Tidig beskrivning av grafiten i Håtuna
    (tegengre.htm)

    Till UKF:s förstasida           Till Skälstagruvan           Till Ämnesområden


    Skälsta grafitförekomst
    Ur Sveriges ädlare malmer och bergverk
    Av F.R. Tegengren

    Efter fototstatkopia erhållen på Bergmästarämbetet i Falun 1979-07-02.
    Av texten framgår att texten tillkommit före den återupptagna (tilltänkta ?) brytningen 1924.
    OBS. Skribenten har inte uppmärksammat att brytning ägt rum redan i mitten av 1800-talet.
    Man misstänker att det finns en betydande grafitförekomst i Håtunaområdet. I mutsedeldagboken finner man väldigt många inmutningar (vilka aldrig lett till brytning). Se anteckningar om Mutsedeldagboken. B.S.

    I den grå bandgnejsen i länets södra del förekommer grafit som accessorisk beståndsdel, såsom vid Hatet på Skolandet, vid Bålsta station och på Landholmen i Näs socken. Mera samlad är den emellertid endast vid Skälsta gård i Håtuna socken, där man av gammalt haft en mindre skärpning på ett grafitlager. Under kristiden blev förekomsten något undersökt, 1917 bröts således i en 10 m djup sänkning i åkern N om den gamla skärpningen 250 ton berg, varur erhölls 200 ton anrikningsrågods, som delvis fördes till Runmarö flottationsverk (sid. 305). Malmen visade sig emellertid vara svåranrikad på grund av den höga svavelkishalten.

    Grafiten förekommer i en grå, bandad, delvis granatförande kvartsitisk gnejs med strykning NNV -SSO och brant till lodrät stupning mot VSV. Strax öster om grafitzonen stryker ett band av granatförande amfibolit. Såväl gnejs som grafit genomsättas av pegmatit i körtlar och sliror.


    Grafiten bildar en inlagring i gnejsen i en några meter bred zon, av vilken dock endast södra delen är känd på en sträcka av c:a 50 m. I strykningen mot NV täckes berggrunden av lera på en sträcka av över en km, men någonstans 50—100 m NNV om den sista grafitblottningen är grafitzonen anträffad i ett täckdike. Troligen är grafiten därför rätt uthållig i fält och malmtillgångarna ej obetydliga eller jämförliga med Gamla Skrammelfallsgruvans vid Norberg.

    I den gamla skärpningen är grafiten samlad i tre band. av vilka de två i hängandet endast äro någon dm breda, men liggandebandet över en meter. I sänkningen är malmen 3 - 5 m bred och i den norra jordrymningen minst 3 m.

    I likhet med gnejsen är malmen utpräglat bandad, med omväxlande kvartsitiska och kloritiska lager. I de förra är grafiten fjällig, men i de senare har din vanligen sönderknådats efter slintytor. Malmen håller genomgående en rätt hög halt av kiser, främst svavelkis, men även något magnetkis och spårvis kopparkis.

    Medelhalten av grafit i malmzonen är enligt uppgift 20—26 % och svavelhalten flera procent. Då huvudlagret är flera meter brett och gnejsinlagringarna i malmen äro mycket obetydliga bör malmprocenten bliva hög, 1917 var den i sänkningen ej mindre än 80%.. De enda uppblandningarna av betydelse äro pegmatitgångarna, i jordrymningen exempelvis äro några rätt stora körtlar blottade. närheten av pegmatiterna blir grafiten grovkristallin och pegmatiten själv håller grafittavlor jämte kiser. I delvis kalkspatfyllda druser i pegmatitgångarna är svavelkisen vackert kristalliserad. Pegmatiten tycks dock ej hava något genetiskt samband med malmen utan endast resorberat den redan förut befintliga grafiten och kisen, varefter dessa åter utkristalliserat.

    Till UKF:s förstasida           Till Skälstagruvan           Till Ämnesområden