| Skriftliga
kommentarer till beslutet om rivningen av godsmagasinet i Bro
oktober-november 2003. /ukf/magasin.htm |
1. Bro hembygdsförening i skrivelse till Upplands-Bro kommun 2. Börje Sandén i UKF:s Nyhetsbrev 3. Minoritetens i kommunstyrelsen insändare i Lokaltidningen Mitt i Upplands-Bro 4. Kulturbojens insändare i Lokaltidningen Mitt i Upplands-Bro Bro-Lossa Hembygdsförening Bro den 22 oktober 2003. Upplands Bro Kommun ang. Rivning av godsmagasinet i Bro Kommunstyrelsens ordförande Håkan Heglert Stadsarkitekt Ola Edström Så har vi mottagit budskapet att kommunen planerar ett nytt ingrepp, för att inte säga angrepp, i den känsliga kulturmiljön vid Bro stationsområde. Det som nu hotas är det gamla godsmagasinet som för ost Brobor är en mycket viktig del av det område som var ursprunget till det gamla stationssamhället som så småningom blev kommundelen Bro. Här fanns stationen, Viktor Jonsons affär, Posten och Bageriet plus en hel del andra hus som numera dessvärre är borta. Hade man i det här ärendet som praxis är, remitterat frågan till hembygdsföreningen så hade man kanske förstått att den här frågan är känslig. Märkligt nog har inte ens kommunens kulturförvaltning fått yttra sig i frågan. Man kan alltid skylla på tidsbrist men ett enkelt yttrande från oss hade inte behövt ta många dagar. Sen till själva sakfrågan. Antalet parkeringsplatser vid nya pendeltågsstationen behöver utökas med 80 nya platser hälften norr och hälften söder om järnvägen. Vi tycker det är klokare att placera huvuddelen av parkeringsplatserna söder om järnvägen där framtidens bostadsplanering (Bro gård, Tegelhagen, Jursta och Rättarboda) kommer att skapa behov av fler parkeringsplatser. Det kan ju inte heller av trafiksäkerhetsskäl vara riktigt att leda in fler bilar än nödvändigt till gamla Bro. För övrigt kan den befintliga parkeringen norr om järnvägen utökas med 24 parkeringsplatser utan att man river godsmagasinet. Godsmagasinet kan efter en upprustning än i många år tjäna som förråd åt kommunen som f.n. har det fyllt, från golv till tak, med "bra att ha" saker. En annan fråga som blivit aktuell i och med att gamla stationen blivit uthyrd är hur skall området mellan Lastkajen - Bro station - Bro gårdsallén användas? Parkmark, promenadväg eller något annat. Vi ställer gärna upp och diskuterar idéer när något behöver göras. För Bro-Lossa Hembygdsförening Hans Brofalk ordf. Reflektioner kring ett kommunstyrelsebeslut Börje Sandén i UKF:s Nyhetsbrev 11 nov Det gick fort när beslutet att riva godsmagasinet vid Bro station skulle tas. Inte förrän kommunstyrelseledamöterna fick kallelse med föredragningslista blev det känt att godsmagasinet skulle rivas för att ge plats åt behövliga nya parkeringsplatser. I tjänsteskrivelsen som biläggs kallelsen får man veta att någon bestämt att magasinet måste bort för att ett 40-tal parkeringsplatser skall kunna få rum. Är det SL, som bekostar arbetet, eller är det kommunens förhandlare som bestämt rivningen? Oberoende av vilken instans det gäller bör kommunens folk ha insett att ett ingrepp som sker på den plats där en gammal bondby förvandlas till stationssamhälle är en känslig sak för de Brobor som värderar den historiska traditionen som en viktig beståndsdel i dagens utbyggnad av deras samhälle. Kommunstyrelsen har inte ens hört sin egen kulturförvaltning, än mindre vänt sig till hembygdsföreningen för rådslag. Hur har majoriteten i kommunstyrelsen tänkt? Både när det gäller sakfrågan och det parlamentariska förfaringssättet? Vår högsta beslutande myndighet, kommunfullmäktige, ser ut att helt köras över i detta fall, eftersom arbetet måste göras med årets anslag. Åter till frågan här ovan: vem har bestämt att man inte kan bygga parkeringsplatserna, om man inte får riva magasinet. Skulle verkligen ett magasin i kanten av parkeringsplatsen vara störande i något avseende? Tvärtom skulle jag vill säga. Magasinet har fram tills nu använts som lagerlokal för kommunen. Naturligtvis är det i behov av viss upprustning. Vore inte ett bevarande en kulturgärning av kommunen som skulle uppskattas i framtiden? Jag behöver väl egentligen inte framhålla, att huset som sådant inte är det värdefulla, utan det är dess centrala funktion i samhället under lång tid. Ett mycket viktigt påpekande för alla som läser detta är att Bro hembygdsförening faktiskt hann med att till kommunstyrelsesammanträdet lämna en skrivelse och den här invid återgivna teckningen som levandegör stationssamhällets innersta väsen. Bägge fanns på bordet när majoriteten beslöt att riva magasinet. Att frågan togs upp av kommunstyrelsen är helt OK, men att den sedan både behandlades och beslutades internt i en mycket liten grupp är ett märkligt förfarande i vår demokratiska tid. När detta läses kan magasinet vara rivet. I ett sådant läge blir talet ofta: Vi kan dra lärdom av det skedda så att procedurer av detta slag inte upprepas! Tillåt mig erinra om att samma sak hände när utbyggnaden vid Högnäs skulle äga rum. I byggområdet fanns bara en enda byggnad och den måste bort på