättning »Vogter, d. e. Hövding» för jarlasonen Assur är givetvis att föredraga och kan jämföras med den poetiska användningen av vordr för fursten och krigaren. Exemplen äro talrika, ….. Brostenens vikinga vordr skulle jag närmast vilja översätta med 'vikingahövding'. Ett poetiskt uttryck av denna typ är ej ägnat att förvåna på en runsten. 

Vem var Håkon jarl - Assurs fader?
Brostenen ger emellertid ytterligare en intressant upplysning. Den Assur, som stenen är rest över, var son till en Hakon jarl, ett namn, som pekar mot Norge. Det är mycket sannolikt, att denne är identisk med den bekante Ladejarlen Hakon Sigurdarson, som spelade en stor roll i Norges historia under senare hälften av 900-t. Med understöd av den danske konungen Harald Gormsson lyckades han hävda sig mot Harald hårfagers ättlingar och innehade till sin död år 995 större delen av Norge som ett skatteskyldigt jarladöme under den danska kronan. Om Hakon jarl heter det, att han var kvennamadr mikill och att han hade många barn på sidolinjen. Det är knappast troligt, att alla Hakons ättlingar stannade kvar i Norge, sedan fadern mördats och Olav Tryggvason återtagit sina förfäders krona. Samma antagande har von Friesen gjort, och han hänvisar till att en av Hakons söner, Erik, vistades hos Olov skötkonung tillsammans med andra landsflyktiga norrmän och deltog i slaget vid Svolder. Om den landsflyktige jarlasonen och vikingahövdingen Assur dör som upplänning, får man förutsätta, att han gjort ett förnämligt gifte. Att så varit fallet kunna vi med ganska stor säkerhet konstatera. Redan Säve har sammanställt Brostenen med ett par andra runinskrifter i Uppland och Södermanland. Bland dem märkes främst den berömda Ramsundsristningen, som omtalar: (… ), i Brates översättning: »Si(g)rid gjorde denna bro, moder till Alrik, dotter till Orm, för Holmgers själ, faderns till Sigröd, sin make.» Här omnämnas Assurs svärfar Holmger och svåger Sigröd liksom på Brostenen. Enligt Wessén är Ramsundsristningens Sigröd möjligen identisk med vikingahövdingen Spjut, till vars minne Kjulastenen är rest. Översättningen av inskriften (….) är i det poetiska partiet omtvistad. Man är emellertid ense om att Kjulastenens Sigrid och Alrik äro identiska med Ramsundsristningens. Om nu Sigröd och Spjut äro samma person, måste Brostenens Assur och han ha varit svågrar. 

Utan att de genealogiska kombinationsmöjligheterna pressas alltför mycket, framgår det i varje fall, att en förnäm norsk vikingahövding uppträder i en miljö av stormän i Mälardalen vid en tidpunkt, då man även i Sverige deltog i de stora anfallen mot England. Det enda svenska belägget för appellativet (substantivet) viking kan alltså med starka skäl misstänkas vara av västligt, norskt ursprung. De gängse svenska termerna för färder i västerviking äro annars av ganska obestämd art, t. ex. att vara västerut, i England, i tingmannalidet osv.
UKF:s startsida          Tillbaka till Runstenstexterna        Assurs by

Upp