grund av en parkeringsplats. Byggnaden tillhörde den allra första generationen handelsbodar, således en verkligt folklig institution, som hade möjliggjorts när näringsfriheten i landet infördes på 1860-talet och handelsbodar fick uppföras, om det var minst 3 mil till närmaste stad. 3-milapålen stod några hundra meter åt Kungsängenhållet. Det parlamentariska förfaringssättet var dock då tillfredsställande vid detta tillfälle. Beslutet togs i fullmäktige efter livlig debatt. (som jag här lämnar åt sidan) Det finns dock exempel på i vår kommun att bevarandet av en gammal byggnad i ett i övrigt synnerligen modernt bostadsområde kan bli lyckosamt och inte alls störande. Jag tänker på gamla sjukstugan sedermera pensionärsbostaden Sandgrind, som ligger vid entrén till det nyaste villaområdet i Sylta. "Förvisso kan vi strunta i det förflutna. Emellertid så struntar inte det förflutna i oss." (citerat ur förordet till historikern Peter Englunds senaste bok Tystnadens historia, 2003). Det förflutna slår tillbaka på olika sätt. Inte minst när det gäller samhällsutbyggnaden. Vi har sett runt om i landet hur man byggt moderna samhällen utan hänsyn till bygdens rötter. En länk tillbaka här och där ger närhet till det förflutna, vilket skapar ansvar för den egna bygden, vilket i sin tur gör att man trivs i sitt samhälle. Det förflutna slår tillbaka på ett än mer påtagligt sätt. Samhällets kollektiva minnen i form av protokoll och hembygdsberättelser dör aldrig. Kanske står någon långt efter mig och pekar på en parkeringsplats och säger som jag: här under asfalten låg en gång vår första handelsbod; och på den här parkeringsplatsen rullades i åratal silltunnorna ut från magasinet fram till handelsboden för vidare befordran till stugorna i omnejden. Tänk om det åtminstone funnits kvar rester av en husgrund att peka på! Börje Sandén 2003-11-11  Teckning ur DN-Norvästs 1984 inspirerad av hembygdsbokens skildring av stationssamhället. Håkan Ljung. Bro går miste om sitt kulturarv. Kommunstyrelseminoritetens inlägg i debatten i Lokaltidningen Mitt i 25 nov. Stationsgodshuset i Bro revs på rekordtid. Det ska bli infartsparkering i stället. Finns bevarandevärde? När frågan kom upp för ett par veckor sedan undrade vi om inte det fanns ett bevarandevärde. Hade föreningen Kulturbojen och Hembygdsföreningen fått chansen att yttra sig? Var huset i sådant skick att det var värt att spara? Svaren vi fick var tyvärr, som hela ärendet, ofullständiga och ursäktande. Något bevis för att huset skulle ha varit murket eller svar på om infartsparkeringen skulle kunnat anläggas ändå, även om stationshuset fått vara kvar, fanns inte. Det enda som gavs var luddiga muntliga svar. Handlingskraft att riva Det finns en handlingskraft när det gäller att riva men inte att bygga nytt. Bro går miste om sitt kulturarv och socialdemokratiska föreningen i Bro blinkar lojalt till - riv skiten! Kulturbojens och Hembygdsföreningens synpunkter har över huvud taget inte beaktats. Janne Stefanson (kd) Christina Brofalk (c) Lars Allerstam (fp) Ni raserade vår kulturhistoria Ännu en bit av vårt kultur-arv är borta. Det gamla magasinet vid Bro station jämnades med marken för att det ska bli fler parke-ringsplatser vid stationen. På några timmar var det borta och omöjligt att ersät-ta. Med vilken rätt revs det? Vem bestämnde? Jo, vår kommunstyrelse. Den såg chansen att få billiga parkeringsplatser och av någon outgrundlig anledning så måste det gå ut över denna gamla byggnad. SL bygger gärna parkering-ar vid stationerna så att fler av oss ska ta pendeltåget. Det är bra, men varför mås-te magasinet bort? Visste du att utan detta magasin hade troligtvis inte Bro samhälle funnits? När järnvägen byggdes hamna-de stationerna där de behöv-des, men också där det fanns starka människor som kunde argumentera för sin byggd. Station nära Brogård Brogård var stort och inflytelserikt och kunde se till att det blev en station nära gården. Före tågen gick det mesta av transpor-terna till Stockholm sjövä-gen. När så stationen blev byggd så flyttades mycket av godshanteringen till järn-vägen och stationen blev en viktig och central plats. Det blev naturligt att bygga lanthandel, att post-kontoret och bageriet ham-nade här runt stationen. Stora och skrymmande varor hamnade i magasinet tills de hämtades. Många är de som lastat och lossat sin kärra utanför stationsmaga-sinet. Varför kunde inte det fått stå kvar, så vi kan komma ihåg och förstå vårt ur-sprung och vår historia? Fanns redan parkering Det är ändå tillräckligt med plats för bilar. Huset var inte i sämre skick än att det gick att rädda och hade kunnat användas som lagerlokal eller byggas om till galleri, väntrum eller kafé. Utan kunskap om vår historia och bakgrund blir samhället otryggt. Våra barn måste kunna få se vår historia för att lättare kunna förstå den. Människor som flyttar hit måste lätt kunna se och lära sig om vår kul-tur. Bevara våra gamla hus och miljöer! Det ger stabili-tet och trygghet i ett växan-de samhälle! Jan Billman, Kulturbojen Rädda röda stugan |